UrLottasSynvinkel

Åååh, jag har fått så roliga kommentarer på tidigare inlägg :-)

Erica: Calle hade vart på apoteket igår och köpt piller, som man skulle ta tre om dagen av när man ammar. Förhoppningsvis ger det resultat, för glasögonen har jag ingen lust att ha på mig. Hahaha!
Bilder kommer :-)

Marja: Bilder kommer. Så småningom :-) Och jag vill se bilder på lägenheten :-)

www.familjeliv.se är inget jag är särskilt aktiv med längre, då jag lägger energin här istället. Just nu får det vara så.



MIn kropp har rasat ihop. Min rygg säger säger ifrån - den värker hela tiden, oavsett om jag sitter, ligger eller står :-( Kroppen värker överallt, ben, armar, huvud, tår, fingrar. Gaaah! Det känns som om någon slagit mig med en träpåk under natten.
Och inte blir det bättre av att jag och Vidar är allt annat än överrens idag.
Jag skulle lägga både honom och lillasyster för en middagslur. Då var kl.12. Han masade runt, gnuggade huvudet mot madrassen, kramade mig och gäspade om vartannat. En kvart senare fick han nåt plötsligt utbrott, utan förklarliga skäl, och började tokgrina och skrek som en gris. Det har hänt förut. Jag försökte krama honom, prata lugnt och sa att "det är ingen fara, mamma är ju här." Det hjälpte inte. Till slut tröttnade jag på hans skrik eftersom lillasyster inte hade minsta chans att somna så länge han skrek. Han fick ligga i sin egen säng istället tills jag hade fått henne att somna. Han fortsatte skrika, hon åt, jag kunde inget göra just då. Efter en timme hade jag slut på idéer och ork så jag gjorde en flaska välling. Han tystnade, satte sig i soffan och höll i flaskan - som till slut vändes upp och ner - i soffan. Suck. Sen började han om. Då var jag så slut så jag nästan grinade jag med.
Jag bar, kramade, pussade och pratade med honom. Inget hjälpte.
Men till slut somnade han. Äntligen! Jag kunde gå ner, dricka mitt kaffe, hänga upp tvätten och tömma diskmaskinen. NOT! För istället vaknade en kelsjuk bebis.
Alltså, vad gör man i såna lägen som Vidar hamnar i? Jag försöker med "ser inte, hör inte" för att inte ge honom reaktionen han är ute efter, vilket resulterar i att jag känner mig som den uslaste människan i världen! :-[
Ibland är det nära att sötungen hamnar på Blocket, och säkert jag med om han fick bestämma. Hahaha!

Vidars farmor kom förbi för att lämna vagnen som lämnades där igårkväll. Hon tog med sig Vidar ut och dom var ute i över två timmar. Det resulterade i att jag fick gjort allt det som jag tänkt göra under dagen. Köket såg ut som ett bombnerslag, men det gick fort att få undan.
Men. Så länge jag får i mig min dagliga kaffedos (gärna sittande i lugn och ro med en tidning och sovande barn, men det blir oftast på stående fot mellan blöjbytena. Hahaha!) så kan jag ta mig igenom vilken dag som helst :-)

Som sagt, jag tänker inte ge nån rosaluddig, skimrande historia om hur det är att ha småbarn.... Verkligheten är vad den är, varken bättre eller sämre. Och tack vare, eller på grund av (det beror ju på hur man ser på saken ;-) ) Erica så tänker jag fortsätta med att berätta råa sanningen. Haha!