UrLottasSynvinkel

Var inne på Statoil och skulle köpa en GT med bilaga, endast för att Victoria Beckham är med idagens bilaga. Skulle betala och tog för givet att det fanns futtiga 20:- på kortet, men när jag drog det så medgavs det ej. Suck. Jag hörde mig själv säga:
-"Testa igen..."
Men suck! Medges det inte första gången så lär det knappast göra det andra eller sjuttiofemte gången heller för den delen. Varför envisas man?
Mina kontanter låg i bagaget och med två trötta kids i bilen så tar man det som är mest lättillgängligt och funkar inte det, nej då skiter man i det. Jag gör så iaf. Jag ställer mig inte och går igenom allt vi har haft med från mamma, som ligger i bagaget heller för en sketen tjugas skull!
Förövrigt så måste (MÅSTE!) jag lära mig att packa smart och endast det nödvändiga. Idag hade vi i vanlig ordning med oss tusen saker fördelat i lika många kassar. På hemvägen hade vi endast ett tiotal kassar, proppfulla! Allt det jag hade tagit med till Vidar behödes inte, precis som alla andra gånger. Jag packar alltid för mycket. men det kan bero på mitt underliga tänk:
"Hmm... Vad ska jag ta på honom idag tro?"
Efter många om och men senare så har jag äntligen fått på honom kläder (det är inte han som krånglar, det är jag som inte kan bestämma mig...) så måste jag ju hitta ombyten, och passar det inte ihop med det han redan har på sig så måste jag hitta hela uppsättningar i ombyte.
"Okej. Nu har han det på sig. Vad passar till? Åååh, den tröjan kan han ju ha och byta med, men den passar inte med byxorna han har på sig nu så då måste jag lägga ner ett par extra byxor som passar ihop med den extra tröjan....Bla, bla, bla..."
Det är ju helt vanisinnigt om man tänker efter, han är ju ingen docka liksom... Haha!
Jag är ju helt vansinnigt knäpp ibland, undrar vad Calle ser hos mig egentligen? Det kan ju inte vara min blonda tankegång (även om det är himla charmigt. Hahaha!) Och nu för tiden kan det ju knappats vara utseendet heller. Visst är jag helt sjukt snygg när jag väl gör mig iordning, men när jag bara går runt här hemma så ser jag ju ut som sju svåra år. Dte är ingen direkt HOT syn som möter honom när han kommer hem :-D
Fast det är klart, han kanske lever på minnen från en svunnen tid (då vi träffades, för inte ens då kan han ha gått på min intelligens *tokskrattar*) Men som sagt, det är ju det som är charmen med mig, så länge det inte övergår i ren dumhet när jag bara inte förstår den allra enklaste grej. Haha!

Vi har firat mig hos mamma idag. Världens smarrigaste mat kockade jag och mamma ihop :-)
Smördegsinbakad fläskfilé med hemmagjord smördeg och cream cheese smaksatt med vitlök och örter. Till det hade vi ugnspotatis med solroskärnor och en supersmarrig sallad med spenat, honungsmelon, fetaost, coctailtomater och olika sorters grönsallad, dressingen gjorde vi på Mango Balsamico, sirap, olja, salt och peppar.
Sen blev det glass och efter det drack vi kaffe och åt ananaspaj. Smaskens!

Calle sa förresten nåt kul i fredags;
- "Just det, det ligger en glass och smälter i bilen..."
- "Till mig? Vad är det för nån?" (Det är viktig information för om jag behövde skynda mig att hämta den eller om den kunde ligga kvar tills vi ätit färdigt.)
- "Lakrits..."
- "Vart är bilnycklarna?"
Hahaha! Jag är helt besatt av en lakritsglass som nån panel ratade i nåt glasstest i början av sommaren. "Flyer" eller vad sjutton den heter...

Nu ska jag natta tösen... Vi har härliga vanor i den här familjen. Jag och Calle är allt annat än morgonmänniskor, så det är en kamp för oss båda att få upp ungarna i någorlunda tid.... En daglig kamp. Jag kan visserligen tycka att det är himla mysigt att gå upp tidigt (riktigt tidigt, runt 7.) och ha en liten stund för mig själv, men jag tycker det är ännu mysigare att få flera timmars sovmorgon :-D