Sammanfattning

Hur sammafattar man en julhelg?
Jag måste nog (stolt) säga att jag är nöjd med hur jag lyckades ta mig runt julstressen. Jag var ute i god tid med julklappar, klädplanering och andra bestyr som ska göras före och efter julaftonen. Det är nog tack vare barnen. Man måste planera. Man måste ligga minst ett halvt steg före - hela tiden. Samtidigt måste man stå beredd (påklädd innanför dörren med bilnyckeln redan isatt i vrida-om-och-starta-hålet) när barnen tröttnar och skirker när orken plötsligt tar tokslut. Man ligger nog ett halvt steg före hela tiden, vare sig man är medveten om det eller inte.
Det har varit intensiva dagar. Barnen har hållt igång mer än vad som kan anses normalt i deras ålder. Leylia vill inget hellre än att kunna springa runt och ta sig fram obehindrat som Vidar. Leylia klättrar, kryper i raketfart, sitter, baknar och slår, skrattar och sträcker ut armarna för en åktur på armen. Vidar leker konstant och hela tiden. De senaste dagarna har han sovit en stund mitt på dagen, det är nog ett halvår sen han slutade sova på dagen, men nu är det mer än behövligt.
Julklapparna har hållt sig inom mänskliga gränser. Lagom många paket till allihop.

Jag återkommer en annan dag med en årets-lista.
Jag kan dela med mig av ett och annat smakprov redan nu:
"Hjulet snurrar men hamstern är död..." Joel påpekar min inkompetens när Calle försöker lära mig kortspel. Jag fattade ingenting, men det framgick väl av Joels kommentar?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0