Mycket upprörda känslor på en gång.
Jag är helt enkelt bara jävligt less!
Trots att jag lever (i den mån det går) efter "Vill man ha nånting gjort så får man göra det själv". Problemet är bara att om man gör allting själv så får man sedan höra, på omvägar: "Varför sa inget nånting till mig?" av nonchalanta människor som börjar bry sig först när det är försent. Jag ger chans på chans, men i slutändan framstår jag ändå bara som en tjatkärring.
JAG BLIR SÅ FÖRBANNAT LESS!
Update
Igårkväll när jag lagt Leylia i spjälsängen så gick jag ner, gjorde mig redo för sängen och sen gick jag och la mig. Men istället för att stensomna (vilket jag borde gjort, för jag var dödstrött) och njuta av att ha hela sängen för mig själv, så låg jag där och väntade... och väntade.... och väntade.... och väntade. Till slut pep damen i spjälsängen och jag gick upp och lyfte över henne så hon låg nära mig. Först då kunde jag somna.
Igår var vi i Vänersborg, jag och barnen. Vi var på skolan, fikade och uppdaterade oss om vad som hänt sen studenten, och så hämtade jag min skinnjacka som dom lagat åt mig. Sen gick vi till min mormor, träffade kusinen och hennes kids, åt mormors supergoda mat och fikade tills jag nära på hamnade i koma. Men gott var det iaf :-)
Idag är jag bara på helt vansinnigt pissigt humör. Jag känner mig som en städkärring som inte gör annat än att plockar, torkar, tvättar, städar, matar, you name it! Bah! Lite terapimålning hade suttit fint. Men vem går ut och målar en fredag, när Calle äntligen har tid att sitta ner med mig en stund!? Jag borde nog göra det. Faktiskt.
Vidar sätter sig på tvären, och när han inte gör det så ska han bara vara i knät, precis som lillasyster. Jag får inte ens andas i fred! Han gnäller, gäspar, gnuggar sig i ögonen.... Hade det inte varit så hysteriskt kass väder idag så hade jag tagit med mig barnen ut.
Jisses. Jag har inte ens lust att åka in till stan imorgon. När jag inte har lust att shoppa och bränna pengar, då är det illa! Men shoppingsuget kanske kommer tillbaka under natten?
Nu ska vi titta på Aladdin, äta tablettask och bara mysa en stund.
Typisk i Lotta-världen.
DET REGNAR! Det öser ner.
Det är så typiskt i Lotta-världen.
Traditionellt otraditionell?
Svårt att släppa taget? Nej, men jag lever på minnen från mina barndoms jular hos min mormor och morfar.
Jag kan säga att jag egentligen inte är särskilt mycket för traditionsenlig jul med rum som svämmar över av tomtar, ljusstakar, ljusslingor, glitter, kulor... You name it. Jag ser det mest som extra städning, och så roligt är det inte att städa ;-)
Men. Eftersom jag har barn så får jag helt enkelt ta mig i kragen och fixa allt som min mamma fixade när jag var liten med tomtar och hela kittet. Det är ju faktiskt väldigt kul när det väl är klart.
Sen kan jag väl tycka att man väl kan få förändra lite och ha en rosa gran istället för en grön. Men där sätter Calle käppar i hjulet för mig. Traditionellt ska det vara. Rött i en äkta gran :-)
Kan man inte få vara (o)traditionell med nymodigheter (rosa gran, rosa ljusstakar, rosa glitter... En trans-jul helt enkelt.). Åtminstone en jul?
Första klippet!
Julklappar
Vidars och Leylias julklappar är taken care of.
De som redan finns med på listan över "väntar på att bli shoppade och undangömda till julafton" är David, Joel, min mamma och Calle. Resterande är inte bestämda än, men jag har kommit med tokbra tips! :-)
Mina julklappar vet jag tyvärr inget om än :-/
Men (jag trodde aldrig jag skulle säga det här) m i n a julklappar är inte så noga, hellre en grej som känns personligt utvald för just mig än tjugoelva paket som är inhandlade bara för att man ska ge bort saker på julafton.
Dessutom kommer jag ha fullt upp med att öppna barnens paket, och det är ju det som är det roligaste! Sen ska vi leka hela kvällen och hela natten med alla spännande "tryck-och-spela"-leksaker :-D
Well. Barnen sover, och när Leylia vaknar till så ska jag gå och slänga mig i bingen jag med :-)
God natt, hörrni!
Skratta och gråta - samtidigt
Det underliga är att jag inte borde bli förvånad längre. Men det blir jag. Jag undrar på allvar hur det står till där uppe i huvudet på mig. Jag borde genomgå någon maffig undersökning för att utesluta att jag har någon diagnos. Jag snurrar alldeles för mycket. Jag är rörigare än vad som borde vara tillåtet.
Hur kan man glömma?! Hur kan man få sånt fullständigt hjärnsläpp? Alla kommer väl ihåg adress och telefonnummer liksom, speciellt i såna sammanhang.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till med mig själv. Någongång måste ju alla dessa snurrerier få ett slut!
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Just nu, måste jag erkänna, skrattar jag halvt ihjäl mig. Inte för att det är ett dugg kul, utan för att hela situationen är så typisk mig och för att jag bara inte kan förstå hur man kan vara så fullständigt urblåst. Jag vill bara gråta, men jag kan inte sluta skratta.
Jag måste ju dessutom ringa och förklara mig. Men vad ska jag säga liksom? "Hej! Jag heter Lotta och jag är dum i huvudet...." Eller ska jag ringa och låtsas vara lyckligt ovetande? Det kan jag ju inte göra heller, jag suger ju när det handlar om att ljuga.
Det är nog sant som jag sagt hela tiden, att jag har bara tre hjärnceller - en är bortrest, en ligger i koma och en kör rally. Fast när jag är blond får jag ytterligare två hjärnceller, men dom sitter mellan midjan och axlarna, och har väl egentligen ingen direkt funktion.
Jag vill bara gråta, men jag kan bara inte sluta skratta. Det går inte.
Söndag
Det har iaf varit en trevlig eftermiddag/kvällsstart hos farmor och farfar :-) Och innan dess målade jag på skrivbordet och hyllorna, även grinden fick sig en omgång.
Jag måste bara tipsa: Vi åt Tacotårta igår. Supersimpelt och supergott! Det måste upprepas :-)
Nämen god natt då.
Sammanfattning
I torsdags köpte Calle välling till tösen. Hon hade aldrig fått i sig det förut, aldrig testat alls. Men eftersom jag skulle iväg idag så måste hon ju få nåt annat än mammas tuttar. Hon har tidigare fått bröstmjölk på flaska, men hon verkar tycka att bröstmjölk i flaska är fel. Fel innehåll i helt fel förpackning. Fel, fel fel! Men så i torsdags testade jag att ge henne välling. Jag trodde inte mina ögon! Hon tog flaskan, och hon tyckte om vällingen!!! Trots att jag försökt flera gånger att ge henne flaskan så trodde jag inte att det skulle gå så lätt med välling. Det hela resulterade i att jag släkte lampan och satt där i fåtöljen med Leylia i knät - och grinade. Sen skulle hon nattas och jag bar runt på henne. Efter en stund fick hon nappen. Den ungen har aldrig tagit napp, mer än till att leka med och gnaga på. Men då, efter att jag grinat över hur bra hon accepterade flaskan, så tog hon nappen och somnade. Jag grinade ännu mer. Är jag så lättutbytlig?!
När jag gick där och pratade med henne så talade jag om för henne att jag älskar henne och Vidar, att jag alltid kommer älska mina barn - oavsett hur mycket hyss dom än hittar på ;-) Och så talade jag om för henne att hon har världens bästa storebror och han har världens bästa lillasyster, dom kunde inte haft det bättre :-) Och så pratade vi om den cerisa vagnen som jag har lovat henne i ettårspresent. Så jag sa att nu får hennes pappa se till att hålla det mamma lovar :-D
Idag har jag vart hos frissan, på en salong där jag sökt jobb och helt plötsligt dök chefen upp! Vilken tur att han inte kände igen mig så nerstylad som jag var idag. Hahaha!
Vi shoppade massor, jag och mamma :-) Barnen har fått påfyllning i garderoberna, och Calle har fått påfyllning bland vinteraccesoarerna :-) Guuud, jag tycker bara det är såå roligt att shoppa till mina underbara! Nästa helg blir det ev. shopping för att ordna mammas julklapp.
Och jag överlevde utan barnen i fyra timmar. Dte var svårt, riktigt jobbigt. Jag kunde inte riktigt slappna av, utan stressade mig igenom alla affärer. När vi väl kom till Maxi så struntade jag i en del på listan, för jag stod helt enkelt inte ut längre bland massa människor som trängs, utan mina barn! Jag ska skicka Calle istället för att inhandla det sista ;-)
Både Calle och barnen hade klarat sig utan mig, det berättade han när jag ringde och jag hade förväntat mig ett "Vi saknar dig massor och kan inte leva utan dig! Vi står inte ut en sekund till utan dig!"
Mamma - Vad väntade du dig? Att världen skulle gå under?
Jag - Ja, MINST! Men nejdå, dom klarar sig så bra utan mig så... ;-)
Fast jag får väl erkänna att det var ganska skönt att shoppa utan en uttråkad tvååring, en kelsjuk bebis och en Carl som tycker att shopping är en världslig sak. Det kanske jag gör om igen, när barnen flyttat hemifrån. För nu ska jag ta igen de fyra timmarna jag missade idag...
Haha! Jag är la för tragisk!
Jag är iaf inte sämre än att jag kan erkänna det ;-)
Wehooo!
Rolig frulle
Jag höll på att sätta mina mjölksvampiga All Bran i halsen vid frukostbordet förut. Jag läste en insändare i lokaltidningen om att lördagen den 24 november är "Den köpfria dagen". Vad är det för dumheter folk hittar på nu för tiden....?
Och faktum är att det är just den dagen jag ska shoppa ihjäl mig, utan Carl och barn!
Frukosten skrattade sig hela vägen förbi vrångstrupen och ner i magen :-D
Separationsångest
Jag ska klippa mig i helgen och att Vidar skulle vara hemma med Calle var redan bestämt, och Leylia skulle följa med mig och barnvakten. Nu är planerna ställda på ända. Jag föreslog för Calle att han och Leylia skulle följa med mig och att Vidar kunde stanna hos farmor och farfar om det vore okej för dom. Men då föreslog Calle istället att båda barnen kunde stanna hemma med honom. Jag tolkar det som att han inte har någons törre lust att sitta och vänta hos frissan och sedan kuta runt i den ena affären efter den andra med mig ;-) Leylia går det ju ingen nöd på, det är mig det är jobbigt för :-D Hur ska jag kunna överleva flera timmar utan att ha Leylia hängandes i tuttarna på mig!? Jag drabbades av sån sjuk separationsångest!
Jag har ju redan börjat få separationsångest för dagen då det är dags att lämna mina bebisar på dagis, och det är nio månader kvar tills dess! ;-)
Snygg-dag
Idag har jag en sån där snyggdag. Jag är nöjd med mig själv, trots mina svarta hål till ögon. Det kan bero på att jag knappt sovit något alls inatt. Och jag anstränger mig väl mer idag än i förrgår. Inte för någon annans skull, utan för min egen. För trots att jag "bara" går hemma så är det make up som gäller, och mysbyxor duger inte. Trots att det bara är barnen som ser mig :-)
That's me
Jahaja. Så skulle jag beställa (efter mycket gny och gnäll från barnen, som ju inte gillar att man sitter vid datorn). Handlar man för över 550 pengar så ska man alltså slippa postavgiften på 49:-. Så för att göra något roligare för de 49kronorna så beställde vi ytterligare några småsaker till barnen och -VIPS- så låg vi över 550, men under 600. När jag väl skulle bekräfta beställningen så såg jag att -hejsanhoppsan- de där 49kronorna har dykt upp igen. What the f*ck!? Jag gick in och läste igenom köpvillkoren igen och ser att, sen igårkväll vid 23tiden så har dom ändrat från 550 till 600! Så för att slippa betala den där 49kronorsavgiften så måste man handla för över 600. Men vad i heeeeeeee..... Så, jag drog igång chatten igen. Den norska tjejens kollega skulle ringa upp mig. Det tog en stund och jag hann bli hyfsat irriterad, men så ringde telefonen. Det var en trevlig kille i andra änden. En kille vid namn R. BAH! Men skojar du!? "Hej. Va? Heter du R? Dig har jag nog pratat med tidigare idag - på kundtjänstchatten." Och så berättade jag att rabatten krånglade och att jag fick en annan % istället. Och gissa vad killen svarade "Jaaa, just det! Jamen det var ju jag det..." Vilka är oddsen liksom? Han hjälpte mig igen och förklarade att det nog hade ändrats tidigt i morse. Jag förklarade att jag tänkt göra beställningen igårkväll men att kontot ekade så jag var tvungen att vänta tills idag, men så hade summan höjts?! Han ändrade tillbaka tills jag hade genomfört min beställning. Vilket service! Det är sånt som gör att man återkommer som kund! Och så trevlig som han var så skulle man ju kunna ringa bara för att ha nån trevlig att prata med på dagarna. Hahaha!
Som sagt. Gnällkärring har nog fått en ny betydelse för killen på T.B. :-D
Relationer
Jag har en relation som jag lätt klassar som den bästa. Det är relationen mellan mig och en av mina bästa vänner. Vi var, i mina ögon, väldigt tighta för flera år sen. Men vi tappade bort varandra och under en ettårsperiod hade vi ingen kontakt alls, vi träffades inte och vi pratade heller inte med varandra. Varför vet jag inte. Men så ett år senare så ringde hon mig, hon låg på BB och hade precis fött en son och frågade mig om jag ville komma och hälsa på. Det var som om vi aldrig varit ifrån varandra. Vi plockade upp tråden där den gick av och fortsatte där vi slutade ett år tidigare. Det är fortfarande så. Vi bor knappt två mil ifrån varandra, men det är ändå över ett år sen (20oktober 2006) vi sågs sist, vi pratar på telefon ungefär var tredje månad och då är det som om vi pratade igår. När vi ses känns det precis likadant, som att vi sågs sist igår. Det är en underbar relation, och jag önskar att fler relationer kunde vara så. Kravlöst på något sätt. Trots att vi ses så sällan och pratar så sällan så skulle jag aldrig vilja vara utan henne! Det är en skön och avslappnad realtion vi har, helt enkelt.
Det är ju precis så det ska vara, avslappnat och kravlöst - inte stelt och "tvunget".
Är det inte konstigt att det ska vara så svårt att få diverse olika relationer att fungera?
Julklappar
För i den här familjen håller vi hårt på ljusstakar, glitter, julklappar, pepparkakor, äkta julgran, lussebullar, julskinka och knäck. Alla verkar inte göra det. Men har man barn så är det faktiskt ens skyldighet att ge dem ljuva barndomsminnen, inte bara vid jul utan året om. Mina barn ska kunna se tillbaka på sin barndom och längta tillbaka! (Det kommer jag göra. Hahaha!)
Vi diskuterade lite förut, jag och Calle, när vi gick förbi torkställningen med tvätt. Där hängde nämligen en pyjamas som Vidar fick i julklapp av oss förra året. Den ser fortfarande likadan ut, färgerna är som de var från början, passformen är densamma, muddarna är som nya. Det är ju helt fantastiskt vad det kan göra att lägga en peng extra på kvalitet! Jag blev helt stum när jag tittade på pyjamasen och insåg att det faktiskt är nästan ett år sen han fick den och den är ju verkligen välanvänd! Så nu ska vi beställa till Leylia från samma ställe, fast andra grejer såklart, dom kan ju inte se ut som Bill & Bull heller! :-D
Men den här dagen har inte bara varit rolig, det kan jag lova. Det är ju ganska fantastiskt att en del saker aldrig verkar nå sitt slut.
Jag var på väg ut för att måla, men färgen från igår förmiddag hade inte torkat ordentligt än. Så det får bli målning imorgon istället. Det är min terapi, min "rensa-hjärnan"-stund. Även bloggen är som lite terapi, för att hänga ut mina tankar och intryck på vädring, för att spy galla över saker och ting och för att tömma mig själv på energi-tjuveri så att jag kan överföra enbart pussitiv energi på mina barn - det är den enda energin de behöver :-)
Jag har visat Calle lite julklappstips (till mig själv, givetvis). Trots att jag, som jag nämnt i tidigare inlägg, inte skulle fylla på min önskelista så hittar jag småsaker hela tiden. Idag hittade jag ett supergulligt armband, med berlocker som lätt skulle kunna kopplas ihop med mitt shoppingberoende ;-)
TidningsMassakern
Vidar sover iaf, för längesen dessutom. Allt enligt min tidsplan, äntligen kanske det kan bli ordning och reda på sovrutinerna i det här huset. Det är bara Leylia som prompt ska trotsa mammas önskan om två minuter för sig själv på kvällen ;-) Men vad gör man inte för sina barn, den här tiden är snart förbi och då kommer man längta tillbaka till när dom satt och myste med en i soffan framför en tecknad film :-) Mys på!
Gimme, gimme
Jag tycker synd om henne. Det gör jag faktiskt. Hon verkar inte må särskilt bra, och hon verkar inte ha någon som stöttar henne heller. Det verkar mest som att alla är ute efter att förstöra för henne, men dom kan sluta nu - att förstöra lyckas hon bra med på egen hand.
Om man nu ska tro på allt som skrivs i media.
Hon borde lagt av när hon var på topp. Eller så borde hon hållt sig borta från den där loosern till karl hon var gift med.
Jag var bara tvungen att förmedla att videon suger, och texten består av "Gimme, gimme, gimme, gimme, gimme, gimme..... Gimme, gimme.... Gimme, gimme, gimme...."
Överkörd.
Ja, faktiskt. Jag höll på att bli överkörd av en, på nära håll, gigantisk blå buss i torsdags.
Jag hade precis varit på banken och på en salong i stan och lämnat in en jobbansökan. Efter det skulle jag möta upp Calle och barnen vid lägenheten, så jag styrde mot torget och gick mot övergångsstället på andra sidan. Jag såg några missbrukare sitta i en busskur och tänkte för mig själv; "Jäklar vad kul dom måste ha såna här dagar, när dom kan sitta och skratta åt alla som hamnar på arslet för att det är helt glashalt. Jag hade skrattat ihjäl mig!" Medans jag tänkte på det, och koncentrerade mig stenhårt på att inte vurpa, så kom en buss. Jag såg den inte men hörde den klart och tydligt och undrade vart fan den kom ifrån. Helt plötsligt hade jag hamnat mitt i skottlinjen och avbröt min framfart över torget fort som tusan (det måste ju sett ut som att jag gick in i en osynlig vägg eller nåt). Där kom bussen dundrande fram över torget i en jävla fart, och chauffören såg allmänt skitsur ut. Varför vet jag inte. Men det kan ha berott på att han såg en blond liten ärta trippa över torget som om hon vore helt ensam i hela världen.
Men vems fel var det att chauffören nästan dundrade över mig? Var det mitt fel, för att jag koncentrerade mig på att inte halka? Eller var det chaufförens fel som körde helt åt helvete för fort, och som verkar leva efter "störst går först"?
Den som påstår att det var mitt fel, kommer bli portad från min blogg för all framtid! ;-)
Det kostar att våga vara ful.
Våga vara ful!
Jag behöver ett par skor, stövlar, kängor - kalla det vad du vill. De ska vara enkla att hoppa i, de ska funka ihop med vilka byxor man än väljer - snortighta jeans, leggings, baggy mysbyxor. Och: de ska vara v a r m a! Så jag kom att tänka på den geniala, men dock skitfula, idéen: UggBoots! Skitfult, skitenkelt, skitskönt! Ingen snörning, inga spännen, ingenting! Bara att köra ner fötterna och gå ut! Så enkelt ska det vara när man ska ut och leka med barnen. Då har man inte tid att snöra, dra, spänna, knäppa och allt vad det är. Fort ska det gå! Jag har snygga skor och stövlar. Men måste man vara snygg när man ska ut och kräla runt i snö, gräs och grus med barnen? Jag tycker faktiskt inte det. Det kan vara jävligt skönt att bara få vara ful ibland.
Våga vara ful!
Vilket är det fulaste, men mest praktiska plagget (ink. skor) du vet?
En helt vanlig, skittrög fredag.
Jag är trött idag. Supertrött, och jag förstår inte varför. Jag somnade vid kvart över åtta igårkväll, vaknade vid kvart över elva, gick upp och tog hand om tvätten i tvättmaskinen, sen gick jag och la mig mellan mina söta element igen, och sov till halv nio imorse. Ändå är jag dödstrött, och huvudvärken sitter där den sitter och verkar inte ha några direkta planer på att ta vägen någon annanstans.
Jag har fått dille på att åka till Polarn och Pyret - igen. Leylia behöver en ny mössa, och jag har precis varit in på hemsidan och hittat en som är helt perfekt! Eller rättare sagt; Jag har hittat TVÅ som är helt perfekt :-)
Well. Det återstår väl att se när vi kommer iväg till min favoritbutik. Inte det här årtusendet iaf, det kan jag lova. Jag skulle utan större problem kunna bränna en hel förmögenhet på just Polarn och Pyret. Frågan är ju bara varför dom inte öppnar en butik i den här stan igen? Eller ännu bättre, Po.P Shop Online!
Jag - en missbrukare
Mitt missbruk är Creme Fraishe. Originalet, inget fettsnålt trams här inte. Jag har alltså Creme Fraishe till allt. Jag använder det sällan i matlagning längre, däremot har jag det som en kall sås vid sidan om. Till precis allt. Köttfärssås, köttbullar, ryggbiff, pasta, oxfilé, tonfisksås, kyckling, on top of all kinds of soppor. Och igår åt jag den sjukaste av kombinationer: Risgrynspudding, med creme fraishe till. Det var faktiskt gott, men det låter ju som en helt bisarr kombination!
När jag ska äta mat och det känns som dte fattas något så tar jag bara fram min burk med creme fraishe och så är måltiden fulländad. Fast å andra sidan så har jag haft andra missbruk som är betydligt äckligare, t.ex. apelsinklyftor doppade i vitlöksdipp. Fast då var jag iofs gravid. Det är jag inte nu, så nu har jag heller inget att skylla på. Det är nog lite äckelvarning över mig, tror jag. Hahaha!
Har du något du bara inte kan motstå, hur äckligt det än kan verka?
Ett kort, rörigt konstaterande
Jag har nyligen (alldeles nyss, faktiskt) kommit på att jag förmodligen är den sista personen man vill sätta på ett kontor med pappersarbete. Jag har absolut noll koll vad gäller papper. Jag vet inte vart jag lägger dom, jag vet inte vart dom borde vara och jag vet heller inte hur sjutton jag ska kunna komma till rätta med mitt pappersproblem. Jag har alltså papper högt och lågt, överallt och på precis de ställen där de minst hör hemma.
Mina jobbansökningar, som ju är viktiga papper som bör hållas reda på, letar jag efter varje gång jag ska ha med dem att göra. Trots att jag satt med alla dessa papper senast igår så får jag likförbannat leta, eftersom jag inte minns vart sjutton de blev av.
Vad trött man kan bli ibland. Fast jag verkar visst bli det varenda dag. Hahaha!
Vilken tur förresten, att jag har valt hantverksarbeten där man kan ha sina saker i en enda oreda, men ändå vet vart man har det.
Nål, tråd, sax - allt i en enda röra i en låda. Men man vet vart grejerna finns.
Sax, kam, klämmor, pinnkam, slingnål - allting, huller om buller, i saxhölstret.
Perfekt! Ingen ordning, ingen reda men ändå rätt sak på rätt plats.
Jävlar vad rörigt det blev nu då... Fast, det är ju jag i ett nötskal.
Update
En helt vanlig onsdag...
Leylia sover och Vidar tittar på film. Men medans Vidar lagade hamburgesoppa i sitt kök förut så gick jag igenom posten och planerade julklappar. Guud vad roligt! Fast i vanlig ordning så hittar man mest som man själv vill ha... "Åååh, en sån ska jag nog önska mig!" "Åååh, en sån behöver jag verkligen!" Men faktum är att jag har bestämt mig för att inte fylla på mer på min önskelista (det är samma lista som jag skrev till min födelsedag, fast cykeln är numera struken från listan eftersom den står i förrådet nu för tiden). Man kan väl överlämna lite jobb åt andra, så dom får använda sig av fantasin istället för att bocka av på en lista liksom.
Men vad sjutton ska vi ge barnen då? Har dom inte redan allt dom behöver? Det löser sig nog. Jag har redan en idé, som dom förvisso inte har någon nytta av än på många år.
Nu ska jag klä mig och sen vänta på att Leylia vaknar så att vi kan gå ut och leka i snön en stund innan Vidar bestämmer sig för att det är dags för gifflar och Mulan hos farmor och farfar :-D
En helt vanlig onsdag....
Efterlysning!
Kött, kyckling, köttfärs, vegetariskt, pasta, skaldjur, vad som helst! Just give it to me! :-)
Kommer snö, kommer solsken.
Jahaja. Det snöade imorse. För andra gången på en vecka. Den här gången hann det lägga sig en stund innan solen tittade fram och det började, sakta med säkert, försvinna.
En söt unge här på området gjorde ett tappert försök till pulkaåkning. Det gick inge bra. Det var alldeles för lite snö för att kunna åka pulka. Hon fick putta sig själv ner för backen här utanför. Men hon försökte iaf. Där såg jag ett tydligt bevis på att barn kan se lyckan i små ting. Som lite snö.
Idag har jag hunnit med mycket. Jga har surat en stund, varför vet jag därmot inte. Det var bara en dålig sekund i mitt liv. Jag konstaterade iaf snabbt att det bästa sättet att bli på dåligt humör är genom att vara själv. Ensam. Så för att inte försätta mig i det läget igen så håller jag mig nära barnen, min källa till skratt och nöjd-känslan.
Men så gick jag ner för att se vad som finns i frysen till morgondagens middag. Falukorv, köttfärs och rådjur. Vad kul, vi åt falukorv igår och köttfärs hela förra veckan typ. Det går alldeles för lång tid mellan barnbidragen och löningarna. Så jag blev sur igen, för jag vill inte äta korv eller köttfärs imorgon igen.
Så för att försöka lösa detta ensidiga problem så satte jag mig själv i arbete. jag ska skriva en veckomatsedel med två veckor åt gången. Och vad resulterar det i då? jo att man varierar sig mellan köttfärs, fisk, krov, kyckling, kött och konserver - men av någon underlig anledning så blir det bara pasta i en vecka, eller bara ris, eller bara potatis. Bah! Kan inte någon annan komma hit och laga mat, jag är så less på att stå och laga mat åt mig själv! hade dte inte varit för att jag ammar lillstrumpa så hade jag nöjt mig med en knäckemacka med kaviar på. Eller bara smör. Och en kopp te. I teskåpet finns iaf variation.
Tillbaka till vad jag hunnit med idag. Jag har duschat, i lugn och ro. UNDERBART! Jag skulle epilera under armarna och på benen, men jävlar vad ont det gjorde! Sist gjorde det inte alls så ont! Då blev jag putt. Sen diskade jag. Skönt att få undan på diskbänken. Dammsugaren står på golvet och skriker att den vilat tillräckligt länge nu, men jag har slutat lyssna. Så tänkte jag att jag skulle gå ut och kolla om brevbäraren åkt förbi än, men så tänkte jag att "Näe, skiter han i mig så ska jag banne mig skita i honom tillbaka!". Frågan är ju hur länge jag orkar stå emot.
Dagens fråga: Vem är det som har lärt min son att spotta i tid och otid? Han torkar förvisso upp efter sig och det är mest "tvi, tvi, tvi". men det skulle ändå vara intressant att veta vem som lär honom sånt trams.
Vidar borde förresten få pris för bästa underhållning. Leylia har skrattat åt honom hela dagen, utom när hon sov förut förståss.
Dom är underbara, mina charmtroll.
Post-svält
Gråt en stund så blir det bra.
Som förut. Jag ska få iväg mina ansökningar den här veckan, och idag skulle jag leta upp mina intyg som Calles snälla pappa kopierade och skrev under. Men jag hittade dom inte. Jag letade vöerallt. och då menar jag överallt. Jag banade väg i klädkammaren för att gå igenom sekretären som står längst in, men inga papper. Skänken i hallen (där jag fortfarande är övertygad om att jag lagt dom), men ingenting. Mina garderober, bokhyllan och bland papper och kuvert som bara ligger och skräpar, men utan minsta resultat. Sist men inte minst gick jag igenom min "viktiga papper-pärm", så när jag stog vid datorn och gick igenom pärmen resultatslöst så kände jag bara "Vafan ska jag alltid behöva gå i motvind för!?" Och så började jag grina. Hade det inte vart för att barnen var i rummet intill så hade jag skrikit rakt ut och förmodligen gått bärsärkagång här på kontoret. Men så såg jag stället med papper på skrivbordet, och av ren reflex så bläddrade jag igenom flastfickor och annat, och mycket riktigt, pappren låg där - mitt framför näsan på mig. Så nu har jag grinat i onödan. Fast det hjälpte ju, lättade på trycket liksom :-) Och förresten så borde mitt minne få sig en ordentlig genomgång, för så vitt jag vet så låg pappren i ett kuvert. Men jag hittade dom nu i en plastficka. Det är nån som jävlas med mig....
Nu har jag iaf alla papper som ska skickas med, och as we speak så skriver jag ut min ansökningar, en och en. Det blir bra det här :-)
För att kunna få gjort det här så blev jag tvungen att muta Vidar. Så, ännu en lärdom idag är att Tarzan och pepparkakor gör att jag kan få greja lite i fred. Hur impad kommer inte Calle bli när han kommer hem och ser att jag är klar liksom. Wehoo! Haha!
Lillasyster sover. Jag har förresten listat ut hur jag ska göra för att få kidsen i säng i tid och hur jag ska göra för att få lilla damen att sova i sin egen säng. Vi får väl se hur det går med den saken :-D
Och på tal om mitt gaggiga gamla minne, alltså jag har sparat ihop cash till Calles födelsedagspresent. Jag har roffat åt mig en sparbössa från barnen, då de hade fler än de använder och jag hade ingen alls. Hur som helst, det var en söt historia, den där sparbössan, och proppfull med pengar är den också. Den är färgglad och lätthittad, om man minns vart man lagt den.
Alltså, jag är helt otrolig. Jag kan tappa bort vad som helst. T.o.m en sparbössa full med pengar. Jaja, jag har några veckor på mig att hitta igen den. Suck. Alltså, man vet ju inte om man ska skratta eller gråta liksom. Virrigare människa får man nog leta efter :-D
Smält mammahjärta
Jag läste tidningen i lugn och ro i köket, medans Vidar tittade på Barnkanalen - trodde jag tills jag hörde bebisröster från övervåningen. Då förstod jag att han hade väckt lillasyster, så jag skyndade mig upp för att se så hon inte var på väg ner i golvet. Väl uppe i hallen såg jag att det lyste på Vidars rum och att dörren var igenknuffad såpass att dörrstoppen tog emot. Vidar hade tänt Kalle Anka-lampan över sin säng och krupit upp och lagt sig bredvid lillasyster. Där låg dom och diskuterade viktiga saker, lät det som :-D
Mina charmtroll, mamma hjärtat smälter! :-)
Grattis!
Grattis på födelsedagen och hoppas att du får en supermysig dag :-)
Oops, vad sa du nu?
Jag hittade, bland mina bokmärken, en gammal artikel från Aftonbladet som kanske kan kännas som en klen tröst för småbarnsföräldrar. Det är ju intressant läsning om inte annat.
Fem av tio föräldrar ångrar hoten och bestraffningarna mot barnen.
Varför kan inte ungen sluta tjata!?
Till slut brister det. Du säger det du aldrig trodde att du skulle säga.
Och ångrar dig.
Men det är helt okej att bli riktigt förbannad.
- Ibland vill man ta barnet och slänga det i väggen av ilska. Det ingår i föräldraskapet att bli förbannad, säger barn- och föräldrapsykologen och fyrabarnsmamman Malin Alfvén.
Bråken handlar om kärlek
- Självklart ska man inte göra handling av sådana tankar, men känslorna är inte förbjudna. Snarare tvärtom, förträng dem inte utan prata gärna om dem med en vän eller din partner. De kommer säkert att känna igen sig. En urspårning hör ofta ihop med stress, en jobbig dag eller för mycket på att-göra-listan.
- Just sådana dagar tycks 3-åringen ställa till med ett helvete och tröttheten gör att allt går över styr.
Men ett bråk handlar också om kärlek.
- Vi älskar våra barn och vill att de ska vara fina och snälla, när de inte är det blir vi besvikna och upprörda. Barnen är medvetna om att de kan tänja på gränserna just för att vi älskar dem och vet att vi inte gör dem illa. Varken vi eller de skulle bete sig likadant mot människor vi inte känner.
Att tappa tålamodet är heller inte hela världen. Det vore snarare omänskligt om det aldrig hände, enligt Malin Alfvén.
- Självklart går vi över gränsen någon gång och då kan det hända att man tar i för hårt eller skriker för högt åt barnen. Sedan drabbas vi av fruktansvärt dåligt samvete och säger förlåt.
- Förr i tiden sa man aldrig förlåt och förklarade sig aldrig heller, det var ofta det som gjorde att barnen for illa. I dag vet man bättre och föräldrar är faktiskt över lag helt fantastiska på att uppfostra sina barn på rätt sätt.
4 föräldrar avslöjar sina hot...och barnpsykologen Malin Alfvén kommenterar
"Hon var jobbig så jag hällde mjölk över henne"
Eva, 51 år: - En gång hällde jag ett glas mjölk över min dotter. Hon var jobbig och blev då tyst. Inget som jag direkt ångrar.
experten: - Sådana här engångsincidenter som inte är så allvarliga blir ofta till roliga familjehistorier efteråt.
"Jag skriker åt dem jämt"
34-årig tvåbarnsmamma: - Vem har inte skrikit åt sina barn? Jag gör det, nästintill dagligen. Inget jag är stolt över, men så är det. - Jag försöker undvika mutor, men hotar ibland med indraget Bolibompa. Att ha barn är en ständig konflikt. De är inte "värre" än några andra barn, men inte bättre heller!
Experten: - Precis så är det att vara förälder!
"De bråkade om fjärrkontrollen - vi införde förbud"
Erika, 41 år: - Vi införde totalt tv-förbud i två veckor när barnen hela tiden bråkade om fjärrkontrollen. Funkade! Nu behöver vi bara knysta: "tv-förbud" för att de ska bli snälla som lamm.
Experten: - Jättebra, en enkel och direkt koppling till det saken berör - teven.
"Jag tog ett fast tag i örat"
34-årig mamma: - Jag har använt en onödigt hård ton, gap, skrik och svordomar och tagit ett fast tag i örat. Jag får dåligt samvete varje gång. Gränserna testas dagligen. Tålamodet och orken tar ibland tvärslut.
Experten: - Ett fast tag i örat känns inte bra. Det är mindre kränkande för ett barn om man hukar sig ner till barnets nivå och tar tag i armarna, tittar barnet i ögonen när man pratar med det.
Det där med mjölkglaset skrattade jag ihjäl mig åt! Det var säkert inte så kul för dottern, men så här i efterhand måste ju även hon kunna skratta åt det :-D Fast om hon skulle gjort detsamma tillbaka så kan ju mamman inte banna henne, eftersom hon bara gav igen med samma mynt.
Mamman som skriker åt sin barn jämt kan jag förstå. Vem har inte dagar när det känns som man inte gör annat? Personligen kan jag tycka att man inte behöver skrika, även om jag själv höjt rösten ibland. Men jag vet av egen erfarenhet att man inte får sagt ett skit genom att skrika. Och personligen (igen) kan jag tycka att det är bättre att prata lugnt och sansat när Vidar, i mitt fall, lugnat ner sig. Well, om tjugo år får vi se resultatet :-D
Tv-förbudet var ingen dum idé, faktiskt. Lugn och ro. Det gäller ju bara att orka hålla fast vid det i de två veckorna man utsatt. Det är ju faktiskt som Experten säger; "en enkel och direkt koppling till det saken berör".
Det där med att ta tag i örat skulle jag själv aldrig göra. Har man själv , som barn, varit i en såpass kränkande situation så kan man lätt sätta sig in i hur det känns.
Sen läste jag någonstans att om man har varnat för konsekvenserna så ska man inte säga "förlåt", för då tar man ju på ett sätt tillbaka inte bara handligen utan även varningen. Och man har inte gjort något fel genom att varna och sedan stå för det.
T.ex. om jag och Vidar bråkar och han bara gallskriker och jag säger "Fortsätter du så här så få du sitta på ditt rum tills du lugnat ner dig..." Slutar han inte så bär jag in honom på hans rum, helt enkelt. Man kan ju inte "hota" med en sak och sen strunta i det. Han lär sig ju, så småningom, förhoppningsvis :-D
Något jag däremot gör i tid och otid är att säga "Förlåt". "Förlåt älskling för att mamma skällde på dig." "Förlåt vännen för att jag bar in dig på ditt rum" "Förlåt mammas söta älskade vän..." Förlåt skrutt..." "Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt." Mitt samvete sparkar mig i röven så fort jag ens tänker tanken på att ryta ifrån åt Vidar.
Men jag läste att man ska ju givetvis inte missbruka "förlåt". Sant. Men sååå svårt att leva efter. Men inte ens mina barn är perfekta, trots att dom har föräldrar att brås på ;-)
Soft lördag
Imorse gjorde jag godis. Jag tänkte att det kanske kan vara roligare med hemgjort godis till Vidar. Så rispuffar i choklad blev det första projektet. Det resulterade i en Vidar helt nerkladdad i just choklad. Vilken syn! Hahaha! Rackarns att vi inte fotade :-D
Sen gjorde jag något som smakade som Bounty. Men efter mer än tre så kräks man. Jag åt visserligen fler, i vanlig Lotta-ordning (och mådde därefter), men jag kräktes inte. Det är jag för snål för :-D Slösa på godis på det viset....
Och så gjorde jag chokladbollar, några med kokos utanpå och några med färgglatt strössel. Strösslet blev inte pricken över i, som jag tänkte. Det blev snarare en prick för mycket.
Nu har jag dessutom fått inspiration till en ny hobby! Som kan avbrytas beroende på hur kelsjuka barnen är. Yes! Äntligen ska jag göra något vettigt! Jag känner verkligen att jag måste få göra nåt annat än att tvätta, städa, diska och ta hand om barn. jag måste ha nåt som rensar huvudet liksom. Det är ju bara synd att "start-paket" är så jäkla dyrt, det är det ju med allting från början innan man tjänat in det igen.
Men jäkar! Jag höll ju på att glömma - jag har inte druckit något Kvällsro ikväll! Nu måste jag skynda mig så jag hinner få i mig det innan Leylia ska i säng. Vidar sover ju redan, tröttisen.
Framsteg...
Nu sover dom båda två iaf, och det börjar väl närma sig sängen för mig med.
Så. Over and out.
Världens bästaste (mammbo)
Det där var ju psykiskt knäckande.
Hur ska jag kunna återhämta mig?! Genom nya skivan kanske? Jag ska förklara för Calle sen att jag är faktiskt världens bästa mamma, och utan tvekan världens bästa sambo, men att man kan inte vara världens bästa mammbo utan Daugava! (Någon som har nån koll på hur man ska uttala det där?)
Back to my bäjbies. Nu ska vi gå till farmor och farfar och barnens bästaste pompis; Farbror David.
Tala om för mig...
Tala alltid om för mig att du älskar mig,
i ord, handling och gester.
Utgå inte ifrån att jag redan vet det.
Om jag verkar generad, fortsätt i alla fall.
Tala om för mig när du känner dig nere och missförstådd.
Jag blir starkare när jag vet att jag kan trösta,
men tala om, jag kan inte läsa dina tankar.
Visa andra att du uppskattar mig.
Om du öppet visar din kärlek, får det mig
att känna mig extra stolt och vacker.
Glöm inte bort det lilla tokiga,
du har inom dig.
Omtanke och kärlek i stora mått,
tillsammans med en gnutta galenskap,
gör att ett förhållande aldrig blir tråkigt!
V.I.P
kimj.blogg.se
outfits, kändisar, massa bilder och spännande saker som t.ex. "en rosa jul" :-)
Tjejen kallade mig hennes största fan och även vip. Det tyckte jag var himla roligt :-D
En rosa jul!
)
)
)
)
Åååh, jag vill ha en rosa jul!
Lugn start på dagen
Jag och Vidar gick upp vid kvart över åtta imorse. Jag gick ner och gjorde välling åt Vidar och frukost åt mig själv, och medans min c-brus löstes upp så knallade jag upp med vällingen till Vidar, min sötunge :-) Jag gick ner igen, åt min frukost i ovanligt lugn och ro. Det var knäpptyst på övervåningen, så jag vart ju tvungen att gå upp och kolla vad lille herrn sysslade med. Det var tomt i teverummet, dörren in till lillasyster var fortfarande stängd, kontoret var tomt, badrummet likaså och på Vidars rum var det tyst och släckt, det var ju extra mörkt eftersom persiennerna fortfarande var nerdragna. Men jag puttade upp dörren och såg en rumpa som stack upp i sängen. Där hade Vidar krupit upp, lagt huvudet på kuddarna, dragit upp benen under sig så rumpan pekade rakt upp, och tokslocknat! Herrigud, tänkte jag, var han så trött - trots sovmorgonen? Jaja, jag går väl ner och duschar så länge då, lillasyster sov ju hon med. När jag kom upp igen så lekte han med sitt parkeringshus, så det var bara en höneblund.
Sen skulle vi byta blöja och ta på kläder. Och giss avad! han tog av sig pyjamaströjan själv! Han drog in armarna, och fick upp hela tröjan på axlarna, sen vill han ha lite hjälp. Men jag har aldrig sett honom göra så förut.
Leylia sov nästan ingenting igår, ungefär 45minuter på hela dagen! Men hon var ändå inte trött-gnällig. Igårkväll somnade hon halv åtta och vaknade för fem minutersen. Hon har inte vaknat till för mat särskillt många gånger inatt heller. Däremot är hon himla sugen på att snutta, och hon bet mig!!! Jag har, många, många gånger, varit helt övertygad om att hon bitit hål, så jag har snott på mig behån snabbt som ögat igen för att kunna se på morgonen om den har blodats ner. Imorse hade den det. Och jäääävlar vad ont det gjorde! Och då har jag ändå haft piercingar där, som inte kändes ens hälften så mycket när jag gjort dom. Fast det är klart, en smal, tunn, sylvass nål är ju ingenting mot en taggig, bred tand. Speciellt när hon inte släpper heller.....
Jag somnade innan klockan slagit nio igårkväll, och idag kan jag inte påstå att jag är särskilt trött. Guud vad skönt att få sova ordentligt! Fast jag måste ju säga att det känns ju itne särkilt roligt att inte hinna träffa Calle alls på dagarna. Den här veckan har vi bara setts en kväll, hittills. Det suger.
Jahaja. Om jag skulle ta och roa kina söta, lugna bebisar med att dammsuga. Dte är ju som behövligt, coh dom älskar det. Vi får väl se om det fortfarande är lika roligt när man ber dom hjälpa till om sisådär en tio år. Hahaha!
Vansinnesutbrott!
Alltså, för andra gången idag så ringer telefonen utan att det är någon i andra änden. Att det sista samtalet kom efter kl.20.00 gör mig minst sagt vansinnig! För helvete (på ren svenska)!!! Jag har två små barn, som båda nattas vid den här tiden, så ge fan i att ringa så jävla sent! Jag skiter i vem det är, det kan vara GodisKungen om det så vill men ingen, INGEN får ringa hit efter kl.19.00! Visa lite jävla hänsyn tack!
Ta t.ex. ett telefonbolag som hade ett förinspelat samtal som gick ut kl.18 och kl.20 förra veckan. Helt vansinnigt om ni frågar mig. Det var dessutom ett telefonbolag som vi inte ens är kund hos. Bah!
Gör mig inte förbannad en gång till!!!
20:30
Okej, så nu vet jag vilka idioter det är som ringer hit så jävla sent! Telefonbolaget, i vanlig ordning. De söker Calle. Imorgon ska jag ringa dit och be dom ta bort oss från deras jävla uppringningslista och påpeka att vi inte är kund hos dom och vi vill heller inte bli kund hos dom. Vad är det för jävla tider dom ringer liksom!? Ååååååh!
(Nej, jag bad inte den där trevlige killen som ringde att fara och flyga, jag avslutade samtalet fort som tusan eftersom jag var mitt uppe i att skicka ett snusk-sms till Calle, vilket jag anser vara mucho viktigare. Telefonbolaget kan vänta tills imorgon.)
Huskurer vid förkylning
Huskurerna för förkylda småttingar
Citron
Verkar både antiseptiskt och sammandragande . Den stimulerar immunsystemet, dämpar feber och är dessutom fylld med c-vitamin. Citron är bra på alla möjliga sätt mot förkylningar och det finns flera sätt att använde den på:
-Gurgla i citronsaft om man har ont i halsen. (Kanske svårt att gurgla om man är liten, men det gör ju inget om man sväljer det heller!)
-Mot hosta och förkylning : blanda citronsaft, tre kryddnejlikor och honung i varmt vatten.Bra att dricka innan man går och lägger sig.
-Citronfotbad : kläm ur all saften från en citron i en balja varmt vatten. Man kan också riva citronskalet och ha i om man vill. Låt barnet sitta skönt med fötterna i baljan. Täck över med ett badlakan så att inte värmen försvinner. Citronsaften gör så att svullna slemhinnor drar ihop sig och snuvan avtar. Dessutom blir fotbadet en stunds vila för barnet. Torka fötterna och ta på sockor efteråt. Fötterna ska alltid vara varma när man är förkyld.
-Citronomslag. Vira ett bomullstyg fuktat med citronsaft runt underbenen. Det tar ned febern. Byt ungefär efter en timme.
Kålrotssaft med honung
Bra mot hosta! Dela en kålrot mitt itu, gröp ur den till en liten skål och smörj kanterna med en tesked honung. Honungen drar till sig kålsaften och det blir som en hostmedicin i den lilla skålen. Ge barnet en tesked i taget av den.
Honung
Honung är slemlösande och därför bra mot hosta. Den har dessutom antiseptiska egenskaper och hjälper mot diverse åkommor. Obs! Kom ihåg att man inte ska ge honung till barn under ett år! - Blandad med citron eller cidervinäger blir den en lindrande hostmedicin. - Varmt honungste med citron är bra mot förkylning och feber.
-Honung med en tesked hackad timjan i hjälper mot hosta.
Ingefärs-te
Ingefära har en slemlösande effekt och rensar bort infektioner från de nedre luftvägarna. Varmt ingefärste är bra mot förkylningar. I Indien får barnen ingefärste när de har kikhosta.
Morötter
Morot är slemlösande vid hosta och har även den en antiseptisk verkan. Laga morotssoppa genom att koka ett halvt kilo färska morötter i en liter vatten tills de är mjuka. Kör sedan i mixer.
Vatten
Vi består, liksom allt levande, till största delen av vatten. Rätt vätskebalans är en förutsättning för att kroppen ska må bra. Vid feber är det särskilt viktigt att dricka mycket för att undvika uttorkning.
Vitlök
Vitlökssaft är effektivt mot hosta och förkylning. Skär flera klyftor vitlök i tunna skivor, täck dem med honung och låt stå i 2-3 timmar. Honungen drar till sig saft ur vitlöken - ta en tesked av den då och då under dagens lopp.
Gul lök
Mot alla typer av luftvägsinfektioner - hacka en rå lök, droppa honung över och låt stå över natten. Ta en liten sked varannan timme.
Salvia-te och Timjan-te
Bra mot förkylningar och mot hosta.
Mitt bästa huskurstips:
"Ge en överraskningspåse" Jorun Modén är drivande bakom nätverket Nära Föräldraskap och mamma till två döttrar . Här är några av hennes huskurstips som hon och hennes man tar till när barnen blir förkylda:
Dricka: -Milt örtte är populärt hemma hos oss när barnen är förkylda. Vi brukar köpa örter på lösvikt och blanda själva, men det finns också färdigt påste i hälsokostaffärer. Kamomill och citronmeliss är milda örter som passar bra till barn, de kan bidra till att sänka febern och är avslappnande.
Bada: -Blanda i infusion av lavendel, kamomill eller citronmeliss i badvattnet, det ger skön avkoppling.
Bonus: -Vi har en tradition sedan jag själv var liten, att man ger en liten överraskningspåse till det sjuka barnet. Det kan till exempel innehålla en mandarin, en ask med russin och en liten pixiebok . Känslan av att bli ompysslad är kanske den bästa huskuren av alla!
Detta är en artikel från Föräldrar och Barn. Det är inte så dumt att inspireras till att kurera sig på mysiga sätt så här i höst(förkylnings)tider. Den heter egentligen "Huskurer för förkylda småttingar" Men jag är säker på att det funkar lika bra för vuxna :-)
Flaskor och burkmat.
Vidar blev supernyfiken och fick ju givetvis smaka lite på purén. Att jag inte dog! De miner han gjorde var ju obetalbara! Jag skrattade halvt ihjäl mig. Han är så söt, ungen min :-)
Puréer och flaskor, alltså. Usch, min lilla tös håller på att växa ifrån mig. Hur ska jag överleva utan att ha en bebis som hänger i tuttarna på mig dygnet runt?!
Och så måste jag bara få tillägga:
Jag är tamejfan världens bästa (nåja) mamma! Mina barn kunde inte haft det bättre :-)
Nöjd
"Varför kan du inte vara nöjd med det du har istället för att hela tiden vilja ha mer?"
Men alltså, jag förstår inte riktigt. Bara för att man redan har alla materiella ting man nånsin kan tänkas behöva, ska man då inte kunna tycka att "Den var fin." "Den skullle ju passa jättebra där." "Åååh, det skulle jag vilja ha." Bara för att man säger så så dras liksom inte kortet. Det kostar inget att titta, önska och sukta. Eller hur? Måste man sluta titta på t.ex. soffor, bara för att man råkar ha två? Eller måste man titta åt ett annat håll när det åker förbi en bil som man gärna skulle vilja ha, bara för att man redan har en? Eller när man (som husägare) ser husanonserna i tidningen och tänker "Åååh, så där skulle jag vilja bo." Det betyder inte att man vill flytta. Men man måste väl få ha drömmar, visioner. Önsketänkande. Det behöver inte alls betyda att man är missnöjd med det man redan har.
Ibland behöver iaf jag ta med mig barnen och önska mig bort från den gråtrista, tragiska värld vi lever i och flytta in i en idyllisk dröm istället. En Bullerbyn-dröm. Är jag helt ensam om det?
Att jag ibland kan undra hur det skulle vara att ha en typisk kärnfamilj där alla är lyckliga, med snö varje jul och där det alltid doftar nybakt. Det betyder inte att jag vill tillbaka till min barndom när alla bodde under samma tak, det betyder inte att jag är missnöjd med hur min familj ser ut idag, eller att jag är missnöjd med att min familj har krympt. Alla är ju trots allt lyckliga, fast på varsitt håll.
Att jag ibland (vid jobbiga kvällar) kan känna "guud vad skönt när barnen flyttar hemifrån.", betyder inte att jag vill vara utan dom, det betyder inte att jag kommer skicka ut dom den dagen de fyller 18. Snarare tvärtom, jag kommer nog försöka hålla kvar dom hemma så länge som möjligt. Haha!
Man måste få ha lite önsketänkande ibland.
Är det så konstigt?
Skulle Bullerby-drömmen slå in så betyder inte det att man automatiskt blir en lyckligare människa.
Pengar gör ingen människa lyckligare. Personligen så kan jag säga att pengar har ingen betydelse för mig. Det är nånting man gör slut på, och kanske blir lite gladare för stunden. Och visst underlättar det, tillvaron blir lite bättre.
För faktum är, att har man ingen kärlek så har man ingenting. Det kan inga pengar eller prylar i hela världen kompensera.
Choklad - nyttigare än broccoli
Och nyttigare än både broccoli och äpplen.
Choklad innehåller olika kemikalier som gynnar kroppens glädjehormon, serotonin.
Det finns redan olika läkemedel som på konstgjord väg höjer halterna av serotonin i hjärnan - och därmed lindrar depressioner.
Förebygger cancer
Choklad innehåller också järn, kalcium, vitamin B2 och magnesium.
I Storbritannien lanseras dessutom i dag en ny chokladkaka som är cancerförebyggande.
Choxi+ innehåller tre gånger så mycket antioxidanter som andra chokladkakor på marknaden. Enligt tillverkaren, kungliga hovleverantören Prestat, är den nyttigare än broccoli. Antioxidanter förebygger även hjärtsjukdomar.
Frossa på Nu behöver du inte längre ha dåligt samvete för att du älskar choklad - snarare tvärt om. 
Utseendefixering
Faktum är att jag har en jättefin sparbössa som jag fick när jag var skitliten och det kanske är dags att börja använda den nu? Men med tanke på att jag varit gravid två gånger och alltså ammat två barn, så har jag därigenom varit med om att tuttarna exploderar och blir gigantiska och jag vill verkligen inte (som många, många andra) ha som typ FFF-kupa.
Nej, nej. Jag vill ha Paris Hilton-tuttar.
Calle är emot hela grejen och tycker att vi har annat att spara till. Bah! Vad kan möjligtvis vara viktigare än ett par nya tuttar, för mitt välbefinnandes skull!? Det handlar inte om att jag vill visa upp mig för någon (fast det skulle ju onekligen vara skönt att slippa skyla sig för sig själv liksom).
Men faktum är ändå att, med eller utan tuttfix, så är jag snyggast med kläderna på. Det är sant. Hahaha!
Playtime!
Leylia låg på golvet i teverummet och tittade på mig och Vidar när vi dansade Indian-dansen. Hahahaa! Gissa om hon skrattade! :-D
Sen låg jag på golvet och Vidar använde mig som nån sorts plint som han hoppade och slängde sig på, klättrade över och kramade. Sen lekte vi med nappen, jag satte den på fel håll i munnen och blåste ut den. Det är ett säkert kort när man vill få barnen att bryta ihop av skratt. Sen körde vi Indian-dansen igen :-D
Alltså, så roligt som jag hade igårkväll har jag inte haft på länge! :-) Sötungarna är det bästa som finns, mina ögonstenar, och jag skulle inte överleva en minut utan dom! Att åka till frissan och lämna Vidar är psykiskt påfrestande och mammasamvetet sparkar mig i röven hela tiden och mammahjärtat brister.
Tänk den dagen dom ska lämnas på dagis! Och det är ju bara nio månader kvar! Hemska tanke! Jag kommer grina ihjäl mig :-(
Jag kanske ska bli hemmafru och vara hemma med barnen resten av deras liv? Fast vad ska jag då syssla med den dagen dom flyttar hemifrån.... Ska jag då städa, tvätta och laga mat för skojs skull? Bah!
Calle kanske kan bli hemmacarl när barnen flyttar hemifrån, så kan vi vara hemma ihop. Fast hur roligt vore det varje dag liksom? På tal om det, så märks det verkligen att jag och Calle inte har setts på några dagar nu, jag ser helt utmärglad ut! Magen har liksom försvunnit, rumpan har plattats till och dubbelhakan har dragit sig uppåt. Fast låren är som vanligt, lite hängigare bara. Hahahahahaahahahaa!
Mammahjärtat smälter!
Sen pekade han på Leylia och sa "Titta sesse!" Sesse säger han ofta när det gäller Leylia, så där är det ju lätt översatt till "syster", typ.
Nu ligger dom på teverumsgolvet och leker tillsammans och Vidar delar med sig av sina leksaker (för en gångs skull ;-) )
Och så måste jag ju bara berätta om igår morse. Jag ställde klockan tidigare än vanligt, ifall mamma inte skulle vakna så skulle ju jag göra dte iaf. Jag och barnen sov i dubbelsängen och mamma sov i Vidars rum. Trots att mobilen låg 30cm från mig så vaknade jag inte av alarmet, men det gjorde mamma och det var även hon som gick in till oss och stängde av alarmet, utan att jag rörde en fena. Snacka om klubbad! Hahaha!
På promenad genom Lextorp
Vi kom till apoteket och fick vänta lite, det var ovanligt mycket folk för att vara vid den tiden. En söt liten farbror (som väntade på sin fru som betalade) tittade på mina sötnosar och sa: "Ojoj, det var full vagn det där :-) Är det en flicka och en pojke? " Och sen frågade han om dom var tvillingar. Hejå hå! "Nej, nej, det skiljer 1½år" , svarade jag då. Där ser man, såpass lika är dom små liven alltså :-D
Han var så söt den lille farbrorn. Och när frun hans var klar i kassan så sa han "Hej då, ha det bra" till oss. Jag höll på att smälla av! Vilka trevliga människor! Såna som dom stöter man inte på särskilt ofta nu för tiden..... På veägen hem släppte jag ner Vidar och han sprang och sprang tills beneninte orkade så då fick han sakta in och gå istället, och fundera. Han är på promenad i sin egen lilla värld och jag bara tittar på honom och undrar vad som rör sig i huvudet på honom när han ser så drömmande och frånvarande ut :-)
Sen blev det skrik och panik, och jag bar honom hem. BAH! Varför blir det alltid så?
Det slutar med gosekramar iaf, Vidar kryper upp i knät på mig och kramas och så kan vi sitta sådär hur länge som helst och bara kramas och grina på kapp :-D
Jag har nyss fått i mig dagens middag. 2 timmar tidigare än vanligt, men suget visste inga gränser och man får ju passa på att få sig lite matro medans Vidar också äter och lillstrumpa sover :-) Det är helt värdelöst att äta eller dricka nånting just nu, jag känner ju ingen smak what so ever! :-[
Jahaja, och vad ska jag hitta på nu då? Det är ju 3½timme kvar tills knoddarna ska i säng. Och jag med för den delen. Det blir inget Desperat på teven idag. Jag skiter i't. Jag behöver min sömn. Min beautysleep. Hahaha!
Självömkan
Jag borde gå till apoteket. Men o r k a! Bah!
Ljuvlig måndag!
Nu har jag iaf funderat lite. Jag ska nog ta och hoppa över Desperate Housewifes och Grey's framöver och hoppa i säng när barnen ska sova istället. För sovmorgon är ju som inte att tänka på, inte för mig iaf.
Hur envis får man vara egentligen?
Jag helammar fortfarande, men från ungefär 6 månder så är det dags att börja med något mer säger dom. Så, för att börja vänja henne lite försiktigt med flaskan så pumpade jag för ett tag sen, frös in och nu tinade jag upp lite för att, som sagt, ge på flaska istället. Samma innehåll, fast annan förpackning liksom. Och slutresultatet blev att jag numera vet att hon älskar sin mamma :-D Hon ratade nämligen flaskan. Hon tuggade lite på nappen och tittade på mig med en menande blick: "Är det här allt jag får? Mat, på en sketen flaska!?" Sen började hon pipa och grävde nästan hål på mitt linne för att komma åt "den riktiga maten".
Men jävlar, tänkte jag för mig själv, ska det vara så här svårt att få henne att ta flaskan!? Vidar tog flaska med en gång, utan problem. Men så var han ju bara två månader också, och hade väl som inte riktigt hunnit vänja sig på samma sätt vid myspyset och hela grejen med att ligga vid tutten. Fast alla barn är ju förvisso olika.
Men så ringde min kusin igår och bjöd in mig till ett smyckesparty, som förövrigt lät väldigt trevligt :-)
Hur som helst så berättade hon att hennes yngsta verkade jätteintresserad av maten man själv åt (precis som Leylia), men när hon själv skulle få puréer och annat så var det inte lika intressant. Så hon blev ammad helt tills hon var 7 månader. Det verkar ju ha funkat för dom, så jag känner att jag inte behöver ha nån större panik över att tösen inte tar flaskan. Men så har jag ju "bara" gjort tre försök. Jag får ju som ge det några försök till. Men hur envis och trägen får man egentligen vara när det gäller att vänja en bebis vid något nytt?
Jag skrattar ihjäl mig!
Alltså Håkan Hellström borde ju kört live den kvällen:
Det finns en gata där alla kan mitt namn
Jag ramlar dåliga gatan fram
Och jag var full och jag var dum och jag ramla på allt
Och jag föll för nån på en fest nånstans
Och det skulle ju va dans, dans, dans!
Och det är lång väg ner
Och jag skulle aldrig ramla mer
Och jag ramlar glada Gatan fram, sen ramlar jag tillbaks igen
Nu har jag ramlat gatan klart, men jag är ändå inte riktigt lika glad - själv
För många ramlande flickor ramlar förbi
För många rammelsängar att ramla i
Människor ramlar runt på stan
Människor ramlar hårt, precis som du - och jag
Och jag ramlade in på nåt diskotek
Och sen ramla jag ut, såvitt jag vet
Och jag ramla omkull och tog mig upp och sen
Ramla jag omkull igen
Ramlade in i en taxi
Mister, visa mig den maximala hastigheten!
Vart du vill, så fort du kan
Ja, vart du vill, så fort du kan
Vart du vill så fort du kan
Woooh!
Lång väg ner
Och du skulle aldrig ramla mer (och du skulle)
Och det är lång väg ner
Och du skulle aldrig ramla mer
Kör mig vart du vill
För jag ramlar aldrig hit igen
Jag höll på att skratta ihjäl mig!!! :-D
Update
Vi har åkt på en dunderförkylning jag och Leylia. Vidar och Calle har klarat sig men jag och dottern min snorar på kapp. Fy, det var längesen jag kände mig så här risig :-( Jag som aldrig är sjuk heller, eller väldigt sällan iaf. Då känns det ju sju resor värre när det väl inträffar :-[
Jag känner mig inte nåt sugen på att gå ut idag heller när jag mår så dåligt. Stackars Vidar blir lidande för att jag och lillasyster är urdåliga..... Nåt litet får vi väl ändå försöka oss på lite senare, annars kommer mitt mammasamvete sparka mig i röven....
På tal om mamma, så kommer min söta mamma hit ikväll. Hon ska sova här. Ååh, vad mysigt :-) Jag funderar på om jag inte ska skicka iväg henne till GodisJätten eller nåt. Men så blir man ju som sjukt sporrad när nån säger att man gått ner och då är det inte lika gott med godis och onyttigheter längre. Haha! Mormor har sagt till mig två gånger på en vecka "Men vad tunn du har blivit, Lotta!" och då kan jag inte låta lbi att krama henne och säga att "Åååh, tack! Vad söt du är mormor!" :-) Det är väldigt underligt, för mormor verkar vara den enda som ser det ;-)
Alltså, Vidar är ju helt klart största källan till asgarv! När man tar fram en ny blöja så pekar han på den han har på sig och säger: "TITTA!" Och så juckar han fram och tillbaka så blöjan gungar, och jag skrattar ihjäl mig! :-D
Allting är Titta. Titta. Titta. Titta. Titta. TITTA! Haha! Eller så tar han sin Bobby Car med släp och lägger ner all mat som hör till hans kök och lägger i släpet och kör iväg :-)
Och förut idag när jag skulle hänga upp tvätt så gick Vidar till tvättkorgen och tog upp ett par trosor, sen gick han och ställde sig under torkställningen och pillade upp trosorna mellan snörena för att dom skulle ligga där på tork. han är la för söööt! :-) Man märker ju verkligen att dom gör som man själv gör :-D
Charlotta Rydén
Sura miner och spydiga kommentarer duggar tätt nu för tiden. Å andra sidan: tystnaden dåååånar.
Jag har kommit åt mig själv.
Jag har tänkt. På mig själv.
Och faktiskt, jag har kommit fram till väldigt mycket. Jag har förändrats.
Jag daltar inte längre, jag viskar inte och jag går inte runt saker och ting.
Jag går på, lite för hårt ibland kanske. Jag gör mig hörd, jag säger vad jag tycker och tänker. Passar det inte allas öron så visst fine, alla kan inte tycka och tänka likadant. Men ska jag respektera andras tyck och tänk så förväntar jag mig faktiskt detsamma tillbaka.
Jag vet vad jag vill. Jag slösar inte bort tid. Jag vet vad jag tycker och står för det.. Jag krusar inte. Jag försöker inte vara alla till lags, jag har slösat bort många tonår på sånt trams.
Jag blir inte arg lika snabbt och lätt längre, det är slöseri med energi.
Jag bryr mig inte heller om, och blir inte sur för småskitsaker på samma sätt.
Det finns ingen mening med att gå runt och sura dag ut och dag in. Släpp och gå vidare.
Och jag har blivit en hejjare på att erkänna när jag har fel, de få gånger det händer ;-) Vet jag att "Okej, den här gången hade jag visst fel." Så kan jag säga "Okej, jag hade fel".
Och så måste jag bara säga det här:
Min blogg, det är (som för många andra) min dagbok. Det som skrivs här, bra och dåliga dagar, är min ventilation. För att inte överföra massa negativ energi på mina barn så skriver jag av mig här. Jag kräks ut alla galla på alla som vill läsa helt enkelt. Hellre det än att mina barn blir lidanade. Jag skriver och kräks, sen är det bra och då släpper jag och går vidare (gärna till Vidars rum och leker med hans Lillte People-stad).
Trasiga tår
Och sen så har jag väldigt, v ä l d i g t svårt att förstå hur det kan vara så svårt att prata med personen det gäller? Jag kanske lever i en helt skev värld i andras ögon, för i min värld så är det så att om man har problem med en person så tar man upp problemet med -tadaaaa- just den personen. Så, om jag har något problem med t.ex. min mamma så tar jag upp det problemet med just min mamma, inte med någon annan. Låter det skevt? Låter det konstigt? Är det mycket begärt att man tar saker och ting med personen det gäller?
Och så måste jag bara få påpeka att människor som vänder kappan efter vilket håll vinden blåser åt, eller som vänder kappan efter den person som grinar mest, såna människor komme jag aldrig förstå mig på.
Tycker du en sak, så säg det, stå för det.
Vidare tycker jag att man ska ta på sig ordentliga skrillor, och lära sig åka, innan man ger sig ut på isen.
Fredagkväll
Vi har precis kommit från farmor och farfar. Vidar, jag, Leylia och farmor gick en promenad och Vidar gick imponerande långt! Sötungen :-)
Calle kör ett race med målningen och jag står för käket , ugnslax och potatis. Åååh, det såg så himla gott ut! :-)
Dags att doppa kidsen i badkaret och sen är det sängen för deras del. När dom har somnat ska jag njuta av en kopp Kvällsro, tömma huvudet, inspireras på hm.com och kramas med Carln min :-)
Helgen är fullspäckad med planer, intressant och spännande ;-)
