Hur envis får man vara egentligen?
Alltså, jag gav min söta dotter flaskan igår..
Jag helammar fortfarande, men från ungefär 6 månder så är det dags att börja med något mer säger dom. Så, för att börja vänja henne lite försiktigt med flaskan så pumpade jag för ett tag sen, frös in och nu tinade jag upp lite för att, som sagt, ge på flaska istället. Samma innehåll, fast annan förpackning liksom. Och slutresultatet blev att jag numera vet att hon älskar sin mamma :-D Hon ratade nämligen flaskan. Hon tuggade lite på nappen och tittade på mig med en menande blick: "Är det här allt jag får? Mat, på en sketen flaska!?" Sen började hon pipa och grävde nästan hål på mitt linne för att komma åt "den riktiga maten".
Men jävlar, tänkte jag för mig själv, ska det vara så här svårt att få henne att ta flaskan!? Vidar tog flaska med en gång, utan problem. Men så var han ju bara två månader också, och hade väl som inte riktigt hunnit vänja sig på samma sätt vid myspyset och hela grejen med att ligga vid tutten. Fast alla barn är ju förvisso olika.
Men så ringde min kusin igår och bjöd in mig till ett smyckesparty, som förövrigt lät väldigt trevligt :-)
Hur som helst så berättade hon att hennes yngsta verkade jätteintresserad av maten man själv åt (precis som Leylia), men när hon själv skulle få puréer och annat så var det inte lika intressant. Så hon blev ammad helt tills hon var 7 månader. Det verkar ju ha funkat för dom, så jag känner att jag inte behöver ha nån större panik över att tösen inte tar flaskan. Men så har jag ju "bara" gjort tre försök. Jag får ju som ge det några försök till. Men hur envis och trägen får man egentligen vara när det gäller att vänja en bebis vid något nytt?
Jag helammar fortfarande, men från ungefär 6 månder så är det dags att börja med något mer säger dom. Så, för att börja vänja henne lite försiktigt med flaskan så pumpade jag för ett tag sen, frös in och nu tinade jag upp lite för att, som sagt, ge på flaska istället. Samma innehåll, fast annan förpackning liksom. Och slutresultatet blev att jag numera vet att hon älskar sin mamma :-D Hon ratade nämligen flaskan. Hon tuggade lite på nappen och tittade på mig med en menande blick: "Är det här allt jag får? Mat, på en sketen flaska!?" Sen började hon pipa och grävde nästan hål på mitt linne för att komma åt "den riktiga maten".
Men jävlar, tänkte jag för mig själv, ska det vara så här svårt att få henne att ta flaskan!? Vidar tog flaska med en gång, utan problem. Men så var han ju bara två månader också, och hade väl som inte riktigt hunnit vänja sig på samma sätt vid myspyset och hela grejen med att ligga vid tutten. Fast alla barn är ju förvisso olika.
Men så ringde min kusin igår och bjöd in mig till ett smyckesparty, som förövrigt lät väldigt trevligt :-)
Hur som helst så berättade hon att hennes yngsta verkade jätteintresserad av maten man själv åt (precis som Leylia), men när hon själv skulle få puréer och annat så var det inte lika intressant. Så hon blev ammad helt tills hon var 7 månader. Det verkar ju ha funkat för dom, så jag känner att jag inte behöver ha nån större panik över att tösen inte tar flaskan. Men så har jag ju "bara" gjort tre försök. Jag får ju som ge det några försök till. Men hur envis och trägen får man egentligen vara när det gäller att vänja en bebis vid något nytt?
Kommentarer
Trackback
