Skogspromenader och djupa funderingar
Idag tog vi en runda i skogen, igen. Ungarna tokslocknar nästa direkt, så egentligen borde jag ta mig ut vid tolvsnåret istället för vid två-tretiden.
Hur som helst så får man sig några minuters lugn och ro, och det tas tacksamt emot ;-)
Jag vet inte vart jag fick det ifrån, men så började jag fundera på hur tusan jag och Calle hittade och föll för varandra? Jag menar, vi är som natt och dag! Om inte ännu mer olika ;-) (Jag pratar givetvis utseendemässigt)
Jag är liksom liten, korthårig, flummig, blond och babyrosa. Poppig, skulle man ju också kunna säga. (Popsnöre på Drydianiska) och jag lyssnar på Winnerbäck, Afzelius, det mesta svenska man kan hitta. Och populärmusiken från Rix :-D (Fregie, Nelly Furtado, Enrique Iglesias, osv, osv, osv....)
Calle är lång och mucho strongo, långhårig och skäggig, allvarlig och svart (svarta tröjor, svarta byxor, svarta kängor, svart låååång rock, you name it...) Och så lyssnar han på skrål och skrääl där man inte kan urskilja ett enda ord i texten ;-)
Det enda vi har gemensamt är två barn och ett hus typ. Hahaha!!!
Så... Hur pusslades vi ihop liksom? Alltså, hur kunde en lång, mörk, mystisk man falla för en babyrosatransparent, bara-en-fot-på-jorden flummigt popsnöre som jag?
Helan och Halvan liksom. Hahaha!
Det är det som är chaaarmen!
Vem vill vara ihop med en kopia av sig själv liksom? Inte jag iaf....
är det inte fantastiskt. jag, vegetarian tillsammans med en jägare.
