Tokig måndag.
Ibland går det vilt till uppe på hjärnkontoret.
Jag tänkte vara duktig och betala räkningarna nu så här på morgonkvisten. Det är alltså inte så att jag skiter i att betala mina räkningar i vanliga fall, utan min personliga banktjänsteCarl fixar sånt. Men så jobbar han så himla länge nu för tiden så jag tänkte att då kan ju jag betala räkningarna så han slipper sätta sig med det sent i kväll. De få gånger jag har satt mig med räkningarna så blir det samma frågor till Calle:
"Vilket var ocr-nummret nu igen?"
"Men alltså, hur var det man gjorde?"
"Heter det så?"
"Men vad är det här (för siffror) då?"
Det bör väl tilläggas att jag aldrig har bott själv och därför aldrig behövt bry mig med ränkningar och liknande.
Idag var inget undantag, utan jag ringde honom för att ställa tusen frågor. Och gissa vad han svarade!
"Men jag betalade räkningarna igårkväll..."
"Va? Men vadå, här sliter jag halvt ihjäl mig för vara duktig och göra mig till för att du ska slippa, och så har du redan gjort alltihop själv?!"
"Men om du kollar på kommande betalningar så ser du att jag har fixat redan...."
"Men...Men....Men... Vadå kommande betalningar?"
Det här huset är kommunikationsfritt.
Hahahahaa! Man kan ju skratta ihjäl sig åt mina tokigheter ibland :-D
Igår hade vi barnkalas och fullt ös hela dagen. Vidar fick allt han nånsin kunnat önska sig :-) Min lille bebis håller på att bli stooor :-(
I lördags när vi kom hem efter middagen hos farmor och farfar så slängde vi kidsen i säng och sen låg vi på soffan och myste en stund. Och så slog det mig när jag såg Calles übertjocka skägg: Hur sjutton kan det växa så mycket hår i ansiktet? Hur kan man få så himla tjockt skägg?! Mitt i dessa djupa funderingar så undrade jag om Calle hade vart ihop med mig om jag varit så skäggig? Han började ju så klart skratta och sa att han hade låst in mig i skrubben om jag varit så skäggig som han är :-D
"Vilken skrubb? Vi har ju ingen skrubb..."
"Den under trappan så klart."
"Det är ju ingen skrubb, det är ju en klädkammare!"
"Det är en skrubb."
"Nej, det är en klädkammare!"
Till slut började vi tokskratta båda två, så där övertrött så man inte kan sluta heller. Fjortisskratt skulle man ju också kunna kalla det, för så fort vi tittade på varandra igen så började vi skratta. Jisses, vilket liv vi lever. Det är ju änna tragiskt att det in krävs mer än så för att man ska skratta halvt ihjäl sig! Hahaha!
Jag tänkte vara duktig och betala räkningarna nu så här på morgonkvisten. Det är alltså inte så att jag skiter i att betala mina räkningar i vanliga fall, utan min personliga banktjänsteCarl fixar sånt. Men så jobbar han så himla länge nu för tiden så jag tänkte att då kan ju jag betala räkningarna så han slipper sätta sig med det sent i kväll. De få gånger jag har satt mig med räkningarna så blir det samma frågor till Calle:
"Vilket var ocr-nummret nu igen?"
"Men alltså, hur var det man gjorde?"
"Heter det så?"
"Men vad är det här (för siffror) då?"
Det bör väl tilläggas att jag aldrig har bott själv och därför aldrig behövt bry mig med ränkningar och liknande.
Idag var inget undantag, utan jag ringde honom för att ställa tusen frågor. Och gissa vad han svarade!
"Men jag betalade räkningarna igårkväll..."
"Va? Men vadå, här sliter jag halvt ihjäl mig för vara duktig och göra mig till för att du ska slippa, och så har du redan gjort alltihop själv?!"
"Men om du kollar på kommande betalningar så ser du att jag har fixat redan...."
"Men...Men....Men... Vadå kommande betalningar?"
Det här huset är kommunikationsfritt.
Hahahahaa! Man kan ju skratta ihjäl sig åt mina tokigheter ibland :-D
Igår hade vi barnkalas och fullt ös hela dagen. Vidar fick allt han nånsin kunnat önska sig :-) Min lille bebis håller på att bli stooor :-(
I lördags när vi kom hem efter middagen hos farmor och farfar så slängde vi kidsen i säng och sen låg vi på soffan och myste en stund. Och så slog det mig när jag såg Calles übertjocka skägg: Hur sjutton kan det växa så mycket hår i ansiktet? Hur kan man få så himla tjockt skägg?! Mitt i dessa djupa funderingar så undrade jag om Calle hade vart ihop med mig om jag varit så skäggig? Han började ju så klart skratta och sa att han hade låst in mig i skrubben om jag varit så skäggig som han är :-D
"Vilken skrubb? Vi har ju ingen skrubb..."
"Den under trappan så klart."
"Det är ju ingen skrubb, det är ju en klädkammare!"
"Det är en skrubb."
"Nej, det är en klädkammare!"
Till slut började vi tokskratta båda två, så där övertrött så man inte kan sluta heller. Fjortisskratt skulle man ju också kunna kalla det, för så fort vi tittade på varandra igen så började vi skratta. Jisses, vilket liv vi lever. Det är ju änna tragiskt att det in krävs mer än så för att man ska skratta halvt ihjäl sig! Hahaha!
Kommentarer
Trackback
