Ventilation
-Är du säker på att han spolade ner sakerna? frågade Calle för en stund sen.
-Han tog det från henne, sen spolade toaletten och sen har jag inte sett skymten av dom grejerna....
När jag sa det så tittade Calle fundersamt på mig och sen gick han in i vårt sovrum, där Vidar sover.
"Ska han väcka Vidar och fråga nu eller?" Tänkte jag för mig själv och kunde knappt hålla mig för skratt ;-)
Han skulle bara bära in krukorna från balkongen. Han skrattade åt mig när jag frågade om han skulle väcka Vidar för att fråga om han spolade ner dom eller inte... Hahaha!
Nu över till något helt annat.
Jag tänkte beställa en sak. Jag mailade företaget och ställde några viktiga frågor. Inga problem, fick jag till svar. Jahaja. Sen dess har dom höjt priset med 400:- och jag kan sätta en skitstor peng på att det är bara för det där jippot som affärsmännen kommit på. Suck. Vad tror dom egentligen? Att jag skiter cash? Bah!
Jag måste ventilera känslor.
Jag läste på texttv förut om nåt par som slungat sin 16 dagar(!!!) gamla bebis in i väggen. Varför gör man en sån sinnessjuk sak? För att bebisen skriker? Alla bebisar skriker liksom. Storebror är enligt texten 20 månader. Det betyder ju alltså att de redan varit med om en bebis, och han skrek ju garanterat han med ibland. Har han råkat ut för samma sak? Har de slängt honom i väggen också? Eller kanske ännu värre?
Jag förstår inte... Jag gör faktiskt inte det.
Det finns inte i min värld att man är så jävla elak mot en annan människa, i synnerhet inte en bebis, en försvarslös liten bebis!
Är jag så isolerad från omvärlden?
Eller är det mig det är fel på? Jag som mår dåligt över att ens fräsa till åt, i mitt fall, Vidar. Vi bråkar dagarna i ända just nu, jag ryter och "skäller" och jag mår så hemskt dåligt över det att jag bara börjar grina när han kommer och vill kramas när jag säger "Du vet att du inte för göra så!"
Han är ju bara två år. Han vet inte. Hur skulle han kunna veta allt? Det är ju jag som ska lära honom, och ändå skäller jag på honom när han gör nåt han inte får.
Jag är helt åt skogen för lik brevbäraren ibland. Ibland blir jag helt plötsligt barn igen och så hör jag gap och skrik och ser sura miner, och det enda jag vet är att jag aldrig vill bli sån.
-Han tog det från henne, sen spolade toaletten och sen har jag inte sett skymten av dom grejerna....
När jag sa det så tittade Calle fundersamt på mig och sen gick han in i vårt sovrum, där Vidar sover.
"Ska han väcka Vidar och fråga nu eller?" Tänkte jag för mig själv och kunde knappt hålla mig för skratt ;-)
Han skulle bara bära in krukorna från balkongen. Han skrattade åt mig när jag frågade om han skulle väcka Vidar för att fråga om han spolade ner dom eller inte... Hahaha!
Nu över till något helt annat.
Jag tänkte beställa en sak. Jag mailade företaget och ställde några viktiga frågor. Inga problem, fick jag till svar. Jahaja. Sen dess har dom höjt priset med 400:- och jag kan sätta en skitstor peng på att det är bara för det där jippot som affärsmännen kommit på. Suck. Vad tror dom egentligen? Att jag skiter cash? Bah!
Jag måste ventilera känslor.
Jag läste på texttv förut om nåt par som slungat sin 16 dagar(!!!) gamla bebis in i väggen. Varför gör man en sån sinnessjuk sak? För att bebisen skriker? Alla bebisar skriker liksom. Storebror är enligt texten 20 månader. Det betyder ju alltså att de redan varit med om en bebis, och han skrek ju garanterat han med ibland. Har han råkat ut för samma sak? Har de slängt honom i väggen också? Eller kanske ännu värre?
Jag förstår inte... Jag gör faktiskt inte det.
Det finns inte i min värld att man är så jävla elak mot en annan människa, i synnerhet inte en bebis, en försvarslös liten bebis!
Är jag så isolerad från omvärlden?
Eller är det mig det är fel på? Jag som mår dåligt över att ens fräsa till åt, i mitt fall, Vidar. Vi bråkar dagarna i ända just nu, jag ryter och "skäller" och jag mår så hemskt dåligt över det att jag bara börjar grina när han kommer och vill kramas när jag säger "Du vet att du inte för göra så!"
Han är ju bara två år. Han vet inte. Hur skulle han kunna veta allt? Det är ju jag som ska lära honom, och ändå skäller jag på honom när han gör nåt han inte får.
Jag är helt åt skogen för lik brevbäraren ibland. Ibland blir jag helt plötsligt barn igen och så hör jag gap och skrik och ser sura miner, och det enda jag vet är att jag aldrig vill bli sån.
Kommentarer
Postat av: Charlie
Det äldre barnet har dom oxå sökt läkarhjälp för diverse "mystiska" skador...
Skrev om det i min blogg för några dagar sen..
FY FAN vilka människor det finns!
Trackback
