30/9
Det känns som att jag kutar runt i ett hjul, när man tagit sig runt ett varv är det bara att börja om igen.
Nu ska jag banne mig få ut mina förbannade jobbansökningar. Jag har ingen lust längre. Jag vill inte sluta amma (den ångesten kan ta död på mig), jag vill inte sluta loda runt i mysbyxor dygnet runt (Calle har nog en annan åsikt om det). Jag vill förvisso ut och träffa folk utan att ha två uttråkade bebisar i hälsarna. Och det ska blir skönt att prata ren svenska (med vuxna människor t.o.m!) och lära mig nya namn, då de enda namnen jag kan uttala just nu är Vidar och Calle (och "mammas beeeebis", men det är ju inte hennes namn....)
I fredags kom min mamma hit. Jag har konstaterat att jag kommer bli en flitig klockshoppare till jul. Halv två blev kvart i tre. Det är likadant med resten av min familj: Robert och Daniel. Calle är inte så duktig han heller, men han försöker iaf.
Det finns inget som kan göra mig så vansinnig som människor som inte kan passa tider! Det gäller inte bara ovannämda utan även resten av Sveriges befolkning. Jag fick lära mig det värsta när jag gick på NFI:
"Var det idaaaaag?" Nej, det är egentligen nästnästa vecka, men jag har inget bättre för mig så jag ringer runt till mina kunder för att kolla hur bra koll dom har...
"Ja, jag är sjuk..." Men lyft för tusan luren och ring och säg det då!
Men det värsta av allt är förmodligen att jag faktiskt väntar. Jag väntar hur länge som helst. Just nu har jag fått för mig att det bara handlar om nonchalans, och att det beror på att jag ändå "bara går hemma" och att man kan ringa/dyka upp när som helst eftersom jag "bara är hemma och säkert inte har så mycket annat för mig". Eller är jag bara paranoid? Hur som helst så ska jag sluta vänta. Efter utsatt tid så har man tio minuter på sig att dyka upp/höra av sig, sen är min dyrbara tid förbrukad och man får helt enkelt boka en ny. Tid alltså. Divalater? ;-)
Hur som helst: Back to friday. Jag vill varna känsliga läsare för blondintokigheter.
Mamma var som sagt här, vi fixade hennes kalufs och sen började jag med middagen. Hel kyckling. Och med tanke på mitt tidgare inlägg om "djupfryst kyckling lever" så kan jag säga att den här kyckligen hade iaf levt! Det fanns fortfarande fjädrar kvar! Den var sanslöst dåligt nopprad! Och det låg en påse i med rött innehåll! Alltså guuuuud vad skabbigt! Nu till det roliga (det var inte roligt vid tillfället)
-Men alltså, vad är det här då? Ett femte ben?
-Vadå? (mamma)
-Men det hääääär....
-Halsen. (mamma)
-Halsen? VA!? Har det suttit ett huvud på den här kycklingen!?
-Hahahahahahaa!!!! (mamma skrattar ihjäl sig)
-Fyyy, vad skabbigt! (jag mår ruskigt illa av kvarsittande fjädrar och hvudlösa kycklingar överhuvudtaget) Ska den sitta där?
-Nej, du kan ju ta bort den om du vill....
*knak, brak*
Ngåonstans där - mellan knak och brak - så dog jag.
Mamma tog bort halsen och jag försökte sudda ut snuskbilder från hjärnbion för att kunna äta min fredagskyckling.
Jag sa iaf till Calle att jag ska nog bli vegetarian. Jag lät väldigt övertygande, men trots det så sågade han mig vid fotknölarna:
-Det skulle du aldrig fixa....
-Nähä? Och varför inte det då?
-Därför att du älskar kött alldeles för mycket.
-Jag kan visst vara vegetarian, bortsett från ryggbiff.....
-Du älskar kött alldeles för mycket ;-)
-Bah!
Lördagen bestod i en tripp till Brålanda för inköp av gardiner. Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN! :-) Vardagsrummet kommer bli perfekt! (om vi bara kan få köpt möbler dit också ;-) ) Vi stoppade vid blomsteraffären, jag var ju tvungen att visa Calle vad fint det har blivit sen Linda tog över :-)
Vi stannade till hos mamma efter det och sen åkte vi hem.
Idag har bara varit en slödag. Sovmorgon, utgång, hemgång, film och sen pizza hos farmor och farfar. Det borde vi göra oftare. Men fixerad som jag är så var jag tvungen att diskutera med vågen innan jag svullade i mig pizzan, och den talade om för mig att mamma hade fel i fredags och att den knappast kommer minska snabbare på sifforna efter en Hawaii med kebabsås ;-)
Särskrivning
Jag rensade bland urgamla papper och hittade den här artikeln:
Från min bror kom följande mejl, som han fått från en kollega, som fått det från sin man, som i sin tur.... Ja, ni vet.
Bakgrunden är seriös:
"Enligt en vetenskaplig undersökning är alla i Sverige födda 1967 eller senare så indoktrinerade av engelskan att de har svårt att se om orden ska vara ihopskrivna eller inte." Sedan följer några exempel från det offentliga rummet i dagens Sverige. Vi delar gärna med oss. Varsågoda!
¤ Skylt hittad på Domus i Lund: "Djupfryst kyckling lever".
¤ På en fotoaffär sågs i maj den här annonsen: "Student plakat, monterad och klar"
¤ Läst i ett skyltfönster: "Sten tvättade Levis jeans!" Varpå e-brevets avsändare kommenterar: Snällt av Sten.
¤ En ung civilingenjör skriver om sina arbetsuppgifter: "Jag arbetar en hel del med fel analys.". Det verkar väl onödigt, skriver e-brevsförfattaren.
¤ På ett kondis i Jakobsberg kan man handla vad han kallar en både munter och berusad smörgås: "Glad packad räkmacka 35kr"
¤ Sett på skylt utanför djuraffär i Katrineholm: DVÄRG VÄDUR MARSVIN KANIN. Kommentaren censurerad.
¤ Hur undviker man att drabbas av musarm? Aftonbladet IT har svaret: "Försök att vila armarna under bordet."
¤ Eller ska man ta sig till centrala Lund? Där ger de följande service: "Sjuk gymnastik".
¤ En cykelförsäljare annonserar: "Billiga barn cyklar" Hur gör andra barn då?
¤ Och en restaurang marknadsför sin meny så här: "Vilt bord". E-brevsförfattaren inser att det gäller att hålla i tallriken....
¤ I en elaffär i Tyresö kan man köpa en "rak apparat", varpå avsändaren till mejlet undrar om de har böjda också.
¤ På dennes nya fina kaffeautomat på kontoret får de anställda följande instruktioner: "Växel i retur skål". Skål på er själva, hälsar ebrevsförfattaren.
Slut citerat.
Ha
Ha
Ha
Ha
Ha....
Det kliar i hela kroppen!
Det kliar i mina musiksugna öron! Efter allt gap och skrik (Vidars underbara trotsutbrott) de senaste dagarna så skulle jag kunna döööööö för 5 minuter för mig själv! Jag menar, tänk dig själv att aldrig få gå på toa ifred, aldrig få ha en tyst minut, alltid få äta i farten. Det sistnämnda gör mig inte särskilt mycket då jag hellre hoppar över maten än att äta "på väg" (eller hellre hoppar över den överhuvudtaget).
Det kliar i håret! Nej, jag har inte löss. Däremot toklängtar mitt hår efter en sax, en tight slinghätta och blekning! Gaaah! Jag blir knäpp! Eftersom det finns två barn med i bilden så måste vi planera tillsammans även när det gäller så skitlite som en klippning, dels för att jag inte har nåt körkort, dels för att jag fortfarande ammar, dels för att det behövs en barnvakt, dels för att Vidar inte vill hålla till på Överby, och dels för en massa annat. Så. När jag tog upp detta med Calle:
-Klippa dig? Igen? Det var ju inte länge sen du gjorde det...
-Det är faktiskt snart tre månader sen.... Normala människor, alla utom du och Joel, klipper sig var sjätte vecka.
-Äh, det där är bara nåt ni frisörer kommit på för att tjäna pengar ;-)
-Hahaha!
Det kliar i mina tår och fingrar. Kanske för att mina vansinnigt korta naglar håller på att växa ut? Eller för att de skulle behöva en omgång av någon som kan sin sak.
Det kliar i min kaffetarm, så jag ska ta mig ner, hämta nytt kaffe och sen upp och kolla på Aladdin med barnen...
NU BÖRJAR FILMEN!
Smaskens!
Idag har jag bakat bananmuffins! Sååå gott! Vilket resulterat i att det inte finns så många kvar (jag kan inte behärska mig!) vid det här laget, och Calle har inte ens hunnit hem och smaka ;-)
Det är underligt - på bara några dagar kan det kännas skillnad och det känns som att kläderna sitter slappare, men så fort jag smäller i mig lite choklad/muffins/glass så känns det som jag har ökat igen! Inbillning eller? För så kan väl ändå inte kroppen funka heller (inte ens för nån som ammar liksom..)....
Hur som helst, idag blir det tacopaj, det är änna dags att börja fixa med käket nu så inte Calle hinner svälta ihjäl tills han kommer hem. Aaasch, jag skämmer bort Carln! ;-)
/C
Telefontid
1....2....3....4....5....6 signaler. Suck.
Mindre än fem minuter senrare:
1....2....3....4....5....6 signaler. Igen!
Alltså, låt mig bara klargöra en sak: Har jag inte svarat på tredje signalen så lägg för sjutton på! 199,9 gånger av 100 så håller jag på med annat som jag inte kan/vill avbryta t.ex. blöjbyte, lägger barnen, matar, duschar. Ring en signal på mobilen, jag ser vem som har ringt och ringer upp när jag har tid/lust/möjlighet.
Hela den här telefongrejen får mig att tänka på nåt som hände för ungefär ett halvår sen.... Telefonen ringde, det var nån iq-befriad fåne från Radiotjänst. Det var söndag och klockan var 21. Vem fan jobbar en söndag kl.21? Och vilket pucko ringer till vanliga dödliga en söndag kl.21!? Egentligen borde jag sagt till henne att "Ursäkta mig, men vi har barn som håller på att nattas, ring och stör någon annan!" Men varför ska jag be om ursäkt liksom? För att jag har barn? För att klockan var långt efter "familjen Andréasson/Rydéns telefontid"? För att hon störde? Skadan var ju redan skedd och i hopp om att dom aldrig ringer igen, och i hopp om att hon hörde Vidar i bakgrunden så svarade jag på frågorna och avslutade samtalet. I hopp om att hon skulle förstå....
Så detta kan ju ses som en pik till alla er som inte har barn/som har glömt hur det är att ha barn: Ring aldrig hit efter kl.19:30! Och ring inte mer än tre(!!!) signaler!
Hyss och bus
Det måste vart Vidars tanke imorse när han tog Gretas borste (en gul liten nallen med en borste på) och doppade den i toaletten. Det fanns knappt något vatten alls kvar när jag upptäkte hans hyss. Suck. Hela badrumsgolvet, mattorna - allt badade. Förhoppningsvis överlever nallen tvättmaskinen. Fyyyy vad äckligt!
Nu sitter han iaf i lugn och ro i soffan, tittar på Tarzan och äter korvbröd. För en stund sen när han skulle välja film så gjorde han en djupdykning in i skåpet, hela ungen försvann! Hahaha! Tänk att båda två gillar Tarzan så mycket! :-D
Just ja! Igår picknickade vi i trappen (det är inte så illa som det låter). Vidar satt på andra trappsteget och åt korvbröd, jag satt på golvet och ramsade "Baka, baka liten kaka. Rulla, rulla liten bulle och schuuusssss in i ugnen!" Och han apade efter och gjorde rörelserna! Det var första gången jag såg honom göra rörelserna hela ramsan igenom! Shit vad impad jag blev! Haha! Tills nu så har han bara gjort "baka, baka liten kaka..."
På lördag åker vi till Brålanda! Jag tror aldrig att jag tidigare sett fram emot och verkligen längtat efter en tur till Brålanda! Ska vi slå vad om att gardinerna inte finns kvar längre? Vem vågar sätta emot? Det vore så himla typiskt, och i vanlig Lotta-ordning!
Jag hörde förresten Ugglas nya låt (utan barnskrik som överröstar radion) förut. Den är ju riktigt bra! Fast det vore väl konstigt annars, Ugglas lyckas väl jämt liksom.... :-)
Jag passar mer än väl in i beskrivningen av "Du vet att du är mamma när..." Tittar man riktigt noga så kan man se en bild av mig mellan orden ;-) Jag beställde nämligen kläder igår, till Vidar. Lyckan var total! Det är roligare att shoppa till honom än till mig själv. Vad har hänt liksom! Jisses, jag kommer bli en sån där som inte har något som helst liv när barnen inte är närvarande..... Jag har blivit sån.
Och inte blir det bättre av att Vidar och Calle har bytt plats. Eller rättare sagt: bytt sovrum (nej, det knakar inte, familjen sover bara bättre). Om någon frågar oss om tjugo år hur vi fått förhållandet att hålla så kan vi svara att vi haft skilda sovrum. Hahahaha! Ungefär som kungen, som avslöjade att det funkar så bra för att han och Silvia har skilda badrum *asg*
Fan, jag är tragisk. ;-)
Katastrof, kärlek och kladdkaka
Den här dagen har verkligen varit alldeles, alldeles underbaaar....
Vi åkte till Torp för lite shopping. Det gäller banne mig att heta Blixten när man har en tvååring med sig.
Vidars farmor sa nåt i lördags som jag inte tänkt på förut; "Det märks att han närmar sig tvåårsdagen." Tvåårstrots heter det. Suck. Jag som hela tiden trott att han haft damp. Nu har vi iaf ett ord på hans underbara beteende, det skulle även kunna kallas "gap-och-skrik-sjukan". Gaaah! Kan någon berätta för mig hur länge trotsen varar? Så jag vet hur lång tid jag har kvar att leva. Vidar kan ta död på vem som helst just nu.
Så alla ni som funderar på att skaffa barn; Adoptera en tjugoåring! Då har dom förhoppningsvis redan flyttat hemifrån också ;-)
Calle berättade att klarar man år 4-9 så kan man lika gärna hänga ihop resten av livet. Inte barnens 4-9, utan förhållandets 4-9. Jahaja. I november går vi in på fjärde året. Trevligt. Sen går det bara utför liksom. Hahaha!
Efter den här dagen är jag bara fullständigt braindead!
Varför kan inte mina barn vara som Emil och Ida? Idylliska ungar sökes ;-)
Leylia är en ängel utan dess like! Hon roas av att man är i samma rum. Hon springer inte åt trettio olika håll på samma gång. Hon har ingen egen vilja. Hon får inga oförklarliga utbrott. Och hon älskar mig 24 timmar om dygnet.
Vidar älskar mig långt ifrån 24 timmar om dygnet. Han har ett humör som mer än tydligt visar att han är min son. Han roas av att göra precis tvärtemot det man säger. Visst låter det underbart! ;-)
Tänk vad skönt när Vidar och Leylia får kusiner och man kan luta sig tillbaka och säga "Guuud vad skönt att jag är klar med det där (vällingflaskor, blöjor, tvåårstrots...)! Eller ännu bättre, man kan hålla bebisen/bebisarna och säga "Varsågod, nu får du/ni tillbaka ert barn, nu ska vi och våra barn gå hem och sova - en hel natt." Hahahahaaa!
Det är säkerligen bara jag som tycker att mina skämt är roliga, men det kan jag leva med :-D
Jag mår überdåligt och kräks snart. Kladdkaka är kräksframkallande :-( Så det får nog bli sängen nästa...
Natti!
/C
Ensam mamma söker....
Jag slog på teven... I vanlig ordning, utav ren reflex slog jag på trean. Ensam mamma söker. Jag höll på att smälla av! Jag skrattade mig igenom de få minuter jag såg.... Egentligen skulle jag kollat på det där med Stefan och Christer, men det verkar som dom slutat sända det vid den här tiden på fredagar. Istället hängde sig teven på trean, och jag skrattade lika mycket åt det som jag brukar skratta åt S & C! Herrigud! Deras ex ställer upp i teve för att berätta (läsa innantill) hur fantastiskt människor de ensamma mammorna är. Jaha, och varför orkade inte ni med varandra då?
Alltså, hade Calle ställt upp i nåt sånt här skräp på teven så hade jag dött! Jag hade skämts ögonen ur mig!
Jag menar; den ena är 31 år. 31 år och redan desperat!? Trots att hon hunnit med tre barn! Desperat!? Det är ju så tragiskt så dte är ju knappt man tror det är sant!
Jag skäms ögonen ur mig å deras vägnar (de verkar ju inte ha vett på att skämmas själva, så nån får ju göra det åt dom liksom....)
Jisses, Calle kommer skratta åt mig när han får höra att jag faktiskt såg skiten! Hahaha!
Löfte
Det var inget fel på den, mer än färgen ;-) Så sa han.
Han lovade iaf att han ska köpa ett dockhus till mig, i naturlig storlek, som jag kan gå lös på och indreda och fixa bäst jag vill :-D
Vad skulle jag göra utan min Carl :-)
Lite av varje.
Regn idag. Hösten är äntligen här, på riktigt! :-)
Så här sitter jag. Rastlös. Tittar ut på regnet, och konstaterar att det är ju jäklarns underligt att man blir så himla röksugen när det regnar, snöar, blåser och är kallt. Det är då det är som bäst. Och detta tänker jag fortfarande på, efter lång, lång tid som rökfri. Det stör mig.
Alltså, Vidar har precis vaknat. Leylia sover fortfarande. Jag blir helt tafatt, fullständigt hjärndöd när barnen sover. Jag tappar bort mig och vet inte vad jag ska göra. Herrigud! Jag kommer blir en sån där som inte har något som helst liv utan mina barn i närheten. Eller har jag redan blivit sån?
Jag gör en shoppinglista i huvudet, för att Calle inte ska få hjärnsläpp. Haha!
Drömfångare. Vindspel. En ljuslila skinnsoffa ;-) Vardagsrumsgardiner. Fönsterlampa till teverummet.
När dagen är slut har jag garanterat kommit på några saker till ;-)
Onsdag
Måste ju bara avslöja hur det gick igår med telenor, och comviq och allt vad det var.
Jag ringde Telenor. Jag fick vänta i 4 minuter medans killen i andra änden sökte efter mitt mobilnummer. Han hittade inget.
"Är numret registrerat?"
Eeeh, ja, för typ en månad sen!
Jag fick i uppdrag att ringa Comviq för att se så att registreringen blivit korrekt.
Men hänvisa mig vidare bara, GÖR DET!!!
När jag väl kom fram till Comviq så "måste man säga att man vill att numret ska synas när man söker på det."
Men damn it! Tror dom på fullaste allvar att folk registrerar nummer för att vara anonym!? "Om ungefär tre dagar bör det vara ordnat." Men så suveränt bra då! Inkompetenta *****************!
Så. Om tre dagar kan jag återigen ta kontakt med Telenor för att byta operatör. Och sen är det bara att vänta...igen.
Gissa om jag var dödstrött i huvudet igår!
Det är ju som bara en enda jäkla röra allting. Hela min tillvaro är rörig. Jag måste skaffa mig nån sysselsättning, träffa folk. Ska jag kanske försöka hålla liv i mina relationer live istället för via telefon och dator?
Nåt måste ju som hända snart, nåt BRA, som blåser lite liv i min tillvaro.
Jag har tappat bort några viktiga saker på vägen och efterlyser nu:
Energi
Tighta relationer
Fun
Tid
Inspiration
Men jävlar vad pessimistiskt jag låter!
Försök igen....
Jajemän. Lagom tills jag hade skrivit klart förra inlägget så tystnade snickaren. När jag inte hört så mycket som ett pip därifrån på en timme så tänkte jag att "Jag får passa på att bädda ner barnen nudå, det verkar ju som han slutat för idag..." Båda kidsen var så trötta att dom bara skrek på kapp. Jag la dom i dubbelsängen, bäddade ner Vidar, kröp upp mellan barnen och jag hann inte mer än att lägga huvudet på kudden innan snickarjävlen började hammra igen! "Det är nån som driver med mig, för det här kan tamejfan inte vara sant!" var min enda tanke... Som tur var så vart barnen så vansinnigt trötta att dom inte hörde snickrandet.
Innan dess hade chattade jag med en kille på Telenors kundservice. Jag ringde till Telenor för två veckor sedan, blev hänvisad till hemsidan för att smsa "Byt mellanslag och personnummer". Okej, så jag gjorde det. Det var den 6/9. Inte ett ljud sen dess. Så jag tog, som sagt kontakt idag igen. Det här blev sagt:
Välkommen till Telenors kundservice du pratar med Pelle. Var vänlig uppge ditt mobilnummer, namn och ärende.
12:53 070*******, C******** R****. Byte av operatör
12:54 Hur lång tid tar det innan det nya kontantkortet kommer? jag smsade byt och mitt personnr till telenor den 6/9.
12:56 Hallå?
12:56 Du är alltså inte kund hos oss idag?
12:58 Nej. Jag har comvig kontant just nu, och vill byta till telenor. såg ett erbjudande som heter telenor vänner.
12:59 jag ringde kundtjänst, men blev hänvisad till smstjänsten där man skickar byt och personnr. sen dess har jag itne hört något.
12:58 Vilket personnummer har du*?
13:00 1984********
13:00 Kan inte hitta någon i våra system. Har du fått någon bekräftelse från oss?
13:02 jag fick leveransraport på smset. men sen har jag, som sagt inte hört något.
13:02 numret registrerade jag nyligen just för att jag skulle byta operatör
13:01 Kan du testa igen tror du¨?
13:03 meddelandet har skickats. och leveransraporten har jag också fått
13:02 Jag förstår.
13:03 nu alltså
13:03 ok
13:04 hittar du nåt?
13:04 För mer info om detta ber jag dig kontakta vår e-butik då de handhåller detta.
13:06 vadå? killen jag pratade med på telefon hänvisade mig ju till 71700
13:06 och smset har jag skickat två gånger nu!
13:05 Ja, du skall SMSa "BYT mellanslag PERSONNUMMER" till nummer 71700
13:05 Har du gjort detta?
13:07 det är ju det jag har gjort TVÅ gånger!
13:07 "Byt 1984********" har jag skickat två ggr. 6/9 kl.11:57 och idag för några minuter sedan.
13:07 Ok, men då det är vår internetbutik denna beställning sker via kan jag inte få upp något hos oss för tillfället.
13:08 så jag ska alltså kontakta internetbutiken?
13:07 Det stämmer.
13:08 Suck. Vad bra då.
Ingen större hjälp med andra ord. Undrar vad som sägs på antällningsinterjuverna egentligen?
"Har du lätt för att lära dig hur man hänvisar kunderna vidare till någon annan som inte heller kan/vill svara på frågor? Kanon! Du är anställd! Inkompetent personal är precis det vi letar efter!"
För två veckor sedan skickade jag ett mail till Hemtex (även på deras sidan kan man hitta något dom kallar kundservice). Jag vill avsluta medlemsskapet. Jag har inte fått något svar (förmodligen just för att jag ville går ur Hemtec Club). Så idag skickade jag ett mail till, vi får väl se om det dyker upp något svar på det. Man kan ju aldrig så himla noga veta....
Kundservice, my ass!
Psykbryt
Min dag - so far.
Vi vaknade tidigt, myste några timmar och sen knallade vi iväg till affären. Jag fyndade ett par "mys-framför-teven-byxor", ett par rosa :-) Och när jag kom hem och tog upp dom ur paketet så var det hål i dom. Vafan! Alltså, jag packar inte ner ungarna i vagnen en gång till för att gå tillbaka för en sån bagatell. Egentligen borde jag gjort det, jag vet.... Hålet var fes-litet och det funkar att nästa ihop för hand, jag ska ju ändå bara ha dom här hemma framför teven liksom.
Vidar fick i sig mat när vi kom hem igen och så tog jag med mig barnen upp för att bädda ner de små liven för en middagslur. Och gissa vad som händer då.... Snickarjäveln -som jag inte hört ett ljud ifrån på många, många dagar (arbetsdagar alltså)- börjar hammra!!! När jag skulle lägga barnen. Hur bra gick det tror ni? En vild gissning... Vidar tittar på Aladdin och Leylia tittar på björnarna i taket.
Jävla snickare! Gör färdigt ditt förbannade jobb nångång så vi kan få lite lugn och ro! Det skulle vart färdigt i slutet på maj, slutet på juni, slutet på juli, slutet på augusti... Och nu är det tamejfan snart slutet på september och du är fortfarande kvar!!! Gaaaaah!! Jag kommer få psykbryt!
Vad har jag gjort för att förtjäna det här egentligen? Kan jag verkligen ha varit så jävlig att jag gjort mig förtjänt av det här?!
Tragiskt! :-D
Nu finns jag på både Netlog och Facebook. Men vi får väl se hur långvarig jag blir där. Jag har ingen direkt uppfattning om nåt av det...
Jag skrattar åt mig själv :-D
Vidar
Weekend
Jag och barnen åkte till mamma i fredags och kom hem idag.
Vi har haft mycket att prat om, jag och mamma. Vi har inte setts på två veckor och hade en hel del att ventilera. Så vi har gått igenom många samtalsämnen - lycka, karlar, barn, skilsmässor - you name it liksom. Haha!
Jag pratade med Daniel i lördags. Fan, jag och mamma fattade inte varför det var myrornas krig på teven....
-Alltså, vad är det för fel på mammas teve? (jag)
-Sitter antennsladden i? (Daniel)
-Antennsladden? Det gör det säkerligen inte... Haha!
Och mycket riktigt, det gjorde den inte heller.... Mamma kom då på att hon drog ju ur den i somras nångång när det var risk för åska. I somras nångång! Så mycket tittar min mamma på teven. Hahaha!
Jag frågade henne varför hon betalar tevelicens, och att hon lika gärna kan slänga ut burken och ställa nåt snyggt på den platsen istället. Hahahaha!
Igår var vi på promenad i 1½ timme. Barnen sov och jag och mamma diskuterade livets vesäntligheter...
Nästan hemma träffade vi grannar från Brålanda. "Vad stor du har blitt töös!!" Haha!
Blomsteraffären har blivit jättefin! Hon är så himla duktig, och fantasin bara sprutar!
Så, lycka till igen Linda och Martin :-)
Vi passade på att gå till Möbelhörnan och jag hittade jättefina gardiner till vardagsrummet! Jag måste åka och köpa dom, jag är helt såld och det skulle bli sååå fint!
Jag fick en idé idag om att åka till Rörstrand och titta (och handla givetvis) på Höganäsgrejer, det behövs lite höstnyheter i köksskåpen! Så nu börjar projekt "Inspirera Calle till en Rörstrand-tripp". Jag tar mig wasser over my head ;-)
Jag och mamma pratade om... Var det pengar? Eller operationer? Eller laser? Lycka? Skit samma, jag svarade iaf att om jag skulle få cash över så skulle jag spara till att fixa mina tuttar. Och hon tycker, precis som alla andra, att jag är fullständigt vrickad som ens tänker tanken. Men alltså är det så konstigt att man vill möblera om lite här och lite där när man fött och ammat två barn på hysteriskt kort tid? Är jag ensam om att vilja möblera om kroppen en aning (ganska mycket...)?
Jo, jag försökte lära Vidar att säga "Pappa, jag vill ha (mamma vill ha) en Santa Fe i julklapp!"
-Kan du säga "Santa Fe?" Saantaaaa Feeeee....
Men han bara tittade på mig och höjde aningens på ögonbrynet:-D
Jag förberedde även Vidar på att när pappa kommer hem igen så ska vi berätta att dom ringde från huvudkontoret och ville att jag ska åka på konferens nästa helg, ända upp till badkaret på andra våningen. Det ska räknas bubblor :-D
Jisses, jag hade ju helt vansinigt mycket att skriva om, men efter den här helgen är jag fullständigt tom i bollen....
Vansinnigt!
"Amman på väg tillbaka" och under fanns en frågeruta där man kunde svara på huruvida man är beredd att låta någon annan amma ens barn...
Va? Tänkte jag. Vad är det här för sjukt liksom... Skulle man låta någon annan amma ens bebis!? Vad är det för en galen värld vi lever i egentligen!?
Hade ALDRIG funnits som svarsalternativ så hade jag valt det.
Okej. Kan man inte amma sitt barn av olika anledningar så visst, fine. Men att det finns dårar som kan tänka sig återinföra detta låter ju komplett galet! Inser dom inte att det finns de som skulle avstå amingen för att det är "lättare", "bekvämare" och "enklare" att låta någon annan göra det? Vem vill frivilligt avstå amningen för sådana tafatta ursäkter, räck upp en hand! Jag ser inga händer.....
Skämt och sido, finns det människor som är så egoistiska och lata och bekväma av sig att dom vill avstå? Det handlar om en så himla kort period! Och den perioden får man aldrig tillbaka igen!
Min reaktion beror säkert på att jag inte lyckades amma Vidar så länge som jag hade velat. Jag ser det som ett misslyckande från min sida. Ett enormt misslyckande. Därför är det superviktigt för mig att amma Leylia så länge som bara är möjligt (tills jag börjar jobba) om det går. Och givetvis går det, om man ger sig fan på det!
Visst kan man känna sig som en kossa vid flertalet tillfällen, men det får det vara värt....
Jisses vad man kan reta upp sig på en del saker!
Appropå
Idag har det varit varmt. Riktigt skönt faktiskt. Nu är det så där lagom, halvvägs in på hösten. Det är perfekt, ena dagen sommar och nästa regn och kallt och oranga löv som faller från träden. Det gör att man uppskattar både regnrusk och sommarvärmen när det dyker upp. Eller ner.
Vidar och Leylia har lekt med farbror David, det är Vidars favorit. Leylia ser och lär. Idag flirtade hon med David så hon blev alldeles knäsvag och benen inte längre bar henne :-D
David är världens bästa lekfarbror och världens bästa barnvakt! :-)
Läste i en tidning igår:
Sockersaltat.
Alltså, låter inte det en aning avigt? Socker, salt liksom....
Nu ska knattarna läggas...
Så... Hej så länge!
Game over!
"Jag vet vad jag har sagt...." Men vad bra! Stå för det då, istället för att anpassa historien efter vad som passar dig bäst för tillfället!
"Jag pratar aldrig bakom ryggen på någon." Men kyss mig på valfri skinka!
Det är färdiglekt nu....
Jag har så jättemycket jag skulle vilja säga till så många. Både positivt och negativt. När tillfälle ges...
Jag borde söka hjälp.
Vidar höll på att få ett mindre utbrott - hans pappa har tagit ut leksakerna ur skrivaren! Kaos och katastrof! Det är onekligen konstigt att ingenting nånsin får vara som det ska. Samma sak gäller tyngderna i panelgardinerna -både här och hemma hos farmor och farfar- trots att Vidar tog bort dom sist han var där så är det ständigt nån som sätter tillbaka dom när han inte ser :-D
Idag är det packning som gäller, och så ska jag skriva listor så jag inte behöver en hel flyttlastbil för att sova hos mamma i två nätter. Jag är helt störd när det gäller packning. Aldrig någonsin har jag lyckats packa ner enbart sånt jag behöver, uatn det är snarare "Det här kanske behövs..." och "Om han/hon skitar ner den så måste jag hitta nåt som matchar, om inte så blir det en helt ny uppsättning kläder till..." Jag borde söka hjälp för mina problem.
Efter gårdagens skörd av chokladbitar och chokladpudding (och en vägning) så har jag bestämt mig - till nästa badsäsong ska jag ha gjort mig av med 10kg (10,3kg för att vara exakt). Ja, jag är så korkad att jag tror att smal = lycka, både för mig och världen runt omkring mig.
Finns det ingen chokladdiet, där man t.ex. lever enbart på choklad? Mjöklchoklad, gärna med digestive. Hur ska jag kunna avstå liksom?! Som sagt, jag borde söka hjälp för mina problem.
Jag skrev en jobbansökan igår, sen var Calle där och filade lite på den. Han får min ansökan att framstå som ynkligt ynklig, jämfört med det han filade ihop. Tack för den liksom ;-)
Vissa bebissaker kan reta mig till vansinne. Jag förstår bara inte varför så många människor envisas med att säga:
Tutte, istället för napp. Det är inte en bokstav rätt liksom. Och tutten, den sitter på mamma inte i nappstället för 25-35kr på Ica.
Jajja = nej/ låt bli/ inte så. Det finns alldeles för många "ja" i det "ordet" för att det ska finnas någon som helst logik i att använda sig av det när barnet gjort/gör nåt det inte får.
Säger man "Vart är tutten?" till Vidar så tittar han frågande och har ingen aning om vad man snackar om, säger man däremot "Vart är nappen?" så kan han utan tvekan hämta den på de mest underliga ställen.
Tänk en gång när vi var på en middag, och mormor till ena knodden sa inget annat än "Jajja" och "Tutte" under hela middagen. Men säg för sjutton Nej om det är det du menar!
Om barnet ramlade så var mormor framme redan innan barnet landat och blåste och sa "Ååh, stackars. Det går braaaa...." Medans barnets mamma, som uppmärksammat hela incidenten, sa "Det gick bra, upp igen." Helt rätt.
Jag borde verkligen söka hjälp för mina problem :-D
Kass start på dagen
Jag undrar just hur den här dagen kommer fortsätta.... Jag kan lova att om jag överlever hela dagen så har jag lätt gjort mig förtjän av vmguld i tålighet.
Vidar började dagen med att vara ledsen, han började dagen redan inatt. Vi gick upp vid halv nio, medans lillasyster fick sova vidare eftersom hon sovit helt sanslöst dåligt inatt. Så från halv nio till ungefär kvart i tio så grinade Vidar konstant, han skrek och tårarna sprutade och ingenting hjälpte. Suck! Till slut gick vi upp och väckte Leylia och bänkade oss i soffan, då blev det genast bättre - tills det var dags för tandborstning, då började han tjuta igen.... För tillfället är han nöjd och förhoppningsvis blir det bättre när han sovit sen.
Leylia har, som sagt, sovit skitkass inatt. Hon har vaknat, gnällt och gnytt och letat efter tutten, ätit, blivit sur och inget har varit riktigt bra. Jag har flyttat runt som en idiot från mitten av sängen till ytterkanten och tillbaka till mitten igen. Det är andra natten nu. Gissa hur pigg och utvilad jag är idag? egentligen ska man itne gnälla när dte bara gått två nätter, men när man itne vet vad som är på tok, och ingen feber registreras och det enda som kan vara tok är busarna som sitter i vägen i näsan, men dom tas ju bort liksom. Jag kanske ska testa att ge henne nappen på nätterna? Jag har även en teori att det kan vara en tand på gång, hon tuggar på pek-och-långfingret hela tiden, på samma sida liksom. Jag vet ju visserligen att tanden är där under, för den vassa kanten känns hur väl som helst.
Jag läste förövrigt en artikel i TTELA idag ang. när det är dags för barnen att börja på dagis. "Man får räkna med att dom blir sjuka minst en gång i månaden den första tiden." EN gång i månaden!?!?!! Jisses!
Jag letar som en galning efter min sax. Min fina skräddarsax som jag fick när jag började gymnasiet. Den är graverad med "Charlotta Rydén, Lycka till i yrkesvalet". Jag vet inte vart den är och det är psykisk påfrestande! Det är ett minne och en jättefin present. Den finns inte hos mamma, inte här, inte hos Marja och säkert inte hos Robert heller. Frågan är om den kan ha åkt med Daniel i flytten? Så Daniel, sitter du där och gömmer min sax för mig?
Nä. En latte till och en treo för att orka med mina söta barn tills det är läggdags igen. Fy, det är helt sjukt att man kan lyckas få en så kass start på dagen.
/C
Söndag
Igår var vi hos farmor och farfar. Vi tittade på fotboll, t.o.m jag tittade! Helt fantastiskt om jag får säga det själv :-)
Fats det hände för lite tycker jag. Det borde sprunigt in en galen dansk och sabbat alltihop! Det tyckte jag var himla skojigt, men så var jag förmodligen den enda som tyckte det också :-D
Vidar åt godis till bristningsgränsen och jag kan lova att jag aldrig sett någon äta så vansinnigt mycket godis! Och då är ändå jag en gottegris utan dess like!
Idag har vi städat. Eller rättare sagt: Jag har städat, barnen har avbrutit mig och det har tagit mig hela dagen att få någorlunda ordning här i huset.
Tanken var att om det görs idag så slipper jag imorgon och i övermorgon och i övermorgonsmorgon. Förhoppningsvis klarar jag mig undan med dammsugning under veckan som kommer.
För till helgen är vi inte hemma, inte nån av oss. Calle åker till High Chaparall med jobbet på lördag morgon och jag tar med mig barnen till mamma redan på fredag, för på lördag ska vi till Brålanda och hälsa på släkten. Vi ska även åka och hälsa på min morfar. Jag ska ta med barnen och mina solglasögon och så ska jag visa vart världens bästa morfar bor :-)
Mamma kallar det bearbetning från min sida när jag planerar i flera dagar vad jag och barnen ska ha på oss när vi ska hälsa på morfar. Jag vill ju bara visa mina söta bebisar från deras sötaste sida :-D Medans min mormor säger att han redan har sett barnen, för längesen. Men det funkar inte så för mig, hemma är där man sist satte sig liksom....
Han är den viktigaste manliga personen i mitt liv. Vad hade min barndom varit om jag inte haft min morfar liksom. Och jag ska berätta allt om honom för barnen!
Min söta dotter har helt sjuka problem med att komma till ro på kvällen. Jag försöker lägga mig bredvid henne när hon vaknar om igen, sjunga "Ekrorren satt i granen", kramas, gosa och ligga näsa-mot-näsa. Men istället skriker hon nåt som skulle kunna översättas till "Damn it, har du inget käk att bju' på så stick!" "Jag vill ha mat! Mat, mat, mat!" "Jag vill gona mig med mammas tutte, inget annat!"
Hahaha!
Hon vet banne mig redan vad hon vill tösabiten :-)
Vi tittade på Idol förut, eller bitar av. Men precis som tidigare i veckan så missade jag den där Göteborgarn som fick bryt och vart helt vansinnig på juryn och stormade ut. Hahaha! Fast fasen, det måste ju finnas med på nätet? :-D
Jag frågade iaf barnen om dom tycker att mamma ska ställa upp i Idol, jag kan gå till uttagningen och sjunga "Ekorren satt i granen..." Vidar gick in på sitt rum (så bra sjunger jag alltså? Haha!) Leylia skrattade så hon tappade balansen :-D
Varför kan folk aldrig nånsin vara nöjd!? Suck. Tacka och ta emot, fortsätt inte med dessa tragiska "peta-finger-i-ögat-försök". Fast det var väl knappast väntat att allt skulle komma med en gång... Men det gjorde det och nu är det över. Slut. Finito. Over. Ended.
Förstå det.
Och sluta kasta bergskedjor i glashus.
Näe nu är det dags för sängen, jag är dödstrött efter den här underbara städdagen.... Och imorgon blir det till att skriva jobbansökan när barnen sover, så jag kommer vara minst lika trött imorgonkväll ;-)
Tack Marja för bilderna! :-)
Lördag
Och jag har sällskap också! Leylia sitter bredvid mig i soffan och smaskar på sin nya tunika. Hon håller koll så jag inte skriver nåt dumt ;-) Och så skrattar hon åt mig när jag frågar om det ingår ljudeffekter i den där lilla blöjan :-D
Vi hejjar även på när Calle planterar vinstocken och andra spännande höstnyheter :-D
Igår var rena julafton! Leylia fick en massa "nya" kläder. Hon har ärvt massa kläder, söta som tusan! :-)
Gaah! Jag får flashbacks och minns hur kul det är att ärva. Suck. Jag hade inte vett på att uppskatta det då. Nu däremot tycker jag är dte skitkul med ärvda grejer. Ta t.ex. när Vidars farmor hittade ett par byxor som Joel och David haft! Lyckan var total! Guud vad roligt! Hur många har såna byxor nu liksom!? Dte är mina nya favorit-Vidar-byxor :-D
Idag tog vi en runda till Överby för att byta storleken på Vidars nya mockasiner och så shoppade vi lite andra livsnödvändligheter. Och sist men inte minst så tog vi oss en runda till GodisJätten. Calle vågade inte ta med sig alla barnen in så jag, Vidar och Leylia fick sitta kvar i bilen :-D Jag ansåg nämligen att vi (jag) behöver massa, massa, massa godis ikväll när det är fotboll och allt ;-)
Ikväll blir det även grillat till middag, förmodligen en av de sista grillmiddagarna i år.
Vi kommer tillbringa kvällen hos farmor, farfar och farbror David.
Jag ska underhålla mina bebisar och börja förbereda middagen, för ovanlighetens skull så är jag redan superhungrig!
/C
Katrin Schulman
Hennes blogg är ju helt klart det roligaste jag läst på länge! Hahaha!
Fredag
De som själva säger sig vara personer som aldrig baktalat någon och som aldrig ljugit om eller för någon annan kan ju köra upp nåt nånstans, rent ut sagt.
Och säger man sig ha fakta, helst "vetenskapliga bevis" (hahaha!), så borde man väl ändå se till att ens "fakta" och "vetenskapliga bevis" stämmer (åtminstone så att det stämmer lite, lite) med vekligheten?
Mycket ska man tydligen ha hört innan öronen trillar av.... Jag hoppas att mina öron trillar av någorlunda snart för jag orkar inte höra så mycket mer skitsnack.
Jag pratade med Robert idag. Jag var pratsjuk och behövde småprata lite, det händer alldeles på tok för sällan.
Han är för rolig, går upp kl.5 för att träna istället för att ha sovmorgon! Jag blir trött och får träningsvärk bara av att höra talas om'et :-D
Skördedagar i Brålanda i helgen. Fasen, det var längesen jag var på det där. Senast var när jag fortfarande bodde där och det är över 8 år sen. Hoppsan då!
Jag har verkligen hamnat i en galet bra familj! (Bortsett från min egen, bestående av mamma, Robert och Daniel.)
Jag har fått chansen att få leva tillräckligt nära för att få veta hur det är att ha en riktig kärnfamilj! En familj som vet att ta vara på varandra, ställa upp för varandra och aldrig nånsin gå bakom ryggen eller toksvika varandra. Hela familjen är fantastisk, det finns inget undantag.
Well, well. Jag ska väcka Calle som i vanlig ordning har slocknat inne hos Vidar :-D Sen ska jag nog hoppa i snarken :-)
Natt, natt!
Jag skrattar ihjäl mig.
Barnen sover. I varsin säng. När hände det senast? Det har inte hänt sen Leylia föddes faktiskt.
Jag skulle lägga Vidar och tänkte att nu sover ju Leylia redan så då får Vidar sova i sin egen säng för en gångs skull. Leylia vaknade ju såklart, så jag reste mig och sa till Vidar "Kom, så sover vi hos lillasyster istället..." Sen gick jag in till Leylia, flyttade över henne till dubbelsängen, matade och väntade på att Vidars tassar skulle komma springande. Men det förblev tyst. När Lyelia hade somnat så gick jag in till Vidar och mycket riktigt så hade han somnat, själv i sin egen säng. Det har bara hänt en gång förut, och då var han jättesjuk med hög feber.
Fast det är klart, han var uppe tidigare än vanligt idag och var ju dödstrött :-)
Jag passade på att få i mig kaffet från imorse, och plöjde igenom dagens TTELA och söndagens GT.
I TTELA var det en artikel om Babysim. Åååh, vad jag ångrar (och har gjort länge) att jag aldrig gick med Vidar på babysim i Östersund. Fast å andra sidan så vet jag inte ens om det finns babysim där? Men man är ju itne särskilt sugen på att hoppa i en bikini bara några månader efter förlossningen. Det är knappt så man skulle våga sig på med en baddräkt. Och hur kul känns det att hoppa i plurret med massa folk runt som glor och tänker för sig själva att "Huh! Hur kan hon av alla människor med att visa sig i baddräkt, än mindre bikini!" Det är egentligen bara inbillning, jag vet. Men man har ju ingen lust att göra sig iordning för babysim (eller sim överhuvudtaget) så tätt efter förlossningen. Våtdräkt, here I come liksom. Då känns det inte så himla spännande längre, trots allt.
GT hade ju onekligen en himla intressant artikel att spy galla över.
"Mammornas förvandling."
Men dra mig baklänges för bövelen!
*Ny frisyr.
*Nya naglar
*Nya kläder
*Ansiktsbehandling
*Fejkbränna
*Nya/lånade smycken
*Peeling på spa
"Jag ville ju inte ha trasiga naglar i tv."
Gaaaaaaaaah! Stanna hemma då för sjutton!!!
Är det utseendet eller personen som ställer upp i tv!? Suck. Tror du itne att den där tragiska karl som du tragiska ensamma mamma söker kommer se dig med trasiga naglar ändå, förr eller senare? Ska du kliva upp kl.04 för att fixa dig innan han vaknar? Ska du leka Paris Hilton och köpa nya kläder så fort han (kamerorna i Paris fall) sett dig i en "gammal" outfit? Men suck. Tragiskt, tragiskt, tragiskt. Men vem är värst? Mamma som ställer upp och letar desperat efter en karl i teve? Eller karln som ställer upp och blir ratad om han inte ser tillräckligt bra ut för teve?
Bönderna som är med i teve, tror ni att dom skulle åka på spa och peela bort koskitlukten? Eller att dom skulle köra maikyr för att peta bort lite skit under naglarna? Nej, för då är det itne bra teve längre. En bonde är en bonde liksom. Borde inte en pumpmaskinist kunna vara en pumpmaskinist också då?
Det är synd att jag bara har två barn, jag borde skaffa fler så jag inte har så mycket fritid kvar. Då skulle jag slippa störa mig på desperata, tragiska ensamma mammor.
Suck.
Uppe före tuppen.
Idag vart vi upp före tuppen. Så tidigt har jag inte gått upp på länge, riktigt länge.
Vidar var hos tandläkaren för första gången. Det var mest info till mig och Calle, men när jag berättade vem min mamma är så kändes hon att det nog inte behövdes så mycket info längre. Haha!
Igår kväll kollade vi på Kim. Han var med på teve. "Upp till kamp". Det är skitbra reklam! :-D
Jag har åkt på en dunderförkylning. Igår var det inte så himla farligt, snorig och lite hostig, mest rivig i halsen. men idag kan jag knappt andas! Halsen är helt fucked up och huvudet värker. Stackars, stackars mig....
Persikopajen jag gjorde igårkväll levde inte alls upp till förväntningarna. Recept suger! Det stämmer ju aldrig! Jag ska göra om receptet massor tills nästa gång. idag funderar jag på att göra en ananaspaj. Vi får väl se hur det blir med det :-)
Well. Jag la ut en bild på Vidar, men den är jätteborta. Jag kom på mitt misstag och nu kommer jag inte lägga ut fler bilder på vare sig mina barn eller mig och Calle. Bilderna kan så lätt hamna i jättefel stadsdel (vitsigt värre med rim och allt. Haha!). Bilder levereras istället via msn vid förfrågan.
/C
Hösten är verkligen här
Den här dagen har hittills bara varit mys. Vidar har varit som en söt liten ängel, och Leylia har varit nöjd och glad hela morgonen.
Jag har iaf kommit på varför Vidar inte längre vill bada mer än fem, max tio minuter. Först pekar han och väntar otåligt på att man ska tömma nätet över badkaret på leksaker, sen öser han vatten i några minuter och sen blir han arg för att han inte når att lägga i lekaskerna i nätet igen. Det verkar ju onekligen som att det sistnämda är det roligaste.
Leylia vill ha nån som pratar med henne hela tiden. Hon är ett väldans lugnt barn, jämfört med hur Vidar var/är. Hon nöjer sig med att ligga på golvet och vid protester brukar det räcka att man sätter sig brevid och pratar lite med henne. Hon har ju full underhållning hela dagarna av storebror :-D
Herrigud, igår somnade vi innan klockan ens hade slagit 23. Det har nog inte hänt på flera, flera år. Jag brukar ju kunna komma i säng vid 23, helst lite tidigare. Men Calle lägger sig nästintill aldrig före 00-00:30, och igår la han sig först. Jag trodde han slagit i huvudet ordentligt!
Imorgon ska vi upp tidigt, Vidar ska till tandläkaren kl.7:45. GE OSS HUMANA TIDER! Men hade det varit senare så hade jag fått gå själv, och hur enkelt hade det varit att få Vidar att sitta is tolen, och Leylia att nöja sig med noll uppmärksamhet. Och dessutom är det info till oss föräldrar och Calle måste följa med, annars får han inte veta nåt. Jag och mitt gaggiga gamla minne. Så det är ju bara att väga pest mot kolera. Vilket väljer man liksom....
Calle blir sen idag. Deras månadsmöten brukar dra ut ordentligt på tiden.... Hur kan några karlar ha så himla mycket att prata om helt plötsligt?
Som sagt, hösten är verkligen här. Det är bara mys alltihop! Hösten är den bästa årstiden! Helt klart! :-) Man kan tända massa levande ljus, lamporna i fönstren tänds tidigt och man kan mysa runt i fofflor, mysbyxor och tröja, utan att svettas ihjäl :-D
Well. Jag ska mysa med Vidar nu, innan jag slänger honom i bingen för dagens tupplur :-)
Mys-pys
Efter middagen gick vi på promenad. Det var himlans mysigt. På med de nya regnjackorna, mössa, stölvar och varma kläder och sen ut och plaksa i vattenpölarna. Jag och Vidar plaskade (vi var de enda med stölvar) i nästan varenda vattenpöl vi såg, fast jag plaskade nog mest.
Sen ville han gå till farmor och farfar, men då sa jag att vi kan gå dit imorgon och säga grattis till farbror David :-)
Imorgon ska vi baka persikopaj, det blir smaskens det :-)
Well, nu ska jag kurera huvudet med en alvdeon och sängen, så.... Natti då!
Tragiskt
Några tragiska exempel:
Ensam mamma söker... En uppföljare på "Bonde söker fru..."Nej, jag har inte tittat, jag tänker inte göra det heller. En parodi däremot skulle jag kunna tänka mig att se. Men alla dessa tragiska människor som ställer upp på sånt här... Dom anmäler sig frivilligt! FRIVILLIGT! Klarar dom inte av att hitta sig en karl utan att ställa upp i teve!? Och unga människor, mamman (som ska vara med i programmet) som var med i GT var 31, hade fyra kids varav den yngsta var 3 år. 31 år och självanmäld till sånt här!? Är det verkligen så hemskt svårt att leva själv och med sina barn att man måste försöka bli en e-kändis? Gaaah!
Nån vän sviker... Och man svarar med "Jag behöver inte dig ändå." Snacka om att sjunka lågt. Men handlar det om att man måste hävda sig när man fäller såna kommentarer eller måste man bara ha sista ordet? Om vännen inte behövs så varför inte själv fatta beslutet att klippa banden och gå vidare då, och dessutom mycket tidgare? Ååh, jag tycker sånt är så löjligt. Vänner växer inte på träd, ta vara på dom som finns istället för att lägga tid och energi på "reserver". Suck.
Jag har stått brevid och sett just det ovannämda, det ser illa ut och luktar sur fjortis på flera mils avstånd.
Omvägar. Man vill ha kontakt med en person, men går via en annan person, eller rättare sagt - via många andra personer. Men man tar det aldrig muntligt utan går istället den långa vägen via sms och mail. Hur kommer det sig? jag har hört argument som "Jag orkade inte åka dit/ringa..." Nähä, men skicka mail och sms orkar du? Och att skicka nån annan, det orkar du? Men att ta tag i saker och tinga själv, det orkar du inte? Eller är det så att rädslan för att bli tyst och inte ha nåt svar utan flera dagras betänketid som ligger bakom?
Ååh, det är så tragiskt så jag tror knappt det är sant!
Lögnaktiga människor. Ljug inte, och absolut inte för mig. Ställer man en rak fråga så borde man kunna förvänta sig ett lika rakt svar. Frågar man däremot inte så kan man inte förvänta sig nåt heller. Man kan undanhålla fakta, man behöver inte berätta allt. Men ljug inte för sanningen kommer fram, förr eller senare. Tyvärr ;-)
Gnäll. De finns i alla möjliga olika former och färger och uppsättningar. Men oftast är dom pakteterade som grå små tanter i kön på Ica. Men de finns även paketerade som dassiga halvpensionärer som glömt att små barn springer, pratar, skrattar, stojjar och busar.
Energitjuvar. Människor som bara måste ha tusen personer i omgivningen att klänga på och gnälla för och bara skicka över kass energi på. Har en del människor inget bättre för sig? Bah!
Jag däremot kan ju trösta mig med att jag själv inte är särskilt tragisk:
~ Jag är inte ensam mamma och jag söker inte.
~ Mina vänner (och jag som vän) sviker inte.
~ Jag är ingen grå tant i kön på Ica.
~ Jag tar inga omvägar, faktum är att jag inte tar några vägar alls.
(Fast lite tragisk är jag nog, trost allt, som ju faktiskt lyckas få ihop en sån här underbart tragisk lista. Hahaha! )
September
"Det är den första dan på hösten!"
Jag har tittat alldeles för mycket på Nalle Puh och "Jakten på Christoffer Robin". Hahaha!
Imorse körde dom "Doctor Snuggles" på barnkanalen! Jag ringde Daniel för att förmedla detta. Robert vågade jag inte ringa med tanke på att han förmodligen jobbade jäklarns sent igår och sov nog vid den tiden.
Jag har frisserat mormor idag. Det gick smidigare att vara här faktiskt. Det verkade som att hon tyckte det också.
Vi gick upp vid 8 imorse. Det har förmodligen inte hänt på hundra år att vi tagit oss upp så himla tidigt på helgen. Hahaha! Eller jo, när jag jobbade på Burger King och körde helg.
Winnerbäck släpper nya skivan den 26/9! Det är utan tvekan dagens viktigaste nyhet! :-) Så om det är så att nån vill överraska mig i slutet på månaden så är det bara att införskaffa skivan :-D
Idag var vi på Överby en sväng, jag shoppade åt tösen och mig själv. Äntligen hänger jackan här hos mig istället för i butiken! :-)
2/9
Igår kväll trotsade vi regnet och knallade över till Calles föräldrar och grillade mammut-steak. Jäklar vad gott det var! Det sjuka är att varje gång vi äter där så äter jag som om jag aldrig fått nån mat förut. Hahaha!
- Hur stavs mammut? Med ett eller två m? (Jag)
- Utalar du det mamuuut eller mammut? (Calle)
- Okej då. Men stavs det med ett eller två t? (Jag)
- Utalar du det mammuttttt eller mammut? (Calle)
- Men vafaaan..... Jajaja, jag fattar.... (Jag)
Hahahaha!
Idag fick jag panik och ångest över att klockan hade hunnit bli 8:40 innan Vidar väckte mig... Det är illa. Man vänjer sig fort.
Vi ska åka till Överby idag igen :-) Det här är min lyckohelg! :-D
David fyller år på tisdag, så vi ska dit på middag ikväll (igen). Han har redan fått födelsedagspresenten, men det känns onekligen himla fånigt att komma dit tomhänt, så vi ska åka och inhandla nåt mer. Det är det roligaste jag vet, att göra slut på pengar :-D
Jag har läst massa roliga saker de senaste dagarna. Bl.a. läste jag intervjun med Leif GW Persson i gårdagens GT. Hahaha! Han är ju hur kul som helst!
OCh så läste jag Ronny Olovssons krönika "Förtrollad av James Brown" i Söndag 19-20 augusti. jisses vad jag skrattade! Calle trodde jag hade blivit knäpp. Men han skriver ju bara SÅ bra! :-D
Familjeliv finns inte längre. Det är skönt att bara ha en sak att ägna sig åt här. Tid och energi har jag alleldes för lite av ;-)
Daniel www.dryden.se, hoppas tandemhoppet gick bra! :-)
Tjing!
