UrLottasSynvinkel

Trots att det varit helg och Calle har varit hemma så är jag helt slut. Utmattad. Dödstrött.
Det känns som att jag kutar runt i ett hjul, när man tagit sig runt ett varv är det bara att börja om igen.
Nu ska jag banne mig få ut mina förbannade jobbansökningar. Jag har ingen lust längre. Jag vill inte sluta amma (den ångesten kan ta död på mig), jag vill inte sluta loda runt i mysbyxor dygnet runt (Calle har nog en annan åsikt om det). Jag vill förvisso ut och träffa folk utan att ha två uttråkade bebisar i hälsarna. Och det ska blir skönt att prata ren svenska (med vuxna människor t.o.m!) och lära mig nya namn, då de enda namnen jag kan uttala just nu är Vidar och Calle (och "mammas beeeebis", men det är ju inte hennes namn....)

I fredags kom min mamma hit. Jag har konstaterat att jag kommer bli en flitig klockshoppare till jul. Halv två blev kvart i tre. Det är likadant med resten av min familj: Robert och Daniel. Calle är inte så duktig han heller, men han försöker iaf.
Det finns inget som kan göra mig så vansinnig som människor som inte kan passa tider! Det gäller inte bara ovannämda utan även resten av Sveriges befolkning. Jag fick lära mig det värsta när jag gick på NFI:
"Var det idaaaaag?" Nej, det är egentligen nästnästa vecka, men jag har inget bättre för mig så jag ringer runt till mina kunder för att kolla hur bra koll dom har... 
"Ja, jag är sjuk..." Men lyft för tusan luren och ring och säg det då!
Men det värsta av allt är förmodligen att jag faktiskt väntar. Jag väntar hur länge som helst. Just nu har jag fått för mig att det bara handlar om nonchalans, och att det beror på att jag ändå "bara går hemma" och att man kan ringa/dyka upp när som helst eftersom jag "bara är hemma och säkert inte har så mycket annat för mig". Eller är jag bara paranoid? Hur som helst så ska jag sluta vänta. Efter utsatt tid så har man tio minuter på sig att dyka upp/höra av sig, sen är min dyrbara tid förbrukad och man får helt enkelt boka en ny. Tid alltså. Divalater? ;-)

Hur som helst: Back to friday. Jag vill varna känsliga läsare för blondintokigheter.
Mamma var som sagt här, vi fixade hennes kalufs och sen började jag med middagen. Hel kyckling. Och med tanke på mitt tidgare inlägg om "djupfryst kyckling lever" så kan jag säga att den här kyckligen hade iaf levt! Det fanns fortfarande fjädrar kvar! Den var sanslöst dåligt nopprad! Och det låg en påse i med rött innehåll! Alltså guuuuud vad skabbigt! Nu till det roliga (det var inte roligt vid tillfället)
-Men alltså, vad är det här då? Ett femte ben?
-Vadå? (mamma)
-Men det hääääär....
-Halsen. (mamma)
-Halsen? VA!? Har det suttit ett huvud på den här kycklingen!?
-Hahahahahahaa!!!! (mamma skrattar ihjäl sig)
-Fyyy, vad skabbigt! (jag mår ruskigt illa av kvarsittande fjädrar och hvudlösa kycklingar överhuvudtaget) Ska den sitta där?
-Nej, du kan ju ta bort den om du vill....
*knak, brak*
Ngåonstans där - mellan knak och brak - så dog jag.
Mamma tog bort halsen och jag försökte sudda ut snuskbilder från hjärnbion för att kunna äta min fredagskyckling.
Jag sa iaf till Calle att jag ska nog bli vegetarian. Jag lät väldigt övertygande, men trots det så sågade han mig vid fotknölarna:
-Det skulle du aldrig fixa....
-Nähä? Och varför inte det då?
-Därför att du älskar kött alldeles för mycket.
-Jag kan visst vara vegetarian, bortsett från ryggbiff.....
-Du älskar kött alldeles för mycket ;-)
-Bah!

Lördagen bestod i en tripp till Brålanda för inköp av gardiner. Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN! :-) Vardagsrummet kommer bli perfekt! (om vi bara kan få köpt möbler dit också ;-) ) Vi stoppade vid blomsteraffären, jag var ju tvungen att visa Calle vad fint det har blivit sen Linda tog över :-)
Vi stannade till hos mamma efter det och sen åkte vi hem.
Idag har bara varit en slödag. Sovmorgon, utgång, hemgång, film och sen pizza hos farmor och farfar. Det borde vi göra oftare. Men fixerad som jag är så var jag tvungen att diskutera med vågen innan jag svullade i mig pizzan, och den talade om för mig att mamma hade fel i fredags och att den knappast kommer minska snabbare på sifforna efter en Hawaii med kebabsås ;-)