Jag föder hellre barn.
Det pågår en "sluta amma"-helg i den här delen av byggnaden.
Hon har inte fått sig en endaste liten slurk sedan i torsdags. Mjölkcentralen har dock inte fattat läget ännu utan fortsätter fylla på lagret. Trots tömningar rakt ner i avloppet så fortsätter värken. Nu har det gått så långt att smärtan är på kräksgränsen (när man har så ont så man nästan spyr, som Spy-Eva alt. mensvärks-Eva, som hon så fint kallas numera.) När jag rör armarna så stöter jag emot och bara det gör att jag vill lägga mig ner och skrika rakt ut! Det känns som att det sprider sig ut i armarna, som en krampaktig känsla i armarna och upp i nacken.
Att bära Leylia eller Vidar är jobbigare än att föda barn (ja, jag vet vad jag pratar om efter två förlossningar). Jag mår illa. Jag är inte världen bästa människa idag. Men jag är iaf människa nog att erkänna det.
Jag skulle kunna pumpa - I know, men då stimuleras ju hela den där produktionen, och då lär det ju fan aldrig ta slut....
Kan en varm vetekudde hjälpa? Det kan vara värt ett försök.
Hon har inte fått sig en endaste liten slurk sedan i torsdags. Mjölkcentralen har dock inte fattat läget ännu utan fortsätter fylla på lagret. Trots tömningar rakt ner i avloppet så fortsätter värken. Nu har det gått så långt att smärtan är på kräksgränsen (när man har så ont så man nästan spyr, som Spy-Eva alt. mensvärks-Eva, som hon så fint kallas numera.) När jag rör armarna så stöter jag emot och bara det gör att jag vill lägga mig ner och skrika rakt ut! Det känns som att det sprider sig ut i armarna, som en krampaktig känsla i armarna och upp i nacken.
Att bära Leylia eller Vidar är jobbigare än att föda barn (ja, jag vet vad jag pratar om efter två förlossningar). Jag mår illa. Jag är inte världen bästa människa idag. Men jag är iaf människa nog att erkänna det.
Jag skulle kunna pumpa - I know, men då stimuleras ju hela den där produktionen, och då lär det ju fan aldrig ta slut....
Kan en varm vetekudde hjälpa? Det kan vara värt ett försök.
Kommentarer
Trackback
