Dagens aggro.
Idag när jag gick till bussen efter jobbet så ser jag en mamma och hennes treåring (han såg ut att vara som Vidar), de gick in i kiosken. Inget konstigt så långt. Ut kommer en mamma (samma mamma givetvis) med en unge som är som förbytt. Från att ha varit go och glad (av vad jag kunde se...) så hade han tokvänt. Han vrålade och skrek och mamman bar honom till bänken där hon satte ner honom och gav honom glassen hade fått inne i kiosken. Grabben skickade glassen i backen och vrålade ännu mer. Han hade kanske inte fått sin vilja igenom, han kanske ville ha något mer. I don't know. Vad jag däremot vet är hur man känner sig som i ett sånt läge. Alla stirrar och verkar tycka att "vilken urusel människa som inte kan få tyst på sin unge!". Jag vet hur galen man kan bli av känslan av blickar som borrar rakt igenom en. Trots att jag inte ville "stirra" så drogs liksom blicken dit ändå, och jag tyckte jättesynd om både mamman och pojken.
"Fasen, vart gjorde jag av klubban?!" Han jag tänka innan jag kom på att -hejsanhoppsan- den åt jag visst upp själv på väg till bussen.... Han kanske hade blivit jätteglad, medans mamman kanske hade blivit vansinnig och sett det som att jag ville få tyst på honom... Jag hade säkerligen tagit det så om någon okänd gjort likadant.
Anyway. De skulle åka med samma buss som mig. De satte sig på 4-5 sätet framifrån. Jag sätter mig alltid på mitten. Framför dom satt en tanta i 40årsåldern (ja, jag tänker kalla henne så för hon betedde sig som en jävla kärring!). Någon tryckte på stopp-knappen och när bussen stannade reste hon sig upp och skulle, vad jag trodde, gå av. Men dörrarna stängdes och hon hade inte hunnit fram till trappen. Hon skulle inte gå av, hon skulle bara "lite fint och obemärkt" flytta längst bak i bussen. Sedan tog det inte många minuter innan en kille som sitter snett framför mig också flyttar bakåt! En kille (kille och kille, han betedde sig som en omogen tonåring men var säkert närmre 35-40) som satt precis bakom mig satt och pratade i mobilen, och talade om -högt och tydligt- för den i andra änden att det satt en unge längre fram som ingen (mamman) kunde få tyst på... Sånt gör mig helt galen! För böfvelen! Har aldrig ni varit barn? Satt ni stilla utan att andas om någon bad er hålla käften? Gör ni det fortfarande? Hur tror ni att mamman kände sig? Uttittad? Nja, snarare utstirrad av er omogna assholes! Hon kan ha kännt sig en aning svettig också. Stressad kan nog också läggas till listan. Och trött. Trött på att bli snedtittad på av er omogna vuxna snorungar, som uppenbarligen inte har en aning om hur det är att ha barn! Hade ni vetat det minsta om hur det är att ha barn så hade ni hållt käften och suttit kvar, precis som ni tyckte att pojken skulle göra.
"Fasen, vart gjorde jag av klubban?!" Han jag tänka innan jag kom på att -hejsanhoppsan- den åt jag visst upp själv på väg till bussen.... Han kanske hade blivit jätteglad, medans mamman kanske hade blivit vansinnig och sett det som att jag ville få tyst på honom... Jag hade säkerligen tagit det så om någon okänd gjort likadant.
Anyway. De skulle åka med samma buss som mig. De satte sig på 4-5 sätet framifrån. Jag sätter mig alltid på mitten. Framför dom satt en tanta i 40årsåldern (ja, jag tänker kalla henne så för hon betedde sig som en jävla kärring!). Någon tryckte på stopp-knappen och när bussen stannade reste hon sig upp och skulle, vad jag trodde, gå av. Men dörrarna stängdes och hon hade inte hunnit fram till trappen. Hon skulle inte gå av, hon skulle bara "lite fint och obemärkt" flytta längst bak i bussen. Sedan tog det inte många minuter innan en kille som sitter snett framför mig också flyttar bakåt! En kille (kille och kille, han betedde sig som en omogen tonåring men var säkert närmre 35-40) som satt precis bakom mig satt och pratade i mobilen, och talade om -högt och tydligt- för den i andra änden att det satt en unge längre fram som ingen (mamman) kunde få tyst på... Sånt gör mig helt galen! För böfvelen! Har aldrig ni varit barn? Satt ni stilla utan att andas om någon bad er hålla käften? Gör ni det fortfarande? Hur tror ni att mamman kände sig? Uttittad? Nja, snarare utstirrad av er omogna assholes! Hon kan ha kännt sig en aning svettig också. Stressad kan nog också läggas till listan. Och trött. Trött på att bli snedtittad på av er omogna vuxna snorungar, som uppenbarligen inte har en aning om hur det är att ha barn! Hade ni vetat det minsta om hur det är att ha barn så hade ni hållt käften och suttit kvar, precis som ni tyckte att pojken skulle göra.
Kommentarer
Trackback
