UrLottasSynvinkel

Så känner jag mig idag. Leylia är så mammig så jag tror jag går i bitar! Hade hon kunnat krypa in under skinnet på mig så hade hon gjort det för längesen... Man skulle haft en känguruficka på magen.
Hon får så roliga infall ibland. För bara en liten stund sedan fick jag dra fram henne då hon krupit in under spjälsängen, men så tog hon sig inte ut igen. Hon har även krupit in under Vidars säng utan att kunna ta sig därifrån: Jag fattar inte hur hon bär sig åt för att komma under där överhuvudtaget...
Idag är en sån där gnälldag. Vidar gnäller, Leylia gnäller och jag bryter ihop. Alltså, när man inte kan lämna rummet ens utan att Leylia gråter hjärtskärande.... Vidar var aldrig sån här. Eller jo, men inte rikgit lika mycket. Dessutom var Vidar pappig istället.
Jag har ingen lust med nånting. Jag är så trött så jag har ingen matlust ens... När Calle kommer hem ska jag stänga sovrumsdörren, dra täcket över huvudet och aldrig vakna igen. Det låter säkert hemskt, men det är så det känns. Jag får ju inte ens skita ifred!
Det är tur att jag är på väg tillbaka till arbetslivet! Det ska bli så skönt att börja jobba igen, rena semestern! ;-)