Kärlek


Det var kärlek vid sjuhundratrettioelfte ögonkastet, för sjuhundratrettioelfte gången. Det stod en Lexus RX300 på parkeringen vid backen och jag föll handlöst - för sjuhundratrettioelfte gången. Jag ramlar lika illa varje gång, men vad gör det när man är upp över öronen kär?! :-D

I liftkön kom en unge (ett monster i nioårsåldern) och gled förbi mig precis när ajg skulle scana liftkortet. Han tjänade säkert en tusendels sekund, med tanke på att han väntade på nästa ankare istället för att samåka med killen före.
Nästa år har vi tänkt sätta Vidar i skidskola (om han är sugen, vill säga...). I samma veva ska jag sätta mig själv i snowboardskola. Ja, jag SKA lära mig åka snowboard, oavsett vad Calle tycker om det! Han ska minsann inte få tro att det bara är han som kan allt ;-)
Så, det här är förmodligen min sista chans att få kräkas ut långa haranger om snowboardåkarna som sabbar backarna med snöhög efter snöhög, efter snöhög, efter.....

Jag - kusinen från landet. Det är precis så jag känner mig när jag stakar mig fram på Calles snowblades. Egentligen känner jag mig alltid som kusinen från landet när jag vistas i samma backe, vid samma tillfälle som Calle och hans föräldrar. Alla tre åker som om de vore födda på skidor, medans jag åker som en plogande kratta! :-D Det kanske är mer passande att kalla mig "kusinen från betongen".
Det är väl för väl att ingen hör mig när jag tar mig ner för backarna:
"Wiiiiiiii" "Ojojojojoj...." "Snowboardåkarhelvetesfanskap!" "Hejsanhoppsan!" "Men vad f*n!"
Mina åkturer i backen, med barnen på behörigt avstånd, är mina svära-så-mycket-jag-orkar-stunder. Vi har svordomsförbud när barnen är närvarande....

Kröket-kommentaren:
-Mäh! Vad är det här för konstig snöö?!" (jag)
-Det är konstsnö... (Calle)
-Mäh! Vilket fusk! (jag)
(kusinen från betongen var det, ja...)

Calle är sugen på hus med tillbehör här uppe i vinterland, så vi har bestämt att vi ska bli Turbo. Calle ska bo här under vinterhalvåret, medans jag bor i en vräkig lägenhet på Avenyn i Göteborg. Sommaren tillbringas ju, som känt, i Skalhamn.
Calle bad mig om fem anledningar till att bo mitt i Göteborg:
-Polarn och Pyret, Lagerhouse, Bik Bok, The Body Shop. Och så är man helt oberoende av bill, buss, spårvagn, osv...
-Jag anade att det handlade om shopping.... (Calle)
-Nähäää!? ;-)
Calle vill ha frihet. Det ultimata för honom är att kunna stå på högsta toppen och bara vråla rätt ut.
-Det lugnet och friheten kan man inte hitta någonannan stans. (Calle)
-Att kunna ta trappan ner till valfri butik är frihet för mig... (jag)
-Om du skulle ställa dig på Avenyn och vråla rätt ut så skulle det komma män i vita rockar och be dig flytta in i ett madrasserat rum.... (Calle)
-Mycket möjligt. Men jag kan fnissa mig igenom varenda butik i hela Göteborg utan att bli inlåst.
Han ser fram emot när jag ska odla morötter i en blomlåda på balkongen ;-D Vi är som natt och dag, men det är ju det som är charmen :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0