Lögner, tysta samtal och sjukdomar

Ja, jag ljög. Jag kan erkänna det. Min dunderförkylningn är inte alls på bättringsvägen, snarare tvärtom.
Leylia hade ju som sagt 39,2 vid 9.30 imorse. Vid 14.15 låg tempen på 39,1. Hon har sovit dåligt och hängt i mina tuttar hela dagen. Där gick den amningsnedtrappningen åt skogen...
Jag är dödstrött! Vidar har somnat på soffan, Leylia ligger äntligen och sover själv!
Just nu drömmer jag om en lång, varm dusch! En femminuterdusch vore ju rena drömmen!
Och så drömmer jag även om att de här förbannade terroristsamtalen ska upphöra! Någon verkar ha alldeles för mycket fritid, då det för tredje gången på två dagar har ringt hit, men när jag svarar så är det knaäpptyst i andra änden. Sånt driver mig till vansinne! Jag överväger att sluta svara i telefon....

Och så är jag skiträdd för att börja jobba! Jag vill gärna tro att Calle och barnen inte kan leva utan mig och att de behöver mig oavbrutet dygnets alla timmar.... Det är önsketänkande, I know, och det är so not good for my ego när motsatsen bevisas ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0