Tantvarning?
Jag börjar tro att det där roliga ålderstestet på Facebook stämmer? Efter att jag svarat på frågorna så konstaterades det att jag är 55(!!) år. Hej å hå, snacka om lillgammal! :-D
Men så igår, när jag kände att jag höll på att dö, så tittade jag runt lite på olika postordersidor. (Postorder låter så åttiotal....) Jag tänkte att nu när det är stora grejer på gång så kan det ju vara roligt att updatera garderoben lite, fylla ut den (eller bygga ut den). Jag kikade på klänningar som ju känns väldigt fräscht i vår och sommar. Och så tittade jag på overaller (typ snickarbyxmodell...) och så tittade jag på linnen och toppar. Men tamejfan allt är ju ringat ner till naveln! Ursäkta mig men jag har fött och ammat två barn, jag är inte intresserad av att flasha tuttarna (eller något annat heller för den delen)! Hur vore det om man kanske kunde designa kläder där en bh faktiskt är en bh, ingen accessoar? Eller där just en bh är just en bh, istället för att vara någon sorts lager-på-leger-detalj? Bara för att det är dags för vår och sommar så ska man tydligen visa både mage, tuttar och arsle - på samma gång! Ser inte det lite (eller mycket) trash ut?
Hejsanhoppsan! Hör och häpna - mina förebilder är inte Britney Spears, Paris Hilton, Pamela Anderson eller någon annan troslös heller för den delen. Vill jag visa allt det där så tar jag på mig en bikini, men inte ens det kommer inhandlas inför beach 2008.....
Kan någon tipsa om schyssta shoppingsidor?
Igen och igen och igen.
Grått är ingen fin färg.
Det är nog gårdagens bravader som tar ut sin rätt. Alltså, jag fattar bara inte vad det är för fel! Vidar blir helt knäckt på kvällen. På dagarna är han som vanligt, men på kvällen blir han jätteledsen och skriker och grinar oavbrutet (två timmar igårkväll för att vara ganska exakt.... Minst en timme kvällen innan det).
Jag hade ju tänkt ta med sötungarna till Ö.F idag, men jag orkar bara inte..... Herrigud, jag minns inte ens när jag var så här knockad senast.... Risken med att lägga barnen för en vilostund mitt på dagen är att jag garanterat kommer somna, och chansen att jag aldrig vaknar igen är överhängande stor som det känns just nu.
Jag mår fortfarande skräp efter bråket igår, men Vidar verkar ha lärt sig att man inte får göra hur som helst så det kom ju iaf något positivt ur det tråkiga :-I
Det är inte bara grått i huvudet på mig, det är tokgrått ute också. Men det ser ut som det kommer klarna upp frampå dagen så att det kan bli en lekstund ute lite senare iaf :-)
Back to Nokia
Calle uppdaterade mig när han kom hem med fonen igår:
-Du får plats med ungefär 200 låtar. Superbra när du ska sitta på bussen till jobbet! :-) (sötcarl som tänker på allt!)
-200!? Har Winnerbäck gjort så många?
Men faktiskt - guud vad skönt att kunna fylla fonen med vad jag vill, även om Calle tycker att det mesta är skräp (Zlatan, Mika, Boten Anna, Veronica Maggio. Mouaahahahahaaa!) Det är ju faktiskt bara jag som ska lyssna ;-)
Men ärligt talat, kan man verkligen hitta tvåhundra låtar som man faktiskt tycker är bra, värda att fylla fonen med?
Någon ringde förut. Jag höll på att bädda ner kidsen. Leylia somnade efter många om och men. Hon är toktrött idag och jättemissnöjd. Greta är rolig, allt annat suger.
Vidar är faktiskt väldigt nöjd idag, det är annat än jag kunnat gissa mig till efter igårkväll. Vidar flög upp ur sängen förut när telefonen ringde. Han brukar inte sova mitt på dagen, han sover aldrig mitt på dagen längre. Men en liten vilstund brukar sitta rätt bra, och ögonlocken var tunga och han halvsov när telefonen väckte honom.... Men han är nöjd ändå :-)
Det är ju helt fantastiskt att jag inte hunnit med mer än att dammsuga undervåningen idag. Jag ska duscha, tvätta håret, laga mat, göra ny müsli till Calle, baka bröd, gå till Apoteket och städa klart huset. Och så ska jag roa två barn dessutom. Hej å hå! Jag kommer vara mer död än levande när Calle kommer hem....
Telepatiska förmågor
Så ringde Calle.
-Lotta...
-Hej.
-Åh! Vad gör du? vet du vad? Jag har hittat en rosa ihopfällbar telefon! (och så drog jag hela storyn)
-Jasså?
-Ja, har du inte läst min blogg? Fast det kan du ju inte ha gjort, jag postade ju precis inlägget...
-Nej, det har jag inte...
Calle fick knappt en syl i vädret eftersom jag var tvungen att berätta om den rosa ihopfällbara telefonen.... Åååh, helt fantastiskt, en rosa telefooon! Babblade jag på, på både in-och-utandning... Tills Calle avbröt mig:
-Kan du hämta papper och penna? Skriv upp det här numret...
-Hahahah! Skojar du med mig eller!? (Numret kändes snuskigt bekant) Vems nummer är det här?
-Ditt.
-Va?
-Det är ditt nya nummer. Jag har vart hos Eva och köpt en ny mobil åt dig i förmiddags.
-Va!? Är det sant?! Är den rosa? Är den ihopfällbar?
-Hahaha! Det säger jag inte, du får se när jag kommer hem.
Han hade berättat för Eva om mina wishes och hon hade plockat fram alternativ. Jag vet inte om den är rosa. Jag vet inte ens om den är ihopfällbar. Jag vet inte vad det är för märke. Jag vet bara att jag har ett nytt nummer, och det ger mig onekligen en obehaglig känsla av separationsångest. Ska jag skiljas från mitt mobilnummer, efter nästan åtta års trogen tjänst?
Men kan någon överhuvudtaget fatta att min Carl har köpt en ny mobil åt mig?! Bara så där!? Han valde nummer med baktanke. Snacka om att han känner mig... Han läser mina tankar :-)
Nu ska jag och barnen bege oss ut igen. Vädret är ju helt amazing! :-)
Ett rosa 2008, tack!
Jodå. 2008 började finfint. Flytvästarna är på och vi åker medströms.... Det värsta (för det måste ju alltid finnas något negativt med allt) är att när allting går som på räls så känns minsta lilla motgång (även om den egentligen är i storlek med en fis i rymden) som ett helsike! Dagens fis i rymden är min mobil. Den har tackat för sig. Den luktar bränt. Helt plötsligt, trots fullt batteri (efter många om och men) så bara la den av. Men helvete, tänk om någon försöker få tag i mig, särskilt nu när det är stora grejer på gång! Hemtelefonen (ja, den med) fick nämligen fnatt imorse... "Nej, nej, nej, nej, nej! Telefon-svordom-svordom-svordom!!!" Som sagt, vid medvind känns minsta rymdfis som ett berg på axlarna. Hmpf.
Calle slö-tittade lite efter en ny mobil åt mig häromdagen, och så här lät det:
-Alltså, jag behöver inte alla jäkla funktioner som finns. Men den får gärna vara rosa och ihopfällbar. Och så måste jag kunna skicka sms... Och mms.... Och om jag kan ringa på den så är ju det givetvis bra.... (Jag har svårt för att vara helt allvarlig.)
-Det är ju helt fantastiskt att ring-funktionen hamnade på femte och sista plats ;-)
-Ja.... Rosa, ihopfällbar, sms, mms, ringa. Jag vill ha en rosa ihopfällbar telefon!
-Hahaha!
Då hade telefonen inte lagt av än, dittills bråkade den bara onödigt mycket med mig. Men så tittade jag runt idag, på min operatörs hemsida. Jag hittade några intressanta telefoner med just det abonnemanget jag kan tänka mig (egentligen trivs jag himla bra med kontantkort) -men ingen av telefonerna är rosa! Bah! Det verkar som jag får nöja mig med en röd. Närmre rosa än så verkar jag inte kunna komma med just det abonnemanget.
Jag fick nys om en telefon för ganska exakt ett år sedan. En rosa. En jättefin! Det är just den jag har i bakhuvudet nu när jag letar. Egentligen vill jag fortfarande ha en sån, men det räknas väl som apgammal nu. Och dessutom har jag fått höra att den inte är särskilt bra, men vad spelar det för roll så länge den är rooosa!? :-D
Djupa funderingar utanför tandläkarstolen.
Alltså. En tanke knockade mig häromdagen: Av 36 (!!) skickade ansökningar, har jag fått svar från två. TVÅ! Två av trettiosex! Kan man inte åtminstone lyfta luren och säga: "Tack, men nej tack." Hur svårt kan det egentligen vara? Hyfs. Eller avsaknad av hyfs. En ringde faktiskt och sa att det inte fanns något. En av trettiosex. Det andra is for meee! :-D
Sen slog det mig -igår faktiskt- när jag läste en gammal Veckans NU! (eller nåt i den stilen), finns det fortfarande människor som tycker att Kate Moss är snygg? Hon ser ju ut som skräp. Gammal, trasig, hängig och fruktansvärt sliten. Visst hon ser ganska okej ut ibland, retuscherad och med kläderna på.
Vi var på promenad igår vid slussarna. Dte var himla mysigt den korta stund det varade innan kidsen tröttnade på att sitta fast i vagnen :-D Men jag hann göra flera konstateranden: Tänk om det finns fåglar som är höjdrädda? Eller tänk om det finns fiskar som är drunkningsrädda?
Det är dags för ÖF. Så bye, bye.
Fredag
Men trots detta så har jag ändå fixat rent fönstren på undervåningen. När jag körde utsidan i vardagsrummet så lyckades Vidar ge mig en alldeles undebar känsla (inte). Han låste ute mig. (först hjälpte han mig att tvätta fönstren, sen tröttnade han och låste ute mig :-D ) Jävlar! Snacka om panik, när jag stod där utanför och försökte få Vidar att hjälpa mig att få upp dörren.... Efter många om och men fick vi upp dörren, men fan alltså, vilken panik! Det bara kröp i hela kroppen!
Men varför gick du inte runt och gick in på framsidan istället då, tänker säkert många. I det här huset låser vi alltid dörrarna, annars sticker Vidar ut på egna äventyr.....
Det finns få saker som kan driva mig till fullstädigt vansinne.... Som när jag bara inte hittar saker som jag veeet att vi har (någonstans), trots att jag letar precis överallt.... Det kom väl bort i något av flyttlassen. Men vad hjälper det när jag vill ha fram grejerna nu, på bomerangen! Bah!
Well. Vidar är inte på topphumör idag precis, och leylia är dödstrött. Så vi ska krypa ner en sväng i dubbelsängen och mysa en stund (om jag hittar Vidars napp). Förmodligen somnar vi väl allihop :-D
Hjälpreda
Han är, utan tvekan, världens bästa och roligaste assistent :-)
Imorse satt jag här vid burken och skrev ut blankett efter blankett.... Vidar slängde sig på golvet framför skrivaren, redo att ta emot varenda papper som kom ut. När pappren låg på golvet så reste han sig, tog upp pappret och så la han det bredvid mig på skrivbordet. Sedan kastade han sig ner på golvet igen, redo att ta emot nästa papper. Sötunge! :-D
Förut när jag stod i badrummet för att fixa ytan så klättrade Vidar upp på toaletten och så gick han igenom min necessär som låg på skötbordet. Där hittade han alla möjliga intressanta grejer. Topsen satte han i örat, rougeborsten drog han över hela ansiktet och lypsylet vet han percis hur man ska använda (korken tog han visserligen inte av...). Undrar vad det komemr bli av den pojken?
Assistent?
Make up-artist?
Make up-assistent? :-D
Vi har hunnit leka på lekplatsen idag också (det är mysigt att vara ute när det regnar.). Leylia gungade och det kittlade nog bra i magen för hon slutade inte skratta förrän jag satte henne i vagnen igen. Sen slocknade hon och sov som en gris medans jag och Vdiar åkte rutchkana, åkte tåg, gungade och kastade bollar :-)
Efter en bra stunds lek blev Vidar plötsligt jättetrött, så han gick och ställde sig vid vagnen och sträckte upp armarna. Jag satte ner honom brevid lillasyster och sen gick vi på en lång, lång promenad utan protester :-) Vi var lika sandiga och skitiga båda två när vi lämnade lekplatsen (nåja, Vidar var nog snäppet värre...Haha!)
Alltså, man blir ju verkligen helt speedad av att vara ute och leka i friska luften! Inte nog med att det är friskt och skönt, det är roligt också! Helt plötsligt är man tre år igen :-D
Addict
Man hinner fundera en hel del när man ligger i tandläkarstolen i två timmar. Jag hann fundera en hel del på mig själv, och det mest intressanta jag kom fram till är att jag är en bedövningsmissbrukare. Det låter ju helt vansinnigt på ett sätt, men helt normalt på ett sätt.
Hos tandläkaren är det hela bedövningskittet som gäller; salvan först, sprutan sedan. Det ska bedövas överallt, alla ställen där man möjligen kan råka komma åt med nån vass-stick-sak eller där man kanske skulle kunna råka komma när med borren. Bedövat ska det vara, och det ordentligt! Faktum är faktiskt att jag har världens bästa tandläkare. Hon är helt fantastisk! Jag är helt trygg hos henne, så länge jag får bedövning ;-) Hos någon annan hade jag inte vart trygg ens om jag blivit nedsövd. Men hon kan skämta, likna vid förlossningen t.ex. Det får mig att skratta, om än nervöst :-D
"Fick dom säga åt dig att andas på förlossningen också?" "Aandaaas...." "Nu gjorde det inte lika ont va? Du ryckte inte till lika mycket...."
Men faktum är att det inte gör så himlans ont varje gång hon sticker mig med bedövningssprutan, men jag spänner mig och slutar andas i förebyggande syfte - ifall det skulle göra ont. Hahaha!
Men det är som hon sa idag: Har man varit med om något som gör helt fruktansvärt ont så är det klart att man blir orolig och nervös när man ska behöva vara med om det igen.
Jag var lika bedövningstokig på förlossningen (den andra).
"Vadå en dos?! Det räcker inte! Ge mig en påse, slang, droppställning! Jag vill ha hela tiden!"
Det bästa under båda förlossningarna var när övervakningen stängdes av för då kunde inte Calle eller sköterskan se när värkarna avtog, så då kunde jag krampa fast vid lustgasmasken oavbrutet :-D
Varför är man egentligen så rädd för att det ska göra ont? Det gör ju inte mindre ont för att man blir helt galen och knäpp liksom. Vid en förlossning finns det ju heller ingen återvändo, man kan ju som inte slita bort slangar och annat och gå hem (även om man gärna skulle vilja). Kan det vara så himla enkelt som att man bara skrämmer upp sig själv?
Det är samma hos tandläkaren, man kan ju inte resa sig och gå hem med två nerslipade spett till framtänder.
Men hos tatueraren kan man stå ut utan bedövning. Konstigt egentligen, för det gör ju ont det med, om än olika mycket på olika ställen.
Bah, nu svamlar jag bara. Jag tappade bort mig från ämnet, som ju faktiskt är ett konstaterande om att man kan vara en bedövningsmissbrukare....
Djupa funderingar i tandläkarstolen.
Calle kommer hem och leker med barnen under tiden, jag blir ju trots allt borta i flera timmar. Med med mucho bedövning (både salva och spruta) så skulle jag kunna sitta där en hel dag... Faktiskt.
Det märks att det är något som inte är som det brukar vara. Precis som i måndags när jag skulle till tandläkaren så häller jag i mig kaffe som en kamel hinkar i sig vatten. Igår innan jag ringde, och medans jag väntade på tillbakaringningen så svepte jag kaffe. Jag har upptäckt en vana, i nervösa och stressade sammanhang så dricker jag mycket kaffe, på mycket kort tid. Hade jag varit rökare så hade jag säkerligen gjort slut på ett paket i halvtimmen, faktum är att i stressade och skitnervösa sammanhang så blir jag röksugen. Fortfarande. Trots att det är 1,5 år sedan jag slutade - igen. Det är ju helt sjukt. Det finns ju alla typer av missbruk (knark, prít, socker, mat. Listan kan ju bli hur lång som helst!) Hur lyckas man ta sig ur det och sedan undvika återfall? Suget finns väl där resten av livet (oavsett vilket missbruk det handlar om)?
Ett rasande tempo!
Jajemän! När det väl vänder, då går det banne mig undan! :-) Det går i ett rasande tempo, allting bara snurrar på och jag börjar tro att jag drömmer. Hur kunde en motgång som nästan golvade mig igår vid lunchtid bara vända några timmar senare (igårkväll) till något så otroligt bra!? Hur kunde det gå så fort? Tar jag ut glädjen i förskott? Fast man ska väl passa på att glädjas medan det varar? :-)
Så här glad kan man vara när allt går vägen.
(bilden är urgammal, från 2002, men jag är lika glad nu som då :-D )
Farbror Frej
För er stackare som inte har en aning om vem Farbror Frej är så kommer här en bild, en kass sådan, but still...
Jag och Fabror Frej - Bill och Bull.
Ensam mamma söker....
Farbror Frej is back!
Det är ju synd att jag skäms så vansinnigt över mina tillfälliga bissingar, annars hade jag lagt ut en bild :-D
Roligaste ikväll måste ju vara "The Pussycat Dolls - Don't cha" (don't cha wish your girlfriend was hot like me (farbror frej)...) Hahahahahaaaa! Jag tror jag skrattar ihjäl mig - igen! :-D
Det är tomt och ensamt här. Barnen är visserligen fortfarande vakna. Jag gör vad jag kan för att hålla dom vakna så länge som möjligt nu när Calle inte är hemma, men vilka barn vill inte vara vakna så länge som bara är möjligt på kvällen ;-) Men jag hade ändå velat ha lite sällskap i form av Calle.
Separationsångest
Dagen jag fasat för hela helgen har nästan passerat förbi. Inte utan att ge mig men för livet.
För lite mer än fyra år sedan ramlade jag i en trapp och trashade mina framtänder (tre). Jag var hos tandläkaren mer än en gång halvåret efter för att fixa till mina stackars bissingar. Jag vart inte riktigt nöjd. Trots otaliga blekningar och annat fix och don så blev det liksom aldrig riktigt "mina" tänder. Sen flyttade jag och calle till Östersund och jag hade ingen lust att börja om hos någon annan tandläkare, så tänderna fick vara grå och fula helt enkelt. Nu hade fanns inget annat alternativ än att åtgärda felet. Idag var jag åter i tandläkarstolen för att få någon fix och fason på tänderna. Mycket bedövning, mycket blodsmak, mycket slipande och två provisoriska tänder senare sitter jag här - och ser ut som Christine Meltzer. Det klär mig inte. Det är inget fel på Christine Meltzer. Men jag passar inte i sådana här tänder. Jag hade tänkt packa ner barnen och gå till Öppna Förskolan imorgon men jag tar det en annan dag. Av rent egoistiska skäl. Det känns väldigt konstigt. Det är inte mina tänder som sitter där. Men jag ska vara tillbaka i tandläkarstolen på onsdag för att göra om alltihop igen. Och jag känner att jag kan stå ut med mina tillfälliga bissingar tills dess. Det är tur att Calle inte kommer hem förrän sent (förhoppningsvis har jag redan somnat då), så han inte behöver se mig så här. Jag sa till honom att han säkert skulle sluta älska mig om han såg hur jag ser ut nu. Ja, det är precis så ytlig jag är....
Det känns som jag har två sockerbitar till framtänder! Det är inte jag!
Tänk alla de som frivilligt sätter sig i tandläkarstolen för att slipa ner de tänder de redan har (som det inte är något fel på, mer än fåfänga "fel") för att få nya "perfekta" tänder. Det är något allvarligt fel på människor som gör sådant!
Jag fick en släng av separationsångest när jag satt där i stolen. Mina tänder är borta. En del av mig, en del av min personlighet som försvann på nolltid. Men det kommer bli bra när det väl är färdigt. Tre sittningar har jag kvar. Det är psykiskt påfrestande... Lika psykiskt påfrestande som att gå till gynekologen.
Ge mig en rak höger.
Mycket har jag blivit kallad under min livstid. De flesta ord har passerat obemärkt. Jag är lite som en gås, (de flesta) elakheter rinner bara av (jag har alldeles för dåligt minne för att ens försöka komma ihåg elakheter).
Men nu har jag ett nytt ord att lägga till på listan över saker jag blivit kallad. Hysterisk. Skulle jag vara hysterisk?! Crazy, kanske. Men att bli kallad hysterisk, det var en ren förolämpning. Slå mig på käften istället, jag föredrar faktiskt en rak höger.
Jag har lite svårt för att ljuga. Eller rättare sagt, jag har mycket svårt för att ljuga.
Om någon bryter sig fullständigt och lilltå-benet petar ut genom ögat, eller det spretar benpipor genom huden så kan jag helt enkelt inte säga: "Äsch, det där är väl ingen fara. Ryck upp dig för tusan och tänk på nåt roligt istället! Spring iväg nu, stick på ett danspass eller nåt." Jag säger snarare: "Men jääävlar! Benen står ju åt alla håll! Lever du?"
Om någon ramlar och slår ut sina tänder så kan jag inte säga: "Men vad tusan... Det går ju fin-fint det här hörredu. Tänk på nåt roligt så går det nog över..." Det är snarare tvärtom.. "Men jääävlar, de spretar ju åt alla håll!"
Jag skulle aldrig kunna vara med på en (någon annans) förlossning. Jag skulle bli lamslagen.
Det är faktiskt så att när jag vet hur det känns, när jag kan sätta mig in i precis hur jävla ont en annan människa har, då kan jag inte låtsas som att det regnar. Tyvärr...(?) Jag får kräkskänslor, mår illa, tror att jag ska spy och i vissa fall börjar jag t.o.m gråta.
Jag råkar veta att när man har dödsont så känns det bättre att höra sanningen än okunnigt uppmuntrande. I en bilolycka där någon sitter fastklämd säger man ju inte: "Äh, det går fint det här. Det fixar du..."
Det gör inte mindre ont (det hjälper inte alls) för att man försöker med någon tafatt tröst som bara visar att man inte har en aning om hur det känns....
Klassas man automatiskt som hysterisk bara för att man inte kan, eller ens försöker ljuga när man ser att någon lider (på ett eller annat sätt)?
Humor på låg nivå
Jag satt uppe vid teven och höll barnen sällskap medans Calle fixade käk, men så gick jag ner för att ta mig en kik i skafferiet/ kylskåpet/ frysen. Calle gjorde ett avbrott i matlagningen, ställde sig vid bänken och väntade på att jag skulle slänga mig i armarna på honom, men istället gick jag och satte mig ner:
-Sätter du dig där då? När jag står här....
-Ja, du har ju inte vart intresserad på hela veckan så varför skulle jag vara det nu? (Jag har gnällt hela veckan om att han varit svårpratad och trött.) Här har jag försökt förföra dig genom att berätta att jag gått ner ännu mer i vikt, men så har du knappt svarat på tilltal.... (Han gillar inte min viktnedgång, så det där sa jag ju enbart för att retas ;-) )
-Du pratar ju bara om dig själv hela tiden. Försöker du förföra mig genom att prata om dig själv, utan en endaste komplimang till mig? ;-) Det är ju helt fantastiskt att du överhuvudtaget hittade någon att leva med ;-) Det är som Manfred (mammuten i Ice Age) säger: Hittar man en livspartner ska man vara trogen, i ditt fall tacksam...
Jag skrattade så jag höll på att kvävas! Vi har onekligen underlig humor... Tonen är rå - men hjärtlig :-D
Hejsanhoppsan!
Är det någon epidemi som råder? Någon sorts "varasåsurochgrinigochsarkastisksommöjligt"-epidemi? Eller är det någon "snartärdetvår"-depression som slagit ut folk och fä?
Jag tycker man stöter på trötta, sura, fåordiga människor i vart enda hörn nu för tiden.
Ryck upp er, damn it! Finns det verkligen ingenting att glädjas över?
Du lever, det om nåt borde kunna hålla upp vilka mungipor som helst!
Hejsanhoppsan, jag är iaf en überlycklig människa! Slå det om ni kan! :-D
40 frågor, 39 svar
1. När gick du upp idag?
Kl. 07.
2. Diamanter eller pärlor?
Diamanter.
3. Senaste filmen du såg på bio
Pirates of the Caribean sommaren 2006
4. Favorit-TV- program?
Greys Anatomy.
5. Vad åt du till frukost?
En smörgås, ett glas juice och tre latte.
6. Vad är ditt andranamn?
Matilda, Louise.
7. Din favoritmat?
Alla möjliga och omöjliga sorets soppor. En stor fet, halvstekt ryggbiff. Wilai Thai.
8. Vilken mat gillar du inte?
9. Favoritchips?
Choklad.
10. Vilken är din favorit-CD för tillfället?
Winnerbäck - Daugava
11. Vilken bil kör du?
En Emmaljunga -05. Det är förvisso ingen bil, men det enda fordon jag kör.
12. Favoritmacka?
Toast med avokado.
13. Vilka mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med?
Lögnare, sabotörer. Tragiska människor helt enkelt.
14. Vilka är dina favoritkläder?
Mina nya jeans och någon topp/linne/tröja
15. Om du fick åka vart du ville på semester?
Ena änden på Kreta. Semestern 2004 skulle jag mer än gärna göra om :-)
16. Favoritklädmärke?
Polarn o. Pyret. Hahaha!
17. Var vill du dra dig tillbaka?
På Kreta. Hahaha!
18. Favorittid på dagen?
Morgonen.
19. Var är du född?
Vänersborg.
20. Vilken är din favoritsport att se på?
Sport? Räknas Vidars löp-rundor när vi är ute på promenad?
21. Coca Cola eller Pepsi?
Pepsi Max.
22. Fotboll eller ishockey?
Ishockey.
23. Är du en morronmänniska eller nattuggla?
Morgon, nu för tiden.
24. Pedikyr eller manikyr?
Manikyr.
25. Några spännande nyheter att berätta för oss?
Vart ska jag börja?
26. Vad ville du bli när du var liten?
Frisör.
27. Bästa barndomsminnet?
Vart ska jag börja?
28. Varit i Afrika ?
Nej.
29. Nånsin rullat in någon i toapapper?
Hahaha! Nej.
30. Varit med om en bilolycka?
Ja.
31. Favoritdag i veckan?
Alltså, tisdag eller lördag makes no different.
32. Favoritrestaurant?
Hemkörning.
33. Favoritblommor?
Just nu faller jag för tulpaner.
34. Favorit-snabbmatsrestaurant
Max.
35. Äger du en cykel?
En? Nej, tre.
36. Vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?
Ingen. Jag vill inte ha några kreditkort. Kan man inte betala när man handlar så får man väl vara utan.
37. Läggdags?
21-23
38. Vad lyssnar du till just nu?
Pokemonfilmen. Vidars nya favorit :-)
39.. Favorit färg
Marinblå, lila, röd, vit, gul, orange, grön, cerise, turkos.
40. Hur många tatueringar har du?
Tre.
De oväntade händelsernas dag.
Först gick vi till öppna Förskolan, inget konstigt med det. Det var bara ett barn där när vi kom. Vidar ritade sina första teckningar! Jag fotade som en tok, det har jag gjort i flera dagar nu. När vi skulle gå hem var Vidar hur lugn som helst. Inga protester alls. Det var dagens första oväntade händelse.
Dagens andra oväntade händelse var att Leylia höll sig vaken från 07:40 till 12. Sen låg hon ute och sov i vagnen, det var dagens tredje oväntade händelse.
Den fjärde oväntade händelsen var telefonsamtalet jag fick när jag precis kommit innanför dörren. Marja. Först fattade jag inte riktigt, men när jag insåg att de faktiskt var just Marja så blev jag jätteglad! Gud vad kul att hon ringde! Inte nog med att det känns som evigheter sen, det är evigheter sen! Jag tror faktiskt inte att vi har pratat på telefon sen vi lämnade Östersund. Och det är längesen!
Well. När vi lagt på och jag gick här och donade så kom jag att tänka på en sak. Jag låter nog som en riktigt surkärring när jag svarar i telefon. Det kan inte vara särskilt upplyftande att höra ett slött "Ah, (det är) Lotta".
Är jag så illa som jag inbillar mig?
I huvudet på Gynning
Igårkväll tittade jag på "Ihuvudet på Gynning". Jag skrattade mig igenom hela avsnittet! (utom när korkade Alex Schulman var i bild)
Carolina Gynning är ju förjävla rolig! Same kind of humor.
När jag såg familjen med 8(!!!) barn höll jag på att smälla av! Helt plötsligt försvann min rättighet att få säga att jag "har haft en jävligt jobbig dag". Jag har ju trots allt bara två barn. (Men tro mig, det är mer än tillräckligt vissa dagar. Hahaha!)
Sen visades en hemmafilm från en förlossning. Jag började skaka. När tjejen fick upp bebisen på magen höll jag på att kräkas och till sist började jag nästan gråta. Så här löd min och Calles diskussion efteråt:
-Alltså, dom la upp bebisen på magen direkt!
-Ja, det är väl klart.
-Men alltså, dom hade inte torkat av den eller nånting!
-Nej, jag hade också velat ha upp bebisen på magen direkt om det var jag som hade fött ut den....
-Men skojar du?! Fyyy vad skabbigt!
Leylia fick dom torka av (det värsta) innan de fick lägga henne på mig.... Är jag ensam om det?
Nu till årets mest blåsta:
Sen satt ju den där Alex Schulman i rutan och berättade att han tjatar på sin fru om att skaffa barn, men i nästa andetag sa han att barn är dumma i huvudet "för man kan inte diskutera litteratur med dom". Men dra mig baklänges! Vem är det som är dum i huvudet egentligen, Alex? Tror du att det är en vuxen, färdigutbildad varelse som ploppar ut ur din fru när det gått 40 veckor? Och framför allt: Är du helt säker på att dina barn kommer vilja sitta och diskutera med dig när de blir såpass gamla? Är du säker på att de kommer dela dina intressen? Som du sa: Det vore nog bra för dig om du fick barn så du kan Googla någon annan än dig själv innan du kliver ur sängen på morgonen.
Hej å hå.
Nästa vecka är det ett nytt avsnitt. Det får inte missas! :-)
Kvinnliga gener?
En grej är att tjejer har en förmåga att vara ruskigt elaka mot varandra. Det var längesedan jag råkade ut för det själv, men det retar ändå.
Titt som tätt stöter man på tjejer som är eleka, missunsamma och ibland rent överjävliga mot varandra. Men varför? Vad får man ut av det?
Handlar det om kvinnliga gener som aldrig dör ut? För det måste ju ha med könet att göra, jag menar, hur ofta stöter man på samma beteende killar emellan? Nej, där är det raka puckar eller inget alls. Hur vore det egentligen om de kvinnliga generna tog sig en närmre kik på de manliga generna och apade efter lite?
Lista
28,5 för att vara nästan exakt.
2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag ?
Andra föräldrar på Öppna Förskolan, och med barnen givetvis :-)
3. Hur lång är du?
160 fantastiska centimeter
4. Vilken är den senaste filmen du sett?
Vi började kolla på The painted veil i lördags.
5. Vem ringde du senast?
Mormor
6. Vem ringde dig senast?
Mamma
7. Hur löd det senaste sms:et du fick?
Ett mms från Daniel.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Ringa. Men sms är betydligt smidigare med två otåliga knattar :-D
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Skilda.
10. När såg du senast din mamma?
I fredags när hon var här.
11. Vilken ögonfärg har du?
Blå.
12. När vaknade du i dag?
Calle väckte mig 06:45 när han skulle åka till jobbet.
13. Vilken är din favoritsång?
Ekorr'n satt i granen. Hahaha!
14. Vilken är din favoritplats?
Ena änden av Kreta (jag minns inte vad stället heter) på stranden nedanför hotellet. Sol, bad och världens godaste pommes och ännu godare tzatziki.
15. Vilken plats föredrar du minst?
Allmäna toaletter
16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Om tio år står jag antingen på en skitpoppis, överbokad salong och bestämmer mina arbetstider själv, eller så är jag första klassens lyxhustru som fördriver dagarna med mina ytliga intressen (shopping och beauty. Hahaha!)
17. Vad skrämde dig om natten som barn?
Monster under sängen.
18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
Piff & Puff. Snacka om blåsta korrar! Hahaha!
19. Hur stor är din säng?
180 smala centimeter
20. Har du stationär eller bärbar dator?
Stationär och bärbar.
21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Jag har en utvecklad förmåga att kunna sova vart som helst, hur som helst, när som helst. Hahaha!
22. Hur många kuddar har du i sängen?
6.
23. Hur många landskap har du bott i?
3.
24. Vilka städer har du bott i?
Brålanda (ja, Joel, jag var tvungen), Vänersborg, Trollhättan, Östersund.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Barfota i tofflor
26. Är du social?
Till och från.
27. Vilken är din favoritglass?
Super Flyers
28. Vilken är din favoritefterrätt?
Marängsviss
29. Tycker du om kinamat?
Jag äter hellre thai.
30. Tycker du om kaffe?
Ja. Latte. Helst Zoegas Ekologiskt eller Pássion.
31. Vad dricker du till frukost?
Först vatten, jucie eller mjölk för att svälja Mitt Val, sen tre Latte.
32. Sover du på någon särskild sida?
Helst på rygg eller mage, men Leylia bestämmer.
33. Kan du spela poker?
Nej. "Hjulet snurrar men hamstern är död."
34. Tycker du om att mysa/kela?
Ja.
35. Är du en beroendemänniska?
Ja. Latte och choklad.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Nej. Men jag råkar veta att Madonna fyller år samma dag.
37. Vill du ha barn?
Jag har två :-)
38. Kan du några andra språk än svenska?
Knagglig engelska.
39. Har du någonsin åkt ambulans?
Nej, jag tar taxi :-D
40. Föredrar du havet eller en bassäng?
Bassäng - lagom temperatur, inga fiskar, inga skabbiga krabbor som springer över fötterna och inget snusk på botten.
41. Vad spenderar du helst pengar på?
Huset, barnen, Calle och mig själv.
42. Äger du dyrbara smycken?
Ja, känslomässigt dyrbara.
43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Grey's Anatomy
44. Kan du rulla med tungan?
Nej.
45. Vem är den roligaste människan du känner?
Måste man bara välja en?
46. Sover du med gosedjur?
Nej. Jag, en bebis och en Carl, (ibland även en katt) sen är det fullt.
47. Vad har du för ringsignal?
Hallå? Hallå? Jag måste prata med dig. Jag vill säga en sak. Jag vill säga nånting viktigt kanske. Kanske jag vill säga nånting viktigt till dig och då måste du svara i telefonen, annars vet inte du vad jag ska säga och då vet inte jag vad jag ska säga och då kommer ingen veta vad jag ska sägaaaa... Du måste svara nuuuu!
48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Ja, Leylia använder kläder som jag hade som riktigt liten.
49. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
Blommor i fönstret.
50. Flirtar du mycket?
Andra säger att jag är flirtig, men jag är ju bara trevlig :-D
51. Kan du byta olja på bilen?
Men varför skulle jag kunna det, med en Carl som jobbar på verkstad?
52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Nej.
53. Vilken var den senaste boken du läste?
Teoriboken.
54. Läser du dagstidningen?
Jag bläddrar bara igenom den till min morgon-Latte.
55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Nej. Föräldrar och barn kommer bara en gång i månaden.
56. Dansar du i bilen?
Nej. Jag sjunger däremot.
57. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
Rix FM.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Matris på inköpslistan.
59. När var du i kyrkan senast?
När Leylia döptes i augusti.
60. Vem var din favoritlärare på högstadiet?
Vem minns högstadiet?
61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?
Jag hatar att tälta så varje gång räknas som alldeles för länge.
62. Vem var det som senast gjorde något extra speciellt för dig?
Calle. Han skickade iväg mig till en Carl-och-barn-fri shoppingrunda på Överby i lördags.
Singing Bee
Jag kollade på Singing Bee på tv igårkväll. Eller ja, jag kollade en liten stund bara. Alltså, den där killen -Emil- han var ju världens sämsta tävlingsmänniska!
När jag började titta så var dom fyra, sen åkte "lila" ut och efter henne åkte Lotta ut. Sen var det Emil och en tjej kvar. När de kom till "Passa eller Sjunga" (där man får poäng om man sjunger rätt, men motståndaren får poäng om man inte sjunger rätt) så valde han "Passa" flera gånger för att det automatiskt skulle gå över till tjejen så att hon fick sjunga istället. På så vis fick ju han flera poäng på låtar där hon inte riktigt kunde texten. Ååååh, vilken looser rent ut sagt! Tjejen vågade iaf sjunga när det var hennes tur, medans Emil fegade nästan varje gång. Man borde inte få passa....
Men det är ju bara min åsikt.
I övrigt var ju programmet riktigt underhållande och himla kul! Hanna Hedlund är ju som gjord för att vara programledare i Singing Bee! (och snygg hårfärg har hon också! :-) )
Vidar - min skrattkälla
Han har börjat klämma ur sig en och annan mening. Han vet bara inte riktigt när han ska använda sig av den.
-(ett djupt, snabbt andetag) Titta! Vaa e´ deeee?
-Det är en bil/ en cykel/ en vagn/ din lillasyster/ en hund/ Greta (vår katt)/ en buss.
-Åååååoooh!
Sen börjar det om igen.
-(ett djupt, snabbt andetag) Titta! Vaa é deeee?
Den meningen följs alltid av ett -"Åååååooh!" när man har svarat honom.
Ibland kan man inte låta bli att skratta högt åt hans fråga, speciellt när det gäller sånt som han redan vet (bil, Greta, lillasyster, vagn, osv...)
Han har kommit på en annan rolig grej också:
När Leylia ligger i vagnen och sover så kan han gå fram till henne och titta. Sen tittar han på mig och så håller han pekfingret framför munnen och blåser. Då talar han om för mig att här ligger lillasyster och sover, då måste man vara tyst. Hahaha!
Vidar är min skrattkälla! :-)
Han kan förvisso även få mig på motsatt humör också... Haha! Och Leylia är även hon en skrattakälla, men hon har ju inte kommit till det stadiet där Vidar är, hon charmar mest just nu :-) Men vänta bara, tänk när de är två som håller på som Vidar! Då kommer vi ju inte göra annat än att skratta hela dagarna! :-D
Tantvarning och smält mammahjärta
Igår gjorde jag som Calle sa. Han kom upp till mig och barnen och gav mig order om att göra mig iordning.
-Du ska vara hos mamma om 50 min.
Men tjena! Jag skulle duscha, klä mig, fixa firssen och sminka mig. På 50 min!? Det händer inte... Men jag hann, banne mig! På utsatt tid dök jag upp hos Calles föräldrar.
Anledningen till att han skickade iväg mig var för att han anser att det kan vara skönt med lite egentid.
-"Vadå? Tycker du att jag behöver det?"
-"Ja, det tycker jag."
Hej å hå! Det gav mig en (ynkligt) tankeställare (som jag snart bytte ut mot funderingar på vad jag skulle shoppa för spännande!). Men faktiskt, jag brukar ju säga att jag inte har något liv utan barnen. Jag blir knäpp när Leylia sover och Vidar vill leka själv. "Jaha, vad ska jag göra nu då? Sitta på arslet och vänta på bättre tider?"
Vi fick iaf shoppat en hel del. Bl.a. det bästa köpet i mannaminne! En dammsugare! En snordyr, kalasbra drömliknande dammsugare. Herrigud, den väger ju ingenting! Den suger upp aaaallt. Man bryter inte halvt ihjäl sig av att dammsuga en våning. Jag är överlycklig! Snacka om tantvarning! Haha!
Vidar har gjort det sötaste. Mammahjärtat smälter.
När jag nattade honom i fredags så viskade han plötsligt:
-Mamma? (jag trodde jag hörde fel...)
-Mamma?
-Ja, vad är det? viskade jag tillbaka.
-Mamma?
-Ja, vad är det?
-Mamma? (vid det här laget började jag nästan gråta. Han har aldrig sagt mamma till mig förut.)
-Ja, mamma är här.
Han blev tyst en stund, innan han viskade igen:
-Mamma?
-Ja, älskling, vad är det?
-Mamma?
-Ja, mamma är här vännen.
Sen somnade han :-)
Igår gjorde han likadant, men istället för att nästan börja gråta så kunde jag knappt hålla mig för skratt eftersom jag insåg att det bara var ett sätt för honom att hålla sig vaken :-D
Dagens humor
-"Jaaadu Vidar, din mamma är allt en händig karl hon!"
När jag kom på vad jag hade sagt så skrattade jag så mycket att jag glömde bort hur äckligt det är att rensa avlopp och annat snusk som man borde hyra in folk att göra! Vidar förstod nog itne det roliga, men både han och lillasyster skrattade iaf :-D
Bildad
Joel lärde mig ett ord för ett tag sen. Men nu kommer jag inte ihåg vilket ord det var, och givetvis minns jag inte heller vad det betyder. Jag är inte särskilt allmänbildad. Jag är snarare modebildad, hårbildad, barnbildad, skvallerbildad, shoppingbildad, inredningsbildad. Allt utom allmänbildad.
Calle lär mig viktiga saker, sånt som man bööör veta när man börjar närma sig halv-vägs-till.femtio-strecket. Jag lär Calle viktigheter som gäller kläder, skor, hår och varför man behöver sjuhundratrettioelva olika produkter som har samma egenskap. Och så lär jag honom svenskt (musik). Det ni! Jag är nog ganska allmänbildad trots allt, på mitt eget sätt :-D
Blå, lila, gul, grön
Idag kom vi iväg till Öppna Förskolan igen. Vidar blev överlycklig och helt tossig! Han sprang mot dörren så fort jag släppt ur honom ur vagnen :-D När vi kom in så gick han bara raka vägen in med skor, mössa, vantar och jacka på sig. Inga blyghetstecken alls. Sen lekte han konstant i två timmar och brydde sig inte ett dugg om mig och Leylia :-) När vi skulle gå vart det högljudda protester. Som han grinade och skrek! Det är synd att dom inte har öppet lika länge på fredagar. Fast vem vet, när vi får ordning på rutinerna igen och allt är som det var innan jul så kanske vi kommer upp i tid för att gå dit även på fredagar :-)
Igårkväll när jag återgick till Grammisgalan efter min bloggstund i reklampausen, så fick Winnerbäck pris för Årets Låt. Jag som spytt galla (över hur värdelöst folk röstar) i mitt inlägg precis innan. Hahaha! Där fick jag för det liksom :-D
Det finns visst lite rättvisa här i världen trots allt ;-)
Jag fastnade vid en sida med underkläder igår. Calle beställde uuurläckra underkläder till mig i julklapp, från just det stället. Från början hade han inte tänkt visa mig sidan för han gissade att det skulle bli dyrt för honom att låta mig se över plaggen, och precis som Calle anade så blir det en dyr räkning ;-) (Han får ju faktiskt skylla sig själv, som ger mig smakprov. Givetvis vill jag ju ha meeeer!)
Han är väl för söt :-)
Åter till verkligheten. Det är dags att ta hand om tvätten och laga mat. En riktig housewife har det blivit av mig :-D Lyxhustru. En missfärgad sådan. Hahaha!
Mitt i Grammisgalan.
Grammisgalan går på fyran just precis nu... Eller före och efter reklamen iaf.
Jag såg Winnerbäcks framträdande. Han borde klippa sig. He's hot. Men han borde som sagt klippa sig. Sen såg jag när samma person var med i röstningen. Årets album. Den gick till Kent. KENT! Vad är det för skräp dom släpper in på galan egentligen!? Bah! Sen vart Winnerbäck nominerad till Årets manliga artist. Den gick till Salem Al Fakir. Hellre brädad av Salem än av skräp-Kent.
Sen konstaterade jag att The Ark är Sveriges pinsammaste - ever! Jag tänkte högt och klämde ur mig att det är den sämsta skit som nånsin gjorts. Då tyckte Calle att Kent är sämre.
-"Okej, Kent och The Ark kan få dela på sämsta-platsen."
- Det finns sämre, tyckte Calle igen.
- Som?
- Salem Al Fakir, Petter, Timbuktu....Osv...osv....osv...
Jag fattade poängen, men jag står jättefast vid att Kent och The Ark får dela på sämsta platsen. Skräp!
Men det är ju bara min åsikt.
Det var på tiden...
Leylia blev galet klängig och ville sitta i knät eller hänga på armen mest hela tiden. Sån är hon inte hemma, där är hon gärna på golvet eller i gåstolen. Efter Ö.F gick vi till farmor en stund, men eftersom fåtöljen skulle levereras idag (någongång) mellan 15-21 så gick vi hemåt ganska snart. Nu står fåtöljen i vardagsrummet. Det var på tiden.
Idag har jag även hunnit förundras över hur jäkla puckad man kan vara. Hur är man funtad när man tror att man kan bete sig hur som helst mot vem som helst? Barnpersoner, gamla tanter, gamla farbröder, stora djur, små djur och oskyldiga människor är man snäll mot, så enkelt är det. Traska över gränsen på det viset, vad är det för stil?! Hyfs och fason, det är något jag trott att alla människor har i bakhuvudet. Bah! Ett kok stryk hade suttit på sin plats! En känga i arslet borde man få dela ut till en och annan.
Jag har idag löst mysteriet på årets gåta. På nyår letade jag som en galning efter armbandet som hör ihop med halsbandet jag hade/har på mig. Men det var borta. Puts väck! Mindre saker kan driva mig till vansinne! Well. Jag slutade leta och -hejsanhoppsan- idag hittade jag det! Jag skulle plocka fram sparbössan med fåtöljpengarna och rev ner armbandet som tydligen legat framför sparbössan hela tiden. Bah! "Men va i h....!" Suck, pust, stön, stånk. Det var ju förvisso bra att jag hittade det, men att hitta det på ett sådant ställe! Där hade jag inte letat, jag hade aldrig tänkt tanken! När man minst anar det. Det var på tiden.
Calle är på ingång. Det var på tiden.
Vi ska laga mat. Det var på tiden.
Mänskligt
Ja, jag tittade. Lite iaf. Med en nattuggla till dotter är det inte lätt att få se mycket på tv :-D
Jag funderade lite på vem som köper underkläderna? Alltså, det är ju inga vanliga underkläder och faktum är väl ändå att man inte ens kan kalla det för UNDERkläder, det finns väl inte en chans att få på sig några kläder över? Bah, jag har blivit på tok för bekväm av mig. Det har resulterat i att jag skickar Calle för att köpa underkläder till mig. (inget ont som inte för något gott med sig.) Han köper ju det han vill se på (och det bör vara lätt att få av. Haha!), jag köper det som ser bekvämt ut att ha på :-D
Jag gjorde ett konstaterande när jag tittade på showen. Modellerna är ju toksmala (men det visste vi ju redan)! Men faktum är att deras lår, rumpor och tuttar dallrar och skumpar runt lika mycket som mina gör! Dom är ju för sjutton mänskliga! Jiiiises, suddenly I feel good!
Titta bara på Heidi Klum. Hon är väl ändå den snyggaste modellen genom tiderna! Hon är nästintill den enda superkändis som verkar mänsklig. Ingen jetsetbrud, ingen skumpa på någon lyxyact dagarna i ända för att hålla sig kvar i rampljuset. Hon verkar vara en sund, båda-fötterna-på-jorden person. Hon verkar även vara en supermamma!
Helt plötligt (sen vi fick barn) så lägger jag vikt vid andra saker, som hur kändisar verkar vara som mamma/pappa istället för hur de klär sig.
När jag träffar en person, så ser jag först hur de är mot mina barn.
För att ta ett jättebra exempel: När jag träffade Madde första gången så tog hon sig genast upp bland topplaceringarna! Hon hade aldrig träffat Vidar, men hon pratade med honom och lekte utan att det på något sätt blev krystat. Det är inte alla som lyckas med det, jag hade själv inte lyckats med det för några år sedan. Kort konstaterat: Vägen till Lottas hjärta går via Vidar och Leylia :-D
Marja boostade mitt självförtroende häromdagen: "Förresten, det syns ju inte ens att du nyss fött två barn, med tanke på nyårsbilderna. :)" Åååh, söthöna!
Kundservice?
Kundservice.se. Kundservice? Service?! Kyss mig på valfri skinka! De är så icke-service-minded man bara kan bli! De är inte rädda om sina kunder för fem öre! Fast det behöver de ju å andra sidan inte vara heller, eftersom de kan vara ytterst säkra på att människor med taskig ekonomi, som ändå vill byta ut sin garderob ibland, kommer fortsätta handla deras urdåliga kvalitet! Det här vet de ju om, så därför behöver de tydligen inte bry sig om att hålla kvar urminnestidersgamla kunder. Egentligen borde jag ju bokstavera ut namnet, men hej å hå, då kanske jag blir stämd för uthängning?
Jag skulle mer än gärna skicka upp mitt gamla clubkort i arslet på de otrevliga (ja, mer än en gång har jag råkat ut för det de senaste månaderna) kärringarna som jobbar där! Bah!
Fördomar eller avundsjuka?
Är livet verkligen slut när man har skaffat barn? Enligt min mening är det verkligen inte så! Den som uppfattar det så bör nog se över sina värderingar här i livet....
Man måste inte "ha gjort allt det man vill göra" innan man skaffar barn. Då har man ju inget att göra när barnen flyttar hemifrån ;-)
Är två veckor i Thailand verkligen värt mer än att vakna varje morgon och "bara" känna kärlek? Vad är det som säger att man inte kan resa när man har skaffat barn?
Det viktigaste är inte hur mycket kläder eller prylar man kan ge sina barn. Det är väl viktigare att ge sina barn villkorslös kärlek och trygghet? Måste man verkligen ha pluggat klart? Måste man ha vräkig kåk, avbetalda lån och en trasig lever innan man börjar fundera på att bilda familj?
De flesta förändras när de skaffar barn. Personligen uppskattar jag en lugn kväll hemma med min familj mer än en ytlig kväll på krogen. Annat var det för bara fem år sedan!
Mognad sitter heller inte i vad det står för siffor i passet. Det finns inget som säger att en 17åring är en sämre mamma än en 35åring som kanske har väntat hela livet men som ändå inte är mogen när det väl gäller. Och förresten så är det väl himla bra om man är omogen, för ett omoget barnasinne gör det ännu roligare att bygga sandslott i sandlådan, eller springa upp och ner för backarna med en pulka!
Varför alla dessa fördomar när det gäller unga mammor? Det värsta är att det är inte bara unga mammor som stsöter på fördomar, även äldre förstagångsmammor stöter på fördomar. När passar det resten av jordens befolkning att man skaffar barn? När man är 27 år och tretton dagar? Eller 29 år och 7 månader?
Vad kommer fördomarna ifrån? Handlar det om avundsjuka? Eller handlar det helt enkelt bara om att man måste ha något att gnälla om?
Barn har förmågan att lära vuxna något nytt varje dag! Fördomsfria, det är precis vad dom är!
Tips och idéer.
Jag fick mig några härliga skratt förut! Jag tror jag ska göra en egen serie. Eller en parodi. Så sjukt roligt! Ibland kan man ju undra både tretton och fjorton gånger hur en del är funtade! Jag skrattar så jag nästan kissar på mig :-D
Jag fick ett sug. Ett shoppingsug. Åhléns. Ja, det är varuhuset just nu. Textilier, förvaring och sist men inte minst - kläder! :-)
Jag ska fixa håret. Färgförändra och klippa. Jag är så avundsjuk på söt-Kajsa som har så fint hår med fin längd och superfin färg!
Någon som kan komma med något bra tips?
Så här färglös och tråkig ser jag ut just nu ;-) (och inte blev det bättre av att jag ser så vansinnigt allvarlig ut. Jisses! Det är väl förmodligen den minst smickrande bilden på mig, någonsin!)
Ha en supermysig lördagskväll! :-)
Blixten
Den senaste tiden har jag konstaterat att vår söta dotter fick fel namn. Freja Leylia Alice passar henne inte. Hon borde döpts till Blixten Räser Turbo, eller något liknande.
Charlie har fått höra många gänger från mig att hennes son är helt vansinnigt snabb! Jag har även berättat för andra om hennes turbo-bebis. Hans speed tok-imponerade på mig, herrigud, hur kan en unge lära sig krypa, stå, gå så hysteriskt fort!? Nu har jag upptäckt att Jason inte är ensam. Leylia ligger i täten. Igår klängde hon sig upp mot Vidars parkeringshus, sträckte sig efter Vidars fåtölj och sen grabbade hon tag i Vidars säng och gick längs med sängkanten! Hur sjutton lärde hon sig allt det här!? Hon flyger fram över golven både när hon krälar och sitter i gåstolen. Hon svingar sig upp från golvet till stående mot stolar, likt Tarzan i lianer!
Jag lyckades, efter många om och men, att fånga henne på bild i mobilen när hon igår knallade längs med Vidars säng. Jag är fortfarande i någon sorts chocktillstånd!
Idga har jag fått gjort huuur mycket som helst. Jag är vansinnigt stolt. Jag har fått undan julplocket i vardagsrummet, köket, barnens rum, vårt sovrum och tvrummet. Jag har strukit gardiner på löpande band! Jag måste nog erkänna att även jag kan imponera på mig. Hur kan man få gjort så mycket med två knattar som kryper/springer under fötterna på en och som skriker, pratar och går på upptäcktsfärd? Man lär sig göra mer än sjuttioelva saker samtidigt den dagen man skaffar barn :-D
Kanske skulle jag hetat Blixten jag med?
Mäh!
Alltså, ibland vet jag bara inte om jag ska skratta eller gråta...
Motarbetad, det är precis så jag känner mig. Är det inte det ena så är det banne mig det andra.
Idag råkade jag ut för posten. Just det, posten motarbetar mig! De sprättar upp mina brev, ser innehållet "under sträng tystnadsplikt", men istället för att tänka på att det är viktiga brev som måste skickas till mottagaren bums, så tar det istället 6 veckor för dom att skicka tillbaka brevhelvetesfanskapen till mig!
Länge leve e-mail! Det går snabbt, det är inga frimärksproblem och annat trams. Och det sysselsätter heller inte människor som är fullständigt ointresserade av det de sysslar med. (Jag har själv jobbat med en fot på posten, men jag gjorde mitt jobb!)
Ikväll upptäckte jag något annat, en väldigt stor del av mitt liv (vårt konto) är fel. För att inte säga icke godkänd. Jag har tillbringat ganska lång tid på, som det känns just nu, fel plats. Jag kunde tydligen gjort ett bättre val.
Alltså, hur trött kan man få lov att bli på en skala? Ska jag ge mig ut, och veta om att det i grund och botten är fel, men ge sken av motsatsen? JAG KAN INTE LJUGA! Jag är urusel på att ljuga, jag bryr mig inte ens om att försöka.
Det har iaf kommit något (ganska mycket, för att vara exakt) gott ur den här dagen.
Mina söta underverk till barn, för att bara nämna två exempel :-)
Sova låter som en alldeles utmärkt idé.
Första dagen på nya året...
...inleddes med pulkaåkning! Det var total lycka för vår söta son :-)
Vi sprang runt i snön och körde som tokar! Det var även full fart ner för backen, även Calle tog sig ett åk i Vidars pulka :-D
Sen gjorde Calle och Vidar en snögubbe (som någon ouppfostrad unge massakerade när vi gått in).
Det var så härligt att se lyckan i Vidars kanonblå ögon när han sprang runt där i snön och hjälpte till med snögubben och när han åkte pulka! Oslagbart! 240 foton lyckades vi få ihop innan vi gick in igen. 240 snöfoton på Vidar!
Leylia har upptäckt hur fantastiskt roligt det är att diska, både för hand och med diskmaskinen :-D
Allting händer så fort! Tösen sitter själv, det gick på bara någon vecka. Hon går när vi håller henne i händerna, och fort också! Hon kryper, sätter sig på knä vid t.ex. bokhyllan och plockar bland böckerna. Hon klättrar som en apa! Gåstolen är fantastiskt rolig :-)
Det märks så väl att hon tar efter Vidar, hon ser allt han gör och missar inte en sekund!
Nytt år, gamla gener
Det har inte blivit särskilt mycket uppdatering här det sista. Det har varit fullt ös hela tiden!
Nyårskvällen tillbringade vi hos Calles föräldrar med vansinnigt god mat (oxfilé, potatisgratäng m.m) och hysteriskt smarrig efterrätt (exotisk fruktsallad med vaniljglass och grädde)! Jag har ätit halvt ihjäl mig och vågar inte ställa mig på vågen på minst två veckor.
Jag och Vidar gick, som så många andra kvällar det senaste, hem när Vidar inte orkade längre. Jag bäddade ner skrotten och väntade på att de andra skulle ramla in. Några dagar innan smällde någon lite smällare när vi var ute och lekte, Vidar blev rädd och ledsen. Därför var vi inställda på det värsta (att Vidar skulle vakna vettskrämd och gråta). Så kom då det fruktade tolvslaget med fyrverkerier och smällare. Vidar sov. Stensov. Han rörde inte en fena. Han är jättenära släkt med mig J Jag skulle utan problem kunna sova mig igenom en tromb, nu har vi fått det bekräftat att Vidar har ärvt åtminstone en gen från mig :-D
Vi har haft supermysigt både under julen och övergången till det nya året. Fullt ös, som sagt, men mysigt. Nu ska vi ta det lite lugnt i några dagar, men nästa vecka blir det förhoppningsvis en tur till öppna förskolan med barnen.
Nygammal nyårsklänning
Det syns inte så tydligt, men alla stickningar är rosa. Det är nät i nederkant på underkjolen, det är även nät i lager-på-lager mitt bak på kjolen. Snörning mitt fram och mitt bak. Den är superskön och satt betydligt snyggare i måndags än vad den gjorde julen 2004 :-D
