Mäh!
Alltså, ibland vet jag bara inte om jag ska skratta eller gråta...
Motarbetad, det är precis så jag känner mig. Är det inte det ena så är det banne mig det andra.
Idag råkade jag ut för posten. Just det, posten motarbetar mig! De sprättar upp mina brev, ser innehållet "under sträng tystnadsplikt", men istället för att tänka på att det är viktiga brev som måste skickas till mottagaren bums, så tar det istället 6 veckor för dom att skicka tillbaka brevhelvetesfanskapen till mig!
Länge leve e-mail! Det går snabbt, det är inga frimärksproblem och annat trams. Och det sysselsätter heller inte människor som är fullständigt ointresserade av det de sysslar med. (Jag har själv jobbat med en fot på posten, men jag gjorde mitt jobb!)
Ikväll upptäckte jag något annat, en väldigt stor del av mitt liv (vårt konto) är fel. För att inte säga icke godkänd. Jag har tillbringat ganska lång tid på, som det känns just nu, fel plats. Jag kunde tydligen gjort ett bättre val.
Alltså, hur trött kan man få lov att bli på en skala? Ska jag ge mig ut, och veta om att det i grund och botten är fel, men ge sken av motsatsen? JAG KAN INTE LJUGA! Jag är urusel på att ljuga, jag bryr mig inte ens om att försöka.
Det har iaf kommit något (ganska mycket, för att vara exakt) gott ur den här dagen.
Mina söta underverk till barn, för att bara nämna två exempel :-)
Sova låter som en alldeles utmärkt idé.
svar på kommentar: Haha, ja Isabella tömmer också sitt kök! Hon vill bara ha allt i kastrullen och röra runt, sen får vi smaka på grytan! =)
Svar på kommentar: Jag är så avis på dig med ju! Du har ju hus och bebisar, precis som jag vill ha. :) Och du kan ju shoppa på Gina Tricot istället. Förresten, det syns ju inte ens att du nyss fött två barn, med tanke på nyårsbilderna. :) Kram!
