UrLottasSynvinkel

Helgen som gått har varit, minst sagt, intressant.
Igår gjorde jag som Calle sa. Han kom upp till mig och barnen och gav mig order om att göra mig iordning.
-Du ska vara hos mamma om 50 min.
Men tjena! Jag skulle duscha, klä mig, fixa firssen och sminka mig. På 50 min!? Det händer inte... Men jag hann, banne mig! På utsatt tid dök jag upp hos Calles föräldrar.
Anledningen till att han skickade iväg mig var för att han anser att det kan vara skönt med lite egentid.
-"Vadå? Tycker du att jag behöver det?"
-"Ja, det tycker jag."
Hej å hå! Det gav mig en (ynkligt) tankeställare (som jag snart bytte ut mot funderingar på vad jag skulle shoppa för spännande!). Men faktiskt, jag brukar ju säga att jag inte har något liv utan barnen. Jag blir knäpp när Leylia sover och Vidar vill leka själv. "Jaha, vad ska jag göra nu då? Sitta på arslet och vänta på bättre tider?"
Vi fick iaf shoppat en hel del. Bl.a. det bästa köpet i mannaminne! En dammsugare! En snordyr, kalasbra drömliknande dammsugare. Herrigud, den väger ju ingenting! Den suger upp aaaallt. Man bryter inte halvt ihjäl sig av att dammsuga en våning. Jag är överlycklig! Snacka om tantvarning! Haha!

Vidar har gjort det sötaste. Mammahjärtat smälter.
När jag nattade honom i fredags så viskade han plötsligt:
-Mamma? (jag trodde jag hörde fel...)
-Mamma?
-Ja, vad är det? viskade jag tillbaka.
-Mamma?
-Ja, vad är det?
-Mamma? (vid det här laget började jag nästan gråta. Han har aldrig sagt mamma till mig förut.)
-Ja, mamma är här.
Han blev tyst en stund, innan han viskade igen:
-Mamma?
-Ja, älskling, vad är det?
-Mamma?
-Ja, mamma är här vännen.
Sen somnade han :-)

Igår gjorde han likadant, men istället för att nästan börja gråta så kunde jag knappt hålla mig för skratt eftersom jag insåg att det bara var ett sätt för honom att hålla sig vaken :-D