UrLottasSynvinkel

Just som jag hade postat det förra inlägget så gjorde jag en nogrannare kik på min operatörs hemsida och hittade en rosa ihopfällbar Samsung! Wiihoooo! 
Så ringde Calle.
-Lotta...
-Hej.
-Åh! Vad gör du? vet du vad? Jag har hittat en rosa ihopfällbar telefon! (och så drog jag hela storyn)
-Jasså?
-Ja, har du inte läst min blogg? Fast det kan du ju inte ha gjort, jag postade ju precis inlägget...
-Nej, det har jag inte...
Calle fick knappt en syl i vädret eftersom jag var tvungen att berätta om den rosa ihopfällbara telefonen.... Åååh, helt fantastiskt, en rosa telefooon! Babblade jag på, på både in-och-utandning... Tills Calle avbröt mig:
-Kan du hämta papper och penna? Skriv upp det här numret...
-Hahahah! Skojar du med mig eller!? (Numret kändes snuskigt bekant) Vems nummer är det här?
-Ditt.
-Va?
-Det är ditt nya nummer. Jag har vart hos Eva och köpt en ny mobil åt dig i förmiddags.
-Va!? Är det sant?! Är den rosa? Är den ihopfällbar?
-Hahaha! Det säger jag inte, du får se när jag kommer hem.
Han hade berättat för Eva om mina wishes och hon hade plockat fram alternativ. Jag vet inte om den är rosa. Jag vet inte ens om den är ihopfällbar. Jag vet inte vad det är för märke. Jag vet bara att jag har ett nytt nummer, och det ger mig onekligen en obehaglig känsla av separationsångest. Ska jag skiljas från mitt mobilnummer, efter nästan åtta års trogen tjänst?
Men kan någon överhuvudtaget fatta att min Carl har köpt en ny mobil åt mig?! Bara så där!? Han valde nummer med baktanke. Snacka om att han känner mig... Han läser mina tankar :-)

Nu ska jag och barnen bege oss ut igen. Vädret är ju helt amazing! :-)