Ljusglimtar

Den här veckan har varit rent kass, psykiskt och fysiskt.
Jag har varit fullständigt ur form. Jag har varit helt vansinnigt trött hela veckan, kroppen lägger på sig minst trettio kilo under natten så det känns som att lyfta bly när jag ska kravla mig ur sängen på morgonen.... Och på tal om kilo. Jag har lagt på mig igen. Jävla skit, rent ut sgt. Jag har änna tyckt att jag kännt mig svullen det senaste och häromdagen fick jag det framför mig på digitalt vis. Fy sjutton! Det suger! Undrar vad det kan bero på? Att jag ramlat in i gamla vanor, dvs. ingen frukost, lunch i farten och middag sent. + ett nyuppkommet Riesen-missbruk. Ingen frukost? Lunch i farten? Middag alldeles för sent? Riesen i tid och otid? Eller alla glassar jag vräker i mig när barnen kojjat? Hmmm.... Det ser verkligen illa ut.... Anna Skipper skulle ge mig en känga i röven om hon visste.
Och hur kan det vara så lätt atta falla in i gamla vanor igen? Återfall på återfall, trots tappra försök till skärpning emellanåt. Poop liksom.....

Well, anyway. Trött och grinig, tung och släpig, kliig och rinnig. Värdelöst.
Jag hatar när det är värdelöst!
Bästa stunden på hela veckan var i morse när jag kröp ner bredvid en alldeles-på-tok-för-tidigt-vaken-Vidar, klockan var 06:40 och Vidar somnade om och jag slumrade en stund snosande i de blonda lockarna. Killen snarkade så jag vaknade igen och hann med bussen trots allt. Men jisses vad mysigt det var att krypa ner bredvid honom och bara kramas och snosa honom i håret. Fantastiska unge! :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0