Ironiskt
Blogg-reklamen (de där reklamtussarna som klistras in under varje inlägg) skrattade mig rakt i ansiktet! Jag fick ju in ett inlägg inatt, och reklamen som hamnade under hette: "Bota sömnlöshet. Ett sömnprogram som hjälper dig med sömnproblem" och "Melissa. Ett naturligt kosttillskott som kan bidra till att främja sömnen." Roligt värre....
Något annat ironiskt är en dröm jag hade inatt. Häromdagen hittade jag en supersöt cardigan, till råga på allt så ploppade det ner en rabattcheck i min mail för just den butiken. Ooohlalalaaa :-) Jag har blivit smått besatt av just den söta cardiganen(?) och drömde inatt att jag var på shoppingrunda, men det enda jag gjorde var att knalla in i den butiken för att köpa en sån där söt turkosblå cardigan. Det var det enda jag införskaffade på min shoppingrunda. Helt sjukt! :-D
Imorgon blir det en nöjestripp. Mucho viktiga saker måste införskaffas. Det är bara så...
Nu ska jag ta hand om tvätten, bosta bissingarna och sen ska jag ta igen sömnen jag missade inatt (jag fick visserligen sovmorgon imorse då Calle tog en morgonpigg Vidar så jag skulle få vila mina trötta ögon).
Så... Natti då! :-)
Mitt i natten
Jag blir så äckligt sur när jag inte kan sova!
Men vem bryr sig? Egentligen.....
Ur Lottas synvinkel
Ja, det här är ur min synvinkel.
Jag måste få kräkas en stund.
Två barn. Två döda barn. Hur kunde det hända? Vad är det för dåre som hugger ihjäl två små barn, som inte har gjort något för att förtjäna ett sådant öde! Pappan var misstänkt, men är nu friad om jag har förstått det hela rätt? Nu är den en 31årig kvinna som är misstänkt.
Alltså, hugg ihjäl den som har gjort något så grymt! Sakta, men säkert.... Låt det kännas som det kändes för barnen och mamman. Må hända låter det hemskt, och låt gå för att barnen aldrig kommer tillbaka oavsett vilket straff den skyldige får, men ett straff ska vara ett ordentligt straff! Det ska kännas!
Hur kan man gå på barn? Små, oskyldiga, försvarslösa varelser... Jag förstår inte hur man kan göra något så grymt... Jag fattar bara inte! Jag blir så arg så jag kokar!
Man ska inte kunna sitta inlåst i någon lyxcell där maten för fångarna är bättre än maten som serveras i skolorna...
Och mamman, som fortfarande ligger nedsövd.... Hade jag varit henne så hade jag gärna fortsatt vara nedsövd. Tänk att vakna upp och mötas av någon som talar om att ens barn inte längre finns....
Jag måste få kräkas över insändarna i lokaltidningen. Det är tamejtusan bara ett jäkla ältande! Folk bara klagar och uttrycker missnöje över både det ena och det andra. Raktererna på Kronogården som höll på både före och efter nyår. Det är över nu, släpp, gå vidare och hoppas att det inte upprepas. Man kan vara förbannat stor i orden när man skriver insändare med signatur som "missnöjd" eller vad tusan som helst, för det finns inte en jäkel som vet vem man är. Men hade man mött gängen öga mot öga så hade man nog inte varit lika kaxig! Då hade man nog pyst iväg illa kvickt, men i tidningen kan man kräkas bäst man vill eftersom ingen vet vem man är ändå. Skriv under med namn, stå för din åsikt och lär dig handskas med responsen, eller håll åsikterna för dig själv damn it!
Och faktiskt, vad är värst liksom, skjuta rakter och skrämma livet ur folk och djur eller ha en tyst militärövning där de bara cruisar igenom några stadsdelar? Alltså, jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta.
En tredje grej jag vill kräkas över är badrumslampan på övervåningen. Det tar ungefär fyra minuter för den att tändas. Man hinner gå ner, hämta kaffe och gå upp igen. Lampan ger mig hjärnblödning!
Nu till något funny. Igår hade jag en kund som såg precis ut som Debra Messing i "Will & Grace".
Men förresten, i måndags när snön drog in över stan så mötte jag en plogbil som kört av vägen. Det såg himla roligt ut! :-D Han som körde plogbilen var nog inte riktigt lika munter (men fortfarande trevlig) då han fick ringa bärgaren för fjärde gången sen mittinatten.
En passagerare som satt längst fram på bussen och pratade med busschauffören ska skriva ett brev till Reinfeldt och kräva lag på att alla bussar, lastbilar och gärna personbilar ska ha snökedjor. Vi får väl se om det hörs nåt mer om det där... Jag kan ju bara berätta att det samtalet var det roligaste jag hört på mycket länge! Jag fick gräva ner ansiktet i halsduken och verkligen anstränga mig för att inte brista ut i gapskratt! Men jag kan lova att jag skrattade, om än tyst. Det var svårt att låta bli.
"Det är lag på att man ska ha snökedjor..." (Passageraren)
"Nej, det är det inte...." (Busschauffören)
"Jo, det är det, för det läste jag när jag gjrode teorin i höstas" (P)
"Alla lastbilar kan inte ha kedjor, de får helt enkelt inte plats runt däcken... Den där t.ex. kan inte ha kedjor." (B)
"Jo, det är lag på det." (P)
"Nej, det är det inte." (B)
"Då får de väl bygga om lastbilarna då..." (P)
MEN VA!? Bygga om? Ja, det är ju gjort på en tiondelssekund liksom....
Alltså hon var så rolig att lyssna på så hälften hade räckt! T.o.m jag inser när det är dags att hålla käften liksom.
Jämställdhet, my ass!
Braindamaged
Inatt har jag sovit som en kratta. Jag är dödsförkyld och kan inte andas genom näsan, hörseln försvann i samma veva som snoret lade beslg på mina näsborrar.
Inte nog med det! När klockan var 05:25 imorse vaknade jag och upptäckte att sängen var sjöblöt! Jajemän, min söta dotter hade trasslat av sig blöjan (hon är en mästare på att ta av sig blöjan i vaket tillstånd och behöver alltid trosor eller byxor... Även på natten har jag lärt mig nu...) Madrasserna är på vädring, täcket har tvättats och sängkläderna ligger i tvättkorgen. Så, när jag ändå hade fått planer för dagen så kunde jag lika gärna ta alla kuddar och det andra täcket också, så är det gjort för det här året sedan.... Jag är sjuk och trött och borde få gå och lägga mig, dra täcket över huvudet - om det inte vore för att det ligger i tvätten.
Fullt ös - medvetslös.
Ikväll är jag så trött så ögonen svider.... Tanken var att jag skulle somna tidigt så jag gjorde att nattningsförsök med Leylia för över en timme sedan, utan resultat. Nu försöker Calle istället, och han lyckas säkert bättre än mig, i vanlig ordning :-) Vidar sover sedan länge.
Idag har vi varit ute och lekt med Ida och Rasmus, och efter det hade vi årets grillpremiär :-)
Jag tog med Vidar till lekplatsen, där han plaskade i vattenpölar och jag gungade. Det är så skönt när jag är ledig och bara kan gå i mysbyxor, grisa i sandlådan (jag har fortfarande sand kvar i hårbotten... Peeling liksom. Hahaha!) och snubbla runt i lerhavet på fotbollsplanen. Det är så skönt att "bara vara" och mysa med Calle och barnen. Det blir på ett helt annat sätt.....
Rätt låt vann!
Hockeyn var oliiidligt spännande, och det var ju onekligen roligt att Frölunda lämnade kvar Färjestad i skuggan.... Och Timrå-Modo var ju himla kul! :-)
Dags för bingen.
Livet från den ljusa sidan.
Idag ställde sig Carln min och gräddade våfflor åt mig när jag kom hem! Vilken lyx! :-)
Jag föreslog att han ska bli hemmaman och så kan jag karriära som tusan! :-D
Även idag fixade han iordning så att jag ska kunna blogga, titta på Teletubbies och leka med Leylia samtidigt :-)
Jag börjar tro att det är baktankar ;-)
Hör och häpna - idag läste jag teori på bussen till jobbet! Så fort jag öpnnade boken så blev jag skitsömnig! Alltså, kan dom inte bara dra ner på antalet regler, skyltar och märken? Hastighetsskyltar och en och annan varningsskylt borde väl räcka? Och så de där som det står "Överby" på förståss...
Och så måste jag bara fråga: Varför pratar inte Teletubbisarna rent? Här kommer några exempel:
"E deee?" I svenska språket säger man "Vad är det?"
"Sa niii?" Egentligen borde de säga "Vad sa ni?"
De säger kjäm isället för kräm, bjöd istället för bröd. Men däremot kan de säga -hör och häpna- sparkcykel. SPARKCYKEL?! Men kräm och bröd är visst jävligt svårt att få till...
Hur ska barn kunna lära sig något när det de får lära sig är fel?! Bah! Jävla Teletubbar, prata rent för tusan!
Charlie, jag ska se om jag kan klämma in en dejt i hans schema, någongång mellan blöjbyten och vällingflaskor :-D
Undantag.
Jag ger inte rabatt. Jag, precis som alla andra, måste få in pengar för att kunna ta ut en lön. Mina barn vill också ha julklappar, som fotografen i Sunes Jul sa. Priserna på salongen gäller alla. Inte ens min mamma kommer undan. Faktiskt. Jag må låta som en dryg jävel, men jag är ingen volontär, jag jobbar inte gratis. En snickare renoverar garanterat inte ditt badrum gratis, även om ni råkade vara klasskompisar på lågstadiet.
Jag, däremot är ett undantag. För Calle är jag nog ett undantag, för jag kan lova att han inte hade servat någon annan som han servar mig. Lagom till Grey's Anatomy kl.21 så hade han fixat till laptopen, så att jag skulle kunna blogga, titta på Gre's och leka med Leylia - samtidigt! Han t.o.m startade min blogg åt mig! :-) Han skämmer bort mig mer än lovligt :-D Han shoppar åt mig, smyger ner charmiga lappar i min väska, lagar mat åt mig, tvättar mina kläder, städar huset och lyxar till min tillvaro... Han är ett riktigt kap! :-)
Inte nog med det - idag har han flyttat in sovrummet i teverummet och tvärtom. Det blev helt vansinnigt bra! Jag fattar inte varför vi inte gjorde så från början, vad mycket jobb det hade besparat oss! Nu har jag dessutom hittat helt fantastiska fondtapeter till sovrummet.... Jag ska allt se till att Calle inte sitter sysslolös, nu när han bara är hemma och degar med barnen ;-)
Jag är suverän!
Med det här jobbet går självförtroendet upp och ner som en jojjo. Vissa dagar (när pengarna regnar in i kassan) så känns det som man äger hela världen, man är oslagbar! Medans man andra dagar gråter på vägen hem för att sysslorna inte varit lika påtagliga under dagen, sådana dagar tvivlar jag verkligen på mig själv....
Inte nog med det! Imorse hade jag en handskriven busstidtabell i väskan, med bussnummer, ankomsttid, avgångstid och alla byten + delar ur "Det vackraste" med Cecilia Wennersten. Allt det där hade sötCarln plitat ner åt mig under gårdagskvällen! Är han inte det charmigaste ever!? :-)
Jag tvivlar iofs på att "det vackraste jag vet är att se dig när du sover...." För jag råkar nämligen veta att en sovande Lotta - det är ingen vacker syn alls :-D
Men det var så charmigt att jag smälte! Jag glömde t.o.m bort att busschauffören tvingade mig att slänga min nyinköpta lyx-latte! Jag var så tok-latte-sugen, och kände att idag ska jag banne mig unna mig en riktig latte! Tänkt och gjort, och den smakade helt fantastiskt! Men en minut och en provsmak senare nekades jag gå ombord på bussen så länge jag hade min spillfria mugg i handen. Det var bara att kasta den i soporna! Det sög. På riktigt. Men sen var busschauffören så hjälpsam (jag gick på fel buss, men han körde efter den rätta bussen) så han är förlåten för att han tvingade mig att slänga det godaste jag vet. Och sen läste jag lappen från Calle, och då blev hela världen mycket roligare :-)
Fortfarande roligt!
Vad har jag gjort för ont?
Hur som helst:
Idag råkade jag ut för ännu en dåre till busschaufför - hon (ja, det var en grå tanta) körde på fel sida vägen och tvingade en mötande V70 att lägga i backen fort som tusan, innan hon insåg att det visst var hon och inte volvon som körde på fel sida vägen. Detta hände precis innan hållplatsen där jag kliver på, så jag såg allt och bara stod där och gapade och skakade på huvudet.
Sedan skulle hon stanna vid en hållplats mitt ute i ingenstans (personen som skulle gå av plingade i mucho god tid), men istället för att göra en mjuk och behaglig inbromsning så tänkte hon nog snarare "visstfan, det var ju den här fick jag skulle in på!" och så tvärnitade hon, så att jag var två centimeter från att slå huvudet i sätet framför, jag hörde hur andra passagerares påsar och annat kanade ner i golvet. Sedan svängde hon hastigt och lustigt in på hållplatsen, och sedan iväg igen. Jag övervägde om jag skulle gå av och knalla sista biten till jobbet (jag var som sagt mitt i ingenstans, halvvägs mellan jobbet och hemmet. Det är ingen kort halv-vägs-sträcka vi snackar om...) Samtidigt övervägde jag om jag skulle ringa till Busstrafik och klaga, högt och ljudligt så att chaufförstanten skulle höra. Men jag har värdelös mottagning mitt ute i ingenstans.
Jag tvivlade faktiskt på att jag skulle komma levande fram till jobbet.
Så, vad har jag gjort för ont för att förtjäna dessa vårdslösa busschaufförer?
Tacka vet jag min egen private driver, honom kan jag lita på! :-) Jag råkar nämligen veta att han är rädd om små småbarnsmammor som mig. Det är annat än man kan säga om galna köra-på-fel-sida-vägen- /peta-i-näsan- / loska-genom-fönstret- /hej-tvärnit-chaufförer! Jag tycker inte om serviceyrkesmänniskor som inte är ett skit intresserade av människorna de servicar.
Det finns få busschaufförer jag tycker om, de är vansinnigt lätträknade. Jag tycker att allihop ska köra min linje. Faktum är att AKz är den enda jag kan namnet på.
Update
Jag har fullt upp med att få mitt liv att gå ihop, just nu. Jag håller på att komma in i rutinerna på jobbet, i vilket det mesta är, för mig, helt nytt. Jag äger mig själv, och håller på att lära mig hur det ska gå till liksom :-D Utöver det så har jag fullt sjå med att passa busstider, natta barnen, lära mig ett och annat om siffor (jag och siffror är en urkass kombination när det gäller annat än butikerna på Överby, till dem delar jag mer än gärna med mig av en och annan siffra. Hahaha!), lära mig hur man hanterar papper med fet siffertext på (även kallade "mucho viktga spara-på-papper", läsa teori, och inimellan det ska jag gärna hinna andas en eller två gånger också ;-)
Så det finns inte så himla mycket tid över till bloggande :-[ Men jag försöker så gott jag kan!
Är det så att jag blir saknad och någon tror att jag gått vilse, så plinga till på den "lilla röda", så kan jag ge något litet livstecken :-D
På tisdag är det dags för min första kurs! Yeah! Det ska bli så himla kul! Det enda som inte ska bli kul (för det måste ju alltid finnas något inte-roligt med i allting) är att hitta dit... och hem....
I lördags var jag på första mässan. Mucho intressant kan jag meddela! Inspirationen sprutar ur öronen! :-D
Nu är jag sugen på extentions - igen. Vi får väl se om hon har tid och ork över.
Igårkväll hade jag kvalitetstid med mig själv. En låda Aladdin och massa skvaller i sängen. Jag hann smälla i mig två tredjedelar av chokladlådan innan jag gjorde mig iordning för natten. Behöver jag tillägga att jag nästan kräktes? När det gäller choklad så finns det, tragiskt nog, inga gränser. Jag äter tills det nästan åker upp igen. Jag är svag för choklad, helt enkelt - alldeles för svag. Men det var ren lyx att ligga där, ensam, i dubbelsängen med en smarrig chokladbox och massa skvaller och mode! Det var längesen jag hade 15 minuter över för mig själv, och nu kan jag leva på den stunden i flera månader framöver :-)
Tillbaka till verkligheten igen - klockan har slagit bedtime och om jag ska orka upp imorgon så har jag inget annat val :-)
Dagens djupa fundering
Jag jobbar. Jag åker buss till och från min arbetsplats. Jag har idag upptäkt att backspegeln i en buss är typ gigantisk. Man ser vad busschauffören sysslar med när han kör (till viss del iaf). Man ser när....om busschauffören petar sig i näsan. Men ser när...om busschauffören öppnar rutan för att haspla ur sig världens största spottloska. Har man dessutom otur så sitter man på samma sida som chauffören och ser när spottloskan träffar fönstret. Alltså, hur skabbig får man bli!? Inte nog med det! Han satt där i sina überomoderna solglajjor (sport á la 1990. Urk!) och bara såg nonchalant ut.... Körde som en dåre gjorde han också "Oj -hejsanhoppsan- där är står visst en fartkamera, dags att släpa bromspedalen i den härligt grånyanserade asfalten! Såja, nu är vi förbi, då kan jag botta den andra pedalen igen!" Snacka om dragspel! Och en gammal, gammal jätte-skramlig buss var det.... Jag vill aldrig åka med den där fånen igen! Tacka vet jag lite gamlare, lite lurvigare och lite gråare busschaufförer som har insett att en buss inte är en leksak, framförallt inte när den innehåller småbarnsmammor! Bah! Dagens risbuske till den där fjanten!
Nu till funderingen; Finns det inget i busschaufförens utbildning som säger att han itne får peta näsan, eller spotta loskor ut genom sidorutan när det finns andra människor i bussen? FÅR MAN LOV ATT VARA SÅ SKABBIG?!
News flash!
Gissa vem som var med i tidningen idag! Yes, yes me var in the tidning today! :-D
(Linslus utan dess like, det är jag det. Hahaha!)
Händelserik dag
Det är värdelöst att åka buss! Men hinner tänka alldeles på tok för mycket!
Jag lämnade mina barn, en gråtande lillskrutt och en "så länge pappa är med så är jag fine"-skrutt, av rent egoistitska skäl.
Efter en mucho stressig stund så satt jag slutligen på bussen. Då kom obehagskänslorna. Jag mådde illa och fick kämpa för att inte börja gråta! Mitt hjärta gick i bitar, det förblödde där på bussen, någonstans mellan Kronogården och City.
Vad är jag för en hemsk människa egentligen?! Jag lämnade mina barn för att själv roas av en strö-pengar-överallt-stund. Jag lämnade mina barn!
Då var dom dessutom med sin pappa! Ta en funderare och lura på hur det kommer gå då de ska lämnas på dagis med okända monsterfröknar som inte vet någonting om mina barn! Jag kommer gråta varja dag! Barnen kommer aldrig förlåta mig, och jag kommer komma släpandes på BR-påsar vareviga stund för att gottgöra för förlorad mamma-barn-tid.
Jag fick iaf stillat mitt dåliga mammasamvete med en shoppingrunda på just BR. Leylia fick sin första docka, en trasdocka. Och Vidar fick sina första metallic-bilar, och han älskade dom! :-)
Materiella ting funkar visserligen som super-plåster på mina sår. Men det är trots allt inget jag vill överföra på mina barn. "Materiella ting löser everything!" är förvisso sant, i min värld. Men barnen ska (i det här fallet) lära sig efter sin faaar ;-) Hur som helst, så kommer jag säkerligen trilla dit ändå titt som tätt och försöka kompensera bristande mamma-barn-tid med leksaker. De kan iaf tänka att "Den här fick jag av min mamma... Åååh, hon är snäll min mamma!" ;-)
Håret blev fixat! Guudars vad bra det blev! Bild might be up tomorrow! :-)
