Händelserik dag

Jag satt på bussen till stan imorse, för en supersnabbis på Oden. När pengarna tog slut tog jag bussen till salongen.
Det är värdelöst att åka buss! Men hinner tänka alldeles på tok för mycket!
Jag lämnade mina barn, en gråtande lillskrutt och en "så länge pappa är med så är jag fine"-skrutt, av rent egoistitska skäl.
Efter en mucho stressig stund så satt jag slutligen på bussen. Då kom obehagskänslorna. Jag mådde illa och fick kämpa för att inte börja gråta! Mitt hjärta gick i bitar, det förblödde där på bussen, någonstans mellan Kronogården och City.
Vad är jag för en hemsk människa egentligen?! Jag lämnade mina barn för att själv roas av en strö-pengar-överallt-stund. Jag lämnade mina barn!
Då var dom dessutom med sin pappa! Ta en funderare och lura på hur det kommer gå då de ska lämnas på dagis med okända monsterfröknar som inte vet någonting om mina barn! Jag kommer gråta varja dag! Barnen kommer aldrig förlåta mig, och jag kommer komma släpandes på BR-påsar vareviga stund för att gottgöra för förlorad mamma-barn-tid.
Jag fick iaf stillat mitt dåliga mammasamvete med en shoppingrunda på just BR. Leylia fick sin första docka, en trasdocka. Och Vidar fick sina första metallic-bilar, och han älskade dom! :-)
Materiella ting funkar visserligen som super-plåster på mina sår. Men det är trots allt inget jag vill överföra på mina barn. "Materiella ting löser everything!" är förvisso sant, i min värld. Men barnen ska (i det här fallet) lära sig efter sin faaar ;-) Hur som helst, så kommer jag säkerligen trilla dit ändå titt som tätt och försöka kompensera bristande mamma-barn-tid med leksaker. De kan iaf tänka att "Den här fick jag av min mamma... Åååh, hon är snäll min mamma!" ;-)

Håret blev fixat! Guudars vad bra det blev! Bild might be up tomorrow! :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0