Ur Lottas synvinkel
Ja, det här är ur min synvinkel.
Jag måste få kräkas en stund.
Två barn. Två döda barn. Hur kunde det hända? Vad är det för dåre som hugger ihjäl två små barn, som inte har gjort något för att förtjäna ett sådant öde! Pappan var misstänkt, men är nu friad om jag har förstått det hela rätt? Nu är den en 31årig kvinna som är misstänkt.
Alltså, hugg ihjäl den som har gjort något så grymt! Sakta, men säkert.... Låt det kännas som det kändes för barnen och mamman. Må hända låter det hemskt, och låt gå för att barnen aldrig kommer tillbaka oavsett vilket straff den skyldige får, men ett straff ska vara ett ordentligt straff! Det ska kännas!
Hur kan man gå på barn? Små, oskyldiga, försvarslösa varelser... Jag förstår inte hur man kan göra något så grymt... Jag fattar bara inte! Jag blir så arg så jag kokar!
Man ska inte kunna sitta inlåst i någon lyxcell där maten för fångarna är bättre än maten som serveras i skolorna...
Och mamman, som fortfarande ligger nedsövd.... Hade jag varit henne så hade jag gärna fortsatt vara nedsövd. Tänk att vakna upp och mötas av någon som talar om att ens barn inte längre finns....
Jag måste få kräkas över insändarna i lokaltidningen. Det är tamejtusan bara ett jäkla ältande! Folk bara klagar och uttrycker missnöje över både det ena och det andra. Raktererna på Kronogården som höll på både före och efter nyår. Det är över nu, släpp, gå vidare och hoppas att det inte upprepas. Man kan vara förbannat stor i orden när man skriver insändare med signatur som "missnöjd" eller vad tusan som helst, för det finns inte en jäkel som vet vem man är. Men hade man mött gängen öga mot öga så hade man nog inte varit lika kaxig! Då hade man nog pyst iväg illa kvickt, men i tidningen kan man kräkas bäst man vill eftersom ingen vet vem man är ändå. Skriv under med namn, stå för din åsikt och lär dig handskas med responsen, eller håll åsikterna för dig själv damn it!
Och faktiskt, vad är värst liksom, skjuta rakter och skrämma livet ur folk och djur eller ha en tyst militärövning där de bara cruisar igenom några stadsdelar? Alltså, jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta.
En tredje grej jag vill kräkas över är badrumslampan på övervåningen. Det tar ungefär fyra minuter för den att tändas. Man hinner gå ner, hämta kaffe och gå upp igen. Lampan ger mig hjärnblödning!
Nu till något funny. Igår hade jag en kund som såg precis ut som Debra Messing i "Will & Grace".
Men förresten, i måndags när snön drog in över stan så mötte jag en plogbil som kört av vägen. Det såg himla roligt ut! :-D Han som körde plogbilen var nog inte riktigt lika munter (men fortfarande trevlig) då han fick ringa bärgaren för fjärde gången sen mittinatten.
En passagerare som satt längst fram på bussen och pratade med busschauffören ska skriva ett brev till Reinfeldt och kräva lag på att alla bussar, lastbilar och gärna personbilar ska ha snökedjor. Vi får väl se om det hörs nåt mer om det där... Jag kan ju bara berätta att det samtalet var det roligaste jag hört på mycket länge! Jag fick gräva ner ansiktet i halsduken och verkligen anstränga mig för att inte brista ut i gapskratt! Men jag kan lova att jag skrattade, om än tyst. Det var svårt att låta bli.
"Det är lag på att man ska ha snökedjor..." (Passageraren)
"Nej, det är det inte...." (Busschauffören)
"Jo, det är det, för det läste jag när jag gjrode teorin i höstas" (P)
"Alla lastbilar kan inte ha kedjor, de får helt enkelt inte plats runt däcken... Den där t.ex. kan inte ha kedjor." (B)
"Jo, det är lag på det." (P)
"Nej, det är det inte." (B)
"Då får de väl bygga om lastbilarna då..." (P)
MEN VA!? Bygga om? Ja, det är ju gjort på en tiondelssekund liksom....
Alltså hon var så rolig att lyssna på så hälften hade räckt! T.o.m jag inser när det är dags att hålla käften liksom.
