UrLottasSynvinkel

Jag är inte den som egentligen bryr mig. Jag röstar inte. Och tittar egentligen barat på uttagningarna, då jag har tätare än tätast kontakt med Kikks för att garva via sms åt alla dessa personer som ställer upp utan minsta känsla för att de borde stannat i garderoben... Vi skrattar ihjäl oss... Via sms. Det säger väl kind of everything...?
Men:
Vilka nötter lämnar kvar Johan och skickar hem Anna? Fjortisbrudar som faller för allt som rör sig på tv?
Bah! De måste räknat fel på rösterna, eller så är det uppgjort i förväg. Skit i folkets röster! Skicka tillbaka Johan till grundskolan och låt Anna vara kvar!
För sjuttsingens gubbstruttar!

Jag och calle kollade på reklamen efter Idol. helt plötsligt säger Calrn:
-Har vi några ägg hemma?
-Eh....(jag titta en stund på honom innan femöringen trillade på plats) Ett eller två kanske....
Lite mellansnack här om förra helgens frukostar.
-Men visst fan, du är ju inte hemma imorgon. Då får jag ju ingen frukost...
-Moooahahaha! Hang on, jag måste blogga :-D

Idag låg Leylias första "skolkort" i brevlådan. Nåt så söt! Jag vart helt speachless! Underbara unge, charmig till tusen.... Känslan är jämförbar med första gången hon satt själv, första steget.... Faktiskt. Hur fick dom henne att sitta still? Det har nog ingen lyckats med förut :-D

Hoppas, hoppas, hoppas att Vidars kort kommer imorgon. Trollungen. Ursöta ungen med Emil-blont, lockligt rufs. Ingen ordning och reda alls :-D Oklippt och oborstat hår.... Trots att mamma är frisör ;-) Men jag har bestämt att det ska sparas, Trollet ska bli långhårig. Typ som Amadeus :-D Mormor och farmor gillar det inte ;-) Men vem har hjärta att röra de fantastiska lockarna?
Jag är nog ganska extrem (eller schitzofren). I somras rakade jag bort till  4mm på sidorna och sparade tuppkam, som jag sedan sprayade i svart och silver, nästa stund ska jag spara ut håret på honom. Herrigud, hoppas att han aldrig får för sig att han ska bestämma själv :-D

Hamnade framför gamla bilder. Gamla och gamla, men från förra vintern iaf...
Vi var i skogen och kastade kottar med Vidar. Ley låg i vagnen....

Jag hittade bilder på den bärbara från när Vidar var ungefär 6-7 månader...

Underbara ungar... Jag faller så lätt för dessa fantastiska varelser.
Mina barn. Jag skulle inte kunna leva en endaste dag utan mina underbara och deras fina gener (Calle). Jag skulle hellre dö än att vakna upp en endaste dag utan att ha dem att längta efter på jobbet. Det finns inga ord för att beskriva hur mycket jag älskar dem!
Tänk då att det finns de som helt sonika väljer bort sina barn för att de helt enkelt inte kan dela sin kärlek med fler än en person.... Det finns alltså de som väljer bort sina barn för att "det är lättast så"... De tror att de sopar undan de sk. problemen genom att avsluta.

Visst är vi ovänner, jag och barnen och Calle, men som sagt - jag skulle hellre dö än att vakna en endaste dag utan mina underbara....

Idag är jag så stolt över mig själv så jag nästan spricker! Jag har suttit med bokföringen. Själv. Jag ringde och störde barnens farfar både vid frukosten och en gång på jobbet. Jag körde liksom fast (efter ungefär fem minuter...) Sedan körde jag såklart fast igen, och tänkte att jag skulle ringa och fråga om det med, men så slog det mig att om jag istället gör klart precis allt, vartenda papper, manuellt så hittar jag säkert fler saker att fråga om. Tro mig, det gjorde jag. Men jag kunde inte med att ringa en gång till, så jag samlade alla frågor i en mapp och gjorde så mycket jag kunde. Jag kom halvvägs. Det tog mig över tre timmar. Men det är så sjukt tråkigt att det blir galet kul! Det är roligt att lära sig nya saker, och att konstatera att "kan själv" faktiskt stämmer :-D
Jag kan säga att efter varje rätt-bokfört papper utropade jag ett "YES!"
Det är för väl att jag var ensam när jag satt med det där, annars hade säkert någon ringt efter tokmånga män i vita rockar och så hade jag hamnat i ett madrasserat rum långt bort i ingenstans. Garanterat...
När jag upptäckte att jag skrivit tokigt kunde det bli: "Men vafaaan..." "Men vad är det här nu då!?" "Skärpning Lotta!" Hahahaaa!! Helt knäppt!
"Och så var det den där..." "Hur gör man med det här?" "Jag blir galeeeen!"
Well, så kan det låta...

Efter att ha konstaterat att jag inte kom längre så hoppas jag in i duschen... Ansiktsbehandling, peeling, inpackning... Rena lyxen (för att vara lite vitsig :-D )

Idag är det utvecklingssamtal på dagis... De kan ju ite ha annat än lovord att ösa över mina fantastiska gener :-D

I söndags skulle jag fräscha till naglarna lite, och snabbmålade med transparent lack. Leylia upptäckte detta spännande moment och började envist tala om att hon minsann också ville måla naglarna. Sure, tänkte jag. Men transparent är väl inte så roligt? Det syns ju inte... Så jag tog fram det flickigaste jag har - ett godisrosa. Jag satte mig på golvet och sötungen ville sitta i knät på mig. Så fort jag tog fram lacket så sträckte hon fram pekfingret. Vi lyckades måla alla fingrar och stortårna. Men jag kan säga att man skulle behöva ett lack som torkar lika fort som superlim när man målar på 1,5åringar :-D Det var rosa spår överallt, på toalocket, mina fingrar, golv osv... Men fint blev det (det som hann torka. haha!)
Det var en stor händelse :-) Vidar var nyfiken men sa "Näääääj" när jag frågade om han också ville ha rosa nagellack... Och tacka fan för det, för hade Calle sett Vidar med rosa naglar så hade han nog trillat av pinnen. Moooahahahahaaa!!
Nu har jag även börjat plåga dottern med hårspännen. Man måste ju sätta undan luggen, hur lång eller kort den än må vara :-D Dom tyckte att hon var jättefin på dagis imorse med ett minispänne i håret.... Undrar om det sitter kvar när jag hämtar hem dom igen? Knappast, va? :-D