Stoltheten vet inga gränser!

Idag är jag så stolt över mig själv så jag nästan spricker! Jag har suttit med bokföringen. Själv. Jag ringde och störde barnens farfar både vid frukosten och en gång på jobbet. Jag körde liksom fast (efter ungefär fem minuter...) Sedan körde jag såklart fast igen, och tänkte att jag skulle ringa och fråga om det med, men så slog det mig att om jag istället gör klart precis allt, vartenda papper, manuellt så hittar jag säkert fler saker att fråga om. Tro mig, det gjorde jag. Men jag kunde inte med att ringa en gång till, så jag samlade alla frågor i en mapp och gjorde så mycket jag kunde. Jag kom halvvägs. Det tog mig över tre timmar. Men det är så sjukt tråkigt att det blir galet kul! Det är roligt att lära sig nya saker, och att konstatera att "kan själv" faktiskt stämmer :-D
Jag kan säga att efter varje rätt-bokfört papper utropade jag ett "YES!"
Det är för väl att jag var ensam när jag satt med det där, annars hade säkert någon ringt efter tokmånga män i vita rockar och så hade jag hamnat i ett madrasserat rum långt bort i ingenstans. Garanterat...
När jag upptäckte att jag skrivit tokigt kunde det bli: "Men vafaaan..." "Men vad är det här nu då!?" "Skärpning Lotta!" Hahahaaa!! Helt knäppt!
"Och så var det den där..." "Hur gör man med det här?" "Jag blir galeeeen!"
Well, så kan det låta...

Efter att ha konstaterat att jag inte kom längre så hoppas jag in i duschen... Ansiktsbehandling, peeling, inpackning... Rena lyxen (för att vara lite vitsig :-D )

Idag är det utvecklingssamtal på dagis... De kan ju ite ha annat än lovord att ösa över mina fantastiska gener :-D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0