Varför blir jag fortfarande förvånad?
Idag har jag och Vidar haft egen tid. Vi tog bussen (han ääälskar att åka buss!) till torget, för att sedan sätta oss på nästa buss till Överby. På sistnämnda buss sitter ett ~uberpucko i åttioårsåldern med endast två tänder.... Han var verkligen gammal som gatan, och hade två sketna (ja, de var verkligen skitiga) pinnar som stack fram i underkäken. Han påminde om Aladdins medfånge (Jafars förklädnad) i första filmen... och det är ingen vacker syn vill jag lova! åter till händelsen: När jag skulle sätta Vidar i vagnen igen så protesterade han högt. Men det spelade liksom ingen roll, han skulle ner i vagnen, så jag satte helt enkelt ner den stela pinnen till pojk, och väntade på att alla andra som skulle av skulle fatta att om de släpper av barnvagnar först så slipper de knö så för att komma ut. Väl ute ur bussen kommer en, till början, vänlig gammal farbror fram och säger att "Jag visste inte om du skrattade eller gråt, pojk..." och log mot Vidar.... "Njae, han ville åker mer buss..." svarade jag, varpå gubbfan kallar Vidar bortskämd! BORTSKÄMD!? VA I H*******!!! Han har väl för fan egen vilja, precis som vem som helst?!
-Det var allt en bortskämd pojk det där...
-Bortskämd?
-Ja, så som han skrek när ni skulle av bussen.
-Han tycker om att åka buss helt enkelt...
-Ja, men när du säger till honom att vara tyst så ska han ju vara tyst! Han är helt enkelt bortskämd! (jag sa aldrig till Vidar att vara tyst, jag sa att det hjälps inte, för vi måste gå av nu....)
- Han är inte ett dugg bortskämd...
-Jo-odå. Han är verkligen bortskämd, pojken...
Vid det laget hade jag börjat koka för länge sedan! Han var ingen vänlig gammal farbror längre, nu hade han förvandlats till en gubbjävel som borde lära sig att hålla käften emellanåt! "Dra åt helvete!" Låg och vilade, men jag bet ihop. Hade jag inte haft Vidar med så hade jag sagt vad jag verkligen tycker och tänker om gubbfanskap som delar ut åsikter till höger och väntser, utan att någon bett om det! Helst av allt hade jag velat ge honom en snyting, men såpass med spärr har jag tyvärr...
Gamla människor har verkligen svårt att hålla tyst. Vi (Calle) råkade ut för en tanta i Östersund när Vidar var två månader. Åååh, jag kan fortfarande bli galen när jag tänker på det! Vad är det som gör att de tror att de vet och kan allt bara för att de passerat bäst-före-datum!?
Hahaha, ja det var faktiskt kul! :) Men jag känner igen problemet, träffar på de gamla godingarna varje dag på jobbet och de driver mig till vansinne!! De har ju verkligen en sån attityd att "du ska inte tro att du vet nåt som inte jag vet, unga dam". Värsta dagen i månaden är den 18 då pensionen kommer, då kryller det extra mycket av bittra surgubbar/kärringar. Men sen finns det ju jättegulliga gummor och gubbar också, synd att de onda överväger.
Lite sent omsider, men jag såg reprisen av Dokument Inifrån igår som handlade just om barnuppfostran. Gamla mänskor tenderar verkligen att tycka att barn ska hållas med järnhand och att de absolut inte (ska) ha(r) nån fri vilja. Det är ju en generationsgrej, men man vet ju själv att man har rätt, liksom! Senaste röönen va..
Precis som att unga ska vara respektfulla mot äldre ska det också vara tvärtom, men det verkar många gubbar och tanter inte alls hålla med om... Men om vi uppfostrar våra barn till att bli egna individer och inte styrda med järnhand så försvinner nog det problemet när de är gamla.
