UrLottasSynvinkel

(Egentligen säger man "Fy tusan", men efter någon film (barnfilm?) så säger jag "Ty fusan!")

Så. We´re leaving tomorrow! Det dåliga samvetet tar kål på mig! Mammahjärtat värker, och när jag nattade barnen började jag gråta.Det här är inte bra för mig. Det är inte det att jag inte tror att dom kommer ha det bra, jag tror snarare att de kommer ha roligare än någonsin! Det är bara det att den dagen man väljer att skaffa bebisar så avsäger man sig rätten att ha roligt. (Nej, det gäller inte alla - bara mig.)
Inte nog med detta. Min garderob blåstes hastigt och lustigt ur, och plötsligt har jag inga kläder.
"Men jag har ju inget att ta på miiiig...."
"Det var det dummaste jag hört! Det finns ju så mycket kläder så du inte får plats med mer...."
"Jamen. Jamen. Jamen...."
"Du måste ju ha något mer dressat än det där?" (Det där är mitt senaste nyförvärv. Som tydligen är "jobbkläder")
"Alltså. Vet du när jag var ute på rajraj senast?"
"Det är väl ett tag sen..."
"Det var på Yran 2006!"

Som om det inte räcker med prblem för en kväll: Jag skulle sätta mobbefonen på laddning, och inser att -tadaaa- laddaren är på jobbet. Nej, det är inget ställe vi kan ta "på vägen". Nedrans! TY FUSAN! (Följer det inte med någon billaddare till telefonerna nu för tiden!?)

Inga kläder, ingen laddare, stendöd mobil. Jag har iaf nya skor. Och nya jobbkläder.