UrLottasSynvinkel

I onsdags kväll blev jag -pangbom- askalassjuk!. Efter maten fick jag ont i magen och tänkte att det kunde bero på att jag ätit för fort? Efter ett tag började jag må illa. Jag brukar kunna strunta i illamående, men detta blev bara värre och värre. När klockan blev 22 tog jag med mig för-säkerhets-skull-hinken, ställde bredvid sängen och la mig. Någon minut senare kom Calle hem, vi pratade lite och han frågade om jag skulle jobba på torsdagen? Givetvis, svarade jag, jag har skitmycket att göra.
Min enda tanke när jag lagt mig var att: "Fan, bara jag inte spyr på sängbordet!" Nu när vi äntligen köpt min efterlängtade MALM-säng så tänker jag inte förstöra den för nån löjlig kräksjukas skull!
Strax efter midnatt kaskadkräktes jag och efteråt låg jag i sängen och skakade. Vidrigt! SötCalle, som satt vid tvn (eller datorn) kom in och hämtade hinken, tömde, skjölde ur och ställde tillbaka igen. Vilken service! :-) Jag somnade om och vaknade igen vid 03-03:30tiden och så var det samma sak igen. och söt-Calle gick upp, hämtade hinken, tämde, sköljde ur och ställde tillbak den igen. jag skakade, frös och svettades om vartannat. När klockan var 06:30 väckte han mig och frågade om jag skulle jobba...
-Njaaaa....
-Då måste du höra av dig till A-C.
-I know... och så skickade jag iväg ett sms. När jag lagt ifrån mgi telefonen mindes jag ine ens vad jag skrivit, jag visste inte om smset var läsbart överhuvudtaget.
Jag tog mig inte upp ur sängne för än 15:10. Jag sov och sov och sov och sov... Helt sjukt! Jag kände mig så där vidirgt bakfull, så där som när man har festat till 5 på morgonen och groggat för en hel livstid och vaknar vid 18tiden och fortfarande är lika drunk som när man kom hem 12 timmar tidigare. Jag var inte ens säker på om jag gick rak eller om det bara var mitt huvud som snurrade... Sen var jag ju helt tom på drivmedel. Jag åt min middag på onsdagen och åt först kl.07 imorse. Jag levde på vatten, kände inga hungerskänslor what so ever. Det enda jag kände när ajg tänkte på mat var att jag måste hålla mig nära hinken. Jag kan inte minnas när jag var så här dålig senast! Jag minns int enär jag var så kass att jag inte ens tog mig ur sängen.... Eller kan det ha varit när hela LIlla Edet förgiftades av vattnet?
Well, nu är ajg bra. Magen är dock lite orolig och jag måste äta sjukt försiktigt. Så magsjuka var det ju knappast för det går väl ändå inte över så fort? Jag tror snarare att det kan ha varit matförgiftning, nu när jag dessutom vet att fler blev lika dåliga samtidigt... Och vi hade ju fått i oss detsamma.

Jag har världens bästa Carl, och världens bästa kollega: Ann-Christine :-)