Bästa stunden på dagen...
..är helt klart på morgonen.
Calle väcker mig lagom tills han åker till jobbet. Jag vinglar ur sängen, snubblar ner för trappen och vänder igen för att jag kommer på att jag inte hade någon som helst anledning att gå ner... Trappen är nog bara för nära sovrumsdörren. Eller så följer jag bara efter Calle?
Well, tillbaka på övervåningen igen så kickar jag igång tvn, ställer in Barnkanalen, går in och väcker Vidar genom att pussa honom till vansinne :-D Han är svårväckt vill jag lova! helt hopplös att försöka få liv i på morgonen. Det brukar sluta med att jag lyfter upp honom, sätter honom på pottan och sen langar jag vidare honom till soffan så han åtminstone ska få se slutet på Rorri, eller numera Byggare Bob. När han hamnar i soffan och ser vad som går på tv så brukar han pigga på sig och blir glad. Tills det är dags för tandborstning, hårborstning och på med kläderna. Men vem vill egentligen krångla sig ur den där varma, sköna pyjamaströjan på morgonen? Till slut är Skrutt klar. Då är der projekt Lillasysterväckning. Henne kan jag byta blöja på, ta av pyjamasen och ta på kläderna - medans hon sover. Vid tröjan brukar hon vakna och kravla ur sängen, springa ut till Vidar och sedan står hon och hänger över soffbordet medans hon vaknar till. Tandborstning och hårborstning på tösen, sedan är hon klar. Jag brukar försöka envisas med hårband eller iaf ett hårspänne på henne, men de där små söta händerna bara pillar ur och springer iväg. Sedan kikar hon under lugg på mig och spriner tillbaka till mig för at jag sak sätta i det igen, sen pillar hon ur och springer iväg igen. Det blir en lek. Vilket iofs är väldigt gulligt :-) Vidar sitter hela tiden klistrad i soffan med nappen i munnen och apan under armen.
-Nu går vi till dagis! Leylia stänger av tvn, Vidar släcker i taket och så går vi.... Come on! :-)
Sagt och gjort... Nu brukar klockan ha blivit 07:20. Leylia vill åka på armen ner för trappen och Vidar vill hålla handen... Väl nere hämtar de sina skor, mössor, hansdukar osv. De hämtar t.o.m mina skor och visar vart min jacka är.... Söta ungar! :-) Ingen stress, ingen panik. Bara lugn och ro, göra det vi ska och komma iväg god tid. (såvida vi inte försover oss ;-) )
När skor, mössor, vantar, jackor och halsdukar är på. Och apan hänger under armen, nappen är i munnen, Vidars ryggsäck hänger på mig - då går vi ut. Jag håller Vidars varma, söta, goa hand i min och Leylias lilla, lilla söta vanthand i min andra hand och går ut genom dörren. När jag måste släppa händerna för att låsa blir det protester... Sedan öppnar jag grinden, och så går vi alla tre på rad mot dagis. Jag håller en unge i varje hand och tänker att: Jävlar vilka underbara barn jag har!
Väl framme på dagis så lämnar vi Vidar först. Vi tar av jacka, mössa, vantar, halsduk och skor. Vi hänger väskan på plats och sedan kryper han upp i mitt knä. Han sätter sig gränsle mot mig och lägger huvudet mot mitt bröst precis som att han vill lyssna på mtt hjärta. Har jag halsband på mig så pillar han lite på det, medans han snuttar på nappen och håller apan i andra handen. Ibland kör han ner händerna mellan linnet och koftan och håller armarna runt midjan på mig och verkligen kramas. Fantastiska unge! Och varje gång säger jag: "Du får sitta här hur länge du vill, älskade mammas prins" Sedan pussas vi hejdå, jag säger att jag älskar honom - att han är världens bästa kille och att vi ses ikväll.... Sen vinkar jag och Leylia på Vidar genom fönstret.
Jag och Leylia brukar srpinga från Vidars avdelning till hennes. Inte för att vi ha bråttom utan för att hon skrattar så härligt när det skumpar så :-D Sen går vi in, tar av skor, jacka, mössa, vantar och halsduk och så kryper hon upp i mitt knä som hon har sett att Vidar gör. Fast hon har inte ro i kroppen att sitta still så länge så hon klänger sig upp och hänger med huvudet mot min axel. Jag pussar och pussar och pussar... Hon pussar alltid tillbaka och sen sträcker hon sig efter någon i personalen. Jag säger att jag älskar min söthöna, att hon är den bästa tösungen som finns och att vi ses ikväll. Sen vinkar jag hejdå, hon vinkar tillbaka och säger 'edå'! Sen går jag ut och knacka på fönster där hon sitter och så vinkar vi, skickar slänpussa roch sedan vänder jag mig om flera gånger på vägen hem för att se om hon sitter kvar i fönstret... Hon gör sällan det :-D
Det här är den bästa stunden på dagen. Den varar bara en timme, men den timmen lever jag på hur länge som helst! Det spelar ingen roll om det blir skrik och panik emellanåt, för i slutändan är det alltid lika bra ändå :-)
Calle väcker mig lagom tills han åker till jobbet. Jag vinglar ur sängen, snubblar ner för trappen och vänder igen för att jag kommer på att jag inte hade någon som helst anledning att gå ner... Trappen är nog bara för nära sovrumsdörren. Eller så följer jag bara efter Calle?
Well, tillbaka på övervåningen igen så kickar jag igång tvn, ställer in Barnkanalen, går in och väcker Vidar genom att pussa honom till vansinne :-D Han är svårväckt vill jag lova! helt hopplös att försöka få liv i på morgonen. Det brukar sluta med att jag lyfter upp honom, sätter honom på pottan och sen langar jag vidare honom till soffan så han åtminstone ska få se slutet på Rorri, eller numera Byggare Bob. När han hamnar i soffan och ser vad som går på tv så brukar han pigga på sig och blir glad. Tills det är dags för tandborstning, hårborstning och på med kläderna. Men vem vill egentligen krångla sig ur den där varma, sköna pyjamaströjan på morgonen? Till slut är Skrutt klar. Då är der projekt Lillasysterväckning. Henne kan jag byta blöja på, ta av pyjamasen och ta på kläderna - medans hon sover. Vid tröjan brukar hon vakna och kravla ur sängen, springa ut till Vidar och sedan står hon och hänger över soffbordet medans hon vaknar till. Tandborstning och hårborstning på tösen, sedan är hon klar. Jag brukar försöka envisas med hårband eller iaf ett hårspänne på henne, men de där små söta händerna bara pillar ur och springer iväg. Sedan kikar hon under lugg på mig och spriner tillbaka till mig för at jag sak sätta i det igen, sen pillar hon ur och springer iväg igen. Det blir en lek. Vilket iofs är väldigt gulligt :-) Vidar sitter hela tiden klistrad i soffan med nappen i munnen och apan under armen.
-Nu går vi till dagis! Leylia stänger av tvn, Vidar släcker i taket och så går vi.... Come on! :-)
Sagt och gjort... Nu brukar klockan ha blivit 07:20. Leylia vill åka på armen ner för trappen och Vidar vill hålla handen... Väl nere hämtar de sina skor, mössor, hansdukar osv. De hämtar t.o.m mina skor och visar vart min jacka är.... Söta ungar! :-) Ingen stress, ingen panik. Bara lugn och ro, göra det vi ska och komma iväg god tid. (såvida vi inte försover oss ;-) )
När skor, mössor, vantar, jackor och halsdukar är på. Och apan hänger under armen, nappen är i munnen, Vidars ryggsäck hänger på mig - då går vi ut. Jag håller Vidars varma, söta, goa hand i min och Leylias lilla, lilla söta vanthand i min andra hand och går ut genom dörren. När jag måste släppa händerna för att låsa blir det protester... Sedan öppnar jag grinden, och så går vi alla tre på rad mot dagis. Jag håller en unge i varje hand och tänker att: Jävlar vilka underbara barn jag har!
Väl framme på dagis så lämnar vi Vidar först. Vi tar av jacka, mössa, vantar, halsduk och skor. Vi hänger väskan på plats och sedan kryper han upp i mitt knä. Han sätter sig gränsle mot mig och lägger huvudet mot mitt bröst precis som att han vill lyssna på mtt hjärta. Har jag halsband på mig så pillar han lite på det, medans han snuttar på nappen och håller apan i andra handen. Ibland kör han ner händerna mellan linnet och koftan och håller armarna runt midjan på mig och verkligen kramas. Fantastiska unge! Och varje gång säger jag: "Du får sitta här hur länge du vill, älskade mammas prins" Sedan pussas vi hejdå, jag säger att jag älskar honom - att han är världens bästa kille och att vi ses ikväll.... Sen vinkar jag och Leylia på Vidar genom fönstret.
Jag och Leylia brukar srpinga från Vidars avdelning till hennes. Inte för att vi ha bråttom utan för att hon skrattar så härligt när det skumpar så :-D Sen går vi in, tar av skor, jacka, mössa, vantar och halsduk och så kryper hon upp i mitt knä som hon har sett att Vidar gör. Fast hon har inte ro i kroppen att sitta still så länge så hon klänger sig upp och hänger med huvudet mot min axel. Jag pussar och pussar och pussar... Hon pussar alltid tillbaka och sen sträcker hon sig efter någon i personalen. Jag säger att jag älskar min söthöna, att hon är den bästa tösungen som finns och att vi ses ikväll. Sen vinkar jag hejdå, hon vinkar tillbaka och säger 'edå'! Sen går jag ut och knacka på fönster där hon sitter och så vinkar vi, skickar slänpussa roch sedan vänder jag mig om flera gånger på vägen hem för att se om hon sitter kvar i fönstret... Hon gör sällan det :-D
Det här är den bästa stunden på dagen. Den varar bara en timme, men den timmen lever jag på hur länge som helst! Det spelar ingen roll om det blir skrik och panik emellanåt, för i slutändan är det alltid lika bra ändå :-)
Kommentarer
Trackback
