I'm going crazy!

Läste på text-TV nyss om en kvinna i Linköping som misstänks för att ha mördats sin knappt tvåårige son. Det är ju helt vansinnigt! Man tror ju att media bara hittar på såna här historier för att sälja lösnummer.... I min värld finns inte sånt här, that's it!
Jag kan ju dessutom, när jag läser sån här skit, relatera till mina egna barn. Sonen var knappt två år, han kan alltså ha varit som Leylia. Min sötstrumpa är knappt två år. Hon är en liten, liten människa. Fullständigt försvarslös om någon skulle försöka göra henne illa. Hon är så himla liten. Hon kommer iofs alltid vara liten i mina ögon, precis som Vidar som fortfarande har sparkbyxor på sig - i mina ögon.
Hur.... HUR kan man ge sig på ett försvarslöst barn!? Hur kan man ens tänka tanken? Hur kan alla spärrar släppa så i huvudet att man inte ens kan lämna ett litet, litet barn ifred?! Vad kan den här stackars lille pojken ha gjort för fel? En sån liten människa kan inte göra fel! Man vill ju bara ge den vuxna personen en fan slägga i huvudet! Hur kan man ens överväga att ta ett litet, litet barns liv framför sitt eget? Hon kunde dödat sig själv istället.. Jag tycker faktiskt det. OM det nu är sant.
I may be wrong. Mamman kan vara oskyldig. Mamman kan ha tusen och en bortförklaringar. Föräldrarna kanske ligger i en uppslitande tvist, som gör att pappan hittar på de mest vansinniga historier om en person han förmodligen har älskat, på ett eller annat sätt. Man kan ju aldrig riktigt veta. Eller hur?
Men det faktum att en knappt tvåårig pojk är död, med sin mamma som misstänkt, kvarstår. En liten, liten kille med hela livet framför sig. Han kanske hade blivit en bättre människa än sina närmaste? Om han bara fått chansen....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0