UrLottasSynvinkel

Idag började jag jobba först vid 16. Så när jag skulle ta bussen till jobbet så slutade tydligen även vissa högstadieelever på Sylte Skolan. Fem av dessa 13-14 åringar gjorde mig galen!
Jag kom fram till busskuren, satte mig ner och hoppades att bussen skulle komma tidigt. Jag var inte ensam. Med mig i busskuren väntade tre till. En tjej i 15-17årsåldern, en tjej runt 19-20 och en fegis i 50+ årldern. Busskuren har inga glasväggar, så allt som händer runt om kring hörs klart och tydligt. Plötsligt hör jag ett kras. Jag behövde inte ens fundera på vad det var, vem som helst kan ju urskilja ljudet av en glasflaska som krossas. Jag vänder mig om, ser en kille som precis sänker ner en träbit (ser ut som en avbruten planka från en trall). De är alltså  fem killar som spelar brännboll med en planka och en glasflaska. Hur idiotisk får man bli? Är det bara jag som undrar det?
De övriga i busskuren står som fastfrusna och bara tittar. Jag ser hur killarna fortsätter med att sparka de största skärvorna så att de går i ännu mindre bitar, inte för att sopa undan utan för att förstöra ännu mer.... Då blir jag helt galen! Jag reser mig upp, 50+arn kollar med stora ögon när jag reser mig, och går fram till killarna:
-Vad håller ni på med!?
-Ingenting...
-Ingenting? Ni slår sönder glasflaskor med en träbit och kallar det att göra ingenting?!
-Mummel, mummel, mummel...
-Men inser ni inte att det går hundar här? På både gräset och gatan!
-Mummel, mummel, mummel...
-Men ta av dig skorna och gå barfota igenom det här själv så du får känna på hur det känns!
Killarna pyser sakta men säkert iväg. Kvar står en. Jag känner att jag fått sagt det jag ville, poängen verkar ha nått fram, så jag vänder och börjar gå därifrån. Då hör jag att någon säger något, men jag hör inte vad. Jag vänder mig om och ser killen som stod kvar sänka ner huvudet...
-Vad sa du?
-Mummel...
-Vad sa du?
-Mummel...
-Jag hör inte vad du säger...
-Det var inte jag...
-Nej, det är väl klart att det inte var du.... (Mina sarkastiska tonlägen kommer fram varesig jag vill eller ej...) Men det är ditt ansvar att säga ifrån! Du måste väl fatta att det här är fel?!
Där vände jag och gick tillbaka till busskuren, på vägen svor jag för mig själv... Jävla ungar!
Väl framme vid busskuren hade 50+arn hunnit andas några gånger och började höja rösten åt mig.
-De borde skickas ut efter skolan och sopa upp!
Jag fumlade med mitt headset som hade trasslat in sig i örhänget och tänkte att "det var ju på tiden att öppna käften nu!"
Han fortsatte:
-Kolla på busskuren! De borde sätta metall istället för glas så kan de försöka slå sönder bäst de vill! De borde skickas ut efter skolan och få sopa undan här - varje dag!
-Jaja, de inser ju inte...
-De borde skickas ut efter skolan för att sopa upp sånt här! Varje dag!
Men suck... Suck... Suck... Vad hjälper det att säga det till mig!? Han skulle sagt det till ungarna medans han hade chansen, men istället stirrade han ögonen ur sig och frös fast i backen. Suck! Då kom hans buss. Samma buss som två av killarna skulle med, men de väntade och smög inte fram till busskuren förrän jag satt på 600bussen.
Hallå eller, ser jag farlig ut? Bara för att jag säger ifrån? De hade gömt sig bakom buskarna tills de inte längre hade något annat val... lite roligt är det allt ;-)

Tyvärr fick jag efteråt höra onödiga kommentarer som:
-Värst vad du var kaxig då.
Hade Hulk Hogan gjort detsamma så hade det bara varit bra att en vuxen sa ifrån. Då hade ingen sagt att "värst vad han kaxade upp sig då..."
Hade det handlat om 2,5meters 25-30åringar så hade jag hållt käften. Jag erkänner det. Jag hade förmodligen stått bakom ett hörn och ringt in anonymt tips :-D
Men nu var det 5 sketna 13-14åringar, pubertetsfjun som knappt orkar bära upp ryggsäcken utan att de går av på mitten. De vågar inte ens svara på tilltal, än mindre prata så man hör vad de säger.
Så nej, jag försökte inte vara "kaxig", jag försökte göra rätt.