Blod, svett och tårar...

Vidar har fått en overall i födelsedagspresent av farmor och farfar... Den var tyvärr på tok förstor och skulle bytas. Då fanns det ingen likadan kvar i mindre storlek. Det som fanns var en blå. Enfärgad.
Men jag var ju kär. Jag föll för overallen med älgar, skog och hus på.
Jag ville inte ha någon annan till Vidar... Så när domen kom började jag nästan gråta.
Jag bestämde mig för att åka till Östersund och chansa på att de hade den där. Tyvärr så tyckte mamma och Calle att det var lite väl drastiskt. Så jag fick nöja mig med att ringa dit istället. Och gissa! De hade den! Jag trodde jag skulle bryta ihop! Det var som att vinna flera miljoner kronor, fast bättre! :-)
Ibland kan jag ta lyckan ett steg "för långt". Till besatthet. Eller bestlutsamhet. Jag vet vad jag vill ha, och då ska jag ordna det också...
Calle undrade om det inte var lite väl att ta i? Inte för mig. Det här var jätteviktigt för mig. DEN overallen var jätteviktig för mig. Det är ju för sjutton älgar och träd och hus på! ;-)
Dessutom så tror jag nog att barnen bryr sig mer om sina kläder än vad folk tror. På min tid kunde man bli mobbad om man hade fula kläder på sig... (så här som vuxen så inser man ju att "fult" är, som allt annat, relativt...)
Po.p skickade den. Jag hoppade högt när "Du har ett paket att hämta"-lappen kom i brevlådan :-) Den sitter som gjuten!



Det är minsann inte bara jag som är glad över overallen :-)


Yeah!






Pussen!


Älg, hus och träd. Här lever vi nära naturen ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0