UrLottasSynvinkel

Vidar välte ut blomkrukor, protesterade mot allt och motade ut mig ur rummet så fort han fick syn på mig. Hade han kunnat knuffa ut mig på trappen och låsa dörren så hade han säkerligen gjort det också...
Leylia slängde ner deras favoritboki badet. En Bamsebok med säkert 200 blöta sidor. Just då ville jag bara hoppa från balkongen...
Leylia kan allt själv just nu. Allt. Hälla upp mjölk i glaset (eller snarare utanför glaset), mäta upp vällingpulver och hälla över i flaskan (överfulla skopor och 90% av innehållet utanför flaskan).
Eller så är det mig det är fel på.... Jag kan nämligen också allt själv. Allt. Precis som Leylia. Det är nämligen jag som har envisats med att lära henne den dumma idén ;-) Skillnaden är bara att jag gör det snabbare, jag prickar flaskan istället för bänken med vällingpulvret och jag häller mjölken i glaset istället för utanför.
Fast å andra sidan, får de inte kunna allt själv så lär de sig heller aldrig att klara allt själv. Eller hur. Och jag försöker verkligen tänka så hela tiden... Jag gör allt jag kan för att "inte hjälpa till" och säga "mamma gör istället". Jag biter mig i tungan 9 gånger av 10.
Men med Bamseboken... Ja, jag bet mig i tungan. Jag bet förmodligen hål i tungan för då började jag tokgrina. Leylia blev ledsen, jag blev ledsen och till slut grinade vi på kapp båda två.
Det har varit en sån dag idag. Det har varit en tvärtemot-dag och en jag-vill-inte-alls-dag. jag har tjatat och tjatat och tjatat hela dagen känns det som... Till slut krävs det inte mycket utan att man ska sitta i en liten pöl på golvet och grina som ett barn för att man inte orkar mer. Inte en endaste minut till. Men precis som barn så har man nästan glömt bort vad det handlade om när man har grinat färdigt. Då är det bara att ta tag i saker och ting igen, i mitt fall var det bara att plocka fram räser-fönen och föna Bamseboken torr igen...