Fascinerande...

Jag får mig ett gott skratt varje måndagkväll med start kl.21. Då visas Svenska Hollywoodfruar. Jag tycker det är fascinerande. Dels är det fascinerande att det finns folk som kommer på att göra tv med okända kända människor. I det här fallet handlar det ju trots allt bara om tre svenska kvinnor som flyttat till andra sidan Atlanten, hittat en rik man som det gift sig med och sedan dess går de hemma och planerar middagsbjudningar och dricker skumpa om dagarna. Nåja, en av dem tränar väl också?
Det andra som jag tycker är helt vansinnigt fascinerande är hur vanliga Svenssons orkar engagera sig och lägga så mycket tid på att bli förbannad av att titta på serien?
Det tredje som fascinerar mig är den svenska avundsjukan. Man ska titta för att man är jävligt nyfiken. Sen ska man bli förbannad när man tittar av nyfikenhet. Sen ska man spy ur sig massa arga kommentarer över att de är blåsta för att de har mycket pengar, de gör "inget vettigt" osv, osv, osv...
Det finns ett väldigt enkelt sätt att råda bot på detta: Titta inte! Stäng av tvn... Men kan man inte låta bli, utan måste titta på det ändå så kan man väl ta det för vad det är? Det är en freakshow. Eller hur?
Dom är inte bättre än oss vanliga trista Svenssons. De har bara mer pengar, de har bara för mycket tid över, till att lägga på t.ex realityserier för att reta upp oss som bor här i Lilla Landet Lagom. För vi som bor här i Lilla Landet Lagom är så vansinnigt lättprovocerade, vi tål ingenting. Vi fixar inte att det finns människor som har det bättre än oss. Vi står helt enkelt inte ut med tanken på att det finns människor som tar sin chans, reser ut och ser sig om i världen och kanske hittar någon att leva med. Men gud förbjude att de träffar en miljardär! De får gärna träffa någon, men inte någon som är "bättre än alla andra" (läs: har mer pengar än den Lilla Lagom Svensken). Helt ska det vara en hemlös, fattig, svältande människa i trasiga kläder som får gå om de ska färdas någonstans - inte någon som har privatjet, städerskor, nannys och torkar arslet med Gucci, Dior, Chanel, L.V, Y.S.L osv, osv, osv... För då slår i vi Lilla Landet Lagom bakut! Då har man passerat lagom-gränsen för längesedan och då blir ju vi Lagom-Svenskar tvugna att börjar snacka skit bakom ryggen och spy ut vår galla över kommentarer som vi säkerligen hade skrattat åt om det vore någon "lagom" som sa det...

Jag läste t.ex. den här kommentaren ang. Svenska Hollywoodfruar:

Jag är fan snyggare än henne när jag är 40 år i alla fall, utan oprationer!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hur kan man orka lägga tid och energi på att gå runt och vara förbannad? Finns det inget annat att ägna sig åt? Har man en så tråkig tillvaro att man måste änga sig åt avundsjuka? I så fall lär man nog behöva varenda skönhetsoperation man kan komma över! Om det ens hjälper, för avundsjuka är det mest oattraktiva som finns. Fruktansvärt osexigt.

Svenska Hollywoodfruar är ju bara en freakshow. Ta det för vad det är! Skratta åt det, det är ju skitkul! Och... Var glad att det inte är du...

Bull och Bull






Jag och världens bästaste bästa mamma :-)

Dagens roligaste...


Leylia är så himla rolig ibland! Hon pratar hur mycket som helst. Och hon är en väldigt enkel unge (så länge hon inte får utbrott a'la mamma). Hon är lätt att få upp på morgonen, så fort hon hör Bolibompa på tvn så sätter hon sig upp och säger "BOMPA!!" Sen slänger hon sig ur sängen och springer ut i tvrummet och lägger sig på golvet, 5 minuter senare är hon blöjbytt, färdigklädd, frisyrfixad, borstad och med örhängena på plats. Och då säger hon "Dasick!" Sen springer hon in till Vidar, som allsom oftast ligger kvar i sängen (lika lättväckt som sin pappa) och säger "Kom Nida! Vi gå till dasick!" Då är hon redo att gå till dagis :-)
Imorse var det andra tongångar vid väckningen...

-Leylia.... Det är dags att vakna nu. Det är Bompa på tv...
-Neeej... gnydde hon tillbaka.
-Jo. Du måste vakna nu älskling, vi ska gå till dagis...
-Neeej.... Täcke! Och så vände hon sig om och drog upp täcket överhuvudet :-D
-Är du trött idag hjärtat?
-Aaa, Leya tjött...

Jag trodde jag bröt ihop! Det lät så himla kul! :-D


Trollungen

Jag olycksföll...

Jag kan konsten.
Jag kan lyckas med vad som helst.
Jag kan, i ett nattsvart rum, missa Calles vansinneslånga ben på golvet.
Jag snubblade över Calles ben och föll mot hörnet på Vidars säng... Det var väl ändå en jäkla tur att det inte var något vasst hörn, och att träbollen på sängen inte tog käken utan nyckelbenet, vilket jag var övertygad om att det hade gått av och det gjorde så ont att jag trodde jag skulle kräkas! Jag stapplade ut i tvrummet och kröp ihop på golvet och grinade som ett barn....






Det känns mer än det ser ut ;-)
Det är väl ändå ganska illa när man måste ringa in blåmärken för att det ska synas?! :-D :-D :-D

Prinsar och prinsessor


Så här mysigt blev det på barnens rum efter senaste Ikea-trippen :-)



Jag veet att jag alltid har pratat om det här med "neutralt". Det måste ju inte vara rosa och puttinuttgulligull till flickor, och det måste inte vara blått och bilar och tåg och verktygslådor till pojkar.... Men hur lätt är det inte att falla dit? Innan man vet ordet av så har man köpt sänghimmel och påslakan fullproppade med hjärtan i klara färger till dottern och innan man hinner blinka så står man där och bäddar med de nya bil-motorcykel-lastbil-traktor-sängkläderna till sonen, och så undrar man hur sjutton man kunde gå från neeeutraaaalt till det där typiska?
Men visst är det kul! Det är skitkul att göra flätor (ja det går faktiskt, om man har tålamod. Haha) och tofsar, sätta i hårspännen som ramlar ur efter fem min, hänga på det rosa Hello Kitty-halsbandet, klistra på de där klisterörhängena som hon så noga väljer ut varje morgon och dressa henne i söta klänningar och strumpbyxor till, eller den där gulliga blusen till ett par fräcka jeans :-)
Och visst är det skitkul att klä Vidar i kamouflageshorts med kedja och den svarta Iron Maiden-tshirten! Eller när han har skjorta och jeans. Och de där blonda lockarna som jag väntar och väntar på att de ska växa ut lite till så han får pappas hårlängd och mammas lockar. Eller när han tittar på leylia och visar att han också vill ha tofs, eller örhängen - för så länge pappa och farbröderna har håret uppsatt och örhängen så kan man ju inget säga, eller hur ;-)

Jag längtar ihjäl mig till nästa Ikea-tripp! Jag måste köpa nya knoppar till köksluckorna, innan jag får ett allvarligt bryt!

Fredagsmys på Lextorp

Vi har en diskbänks-grill. Vi har haft en i skåpet i 3 år utan att använda den, till slut grillade vi laxbitar, vilka blev kanoners! Så jag tänmkte vara charmig till tusen och glänsa med att grilla kycklingfiléer.
Hur svårt kan det va? Den ena lampan slocknar när temperaturen är bra...



...sen är det ju bara att slänga i kycklingfiléerna...



...och se till att få ränderna snyggt placerade... (moooahahahaaa!) Och sen pressar man ner den övre grilldelen, låser fast och så kan man greja med annat under tiden.


Alltså, allvarligt talat, hur svårt kan det vara att grilla liksom? Jag har ju precis delat med mig av bästa tipsen!
Visst ser det smarrigt ut? Nyttigt till tusen med grillad kyckling, wokgrönsaker, harricots, fetaost, färska tomater och soltorkade tomater..



Tyvärr var det visst en aning svårare att grilla kycklingfiléer än jag trodde... Man hade utan större svårigheter kunnat klubba ner vem som helst med de torra hårda kycklingarna.... Man kanske ska satsa på att vända dom emellanåt istället för att bara pressa ner överdelen allt man orkar och sen låta dom grillas i typ 40 min. Calle åt inte upp sitt. Kräsna Carl! Jag åt iaf....


Så här nöjd och glad är jag efter första-gången-grillning och oätbar kyckling :-D

Från Leylia till mamma :-)

 

Idag hade Leylia ritat en teckning på dagis. Hon hade ritat "Mamma och Leia". Den översta gröna filuren är "Mamma" och den undre är "Leia".

Jag började gråta. Mammalyckan är total :-)


Man lär så länge man lever...

...och ikväll lärde jag Carln hur man färgar ögonfransar. Jag hade min gamla Skrållan som modell. (En docka som överlevde min tid, och som numera försöker överleva mina barn. Leylia har tattuerat stackars Skrållan, med bläck... Jag blev faktikt riktigt ledsen när jag såg vad stackars "Gokkan" (som Ley säger) råkat ut för...)
Han är fasn grym på det där med att färga ögonfransar! Han sa att han nog skulle gå som lärling hos A-C. WHAT? Jag har ju precis lärt honm hur man gör!


Först lägger man på färgen.
"Smacka på't bara! Ös på med färg! Mycket ska det va!"
"Vilken tur att jag har målat hela veckan på jobbet då, så jag har vanan inne.."
"Eeeh... Fast det här är ju inte riktigt samma sak..."

Sedan är det dags att föreviga mästerverket:

Efter tio minuter kom Calle tillbaka och frågade
"Du har väl inte somnat?"
"Vem? Jag? Nej, nej, nej..." Ärligt talat så hade jag tokslumrat och trodde på fullaste allvar att jag befann mig i Ann-Christines behandlingsrum...

Slutresultatet blev så här bra:

Man skulle ju kunna tro att killen gjort det här förr! :-)

Det här är vad vi använde oss av:

Fransfärg - Blåsvart
Creme för att hålla fast skyddspappren.
Skyddspapper under ögat.
3%ig cremeväte.
Blandningsskål och en pensel (som Calle tyckte var värdelös, men vad vet han? Egentligen? ;-) Min personliga favorit till just fransfärgning)
En neccessär från R.E.F proppfull med bryn-och-fransfärger, väteflaskor, krämer, penslar, blandningsskålar och div. tillbehör.

Jag känner tjejen som....


...har värsta utväxten EVER! Och jag ska kallas frisör?! Så här illa har jag inte sett ut på flera år! Det är ju faktiskt så här det blir för frisörer när det är full rulle och kaos och katastrof. Då är risken stor att man slutar så här. Frisörer föds inte med perfekt färg och okluvna toppar... Vi är bara prio....Ett? Nej. Två? Nej. Sist? Ja...



Klart!

Matplatsen i köket är K.L.A.R! Det enda som fattas just nu är ett runt matbord :-)

Pyssel och bokmal

Leylia pusslar på dagis.



Leylia läser bok på Maxi.



Lässtund med mamma medans pappa handlar.



Vidar har laddat upp med ett gäng "Hemliga Trädgården"-böcker.



Spännande :-)



Efter Rorri är detta helt klart favoriten just nu :-)

RSS 2.0