Man lär så länge man lever...

...och ikväll lärde jag Carln hur man färgar ögonfransar. Jag hade min gamla Skrållan som modell. (En docka som överlevde min tid, och som numera försöker överleva mina barn. Leylia har tattuerat stackars Skrållan, med bläck... Jag blev faktikt riktigt ledsen när jag såg vad stackars "Gokkan" (som Ley säger) råkat ut för...)
Han är fasn grym på det där med att färga ögonfransar! Han sa att han nog skulle gå som lärling hos A-C. WHAT? Jag har ju precis lärt honm hur man gör!


Först lägger man på färgen.
"Smacka på't bara! Ös på med färg! Mycket ska det va!"
"Vilken tur att jag har målat hela veckan på jobbet då, så jag har vanan inne.."
"Eeeh... Fast det här är ju inte riktigt samma sak..."

Sedan är det dags att föreviga mästerverket:

Efter tio minuter kom Calle tillbaka och frågade
"Du har väl inte somnat?"
"Vem? Jag? Nej, nej, nej..." Ärligt talat så hade jag tokslumrat och trodde på fullaste allvar att jag befann mig i Ann-Christines behandlingsrum...

Slutresultatet blev så här bra:

Man skulle ju kunna tro att killen gjort det här förr! :-)

Det här är vad vi använde oss av:

Fransfärg - Blåsvart
Creme för att hålla fast skyddspappren.
Skyddspapper under ögat.
3%ig cremeväte.
Blandningsskål och en pensel (som Calle tyckte var värdelös, men vad vet han? Egentligen? ;-) Min personliga favorit till just fransfärgning)
En neccessär från R.E.F proppfull med bryn-och-fransfärger, väteflaskor, krämer, penslar, blandningsskålar och div. tillbehör.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0