Med eller utan samvete?

 
Jag råkade ut för en mycket tråkig situation igår... Jag satte mig därför igår kväll och skrev ett mail, när jag fått lite distans till händelsen, men ändå medan jag fortfarande hade ångan uppe och alla känslor kvar. Däremot så skickade jag inte iväg mailet igår. Jag sparade det. Dels för att jag ville att någon mer skulle läsa igenom det, och dels för att landa i alla känslor och inte skicka iväg ett mail som är hafsigt skrivet, med mycket känslor och svårt att reda ut om det bara är stundens hetta eller om det faktiskt är ett seriöst mail. Jag ringde mamma och läste mailet för henne, och fick en OK-stämpel av henne ;) Idag visade jag mailet för Calle, och även han tyckte att det var bra skrivet. Då gick jag in och redigerade lite och fixade lite finlir, som rättstavning, radbyte, stor bokstav... Jamen sånt som kan komma av sig i alla hast när man författar ihop en känslostorm ;)

Mailet innehöll många "besviken" och "ledsen".
För det vet ju alla, att just de orden i kombination med en lugn ton/röst slår hårdare åt samvetet än vad en massa svordomar och gaphalsar ens kan drömma om.
Det är ju allmänt känt att man, som tonåring iaf, mår mycket sämre av att få höra att "Mamma blev jätteledsen" eller att "Mamma blev jättebesviken", än om man får en gaphals mot sig som bara skriker och svär. Då stänger man ju av fullständigt, det går in genom ena örat och ut genom det andra. Vem orkar bry sig om att lyssna på vuxna människor med gap-och-skrik-sjukan liksom?
Calle däremot, säger att det där med att spela på nåt dåligt samvete inte biter på mig. Han påstår att jag inte har något samvete ;) Det stämmer nog inte riktigt, jag är bara härdad ;D

Och på tal om svordomar! Jag får ofta höra att jag svär så infernaliskt på Facebook. Varenda inlägg innehåller minst ett fan, jävlar, helvete, asshole eller liknande. Jag har försökt förklara att eftersom jag svär så sällan på riktigt, så tar jag ut det där ;) Eller så är det för att jag tar ut det där som jag svär så lite annars? Hur som helst, mailet till Mr. Ordförande innehöll inte en enda svordom!! OMG!! Nytt personligt rekord? ;) Men det tar på krafterna att framställa sig som vuxen och seriös, men ändå visa att "din jävla sopa, gör nåt åt saken!!"...

Nu återstår bara att se vad svaret blir, om svaret blir ;)

Något tänkvärt efter den här evighetslånga mailproceduren, är att när man är så där jävla (där kom den!) arg och hetsig så skriv det där mailet eller smset eller vad det nu kan vara, spy på bara! Kaskadkräks rak ut! Men skicka inget. Skriv, lägg ner telefon, dator eller vad det nu kan vara, och låt det ligga några timmar. Lugna sig, och läs igenom igen. Är känslan densamma? Känns det fortfarande som en bra idé? Då är det bara att skicka. Om inte, då är det bara att radera alltihop och vara glad att man hejdade sig ;)
Om man bara kunde komma ihåg det här varenda gång också ;)

En helt vanlig måndag


Herregud, vilken dag vi haft!
Det började med väckning kl.06.45. Och det var inte alarmet som väckte mig först, det var världens piggaste bebis ;) Jag lyckades hålla henne kvar i sängen till.07.30 - då insåg jag att ungen kommer inte somna om, och om hon gör det så kommer jag också göra det och då kommer V ramla in på skolan bortåt lunch ;)
L var lättväckt idag, och det tro på tusan att hon var det, hon som gick upp kl.07.30 igår för att åka med farfar, J och C till husvagnen... Det var dags att ställa in både vår husvagn och farmor och farfars igår. Sen blev det middag tillsammans med farmor, farfar, J och T. Så när L skulle i säng igår kväll så somnade hon på två röda. kl.20.30 var det knäpptyst i övre delen av våningssängen ;)
V var inte lika sugen på att gå upp imorse, han som annars brukar vara så morgonpigg... Men han såg fram emot att klassen skulle sjunga för honom idag eftersom han fyllde år på lovet :)
Så när jag fick ryckt upp alla ungar, gjort mig iordning och fyllt alla magar med frukost så packade jag in allihop i bilen, körde V till skolan och åkte sedan vidare till mamma. L tyckte det var väldigt märkligt att vi skulle vara hos mamma trots att hon inte var hemma. "När kommer mormor hem?"
Nångång mellan 9-12 skulle DHL komma och lämna leveransen hos mamma och de hade så märkliga "krav" på vem som kunde ta emot paketen så jag tog med mig tjejerna och åkte dit. Det är märkligt, oavsett hur gammal man blir så är det alltid lika skönt att komma hem till mamma, oavsett tid på dygnet eller om hon är hemma eller på jobbet. Det finns liksom ett lugn där. Och det är en så skön känsla att komma dit, det liksom luktar mamma, jag kan känna hennes parfym när jag går upp för trappen, eller när jag går för nära en jacka eller halsduk och klänna att det luktar mamma. Men så har jag ju alltid varit väldigt mammig, och nu börjar jag undra om det nånsin går över? ;)
Åter till idag: Vi hann bara vara där i 40 minuter innan v världens största lastbil stannade till utanför. En skitstor, skitful, skitgul lastbil.Jag gick ner och öppnade dörren med S på armen. Vad chauförren gjorde? Han körde fram pallastaren till trappsteget, bad mig skriva på, och gick sedan tillbaka till lastbilen. jag gick upp med S eftersom det blev så jädra kallt att stå där nere med dörren öppen. Jag utgick faktiskt från att tomten till chaufför skulle ställa in pallen i hallen. Mern så hörde jag plötsligt hur lastbilen körde iväg. Kvar på grannens garageuppfart stod pallen. Skitgubbe! Jag ringde DHL fort som tusan, förklarade läget och blev -hör och häpna- vidarekopplad! I 7 minuter fick jag lyssna på signaler som gick fram utan att nån svarade. Då gav jag upp och ringde A istället. Han var på väg till Gbg. Men så sa att han jag kan ju öppna plasten och bära in kartongerna var för sig. Givetvis. Det täntke jag inte ens på. Sagt och gjort. Sen ringde jag mamma som skulle återuppta jakten på den skyldige ;)
Eftersom chauffören var så tidig så kunde jag och tjejerna hänga i soffan i ett par timmar innan vi värmde lite mat och sedan åkte för att hämta V på skolan.
När vi hämtat V så åkte vi hem igen, förberedde middagen och fixade mellanmål i form av korv+bröd+mos innan det var dags att åka till farmor som skulle passa L och S medan jag åkte med V till bandyträningen. Så när vi kom hem igen vid 18.30 så var det onekligen galet skönt att fiskgratängen stod förberedd på sprisen, så jag behövde bara sätta på ugnen och slänga in formen när temperaturen var där den skulle. Under tiden badade jag alla ungar, körde en maskin tvätt, vek och sorterade tvätten från igår och duschade av mig själv. Sen åt vi och kämpade för att hålla S vaken tills jag hade ätit färdigt. Lillhjärtat vill ju gärna sova kl.19, så från ca.16.30-17 märks det att det snart är dags för sängen och kl.18-19 är bara en transportsträcka tills jag äntligen kan ge upp kampen om att hålla henne uppe "en liiiiten stund till". Idag kämpade vi ända till kl.20. Men hon somnade på två röda, sedan kom C hem och läste för V och L.
Imorgon är det dags för fotografering på dagis, och jag har äntligen bestämt vilken av de tre outfit-alternativen vi (jag) ska köra på :)
På onsdag är det Mulle för L, och på kvällen är det gympa. På lördag är det dags för bandyträning för V och simskola för båda två. Behöver jag meddela att jag är glad att jag har mitt körkort? Och behöver jag meddela att jag är innerligt tacksam för all hjälp jag får av farmor, farfar, J, T och mamma? Och behöver jag meddela att jag tycker att jag är värd några timmar i soffan på kvällen? ;) Jag täntke dock försöka strya upp mina sovrutiner lite, och komma i säng mellan 22-23 istället för 23.30-00.30. Igår gick jag och la mig vid 22.30 och somnade bortåt 23, och jag kan säga att det kändes betydligt lättare att gå upp imorse, även om ajg fortfarande var vansinnigt trött, men det är jag ju varje morgon ;) Lovet gick alldeles på tok för fort, jag fattar inte vart hela den veckan tog vägen!

Några bilder från idag :)

       
     


H

 

I huvudet på en 5åring.

Vissa dagar får man höra nästan allt som rör sig i huvudet på en femåring... Idag, vid frukosten, var det precis så.

-Mamma, jag är pappas dotter... Och Vidar är din son. Och Siri är min lillasyster... Och du är mormors dotter. Och pappa är farmor och farfars son. Och Joel och David är också farmor och farfars son. Men mormor Eva då?
-Mormor Eva är ju mormors mamma, och jag är mormor Evas barnbarn. Du är ju mormor och farmor och farfars barnbarn... Här blev det nog lite rörigt, så hon bytte samtalsämne istället för att spinna vidare på generationerna.

-Mamma? När man dör så får man ligga i jorden, vid kyrkan.
-Ja, för en del är det ju så...
-Fast skuggan åker ju upp till himlen, det är ju bara resten som ligger kvar...
-Ja, så är det ju...
-Men först får man åka bil och ligga i en säng...
-Får man åka bil??
-Men jaaaaa. Man kan ju inte GÅ till kyrkan när man är död heller!
-Nej, det kan man ju inte göra...
-Och sen åker skuggan i sängen upp till himlen...

Efter en stunds funderande så bytte hons amtalasämne igen.

-Mamma, du har ju en Leylia, en Siri och en Vidar...
-Ja, precis!
-Ville du alltid ha tre barn? När du var en liten tjej, önskade du att du skulle få tre barn då?
-Ja, jag ville ju så klart ha en Vidar, en Leylia och en Siri, och det fick jag ju! Vilken tur va!?
-...ja och så ville du väl ha pappa också?
-Ja, jag ville ju så klart ha er pappa också...
-För vi måste ju ha en pappa!
-Ja ni måste ju ha en pappa...
-Vilken tur att vi har vår pappa Calle! Men mamma, vill du inte ha fler bebisar?
-Jag har ju redan tre?
-Jamen, du kan ju ha......87!!
-87?? Ojdå, vem skulle mata alla dom?
-Hmmm... Då måste man ju ha 64 armar...
-Det räcker nog inte med 64 armar till 87 bebisar...
-Nej man måste ju ha 87 armar då! Och 87 tuttar!!
Uttrycket 'kossa' fick precis en helt ny innebörd ;)

-Tänk om du hade 87 Leylior....
-Det hade ju vart mysigt!
-Näääää, det går ju inte!
-Haha! Och tänk att ha 87 surLeylior! Ojojoj, det vore ju tokigt...
-Det gååååår ju inte mamma...

Haha! Roliga unge! :D Men visst är det roligt att lyssna på ungarnas funderingar och tankar... :)

28



Ja, det är den dagen idag! Och morgonen till ära drack jag kaffe med Marilyn Monroe ;)

Helt otroligt! 28år! Och hur mycket har jag inte hunnit med redan!?
Jag har utbildningar, erfarenheter, success, misslyckanden och lycka i bagaget, och jag har världens bästa människor runt mig! Jag saknar ingenting, jag har allt och alla jag behöver, och jag kunde inte vart lyckligare! :)

Mellanhjärtat


Innan bilturen igår lyckades mellanbarnet (den där placeringen i syskonskaran som ska vara lugnast) balla ur innan vi ens lämnat garaget. Hon är dramaqueen ut i fingerspetsarna, och kallas Humöret ;) Hon har fått mitt temprament - hon är precis lika hetsig, viftig och aggressiv som hon är glad, sprallig och mysig. När hon är på nåt humör så är hon det ordentligt, kan man väl säga. Men hon är lika svajig som jag, men hon är även precis lika lättläst som jag ;)
Jag kan erkänna att hennes utbrott är hysteriskt roliga ;) Jag skulle aldrig skratta åt henne, men jag skrattar åt mig själv! Igekänningsfaktorn är skyhög! Jag kan räkna sekunderna från utbrottet tills det smäller i dörren till hennes rum.... Jag vet previs hur många steg vi har i trappan, efter hennes humör ;) Det är väldigt mycket Lotta på Bråkmakargatan över henne :)

Men det finns inget som inte lite läppglans kan fixa! ;)


Kärlek när den är som bäst ♥

Hela familjen Andréasson/Rydén samlade i ett enda inlägg ;)



♥ Charlotta ♥ Carl ♥



♥ Vidar ♥ Leylia ♥ Siri ♥

Rabarbersaft


Jag slog på stort och försökte mig på att göra egen saft på rabarber som Calle hade med sig hem från husvagnen, och det blev bra! :)



Rabarbersaft ca 2 liter

1 kg rabarber
1.5 l vatten
4.5 dl strösocker
st lime, saften
1 vaniljstång

- Skär rabarbern i småbitar och koka i vattnet i cirka 15 minuter, rör inte då blir saften grumlig. Sila och släng rabarberresterna.

- Koka upp spadet igen tillsammans med strösocker, vaniljstångsurskrap och limesaft, låt svalna.

- Häll upp saften i tillbringare eller väl rengjorda flaskor.


Jag tog råsocker istället, och ca. 1liter vatten till 800g rabarber.
Tyvärr blev det svart grummel i min saft efter vaniljstången, men det är inget som stör varken smak eller utseende ;)


Frukost, lunch, middag


Godaste (och enklaste) frukosten just nu är overnight oatmeal.
Hur simpelt som helst! Detta förbereds kvällen innan, och spar tid på morgonen - tidsspar är ju en småbarnsförälders bästa vän ;) T.o.m jag som avskyr havregryn och havregrynsgröt tycker att detta är toppen!

1dl havregryn
1dl mjölk
2tsk linfrön
1msk honung
frysta bär

Alltihop blandas i en burk med tätslutande lock och ställs in i kylen över natten. På morgonen häller man bara lite mjölk på och toppar med ytterligare bär om man vill. Kanongott!
Tillsammans med ett ägg och Paulúns superjuice (bullshit, förmodligen, men den är god ;) ) står man sig hur länge som helst!



Härligaste lunchen i denna uteblivna sommarvärme är ju helt klart melon-och-fetaost-sallad!

Vattenmelon
1/2 pkt fetaost
Olivolja
Mald rosépeppar (eller pepparmix på burk)
Färsk mynta
Skär melon och fetaost i bitar, ringla över olivolja, strö över peppar och myntablad - klart!
Och så lite limevatten till - smarrigt! :)



Ett tips på superenkel, mättande middag är potatissoppa!

500g potatis
3 morötter
1 gul lök/purjolök
1 färsk broccoli
Rapsolja
1 liter vatten
1 dl torkade röda linser
1 grönsaksbuljongtärning
1 dl grädde

Skala och skiva potatis, morötter, lök och broccoli.
Hetta upp oljan i en kastrull och fräs löken mjuk.
Tillsätt potatis, morötter, broccoli, vatten, linser och buljongtärning. Låt puttra ca.15 min tills grönsaker och linser är mjuka. Mixa! Häll sedan i grädde, smaka av med salt och peppar, häll upp på skålar och toppa med persilja. Klart!
Ett tips är att servera med bröd och knaperstekt bacon :)


Bortskämda barn


Det här med barnuppfostran är ett känsligt och ständigt aktuellt ämne, precis som rosa vs. blått, eller barnens kläder - en pojk i rosa kan väl aldrig vara sunt?! Lika lite som en flicka i snickarbyxor...?

Jag verkar ha en förmåga att reta upp folk, både kända och okända. Jag förstår inte varför my way sticker så i ögonen på folk...
Jag har dessutom flera exempel. Jag tänker inte ta upp alla...
Men flera aktuella ämnen är det här med att bära barnen, eller att de sover i dubbelsängen, eller att de hellre snuttar på min hand än att suga på nappen...

Jag bär på S. Jag bär henne överallt! Hon åker på armen när hon sover, när hon är vaken, när hon är ledsen, när hon är glad, och bara för att jag tycker att det är mysigt... Jag går med min näsa nerkilad i hennes veck i nacken och jag börjar nästan gråta vid tanken på att hon inte alltid kommer vara så här liten! Hon åker på armen när jag lagar mat, när jag lämnar V och L på dagis, när jag äter frukost, när jag äter middag, när jag sminkar mig, när jag borstar tänderna, när jag klär på mig, och det är knappt så jag sätter ner henne ens när jag ska på dass! Jag har köpt en bärsele till henne, eftersom hon inte längre vill åka i vagnen... Den här ungen vill ha närhet, precis som jag!
Kommentarer som "Herregud, du kommer ju alltid få bära runt på henne om du vänjer henne vid det nu!" eller "Du skämmer bort henne!" eller "Du kommer förstöra din rygg!"
Svar på det: Skit i min rygg! Mind your own buisness! Och nej, jag kommer inte alltid vara tvungen att bära runt på henne. Faktum är att jag har väldigt -väldigt- svår att tänka mig att hon, när hon är 18år och ska ut med polarna på krogen, kommer säga "Snälla, lilla pluttmamma, jag ska ut ikväll, men eftersom du har skämt bort mig med att åka på armen så måste du följa med, för du måste bära mig..." I honestly don't think so, inte ens i min vildaste fantasi... Och faktiskt, om det kallas att jag skämmer bort henne genom att låta henne vara nära och ge henne den tid hon behöver, så låt mig göra det då!

Fler kommentarer:
"Låter du henne snutta på det där viset så kommer hon aldrig sluta, ge henne napp istället!"
Men för jösse namn, låt ungen snutta på min hand om hon vill det, hon kommer inte växa fast! Och jo, hon tar nappen, men (som vi alla redan vet) mamma är bäst. That's it.
"Sover h*n i er säng?! Ta bort ungen därifrån, annars kommer ni aldrig bli av med henne/honom!"
Eeh, jo. Jag tror faktiskt det. Jag tror, på fullaste allvar, att mina barn kommer komma till en gräns där de tycker det är skitpinsamt att sova bredvid mamma... Eller så växer de helt enkelt ifrån det behovet. För mig tog det 16år ;)

Eftersom jag har flera barn så har jag även flera erfarenheter av helt olika individer med helt olika behov och helt olika viljor och krav. Och av erfarenhet så vet jag att 7åringen, som sov i dubbelsängen tills han var 1,5 år, har kommit ifrån behovet av att ligga och trängas med mamma och pappa. 5åringen, som också sov i dubbelsängen tills hon var 1,5år, har också kommit i från det behovet. T.o.m S, som är 9 veckor sover i egen säng!
V som sovit mellan oss redan från dag 1, har slutat med det. Han har även slutat med napp, välling, blöja och nattmål. Han, som trivdes allra bäst när han var nära och gärna blev buren, har t.o.m slutat åka i bärselen! ;)
L, som också sov mellan oss från dag 1, har slutat amma - utan protester (trots omgivningens ständiga bekymmer om att hon använde mig som napp i över 1 år) ;)

"Det finns inga vuxna som använder blöja, napp eller dricker flaskvälling..." /Barnens farfar

Varje gång har jag fått höra att jag skämmer bort mina barn. Sen när blev det något negativt att skämma bort sina barn med närhet och kärlek?!
Det är mina barn och jag ger dem så mycket närhet vi vill! Barn är barn så kort tid, och varför ska man då knuffa undan dem? Varför ska man mata in dem i ramar att hålla sig inom, varför kan de inte få ha fritt spelrum och fri tillgång till sina föräldrar? Varför ska föräldrarna alltid ha så jävla många måsten och så mycket annat att göra? Varför tar man inte till vara på den korta tid det handlar om?

Likheter




Siri skrattade åt mig när jag undrade varför hon jagade upp mig omänskligt tidigt en söndagsmorgon ;)
Först försökte hon förmodligen kväva skrattet, sen brast det ut i ett asgarv och till sist ett fniss och "oj, förlåt, jag försökte verkligen att inte skratta åt dig..." ;)
9 veckor gammal och redan på pricken lik sin otaktiska, ofinkänsliga, skadeglada mor ;D

;)


.


Tänkvärt


~Barn börjar med att älska sina föräldrar
Efter en tid dömer de dem
Sällan, om nånsin, förlåter de dem~

Viktigt!!


Nu är det onekligen väldigt längesen jag uppdaterade här. Det betyder att det här inlägget är ett av de viktigaste jag har uppdaterat med. Det handlar om Ida. Och det handlar om Pandemrix. Vaccinet som alla skulle ta för att inte drabbas av svininfluensan. Men vad kunde man drabbas av om man tog vaccinet? Och vad skulle hända om man inte tog det? Det lovades att det inte skulle finnas några allvarliga biverkningar eller kroniska sjukdomar. Var det någon som visste att det inte låg tillräckligt mycket forskning bakom vaccinet som -mer eller mindre- gällde valet mellan liv eller död. För visst väljer väl de flesta det förstnämnda? Man litar på myndigheterna. För det ska man ju. Eller? Läkemdelesverket då? Kan man lita på dom? Hur kan man delat ut något till befolkningen som man inte vet tillräckligt mycket om? Hur kan man hafsa ihop ett spel utan att tänka på vad det kan innebära för spelarna?



”Förlamades av vaccinet”

”ÅNGRAR MIG ENORMT” Sedan vaccinationen är Ida Andersson, 27, förlamad i ansiktet. Hon har den kroniska lungsjukdomen sarkoidos och är extremt trött. I två års tid har hon varit sjukskriven på heltid. ”Vaccinet förstörde mitt liv”, säger hon.

”ÅNGRAR MIG ENORMT” Sedan vaccinationen är Ida Andersson, 27, förlamad i ansiktet. Hon har den kroniska lungsjukdomen sarkoidos och är extremt trött. I två års tid har hon varit sjukskriven på heltid. ”Vaccinet förstörde mitt liv”, säger hon.

Ida, 27, ville skydda sig mot svininfluensan – nu kan hon knappt gå: Det är ett helvete

 

Myndigheterna lovade i princip ett vaccin fritt från allvarliga och kroniska biverkningar.

I dag vet vi att det var fel.

Hittills – 2,5 år efter vaccinationskampanjen mot svininfluensan – har 177 personer insjuknat i narkolepsi orsakad av Pandemrix.

Nästan alla är barn och ungdomar.

Samtidigt kämpar 95 medlemmar i gruppen Livet efter sprutan med att få sina sjukdomar och symptom erkända som läkemedelsskador av Pandemrix.

I två dagar berättar Aftonbladet om dem som myndigheterna helst vill glömma. Vaccinets offer.

Ansiktsförlamning. Lungsjukdom. Onormal trötthet. Och ben som inte bär.

Allt förändrades efter att Ida Andersson, 27, tagit vaccinet.

– Att jag ser för jävlig ut i ansiktet har mindre betydelse. Det är inte snyggt, men jag tycker att mina ben och tröttheten är värre, säger hon.

Ida Andersson hade precis fått nytt jobb i klädbutik, efter sex år som servitris, när hon vaccinerade sig i november 2009.

– Tio timmar senare fick jag andningssvårigheter och min mamma körde in mig till akuten.

Lungröntgen visade att alla lymfkörtlar svullnat upp.

Hon hade drabbats av den kroniska lungsjukdomen sarkoidos.

– Jag har förmodligen sjukdomen i hela lymfsystemet. Jag är säker på att det var vaccinet som utlöste den, säger hon.

Cellgifter lindrar lite

Ida Andersson har andningssvårigheter och är förlamande trött. Cortison och cellgifter lindrar bara lite.

– Jag får kämpa för att hålla mig vaken några timmar varje dag och blir fruktansvärt trött av ingenting.

Efter vaccinationen har allt fler märkliga symptom drabbat henne: Ansiktsförlamning. Värk i hela kroppen. Dubbelseende. Dålig balans. Domningar. Svaghet i armar och ben.

– Benen blir som spagetti. Jag har ramlat många gånger. Är det längre sträckor får det bli rullstol.

När hon äter måste hon stötta mungipan med en servett, annars rinner maten ut.

Två hjärnröntgen. Fyra ryggmärgsprover. Ida Andersson säger att läkarna gjort allt.

– Men de kan inte förklara mina neurologiska symptom.

Hennes läkare anmälde lungsjukdomen som biverkning till Läkemedelsverket, men inte ansiktsförlamningen eller de neurologiska symptomen.

I höstas avslöjade dock en stor registerstudie i Stockholm att Pandemrix ökar risken för just halvsidig ansiktsförlamning.

Syftet var att undersöka om Pandemrix ökade risken för svåra neurologiska sjukdomar, som MS och Guillain-Barrés syndrom, eller autoimmuna sjukdomar, som typ 1-diabetes och ledgångsreumatism.

Såg inget samband

– Vi kunde inte se något sådant samband. Däremot fanns en liten ökning av ansiktsförlamning, inflammatorisk tarmsjukdom och parestesier, säger Ingemar Persson, professor på Läkemedelsverket.

Studien visade att Pandemrix ökar risken för ansiktsförlamning med 25–34 procent – men bara i medicinska riskgrupper.

– En tolkning är att man då har andra sjukdomstillstånd som påverkar risken, säger Ingemar Persson.

Studien utfördes av Läkemedelsverket, Karolinska institutet, KI, och Stockholms läns landsting och publicerades i British Medical Journal i oktober 2011.

Och snart påbörjar Läkemedelsverket och KI en ny, större registerstudie omfattande landstingen Skåne, Kalmar, Västra Götaland, Östergötland, Stockholm, Värmland och Norrbotten.

– Vi vill bekräfta vad vi sett i Stockholmsstudien.

”Ångrar sprutan”

Att det skulle finnas ytterligare allvarliga risker med Pandemrix avfärdar dock Ingemar Persson.

– Det finns bara ett enda oroväckande fynd hittills – och det är narkolepsi bland barn och unga. Annars talar det emot att det blir allvarliga riskeffekter av Pandemrix, säger han.

Ida Andersson försöker hålla hoppet uppe, men det är svårt.

– Vissa dagar är jag jätteledsen, jag ser ju ingen ända på det, säger hon.

– Det som skrämmer mig mest är att jag ska bli sämre. Då kommer jag inte att kunna gå alls. Jag ångrar sprutan så enormt i dag. Det är ett helvete rent ut sagt.


DECEMBER 2011 Sedan Pandemrix-sprutan kan Ida Andersson inte gå mer än cirka 500 meter, sedan viker sig benen. ”Benen blir som spagetti. Jag har ramlat många gånger. Är det längre sträckor får det bli rullstol”. DECEMBER 2011 Sedan Pandemrix-sprutan kan Ida Andersson inte gå mer än cirka 500 meter, sedan viker sig benen. ”Benen blir som spagetti. Jag har ramlat många gånger. Är det längre sträckor får det bli rullstol”. Foto: Roger Lundsten SEPTEMBER 2009 ”Jag var en tjej som älskade att jobba och att vara i farten. Allt det har tagits i från mig”, säger hon. SEPTEMBER 2009 ”Jag var en tjej som älskade att jobba och att vara i farten. Allt det har tagits i från mig”, säger hon. Foto: Privat


Länk till artikeln:
http://www.aftonbladet.se/halsa/article14320806.ab

Om

Min profilbild

Charlotta

Lotta heter jag. Jag heter Lotta. Heter jag Lotta? Jag -Lotta- lever i Trollhättan med min Carl och våra barn -Vidar 7år, Leylia 5år och Siri 4månader.

RSS 2.0