31/8
Personligen uppskattar jag ärlighet med en gång och från personen det gäller. Omvägar är inget för mig.
Och trots att jag vet att det egentligen är så man bör göra, så vet jag inte hur mycket jag ska berätta. Jag vill berätta allt, men hur vet jag om det är det bästa?
Igår, efter 23år, har jag äntligen fattat varför det kan ta så vansinnigt lång tid på toa för en del människor. Det finns personer som tar med sig tidningen. Varför man gör det kommer jag däremot aldrig förstå. Hur kan man ha såpass med ro i kroppen att man bosätter sig på toa i uppåt en 20 minuter?! Jag träffade en person en gång som faktiskt tillbringade tjugo minuter på toa, varja gång. Utan tidning. Det kommer jag heller aldrig förstå. Helt vansinnigt ju. Har man inget bättre för sig?
Jag drömmer och inbillar mig. Mardrömmar alltså.
Jag drömmer att nån gör inbrott under natten när vi sover och att dom hugger ihjäl oss allihop. Jag vaknar och svettas som en tok och undrar vart sjutton jag är nånstans.
Jag drömmer att jag vaknar och har en känsla av att nåt är fel, så jag går in till Vidar och medveten om risken att väcka honom så tänder jag lampan i taket. När jag kommer fram till honom så ligger han bara där, blek och helt livlös. Längre än så kommer jag aldrig, för precis som jag ska öppna munnen och skrika så vaknar jag av att Calle är på väg in till honom.
Jag fattar inte varför. Vad är det för fel på mig?! Jag förstår inte vart det kommer ifrån....
Jag skulle vilja ha en drömtydarbok.
Och förresten så har Vidar namnsdag idag :-)
Huuuha! Idag har jag massor att göra, tusen samtal att ringa. Gaaah!
Och jag ska fortsätta våndas över sanningen.
It will soon be over.....
Update
Jag knäcker alltid ägg i ett glas, för att se så det inte kommer med skal, innan jag häller det i bunken eller slänger ner det i stekpannan. Jag gjorde även så igår: knäckte ägget i glaset, slängde skalet i diskhon och sen hällde jag ägget i stekpannan. Utom ett. Det sista knäckte jag mot kanten på glaset, slängde ägget i diskhon och var nära att släppa skalet i glaset. Jag såg ju att jag gjorde fel, men det gick så fort att jag inte reagerade förrän ägget var halvvägs ner i diskhon. Hahaha!
Imorse skulle jag göra kaffe, samtidigt som jag funderade på om jag skulle göra vällingen till Vidar med en gång, eller vänta tills han säger till. Det resulterade i att jag tog fram vällingpulver istället för kaffet. Haha! Som tur var så reagerade jag snabbare än vanligt ;-) och hann byta ut innehållet i kaffefiltret innan jag satte på kaffebryggaren.
Jag funderar på om det kan vara så att mitt huvudinnehåll har kolapsat fullständigt? Jag blir yr och snurrig hela tiden. Om jag sitter ner och rester mig upp så blir jag yr, gör jag tvärtom så blir jag yr. Hela tiden. Och när man har småttingar så flyger man upp och ner från golvet mest hela tiden....
Igår var vi på BVC. Vidar lekte som en tok med alla leksaker i väntrummet, jag trodde det skulle bli tvärtom och var inställd på att springa fram och tillbaka i korridorerna och jaga honom. När sköterskan hämtade oss (en kvart efter utsatt tid, man kan bli tokstressad för mindre) så blev Vidar helt hysterisk och ville inte skiljas från alla roliga leksaker. Men så fanns det en låda fullproppad med dockor och bilar och klossar inne på rummet och det dög bra det med. Sköterskan skrattade och tyckte att han var otoligt pratglad och underhållande. Haha!
Leylia fick sin första vaccination. Hon blev arg, skrek och var jätteledsen. Väl ute i väntrummet igen fick hon mat och Vidar lekte vidare. Han imponerade på mig, jag trodde faktiskt itne att det skulle gå så himla bra. Han har ju alltid proppfullt med myror i brallan annars och kan inte sitta still, men igår hade så mycket annat att leka med :-)
När vi kom hem var det dags att sova. Och när farmor slutade jobbet kom hon förbi och tog med Vidar ut. Det var verkligen jätteuppskattat! Leylia var jätteldesen och skrek och ville inget annat än att bli buren. Lillskit hade jätteont och låret var jätterött. Hon fick alvedon och det blev lite bättre iaf, men efter några timmar var hon som vanligt igen :-)
Calle hade med sig glass och choklad hem. Gissa om jag svullade till Weeds!
-"Du behöver väl inte ta alla Plopparna och Centrarna med en gång..." (Calle)
-"Varför inte!?" (Jag)
Jag kallade Calle för terrorist och Leylia skrattade :-D
-"Tog du allihop iaf??" (Calle)
-"Ja, det är lika bra att äta upp allt på en gång.... Hehe!" (Jag) "OCh det borde du väl ha lärt dig by now att jag inte kan spara på nånting! Hahaha!"
Han bara skrattar åt mina tokiga idéer....
Imorse när jag hämtade Leylia i sovrummet så var hon onekligen väldigt glad över att se mig. Hon har inte ärvt varken mitt eller Calles morgonhumör. Hon är inte släkt med nån av oss :-D
Idag har jag träningsvärk. Slut skratta, det är på riktigt! Och det är inte chokladtarmen jag har träningsvärk i. Det är magen, och igår hade jag träningsvärk i låren och rumpan. Herrigud, jag visste inte att jag hade så många moschler!
Idga har jag även lärt Vidar cykla på trehjulingen! Det resulterade i skitmycket grus på golvet i vardagsrummet. Han nådde inte heller ordentligt ner till tramporna. Haha!
I helgen ska jag förmodligen frisera mormor och efter det ska jag SHOPPA! Jag ska köpa den där förbannade jackan som jag aldrig får tummen ur att prova. Damn it vad trött man kan bli. Och arg dessutom.
Jahaja. Mamma kommer inte komma hit imorgon :-( Så kanske sätter jag mig här och uppdaterar dagens händelser istället.
Vi ses.
/C
I brist på annat.
- Du inte kan minnas när du senast sov mer än sex timmar i sträck.
- Du njuter av en lång sovmorgon till 8:00.
- Du hittar durkslaget i toalettstolen.
- Du varje gång som du går ut för att köpa nya kläder till dig själv istället kommer hem med
pyjamasar med små grisar på i storlek 62.
- Du lyssnar fascinerat med halvöppen mun när folk pratar om aktuella biofilmer, teaterpjäser, nya romaner och annat du aldrig hört talas om.
- Du inte längre kräver att det du har på dig ska vara rent. Inte SÅ fläckigt duger bra.
- Du tycker att Sempers aprikospuré är riktigt god.
- Du börjar använda ändelsen -is på det mesta. Dagis, mellis, gullis, sötis och absurda självkonstruerade avarter som tröjis, parkis, vovvis och sängis.
- Din senaste litterära upplevelse är Max Balja och din näst senaste Max Potta.
- Du råkar kalla din partner för pappa.
- Du vill skicka lönnmördare på barnet som gjorde sönder ditt barns leksak så att det började gråta.
- Du har bara tid att raka det ena benet.
- Du gömmer dig i badrummet för att få vara ifred.
- Barnet kräks, och du fångar det i händerna.
- Du skaffar en barnvakt då du och din man inte varit ute ensamma på evigheter, och sedan tillbringar du halva kvällen med prata om dem och ringer och kollar att det går bra.
- Du använder ditt eget saliv till att tvätta ditt barn i ansiktet.
- Du har inte hjärta att ge bort bebiskläderna, det är så slutgiltigt att barnet blivit stort då.
- Du säger minst en gång om dagen: "Det här med moderskap är ingenting för mig", men vet att det inte finns något i hela världen du skulle byta bort det mot.
Rätta mig om det inte stämmer
Livet är underbart
Jahaja. Nästan allting avslutat.
Helgon.net är avslutat. Familjeliv.se avslutas den 1/9. Men jag lär komma tillbaka till Familjeliv förr eller senare :-D
Just nu har jag bara inte tid med alla dessa sidor. Jag satsar hellre på en grej helhjärtat, än tusen saker halvhjärtat.
Jag skrev för några inlägg sedan att jag redan hade full koll på vad som ska packas ner och vad som ska kläs på vem när vi ska till Brålanda. Barnens grejer är fortfarande samma. Men när det kommer till mig själv så är det helt enkelt bara att tänka om. Det var nyinköpta kläder jag skulle haft, men det är ju bara att fetglömma. Guuud vad tråkigt det är att diskutera med folk som inte är ett skit intresserade och som bara säger "Behöver du verkligen det där?" Kan jag aldrig, nångång för höra "Vad roligt att du har hittat nåt nytt som du så gärna vill ha, det är du verkligen värd!".
Ingen som läser det här behöver ta åt sig.
Jag har förövrigt konstaterat att alldels för många männskor har kass inställning. Alldeles för många människor ser negatvia bitar istället för att vända på steken och se det positiva i situationen. Jag är en av dom som insett att min egen tankegång har varit precis likadan. Men inte längre, inte lika mycket iaf :-)
T.ex. när ungarna har skitdåliga dagar, inte sover på nätterna, gapar och skriker eller när man bara konstaterar att det är inte så jävla enkelt att ha barn födda så tätt. Men vad ska jag göra åt saken? Jag skulle aldrig nånsin, mot nånting byta ut nånting i mitt liv (okej, det finns väl en och annan jag skulle klara mig utan, eller gjort mig av med för längesen om alla andra bara vetat bättre. Men min Carl och mina barn skulle jag aldrig klara mig utan.)
Och visst, det är ofta tråkigt att vara hemma och måndag eller lördag, det är liksom the same. Men faktum är att det inte kommer vara så resten av livet. Vi kommer inte byta bajsblöjor i all evighet eller torka upp ingrodd välling från golvet eller krypa på alla fyra och leta nappar, eller torka mat från väggar och tak. Vi kommer inte heller vakna tvåhundratjugosju gånger / natt för att barnen är sällskapssjuka. Vi kommer inte heller ha sängen full av ungar, sova på kanten (eller i Calles fall; Vidars säng ;-) ) och ha en värkande kropp på morgonen som påminner om att vi borde skaffa en 2,5m bred säng. Men det är ju en del av charmen. Eller hur? När det här är över kommer nog t.o.m jag längta tillbaka och önska att jag inte hade haft så bråttom genom livet.
Det finns ju faktiskt dom som inte kan få barn överhuvudtaget, så vad har jag för rätt att gnälla överhuvudtaget egentlligen? ;-)
Men det finns många andra som negativiserar hela sin (och andras) tillvaro, och som bara inte kan se minsta lilla positiva grej en endaste dag.
"Åh, vad jobbigt allting är idag igen, precis som igår och i förrgår, och dagen innan det osv." Var glad att det inte är värre.
"Jag har så dåligt med pengar..." Det finns dom som inte har några pengar alls. Pengar är inte det viktigaste här i livet, det gör bara tillvaron lite roligare :-D
"Att ni orkar med allting, med hus och två så små barn." Det finns dom som inte kan få några barn alls, så jag är enbart tacksam. Och hur många i vår ålder har möjligheten att köpa hus?
"Jag hatar mitt jobb." Var glad att du har ett jobb.
Det finns en person i min närhet som aldrig kan säga:
"Åååh, vad härligt det var att vakna i morse! Allting är bara helt suveränt!"
Istället brukar det låta så här:
"Jag har så ont där, och där och där och där... och där och där och där och där och där..."
"Det bara regnar och blåser och är kallt hela tiden."
"Det är så varmt ute."
Det är aldrig riktigt bra. Det är inte roligt att höra allt detta negativa.
Var positiv! Det är väl roligt att det kommer folk och hälsar på, som vill träffa dig! Det är väl härligt när det regnar, då kan man dessutom få gjort massor inomhus och man slipper vattna utomhus. Och när solen skiner kan man sätta sig ute, är det för varmt så kan man sätta sig i skuggan.
Över till något annat.
Calle skrev nåt otroligt roligt i sin blogg häromdagen. "Inga rövare finns i skogen". Jag skrattade så jag knappt fick nån luft! Inte för att det bara är en rolig story, utan för att alltihop faktiskt är sant. Jättesant! Och det är så himla roligt skrivet! Som han sa till mig: "Daniel vill ju faktiskt vara en friluftsmänniska." Och jag svarade att det är jag redan, men jag är en friluftsmänniska i stan. På Överbys parkering skulle t.o.m jag kunna räkna mig som en av Sveriges bästa orienterare. Hahaha!
I lördags tog vi med oss barnen ut på en promenad. Det dröjde inte mer än ungefär fem minuter innan jag sa:
"Åååh, jag är kissnödiiiiig!"
"Varför kissade du inte innan du gick på toa då?!"
Jag skrattade nästan ihjäl mig! :-D
Vi stannade till hos Calles föräldrar och pratade med hans pappa om ordspråk och annat.
Jag berättade att jag nyligen läst det bästa: "Den som spar han har - men itne särskilt roligt." Sant, ansåg jag.
"Precis. Jag spar och Lotta har roligt." (Calle) Hahaha!
Det är ju tur att vi kan skratta både med och åt varandra :-D
Rosaluddigt och idylliskt. HA!
Mormor kom hit efter jobbet, hon hade shoppat åt bebisarna och lämade lite annat hon samlat på sig sen sist :-) Sen tog vi fram saxen, drack kaffe, förberedde middagen, lekte med bebisarna, dammsög och skakade mattor :-D
Vidar har upptäckt rabatten på baksidan. Han tog en mugg, tryckte ner den i rabatten och grävde upp så mycket jord han bara kunde få plats med, sen tömde han muggen på plattorna och så började han om igen. Han använde sig t.o.m av nåt rabatt-redskap när vi tog ifrån honom muggen. Han har tittat på pappa och lärt sig hur man gör. Hahaha!
JA! Jag och Vidar (eller mest jag iofs.) byggde koja på balkongen. Hahaha! Ojojoj, vad roligt han hade där! :-D
Jag rotade fram em kimono som jag hade när jag var riktigt liten. Han såg ut som en sumobrottare! Hahaha! Han är bara för söt! :-D
Sen tappade han en stor kockel-bumling på stortån :-(
-"Men sätt er inte då! Hitta på nåt så han får annat att tänka på!" (Calle)
-"Men...Men...Han har ju så oooont...." (Vidars fesiga mamma. Hahahaa!)
Min stackars bebis.... Jag hade garanterat grinat jag med om jag hade fått den jättestora stenen på tån! Det hjälpte inte ens att blåsa, det gjorde ju ont bara det! Ajajaj!
Böckerna har inte kommit. Tidningen har inte kommit. Premierna har inte kommit. Gaaaaah! Jag får utbrott! Kan dom inte ha alla stackars hemmagående mammor (vars höjdpunkt på dagen är när posten kommer) i bakhuvudet när dom ska skicka ut saker och ting! Skicka ut det fort, damn it!
Det blev visst lite rosaluddigt och idylliskt idag..... Men det är iaf sant, alltihop. Jag försöker inte idyllisera nånting. (Idyllisera är förmodligen ett jätteeget ord, men jag kom inte på nåt bättre. Haha!)
Well. Beställningen ska göras och sen är det sängen så jag orkar mysa i balkongkojan med barnen imorgon .-D
Hej, hej!
En sann historia
Erica: Calle hade vart på apoteket igår och köpt piller, som man skulle ta tre om dagen av när man ammar. Förhoppningsvis ger det resultat, för glasögonen har jag ingen lust att ha på mig. Hahaha!
Bilder kommer :-)
Marja: Bilder kommer. Så småningom :-) Och jag vill se bilder på lägenheten :-)
www.familjeliv.se är inget jag är särskilt aktiv med längre, då jag lägger energin här istället. Just nu får det vara så.
MIn kropp har rasat ihop. Min rygg säger säger ifrån - den värker hela tiden, oavsett om jag sitter, ligger eller står :-( Kroppen värker överallt, ben, armar, huvud, tår, fingrar. Gaaah! Det känns som om någon slagit mig med en träpåk under natten.
Och inte blir det bättre av att jag och Vidar är allt annat än överrens idag.
Jag skulle lägga både honom och lillasyster för en middagslur. Då var kl.12. Han masade runt, gnuggade huvudet mot madrassen, kramade mig och gäspade om vartannat. En kvart senare fick han nåt plötsligt utbrott, utan förklarliga skäl, och började tokgrina och skrek som en gris. Det har hänt förut. Jag försökte krama honom, prata lugnt och sa att "det är ingen fara, mamma är ju här." Det hjälpte inte. Till slut tröttnade jag på hans skrik eftersom lillasyster inte hade minsta chans att somna så länge han skrek. Han fick ligga i sin egen säng istället tills jag hade fått henne att somna. Han fortsatte skrika, hon åt, jag kunde inget göra just då. Efter en timme hade jag slut på idéer och ork så jag gjorde en flaska välling. Han tystnade, satte sig i soffan och höll i flaskan - som till slut vändes upp och ner - i soffan. Suck. Sen började han om. Då var jag så slut så jag nästan grinade jag med.
Jag bar, kramade, pussade och pratade med honom. Inget hjälpte.
Men till slut somnade han. Äntligen! Jag kunde gå ner, dricka mitt kaffe, hänga upp tvätten och tömma diskmaskinen. NOT! För istället vaknade en kelsjuk bebis.
Alltså, vad gör man i såna lägen som Vidar hamnar i? Jag försöker med "ser inte, hör inte" för att inte ge honom reaktionen han är ute efter, vilket resulterar i att jag känner mig som den uslaste människan i världen! :-[
Ibland är det nära att sötungen hamnar på Blocket, och säkert jag med om han fick bestämma. Hahaha!
Vidars farmor kom förbi för att lämna vagnen som lämnades där igårkväll. Hon tog med sig Vidar ut och dom var ute i över två timmar. Det resulterade i att jag fick gjort allt det som jag tänkt göra under dagen. Köket såg ut som ett bombnerslag, men det gick fort att få undan.
Men. Så länge jag får i mig min dagliga kaffedos (gärna sittande i lugn och ro med en tidning och sovande barn, men det blir oftast på stående fot mellan blöjbytena. Hahaha!) så kan jag ta mig igenom vilken dag som helst :-)
Som sagt, jag tänker inte ge nån rosaluddig, skimrande historia om hur det är att ha småbarn.... Verkligheten är vad den är, varken bättre eller sämre. Och tack vare, eller på grund av (det beror ju på hur man ser på saken ;-) ) Erica så tänker jag fortsätta med att berätta råa sanningen. Haha!
Wooo
Men dagen har ändå varit rätt kass. Calle har varit på jobbet, och det är kass varje dag. Vädret har varit suveränt. Varmt och skönt (på balkongen iaf) så Vidar har kört runt med sin BobbyCar och lära-gå-vagnen på balkongen. Det blåste för mycket för att jag skulle vilja ta med Leylia ut, dom små kan ju knappt andas när det blåser storm. Jag har dammsugit, men timmen senare så var det som vanligt igen med grus, sandlådor och gräs på golven nere. Suck. Och huvudvärken sitter i, för sjuhundrafyrtioelfte dagen i rad. jag blir så less! Idag testade jag om det kan bero på att jag inte använt mina glasögon som jag är i tokbehov av, men dom hjälpte inte. Jag är inte nåt sugen på att proppa i mig Alvedon, Treo ska man ju inte ta som gravid eller ammande. Jag tycker inte om sånt där överhuvudtaget (så vida jag inte är dödssjuk, men det händer inte så ofta...) så jag har hellre ont. Ganska idiotiskt egentligen. Men häromdagen hjälpte inte Alvedon, och då skiter jag i det alla andra dagar också.
Jag ringde Calle:
-"Jag har migrääääään....."
-"Det vet du inte ens vad det är." (Han har själv haft migrän, förr i tiden. Jag har aldrig haft det.
-"Jag har iaf jätteont i huvudet, det vet jag. Jag har tagit en Alvedon, men det hjälper inte."
-"En Alvedon är inget för vuxna människor, det säger min mamma."
Vi har humor. Hahaha!
Well. Inget vettigt idag.
Bortsett från att jag har fått tag i bästa citatet. Bästa ordspråket:
"Har du väntat för evigt så har du väntat för länge" Visst var det så Marja? :-D
/C
Underligt
Jag har fått massa knepiga idéer om att förändra en massa saker, helst med en gång.
Jag har blivit besatt av tanken på att byta namn. Efternamn.
Alltså, hur knäppt är inte det då....
Jag har hamnat i nåt shoppingtillstånd som jag bara inte kan ta mig ur... Jag har blivit besatt och kan inte släppa tanken på linnet och jackan. Jag måste köpa det! Men det räcker. Sen är jag klar. Då överlever jag fram till vintern.
Och nya skor. Men inte just nu.
Suck. Jag vill åka och handla nu. NU! Jag ska allt se till att vi kommer iväg imorgon, vi behöver ju ändå handla mat och blöjor, och klädbutiken ligger ju vägg-i-vägg :-)
Natti.
SUCK!
Visst har han ett jobb att sköta, precis som så många andra, men kan han inte sköta det från kl.9? Det är allt annat än avstånd mellan husen här och han borde tänka lite längre, tycker jag. Han skulle kanske kunna planera sin dag, som så många andra. Men nej, nej, istället kör han igång en elsåg kl.7. Behöver jag tillägga att vår balkongdörr än precis snett ovanför det han bygger? Ååååh!
Igår var vi iaf iväg och shoppade :-)
Varsitt regnställ (jacka + byxa) från McKinley fick vi till riktigt fyndpris! :-) Och sen köpte vi härliga, underbara satinsängkläder i sköna färger också till tokfyndpris. Jag ansåg att vi fyndade, Calle ansåg att vi gjorde slut på massa pengar. Hahaha! Vi är som natt och dag i många situationer, men det är ju det som är charmen :-D
Nu ska jag bara få med mig Calle till Lindex i stan, och även till Överby, eftersom dom inte har riktigt samma utbud. Jag funderade på att beställa från Lindex Shop Online, men bh:n i min stl var slut. Typiskt.
Shoppa är förmodligen det bästa :-D Tröstshopping är nog snäppet bättre. Helt sjukt! Haha!
Här kommer en av mina bisarra egenskaper:
Igår kväll när jag inte kunde sova så började jag fundera på vad jag ska packa ner åt mig och ungarna när vi ska sova hos mamma. Calle ska nämligen åka till High Chaparall över helgen med jobbet så då tar jag med mig barnen och sällskapar med mamma istället för på lördagen ska vi till min kusin som öppnar sin dröm, en blomsteraffär :-) Hur som helst, jag har löst vad jag ska ha med för nåt till mig själv, Leylia är väl också ganska klart och Vidar lurar jag fortfarande på... Tilläggas bör väl att detta är först om en månad. Och jag planerar redan vad vi ska packa ner. Helt vansinnigt. Faktiskt. Jag har för mycket fritid, trots att jag inte har nån fritid :-D
Nej. Nu måste jag sätta fart om jag ska få gjort nånting av allt det jag tänkt idag.
Update later.
/C
Sjukt. Knäppt. Wierd.
Var inne på Statoil och skulle köpa en GT med bilaga, endast för att Victoria Beckham är med idagens bilaga. Skulle betala och tog för givet att det fanns futtiga 20:- på kortet, men när jag drog det så medgavs det ej. Suck. Jag hörde mig själv säga:
-"Testa igen..."
Men suck! Medges det inte första gången så lär det knappast göra det andra eller sjuttiofemte gången heller för den delen. Varför envisas man?
Mina kontanter låg i bagaget och med två trötta kids i bilen så tar man det som är mest lättillgängligt och funkar inte det, nej då skiter man i det. Jag gör så iaf. Jag ställer mig inte och går igenom allt vi har haft med från mamma, som ligger i bagaget heller för en sketen tjugas skull!
Förövrigt så måste (MÅSTE!) jag lära mig att packa smart och endast det nödvändiga. Idag hade vi i vanlig ordning med oss tusen saker fördelat i lika många kassar. På hemvägen hade vi endast ett tiotal kassar, proppfulla! Allt det jag hade tagit med till Vidar behödes inte, precis som alla andra gånger. Jag packar alltid för mycket. men det kan bero på mitt underliga tänk:
"Hmm... Vad ska jag ta på honom idag tro?"
Efter många om och men senare så har jag äntligen fått på honom kläder (det är inte han som krånglar, det är jag som inte kan bestämma mig...) så måste jag ju hitta ombyten, och passar det inte ihop med det han redan har på sig så måste jag hitta hela uppsättningar i ombyte.
"Okej. Nu har han det på sig. Vad passar till? Åååh, den tröjan kan han ju ha och byta med, men den passar inte med byxorna han har på sig nu så då måste jag lägga ner ett par extra byxor som passar ihop med den extra tröjan....Bla, bla, bla..."
Det är ju helt vanisinnigt om man tänker efter, han är ju ingen docka liksom... Haha!
Jag är ju helt vansinnigt knäpp ibland, undrar vad Calle ser hos mig egentligen? Det kan ju inte vara min blonda tankegång (även om det är himla charmigt. Hahaha!) Och nu för tiden kan det ju knappats vara utseendet heller. Visst är jag helt sjukt snygg när jag väl gör mig iordning, men när jag bara går runt här hemma så ser jag ju ut som sju svåra år. Dte är ingen direkt HOT syn som möter honom när han kommer hem :-D
Fast det är klart, han kanske lever på minnen från en svunnen tid (då vi träffades, för inte ens då kan han ha gått på min intelligens *tokskrattar*) Men som sagt, det är ju det som är charmen med mig, så länge det inte övergår i ren dumhet när jag bara inte förstår den allra enklaste grej. Haha!
Vi har firat mig hos mamma idag. Världens smarrigaste mat kockade jag och mamma ihop :-)
Smördegsinbakad fläskfilé med hemmagjord smördeg och cream cheese smaksatt med vitlök och örter. Till det hade vi ugnspotatis med solroskärnor och en supersmarrig sallad med spenat, honungsmelon, fetaost, coctailtomater och olika sorters grönsallad, dressingen gjorde vi på Mango Balsamico, sirap, olja, salt och peppar.
Sen blev det glass och efter det drack vi kaffe och åt ananaspaj. Smaskens!
Calle sa förresten nåt kul i fredags;
- "Just det, det ligger en glass och smälter i bilen..."
- "Till mig? Vad är det för nån?" (Det är viktig information för om jag behövde skynda mig att hämta den eller om den kunde ligga kvar tills vi ätit färdigt.)
- "Lakrits..."
- "Vart är bilnycklarna?"
Hahaha! Jag är helt besatt av en lakritsglass som nån panel ratade i nåt glasstest i början av sommaren. "Flyer" eller vad sjutton den heter...
Nu ska jag natta tösen... Vi har härliga vanor i den här familjen. Jag och Calle är allt annat än morgonmänniskor, så det är en kamp för oss båda att få upp ungarna i någorlunda tid.... En daglig kamp. Jag kan visserligen tycka att det är himla mysigt att gå upp tidigt (riktigt tidigt, runt 7.) och ha en liten stund för mig själv, men jag tycker det är ännu mysigare att få flera timmars sovmorgon :-D
Lotta på Bråkmakargatan
Calle gick upp tidigt på sin lediga dag och allt, bara för att ge mig frukost på sängen och present :-)
Han var tvungen att påpeka att jag skulle kolla på presenten, annars hade jag förmodligen inte sett den - det stod en stor röd cykel i sovrummet :-)
Frågan är hur han lyckades bära upp den och ställa den där, utan att varken jag eller barnen vaknade. Jag skulle ju iofs kunna sova mig igenom ett bombnedslag och det verkar inte bättre än att båda barnen har fått just den genen dom också.
Så idag har jag lekt "Lotta på Bråkmakargatan" hela dagen! Med hennes födelsedagssång och en cykel i present! Äntligen har jag fått leva upp till det smeknamn som jag fått dras med nästan hela min uppväxt. :-D
Marja bloggade grattis till mig igår. Söt! Hon kom ihåg min födelsedag! Det hade jag faktiskt inte räknat med.
Robert har ringt mig. Mormor och mamma har ringt. Joel och David ringde också.
Linda och Erica har skickat grattis-sms. Anders och Malin gjorde likadant.
Men som jag väntade på första samtalet! Det hann gå två timmar innan nån ringde... Det är ju skandal! ;-)
Första samtalet (det var mamma som ringde.):
-Aa, Lotta.
-Grattis på födelsedagen!
-Det var banne mig på tiden, jag har vart vaken i två timmar och inte en endaste har ringt än! (Bortskämd snorunge. Haha!)
Vi har varit och handlat mat inför firandet på söndag, och jag hann med en tur in på Lindex. Jag har blivit tros-shoppoholic. Haha! Helt sjukt! :-D
Det fick bli en "vilken-dag-som-helst", bortsett från frukosten då :-) Det är skönt att bara ta det lugnt ibland. Och på lördag ska jag dra med mig Calle till Lindex igen ;-) Spännande! :-D
Ikväll blir det Thai-mat, stekta nudlar :-)
Och Daniel, rappa röven, min födelsedag är snart över och du har inte hört av dig med ett endaste litet grattis än! Bah!
Jag väntar fortfarande (och otåligt) på mina tidningsprenumerationer. Varför kommer dom aldrig? Jag vill ha mina premier, NU på bomerangen! Inte ens tills min födelsedag kunde dom skickat dom! Urdåligt! Bah!
Haft en supermysig dag i övrigt, och det bästa av allt: Calle har varit hemma! Det är det bästa jag vet! :-)
Irriterande ting
Tjejer lägger ut bilder på objektet som för tillfället kan kallas pojkvän, med texten ovan.
Så nu måste jag bara få fråga: Om han rör, dör han också då? Eller är det så pinsamt att det bara gäller tjejen (som mot förmodan skulle vilja röra nån som har fallit för ett sånt fjortisfjun)?
Det är så typiskt tjejer! Så typiskt!
Killar i stuprörsjeans.
Alltså, vart har ni stackars pojkar (trots att alldeles för många är mellan 20-30 år.) fått den tanklösa idén ifrån? Det är inte snyggt med stuprörsjeans som ser ut som tights! Det är fult helt enkelt. Fult, fult, FULT!
Jag har iaf turen på min sida: Calle skulle aldrig ta på sig nåt så fult som stuprörsjeans! Må hända att han har andra svagheter, men jag jobbar på dom ;-)
Klädkodsblinda tanter:
Jag, Calle och barnen var på Överby. Vi såg en tant (40+) med röda skor, sandalliknande, fast med hel tå och ett vristband. Jättefina, om det inte varit för att hon hade grafitgrå strumpor till, som alltså slutade en bra bit ovanför vristbandet. Först trodde vi att det var ett par skor som faktiskt såg ut så, men efter ytterligare en kik så såg vi att så var inte läget.
Man borde införa ett och annat förbud! Gaaah!
Historien upprepar sig....
Trots det fina vädret så har Vidar suttit inne och tittat på film, tills pappa kom hem. Jag har vait ute vid brevlådan och vänt. Och så gick jag ut en vända på balkongen. Det är ju helt sjukt hur man bara kan sitta inne en sån här dag!
Några timmar senare:
Än en gång har jag blivit inspirerad av Marja. Jag har tokröjt i tvättstugan! Det var onekligen nödvändigt! :-)
Min version av verkligheten.
Jag tänker inleda med några rader till bror Daniel och bror Robert:
Jag är inte ute efter Daniels säng. Jag är ute efter en mörkbrun säng, dock likadan som Daniels. Men, som sagt: mörkbrun.
Well, well. Nu kommer en updatering av mitt härligt glamorösa liv som tvåsmåbarnsmamma.
Dagen började i panik. Jag försov mig och barnen. Det finns förmodligen inget värre sätt att vakna på. jag fick springa ner och fixa välling till Vidar och samtidigt få i mig den enda frukosten jag hann med, ett glas c-brus. Sen upp igen, på med teven, väcka Vidar och placera honom i soffan med vällingen. Under tiden som han svepte den så hann jag klä på mig, borsta tänderna och klä Leylia. Sen var det bara att klä på Vidar och skynda oss ner. Jag gick ut i förrådet och hämtade Vidars vagn medans jag lyssnade på två ungar som gallskrek i hallen. Gaaah!
Iväg till Vidars farmor och väl där så insåg jag att vi hunnit med allting på en halvtimme. Vidar fick sin andra frukost och jag fick slängt i mig en latte och macka innan jag fick springa till bussen. När jag äntligen kom fram till busshållplatsen så visade det sig att jag kollat fel i tidtabellen hemma och fick vänta i tio minuter iaf. Suck. Inte ens en busstidtabell kan jag förstå mig på.
In till stan och upp till barnmorskan för efterkontroll. Det är psykiskt påfrestande att ta sig till en sån undersökning. Jag mår lika dåligt varje gång, men efteråt är det alltid lika skönt att det är över.
Vi tog bussen tillbaka till Lextorp, och Leylia var inte alls lika road av bussturen tillbaka. Jaja, vad gör man? Man kommer inte fram fortare för att hon blir less, det är bara att göra det bästa av situationen och sjunga "Ekorrn satt i granen". Den gillar hon :-)
Vi möttes av Vidar och farmor, jag tog med mig barnen och gick hem. Det var dags för Vidars middagslur och eftersom Leylia var supertrött så trodde jag att dom skulle slockna hyfsat snabbt båda två, men nej, nej. Vidar masade runt i över 40 minuter innan han slocknade, Leylia sov ungefär en kvart.
Jag trodde jag skulle få en lugn stund för mig själv och dricka kaffe och bläddra igenom posten. Tji fick jag för det!
Leylia fick följa med mig enr när Vidar somnat.Hon skrek, och ville egentligen bara sova. Maten ratade hon. Suck! Jaja, det är bara att bära, bära, bära och sjunga "Ekorrn satt i granen" för sjuhundraelfte gången idag. Till slut fick vi gå upp för att väcka Vidar, sen sov hon. I 10 minuter.
Det var bara tt böraj om igen. Och igen. Och igen. Och igen. Börjar jag nånsin nynna på den där jäkla sången igen så ska jag dra ut stämbanden på mig själv, tänkte jag. Det dröjde inte länge förrän jag gick där och sjöng den igen. Och igen. Och igen. En halvtimme i sträck.
Calle ringde: "Jag blir sen..."
FEL! Det var inte det jag ville höra!
Vidar drog fram stolarna och skulle diska. Sure, "så länge han har nåt att göra" tänker man då. Leylia skrek, och skrek och skrek och jag började tro att nåt var riktigt tokigt, samtidigt som jag ju visste att hon var skittrött efter att ha sovit ungefär en halvtimme på hela dan. Jag började sjunga om den där ekorren igen och hon somnade. Och då - äntligen - kom Calle hem! Han drog igång en film åt Vidar och jag la Leylia. Och gissa vem som vaknade igen efter ungefär 3 minuter. Då var jag redo att pensionera mig.
Nu har hon iaf sovit i 1,5 timme, och vi fick t.o.m äta middag i lugn och ro :-)
Visst är dom det bästa som finns, och alldeles alldeles underbara! Men ibland är dom (och förmodligen jag också) jättegratis ;-)
Nej, jag tänker inte göra som så många andra och ge nån rosaluddig version av hur det är att ha småbarn, eftersom jag inte kan ljuga. Sanningen är som den är, varken bättre eller sämre.
Näe, idag blir det sängen tidigt, jag är helt slut!
I brist på annat....
Dagens
Klädsel: Behå och trosor.
Frisyr: Nytvättat, plattat och fullständigt hopplöst!
Låt: Fergie / Big girls dont cry. Mutya Buena / Real girl. Gwen Stefani / Sweet escape. Rihanna / Umbrella.
Vill ha: Ett jobb.
Tråkigaste: Allt jag vill göra som jag bara inte hinner med.
Roligaste: Calle
SENASTE PERSON SOM:
Sov i din säng och när: Leylia sover där nu.
Såg dig gråta: Barnen
Fick dig att gråta:
Fick dig att börja skratta: Calle
Du gick på bio med: Calle. Vi såg Pirates of The Carribbean sommaren 2006
Du gick på stan med: Mamma
Skickade ett e-mail till dig: Sara
Skickade ett sms till dig: Sara ville berätta att hon älskar mig :-)
FAVORIT:
Rum i huset: Vårt sovrum och Vidars färgglada rum.
Typ av musik: Mest Winnerbäck. Mtv. Rix.
Parfym: Ralph Lauren / Ralph. The Body Shop / White Musk.
Månad: September, Oktober.
Mat: Halvstekt ryggbiff. Smördegsinbakad fläskfilé.
Dricka: Latte.
Godis: Jelly Beans
Tidning: Allt i Hemmet, Föräldrar och Barn.
Film: Underbara Älskade.
DE SENASTE 24 TIMMARNA, HAR DU:
Gråtit: Nej.
Köpt någonting: Ja, kläder till barnen i vanlig ordning.
Varit sjuk: Nej.
Sjungit: Ja, jag sjunger Winnerbäck för barnen varje dag :-)
Sagt "Jag älskar dig": Ja.
Velat säga till någon eller några att du älskar dem: Ja.
Träffat någon ny: Nej. Träffar bara Calle och barnen. Och mamma. Haha!
Saknat någon: Ja.
Kramat någon: Ja. Vidar.
Ätit: Ja, alldeles för mycket, som vanligt. Det kallas missbruk.
EXTRA FRÅGOR:
Vad är du mest rädd för: Att aldrig få nåt jobb. Haha!
Vem hatar du verkligen: Jag hatar ingen. Jag tycker mindre om däremot. Verkligen.
Varit kär: Ja, varje dag! :-)
Har du ett jobb: Ja, jag är mammaledig till två barn under två år och det är mer än ett heltidsjobb ;-)
Gillar du att ha folk omkring dig: Om jag gillar folket i fråga, fast jag gillar att vara själv ibland också.
Är du ett hälsofreak: Hahaha! Det enda är väl att jag försöker äta nyttig mat och undvika Max, Mc D, Burger King och pizza.
Är du ensam nu: Nej. Calle och Vidar tittar på Laban, Leylia myser i våran säng.
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: Ekorrn satt i granen. Suck.
Kaos och katastrof
Det är minst sagt så det är i huvudet på mgi just nu.
Jag har tusen idéer, och inte ens hälften är genomförbara.
Slå ut väggarna mellan tvättstugan, duschen och klädkammaren, och sätta upp en vägg i mitten istälelt för att få ett stort badrum och en stor tvättstuga. Jag kan prioritera upp kläadkammaren till övervåningen istället. Vi skulle kunna riva ut badrummet uppe och göra om till klädkammare. Men ska man ha två barn, två våningar och bara ETT badrum? Nja. Det låter väl inte som nåt genomtänkt projekt. Men jag vill ändå.
Och jag vill inreda om! Jag vill ha nåt rum med mykcet färger, och mycket textilier (plädar, kuddar) och med en tygsoffa och långa gardiner i nån härlig höstfärg, t.ex. orange och övriga möbler i mörkt trä, gärna rödbrunt. Jag skulle aldrig nånsin få med Calle på det tåget.
I sovrummet skulle jag gärna ställa in en ny säng. En sån som Daniel ska sälja, fast en mörk. Det är det enda jag kan tänka mig att ändra på i sovrummet.
Badrummet nere skulle kaklar i olika grå nyanser, nåt ljusare på väggarna och nåt mörkt (t.ex. grafitgrått) på golvet. Och istälelt för duschkabin så skulle det vara snyggt med en "murad" glasvägg (glaskuber, som påminner om isbitar) och nåt transparant duschdraperi mellan glasväggen och badrumsväggen. Och nån golvhylla att förvara färgglada handdukar på. Och ljus. Massa ljus! Gärna doftljus. Det där skulle nog inte Calle vilja ge sig in i, det heller. Haha!
Och ett hörnbadkar i badrummet uppe. (Det badrummet som jag vill göra om till klädkammare. Hahaha!) Och massa ljus där också. Och ränderna på tvären. Det ska vara grått och vitt där, det har jag bestämt.
Jag är helt insnöad på grått.
Kombinationen gått/lila är vansinnigt snyggt. Helt nån asfaltsgrå och plommonlila då.
Jag har fått en släng av Po.P-besatthet igen. Jag sa till Calle att jag önskar mig en tur till Po.P i Göteborg (det är den närmaste butiken) i födelsedagspresent. Resten av önskelistan består av skitdyra grejer. Haha!
Det borde finnas Po.P Online, där de kan ta emot beställningar och leverera hem till dörren.
Och Ikea. Jag vill åka till Ikea. Fast det kan räcka med katalogen ett litet tag till.
En ryggbiff. 70 spänn. Inköpt i tisdags eller onsdags. Bäst före 17/8. Det skulle blivit grillad ikväll, mentyvärr går den inte att äta, den har blivit dålig av att ligga i kylen. Den luktar APA, är helt ihopsjunken och ser vansinnigt oaptitlig ut. Usch, jag är inte alls sugen på nån smarrig middag längre :-[
Lundmyr
Sånt kan driva mig till vansinne!
Fredag
Ååh, idag fick jag barndomskänslor. Precis som när mamma lagar viss mat.
Sängarna är nybäddade, jag dammsög uppe och Vidar tittar på "En helkväll med Timon och Pumba". Då fick jag flashbacks till när vi på fredagskvällarna tittade på Disneydags, åt fredagsgodis, mamma var ledig och allt var bara mys.
Disneydags borde börja sändas igen, helt klart!
I förrgår konstaterade jag:
Att gunga är underskattat! :-D
Jag hade en helt sjuk dröm natten till igår. Jag drömde att Calle hade bytt gardiner. Inget konstigt med det iofs. Men han hade syttom Vidars gardiner och hängt upp dom i köket! Jag grinade. Han hade inte ens fållat långsidorna, det var då jag grinade mest. Hahaha! Helt sjukt, jag vet. Men jäklar vad jag skrattade åt det när jag vaknade och tänkte efter! :-D
Jag är supersugen på att beställa kläder till Leylia. Ååååh!
Igår var Robert och mamma här
Lurifaxen
Calle skulle natta honom. Vidar låg bredvid och var helt lugn, eller iaf såpass lugn att man trodde att han hade somnat. Men så trodde han att pappa hade somnat så då passade han minsann på: försiktigt, försiktigt klättrade han över Calle och ner på golvet. Sen smög han så tyst han bara kunde mot dörren, samtidigt som han givetvis höll utkik över axeln så att han inte skulle väcka pappa. Sen öppnade han dörren lika tyst som han tagit sig ur sängen från första början och äntligen kunde han springa ut i hallen. Han är väl ändå det charmigaste ever!! :-D
Nu sover dom änligt, båda två. I vår säng. Calle får väl sova i Vidars säng inatt då, annars lär det inte bli mycket sömn med fyra pers i sängen. Men det är mysigt också :-)
Jag och Calle brukar ha gissningstävling när telefonen ringer:
- Det är lika bra du svarar. Det är säkert din mamma. (Calle)
- Nej, jag pratade nyss med henne. (Jag)
Eller som ikväll, vid 21-tiden:
-Vem sjutton är det som ringer nu? (Jag gick säkert igenom allt som finns, t.ex. Radiotjänst som ringde vid samma tidne en annan gång, en söndag t.o.m! Jag fick spader!) Det kanske är Robert?
- Ja, det är nog Robert.
Efter nån sekund hörde jag från kontoret: Jag gissade rätt.
Haha! Det behövs inte mycket för att roa oss här på Lextorp :-D
På tal om att roa, så blev jag vansinnigt road tidigare idag. Tack vare Calle.
Och jag har konstaterat att jag var vansinnigt naiv som trodde att man behandlar andra människor rättvist. Jag skulle aldrig hamna i den situationen, för i mina ögon så särbehandlar man inte och man delar efter det man har rätt till. Men jag hade fel. Jättefel. En del behandlar uppenbarligen andra människor efter vad som passar bäst just för stunden.
Jisses, jag har alldeles för mycket tid att tänka. Trots att jag har två barn under två år som underhåller mig dygnet runt. Sjukt. Det är inte bra för mig att tänka så mycket. Verkligen inte.
Och:
Tack Madde för de tröstande orden, nu vet jag att vi iaf inte är ensamma och att det faktiskt finns andra mänskilga barn också :-D
Tisdag.
Vi gungade och slängde ner bollar för rutchkanan, men sen gick värmen för hårt åt Vidar så han bestämde sig för att knalla hem igen. Men med nycklarna hos farmor och farfar så var det inte lätt att komma in.
Han har idag pussat på lillasyster för första gången! Han var så toksöt så hälften hade räckt! Mitt hjärta smälte!
Han gonade sig och la sitt huvud mot hennes, och sen böjde han sig ner och pussade henne på pannan, t.o.m puss-"smacken" fick han till! :-D
Sen åkte vi och handlade, och medans vi väntade på pappa så passade Vidar på att visa farmor hur roligt det är att slå på mamma. Det är alltid lika roligt när mamma säger ifrån på skarpen. Gaaaah!
När han såg att pappa kom och att det var dags att åka bilen så var allt som vanligt igen.
Leylia har upptäkt handen sin. Den verkar himla smarrig, utan minsta tvekan :-D
Vidar har även kommit på att man kan smyga sig på mamma bakifrån och ge en bamsekram och puss-smacka en i örat så man blir nästintill döv :-D
"Lilla spöket Laban på slottet God Morgonsol" är nästan slut och sen är det bingen som gäller.
Är vi de enda i hela världen som aldrig lyckas få i säng barnen före 21:30?! Ärligt? Jag tror faktiskt det. Alla andra har ju omänskliga barn som sover från 19-07 redan på BB. Och som om inte det vore nog så verkar det som att alla andras barn inte säger annat än: "Ja, snälla mamma." eller "Nej, snälla mamma." Medans Vidar lever rövare och säger man nej så skrattar han bara. Som tur är så skrattar man själv också - innombords, eller om 20 år ;-)
Natti.
Berätta nåt!
Berätta nåt som lockar till asgrav....
Det är inget innehöllslöst liv jag lever precis. Mitt liv är en såpa utan dess like, i sann Glamour-anda.
Typiska tecken på att livet börjar bli mer och mer likt en såpa:
- Familjen är helt fucked up och söndertrasad. Några klarar sig alltid undan, i mitt fall är det: Jag, min mamma och mina bröder.
- Ständigt nya tappra försök till att hålla Glamour-lågan levande. Som t.ex att förrvärra för sig själv genom att låta andra föra ens talan, enbart för att man inte vågar ta tag i saker och ting själv.
- Minst en av karaktärerna måste vara fullständigt urblåst och tro att världen endast kretsar runt just den personen. Det mitt såpaliv finns det två(!).
- Det får aldrig bli en lugn stund. Nya planer måste ständigt finnas förberedda för att sabotera så mycket som möjligt för nånannan.
- Slutligen måste det finnas någon som förlorar precis allt och någon annan som glatt vänder på klacken, går vidare och säger "Vi ses aldrig igen!"
Berätta nåt gulligt....
Calle överraskar mig ständigt med nya påhitt. I torsdags t.ex. kom han hem med paket. Han hade shoppat kläder till mig. Hur lycklig blir man inte då! :-) Han ser till så jag inte svälter och servar med rostbiffmackor och sallad med soltorkade tomater. Hur gott är inte det på en skala! :-)
Han pussar på mig så fort tillfällfe ges. Han ringer från jobbet så fort han får chansen och säger "Puss, puss. Jag älskar dig." (Samtalen blir längre än så, men det är det som är det viktigaste) :-)
Berätta nåt spännande istället....
Dryden trodde jag skojade men:
Det där med megafonen i mitt förra inlägg var inget skämt. Det var jättesant.
Berätta nåt viktigt...
Mina bebisar och Calle är det viktigaste jag har.
Jag är oövervinnerlig!
-Jag är världens bästa mamma, helt enkelt för att jag överlever varenda dag. Jag har blivit en bättre människa tack vare mina barn. Jag kan skilja på dödsviktigt och mindre viktigt. Jag behöver inte hinna med eller göra allt. Jag har blivit mer stresstålig, jag prioriterar annorlunda nu och jag gör bara det jag har lust med. Jag kan bortse från damråttor stora som elefanter, legoklossar under foten på väg ner för trappen och torkade makaroner under bordet. Jag leker hellre med mina bebisar :-)
-Jag är världens bästa sambo, för att jag lagar mat, tvättar och häller upp öl åt min hårt arbetande karl :-D Och för att jag försöker få honom att ta det lugnt, att inte stressa ihjäl sig och för att jag skickar söta sms.
-Jag är världens bästa syster. Jag håller mig bara ur vägen och hör sällan av mig. Hahaha!
-Jag har insett att ett körkort är ett måste. Det är en bra start. Bara att inse det tog mig 7 år.
Idag har vi haft Leylias dop. Vi blev färre än jag faktiskt trodde. Men det var ett fritt val. Ett livslångt val, kan man kunna säga.
Det blev en liten tillställning med bara de närmaste, och det räckte, tro mig.
VIdar underhöll hela kyrkan och dansade på scenen, klättrade i predikstolen, pekade på "hans bebis" och knackade på dörrar.
Nu sover båda grisarna och Calle har försvunnit ut, bort över grönområdet till sina föräldrar.
Grannen har fest. Dom pratar med varandra i megafon. Calle kan komma på allt möjligt till grannens försvar. "Han är ju bara 21." Trots att han "bara är 21" så förstår han väl ändå att barn under två år nattas runt 21-22-tiden?
Behöver jag inflika att vi bor i radhus. Basen gjorde att sänggaveln vibrerade. Dom kunde lika gärna suttit på vår balkong. Sånt kan driva mig till vansinne. Jag kan inte komma på något försvar alls.
Stora samtalsämnet på dopet idag verkade vara Östersund. Det är jobbigt. Jag längtar tillbaka. Tänk vad mysigt att strosa på Prästgatan en solig höstdag. Eller att promenera i Badhusparken en varm sommardag. Jag saknar att pälsa på Vidar och gå till Öppna förskolan i värsta snöstormen. Jag saknar t.o.m den vansinnigt branta backen till lägenheten.
Jag hade gärna flyttat tillbaka. Men jag hade ogärna ryckt upp/bort barnen från mormor, gammelmormor och farmor & farfar.
Vågen rör sig neråt. Det är viktigt för mig. Jag har jeans som ligger i garderoben och väntar på mig. Men för att komma i dom igen så måste jag avstå från chips, godis, kakor och cola. Jag avstod en krämbulle förra veckan, det var stort för mig, jag som älskar krämbullar. Jag avstod chipsen idag, inte ett enda tog jag - och dillchips som är så himla smarrigt. Jag slängde kladdmuffinsen häromdagen, det var tungt - men det hade blivit ännu tyngre på vågen om jag inte slängt dom. Kalla mig besatt om ni vill, men min kropp efter två graviditeter på kort tid är inget jag stoltserar med. Calle håller inte med, men det är bara för att han är rädd att jag ska bli smalare än honom :-p
Löften som ges i strom glöms bort i stilltje.
Inspiration.
Jag har inspirerats av marjasoder.blogg.se.
Jag känner verkligen att jag behöver inspiration till allt möjligt just nu. Barnen ger mig inspiration att ens gå upp ur sängen på morgonen. Men sen måste jag inspireras till städning, matlagning, lekar, shopping - ja, allt!
Nästan tre veckor har nu gått sen Calle började jobba igen, och jag blev själv med båda monstren på dagarna. Vi lever, alla tre. Haha!
Weeds går för fullt på teven, men jag orkar inte. Har nyss upptäkt serien, efter att ha gett den ett antal chanser tidigare. Jag råkar vara en sån där som är superkass på att följa alla möjliga och omöjliga serier. Desperate Housewifes och Grey's Anatomy räcker gott och väl för mig att hålla ordning på. Jag följde Ugly Betty också, men med två barn så får man helt enkelt rensa lite i tillvaron ibland.
Tyvärr kan man väl tycka att jag har rensat (bland allting) på tok för mycket ibland. Jag har rensat bort umgänge, jag varken tid eller ork just nu och om jag ska ha tid och ork så får det planeras - i tid. Jag kan knappt hålla lågan levande via telefon, eftersom jag sällan hör av mig, dagarna bara försvinner. Så jag har inte glömt någon, dagarna går bara bort. Hela tiden. Och helt plötsligt har det gått flera veckor, ibland t.o.m månader.
Jag kommer bli ensam. Jag kommer åldras ensam, utan nån att umgås med. Förutom Calle då, men han är ju liksom fast. Han har inget val. Hahaha!
Det lättaste är mail. Helt klart! Och sms förståss. Då kan man svara när det finns tid och en lugn stund :-)
Det är skrämmande! Egentligen.
Dopet är på lördag. Jag vill bara att det ska vara söndag nu., att allt ska vara över. Jag har ingen lust och ingen ork. Då måste man vara social och välklädd. Jag trivs bra i soffan, eller med mysbyxor och vagnen i skogen.
Fy, så osocial och tråkigt som jag blivit så skulle jag lika gärna kunna flytta till Treriksröset. Vad är jag för en människa egentligen!? Vem har jag blivit?! Jag var inte sån här förut. Det är sant. Stackars Calle.
Han försökte förövrigt göra sig lustig förut. "Vad är det du äter?" (Han såg ut som han sett ett spöke. Haha!)
-"Det är inte kakor iaf. Faktiskt." (Jag har levt på kakor länge nu.)
-"Melon och nektariner!? Herrigud, ring tidiningen! Det här är ju sensation! Har det nånsin hänt förut!?" ;-)
-"Ha. Ha. Ha. Mycket lustigt."
Vi har vansinnig humor och kan skratta både med och åt varandra :-D
Nja. Weeds med Calle i soffan, och sen sängen. Mamma kommer hit imorgon och hjälper mig med städningen - som nästan är klar :-D
