UrLottasSynvinkel

Stackars sötskrutten har fått dunderhög feber inatt. Han har yrat och gråtit hela natten.
Igår kväll när jag la mig så ställde jag klockan på 06:45 för att jag och Vidar skulle gå upp och titta på Rorr1 som börjar kl 07 på Bolibompa. Han vaknade och var ledsen vid 06:30 så vi gick upp, tog tempen, gav alvdeon och välling och kröp ner i sängen igen. Jag anad att han inte skulle somna, så jag la mig brevdi och var redo att gå upp. Det tog inte långa stunden innan vid stuvade ihop oss i soffan. Med Vidar och apan på armen och säcke och kudde under andra armen knödde jag mig ut ur sovrummet och försökte stänga dörren så calle kunde få sova i fred. Sen satt jag och Vidar framför tvn i över en timme. När Rorr1 gick igång så piggade han på sig och fick fram några "Babba, goooo!" (Mamma, kom!). Då skulle han visa att det var räääserbilen på tv :-) Jag vet att han älskar det, därför ställde jag klockan så tidigt på vår lediga dag.... Sen valde han He-Man och lagom tills filmen var slut så slocknade han i soffan. Då vaknade Leylia. Snacka om skiftbyte :-D Jag bar in Vidar till Calle och båda två sover än :-) Leylia har badat och ätit välling och nu tittar tösungen på My Little Pony. Jag hade inget emot MLP förrän jag hörde vad hästjävlarna sa: "Man ska vara smal och vacker..." WHAT!? Det är ju för tusan en barnfilm! Ska barn runt året lära sig sån skit det första de gör?! WTF!!!
Jag ska kolla vilket av avsnitten det är och sen ska jag förbjuda det avsnittet! Vafaaan... En barnfilm.... "Smal och vacker"... Dummare har jag nog aldrig hört!
Nu ska jag ha mysstund med sötpuck nr 2.

Gott nytt år!
/C

Igår när jag knallade till bussen var jag himla nöjd. Jag kände mig verkligen glad över att åka buss.
Jag gick förbi parkeringen och såg på avstånd när farfar (och fyra av deras grannar) skrapade rutorna på bilarna. Då kändes det verkligen fint att promenera 10 min till hållplatsen, huttra i fem min för att sedan hoppas på en uppvärmd buss där man redan ser ut genom fönstren ;-)
Jag tyckte synd om stackarna som fick stå där och frysa och skrapa rutor som aldrig känns så gigantiska som när det är snö och frost och skit på...

Dags för sängen om en lite stund. Det ska blir skönt det. Jag behöver verkligen sova...

En del av Vidars julklappar...

       
                                                                                                                                                                                              Han älskar sina bilar! 

           
Han kommer lätt
vara collaste killen
på dagis i sin nya
skinnjacka! :-D

 
                                  Det blev en tidig julklapp
                                  med lätthittade nappar
                                  att ha på dagis.


En del av Leylias julklappar....

         


      
Min mormor sydde                                                                                   Sötaste drakkläderna!
världens sötaste
klänning!


Två av Calles julklappar...


 
Han var inte direkt överförtjust i alla glada färger, de svarta var bättre sa han ;-) Men det är ju jag som ska se, han ska ju bara ha på sig dom en kort stund :-D :-D :-D



Några gemensamma klappar...


    
Förvaringskossor till                 Tomtar till V & L          En bok och fyra filmer.
barnen.

 
Duk till oss från      Tillökning i glöggskåpet :-)
mormor.
 





 

Det var inte meningen att det skulle bli så här. Jag vet att det är fel. Men jag kan inte och orkar inte försöka stå emot.....
Jag är övertygad om att jag kommer bli lyckligare och en bättre människa.
Och - är Lotta lycklig så är hela världen lycklig.

Jag känner mig stympad.
Jag separerade från mina fakenails för en vecka sedan, och jag har aldrig känt mig så.....Det saknas nåt, liksom... Det känns som att armen är amputerad. Istället får jag dras med en not so hot syn av mina stumpar till skitnaglar som inte gör annat än går sönder, trasar sig och bryts.
Det kanske är därför jag har ramlat ner i en bottenlös avgrund? Fast det gjorde jag ju iofs redan innan... Jag kanske visste någonstans att jag skulle tvingas separera från det ytligaste jag har....?

Idag när jag gick till bussen efter jobbet så ser jag en mamma och hennes treåring (han såg ut att vara som Vidar), de gick in i kiosken. Inget konstigt så långt. Ut kommer en mamma (samma mamma givetvis) med en unge som är som förbytt. Från att ha varit go och glad (av vad jag kunde se...) så hade han tokvänt. Han vrålade och skrek och mamman bar honom till bänken där hon satte ner honom och gav honom glassen hade fått inne i kiosken. Grabben skickade glassen i backen och vrålade ännu mer. Han hade kanske inte fått sin vilja igenom, han kanske ville ha något mer. I don't know. Vad jag däremot vet är hur man känner sig som i ett sånt läge. Alla stirrar och verkar tycka att "vilken urusel människa som inte kan få tyst på sin unge!". Jag vet hur galen man kan bli av känslan av blickar som borrar rakt igenom en. Trots att jag inte ville "stirra" så drogs liksom blicken dit ändå, och jag tyckte jättesynd om både mamman och pojken.
"Fasen, vart gjorde jag av klubban?!" Han jag tänka innan jag kom på att -hejsanhoppsan- den åt jag visst upp själv på väg till bussen.... Han kanske hade blivit jätteglad, medans mamman kanske hade blivit vansinnig och sett det som att jag ville få tyst på honom... Jag hade säkerligen tagit det så om någon okänd gjort likadant.
Anyway. De skulle åka med samma buss som mig. De satte sig på 4-5 sätet framifrån. Jag sätter mig alltid på mitten. Framför dom satt en tanta i 40årsåldern (ja, jag tänker kalla henne så för hon betedde sig som en jävla kärring!). Någon tryckte på stopp-knappen och när bussen stannade reste hon sig upp och skulle, vad jag trodde, gå av. Men dörrarna stängdes och hon hade inte hunnit fram till trappen. Hon skulle inte gå av, hon skulle bara "lite fint och obemärkt" flytta längst bak i bussen. Sedan tog det inte många minuter innan en kille som sitter snett framför mig också flyttar bakåt! En kille (kille och kille, han betedde sig som en omogen tonåring men var säkert närmre 35-40) som satt precis bakom mig satt och pratade i mobilen, och talade om -högt och tydligt- för den i andra änden att det satt en unge längre fram som ingen (mamman) kunde få tyst på...  Sånt gör mig helt galen! För böfvelen! Har aldrig ni varit barn? Satt ni stilla utan att andas om någon bad er hålla käften? Gör ni det fortfarande? Hur tror ni att mamman kände sig? Uttittad? Nja, snarare utstirrad av er omogna assholes! Hon kan ha kännt sig en aning svettig också. Stressad kan nog också läggas till listan. Och trött. Trött på att bli snedtittad på av er omogna vuxna snorungar, som uppenbarligen inte har en aning om hur det är att ha barn! Hade ni vetat det minsta om hur det är att ha barn så hade ni hållt käften och suttit kvar, precis som ni tyckte att pojken skulle göra.

Jag har precis haft en diskussion med Leylia....

-Leylia... Mamma älskar dig....
-Nnnnnä.
Jo, jag älskar visst dig!
-Nnnnnä.
-Jo.
-Nnnnä.
-Men jojje! Det gör jag visst!
-Näää...
-Jo...
-Nnnnnä.
-Jo.

I en sån diskussion ger jag mig inte......

...jag måste bara få säga det här:
Jag har, sedan jag var runt 13-14 år, velat operera in silikon. Jäpp. Jag hade nästan kommit över det.... Jag kände att jag kan nöja mig med att hänga upp dom till samma ställe där de en gång befann sig... Och så sa Calle: "Men suck! Börja spara då..." :-) Han tröttnade på mitt eviga tjat. Men så funderade jag ändå på om det kanske vore bäst att öka på dom lite i alla fall? Jag har slutat fundera nu... Aldrig, aldrig, aldrig att jag opererar inte nåt i mina tuttar! Jag har sett det värsta skräckexempel man kan tänka sig! Så urfult, fruktansvärt och till synes helt ogenomtänkt.... Jag vet inte om man ska skratta? Kan man verkligen med att göra det åt något så fruktansvärt misslyckat? Ja, jag kan nog det....
Jag nöjer mig med att hänga dom på plats....

Idag har jag klippt båda barnen. Vidar satt på en kudde på soffbordet med en klippkappa på sig och en pepparkaka i varje hand. Han tittade på Laban medans jag klippte. Han är nåt så jävla söt! Håret blev ännu lockigare nu när jag fick klippt bort de där tråkiga topparna. Hans hår ser ut som presentsnöre! Helt fantastiska lockar! Jäklar vad avundsjuk man kan bli :-[
(Jag letar efter en bild på en känd tjej med askrull till hår, men kan tydligen inte stava hennes efternamn så jag återkommer med bild under helgen....)
Leylia fick sitt första klipp. Det är inte mye att klippa av, men hon satt som Vidar och tittade på Laban. Det gick sååå bra! Det har aldrig hänt förut, men nu kan jag säga det: Jag har två urcharmiga nyklippta barn! :-D


Nu är det dags att dra igång den bärbara... Over och ut.

Jag har hamnat i en kris. Jag blir mer och mer övertygad.
De senaste 2-3 månaderna har jag förändrat mig hela tiden...

I Oktober var det hårförlänging...



I November åkte förlängningen ur och ena sidan klipptes kort...


I December (idag) satte jag i förlängning på den korta sidan... Och i måndags gjorde jag mig av med mina fantastiska, älskade fakenails.


Vad är problemet?
En mycket försenad 20årskris? Eller en tidig 25årskris? Eller ett desperat försök att tänka på nåt annat än att julen närmar sig?
Jag är inte glad åt julen i år. När vi bodde i Östersund kämpade jag med pepparkakashus dagen innan vi åkte söder ut. Granen skulle in, julgardinerna skulle upp, trappen skulle fyllas med granris, ljusstakarna skulle sättas på timer. You name it! I år.... Jag har ärligt talat inte lyft ett finger. Jo, jag hängde upp en stjärna i vårt sovrumsfönster, men that's it... Jag orkar inte, jag hinner inte. Jag är inte beredd! Det var ju för sjutton nyss midsommar! Och över en natt ska julklapparna vara färdiga, man ska nynna på alla dessa "mysiga julsånger", man ska tycka att det är så fantastiskt med alla julpyntade fönster, skyltfönster som privatfönster.... Man ska hitta den finaste granen (jag har hitta en svart, plastig sak, och pyntet är redan designat... Men en plastgran kommer aldrig in här, säger han ;-) ), de bästa klapparna, göra det godaste och mest fantasifulla godiset, de största lussekatterna.... Jag orkar bara inte. Jag kan tänka mig den 24/12 hemma bakom låsta dörrar, utan stress och hysteri. Sova länge, dra täcket över huvudet när barnen vill se på Laban för femhundratrettioelfte dagen i rad, loda runt i mysbyxor heeela dagen, osminkad med håret på ände. Men nej, det ska hittas juloutfits (har visserligen redan hittat både till mig och kidsen).... Jag har inte tid med jul! Inte än... Om två-tre månader kanske, men inte om 21 dagar! Nej, nej, stoppa klockan!
Kris? Ja, tidskris iaf...

Jag älskar Dermanord. Man ser inte alltid så hot ut när man gör ansiktsmasker och annat, och så här kan man se ut när man har lagt en Dermanord Chokolate Mask: