Tänk om, tänk rätt!

Jag har hört att man inte ska säga inte till barn. De hör allt utom just det ordet. Säger man "Du får inte..." Så hör de allt före och allt efter, men inte ordet inte.
Så, man ska alltså säga "Du får göra så här istället..."
Hur lätt är det? Hur lätt är det att börja använda sig av något uttryck som man aldrig gjort tidigare? Man ska sluta negativisera (förmodligen ett nytt påhitt från Lottas Ordbok. Hahaha!).
Men jag har kommit på några nya formuleringar under dagen som gått:

Byt:
Du får inte slänga maten på golvet!
Mot:
Maten ska ligga på tallriken eller i din söta mage....

Byt:
Du får inte slänga ner saker för trappen!
Mot:
Det där ska ligga här uppe / Den ska ligga på ditt rum 

Byt:
Gör inte så!
Mot:
Så här kan man göra... / Gör så här istället...

Jisses! Och så ska man tänka sig för innan man öppnar käften i fortsättningen och säga en mening som inte innehåller inte. Lätt? Nej, inte direkt. Man snöar in sig i gamla vanor. Och som sagt, man får tänka sig för innan man öppnar käften, och det är jag ingen mästare på precis. Hahaha!
Men; Tänk om, tänk rätt! :-)

Skitarns planstöp!

Mina planer om en eftermiddag i shoppingens tecken gick käpprätt åt skogen. Det retar mig, eller snarare driver mig till vansinne. Jag avskyr att bara behöva "släppa det man har i händerna" och kasta sig iväg!
Det blev ingen jack-koll för Calles skull, det blev inget Godisjätten för Vidars skull, och det blev inget bot på vårt hårsnoddsproblem. Det blev ingenting med någonting. Sånt där kan göra mig otrevlig, kort i tonen, smått ryckig och "Baaaaah, jag skiter i alltihooop!!!"
Några uppmuntrande ord, tack.

Vild och skild!

Jag skrattar ihjäl mig!
Alltså, Uggla är ju bara för bra! Vilka texter! Man kan ju som inte annat än att skratta ihjäl sig :-D
Jag har sett videon till Vild och skild flera gånger nu och jag skrattar bara mer och mer varenda gång! Det ligger ju så mycket sanning i det han sjunger, det är ju egentligen så himla tragiskt och så patetiskt att man bryter ihop av skratt :-D

Jag råkar veta att jag ska få senaste Uggla av mamma idag. Winnerbäck och Uggla, hon vet vad som går hem hos mig :-) Bättre Lotta-förälder får man leta efter! :-)

Myskväll med sötungarna!

Sådana här kvällar borde vi ha oftare, jag och barnen. Vi har haft så himla mysigt!
Först badade båda två och så blåste vi såpbubblor och stollade oss. Sedan tog vi en sväng ner i köket och bakade två kladdkakor. Vidar tog bunken och visparna när vi var färdiga, han hade smet från hakan till ögonbrynen, och från öra till öra. Inte så konstigt med tanke på elvisp-visparnas storlek! Han är helt klart den sötaste tvååring jag nånsin sett! Charmtroll utan dess like!
Sedan åt vi lite kvällsmat och bara hade mys vid bordet. Efter det har vi bara lekt, i en timme, i badrummet och hallen. Helt sjukt! Dom har tussat runt så hälften hade räckt! Vidar provade pottan, som han avskytt tidigare och satte sig själv! Han har väl sett när lillasyster har lekt och kastat pottan, den blev väl mer intressant då :-D

Nu är det dags för kidsen och mig att sova...

Jag missade Private Practice på 4:an förut, någon som såg? Var det nåt att ha?

Charmtroll

Nu har knattarna badat, Vidar sitter i nu och Leylia är färdigbadad. Vi blåste såpbubblor i badkaret och gissa om dom älskade det! :-D
Mina charmtroll! Jag knockas av deras söta nunor och kärleken svämmar över, mer än ibland börjar jag gråta - bara för att jag älskar dom så!

Idag har jag upptäckt ett charmtroll till! Kajsa! Människan kan verkligen konsten att dela ut komplimanger! Så många komplimanger som jag fått av henne idag har jag nog inte fått sammanlagt under hela min livstid! Söthöna! Dig skulle jag behöva ha en pratstund med varje dag när jag vaknar :-D

Nu ska jag återgå till mina sötungar, vi ska baka kladdkaka :-)


Utmanad!

Väder utanför ditt fönster: Sol! Riktigt vårväder!
Lyssnar på just nu: Vidars söta tassar som dansar till Mumin-introt.

I går gick du och la dig: Efter Grey's Anatomy. 
Idag vaknade du: Fjantigt sent, 09:15. Det är ju pinsamt och inte likt mig som ju försöker få upp ungarna i någorlunda tid.

Vad har du på dig: Min vanliga gå-hemma-outfit: Linne och trosor.

Senaste som ringde dig: Mamma.

Som du ringde: Mamma.

Senaste som skickade dig sms: Sandra.

Senaste som du skickade till: Sandra.

Senaste vän du addade på Facebook: Sara.

Som addade dig: Sara?

Senaste person som mailade dig: Henke.
Sista hemsida du besökte/läste: Charlies blogg :-D

Ska/har gjort/göra idag:

Ska: Äta frukost. Kurera mig. Gå ut med barnen! Kolla Leylias feber.

Har:Gått upp. Gjort välling åt Vidar. Dragit igång Mumintrollen på dvdn.

Bra eller dålig dag idag: Bra! Den har bara börjat, men jag tror ändå att det blir en bra dag idag! :-)

Jag utmanar dessa fyra söta.... 
*Marja
*Calle
*Daniel
*Kajsa


Inte riktigt fri

Jag trodde Leylia var feberfri. Hon hade bara 38,0 igår morse, tre timmar senare hade hon 37,9. På väg åt rätt håll med andra ord. Men - igår kväll kändes hon varm igen och mycket riktigt hade febern stigit till 38,4. Suck. Vi får väl se sedan hur det verkar....

Igår var vi ute och lekte, så här på vårkanten. Det var superskönt ute, och jag insåg snabbt att min bruna slapp-jacka var på tok för varm! Leylia var gnällig, och senare konstaterade jag att det var för att hon hade på tok för mycket kläder på sig.... Vidar plsakade i vattenpölar, gungade, åkte rutchkana och levde rövare :-D
På tal om för varm jacka, det är dags att knalla upp på vinden och hämta ner lite svalare kläder. Jag skulle kunna göra det själv, men det ligger råttfällor där uppe, och dom är väl utlagda av en anledning. Så jag vägrar. Jag tänker spela hjälplös och skicka upp Calle. Och jag kan lova att enda tillfället när jag inte säger "Kan själv", det är när det gäller gå-upp-på-vinden-uppdrag, för jag har banne mig ingen lust att trampa på något dött djur! Det är bättre att Calle gör det :-D

Jag hade en helt sjuk dröm inatt,  det är väl jobbnerverna som börjar smyga sig på för det enda folk runt mig sa var "Du har glömt att..." "Du har glömt.." "Men det skulle du ha gjort innan du började..." "Du har glömt..." "Du har glömt..." "Du har glömt..."
Nånting har jag nog glömt....

Komplimang or what!? :-D

Det här är vad jag kallar förstaklassens komplimang!

så roligt att se bilder på er, värsta snyggfamiljen! du skulle tjäna miljarder om du sålde dina gener till andra som vill ha fina barn ju  :-)

Citerat Söt-Kajsa

Det kanske är den karriären jag ska satsa på? :-D
Fast kombinationen blir ju bara så här himla bra med matchande snygg-gener... Och jag är inte så sugen på att dela med mig av Calle :-D


Bluff, mygel och bååg

-Jag behöver halstabletter.... (jag)
-Du som inte knaprar piller om det inte är absosilut nödvändligt borde inte ta halstabletter heller. De innhåller ju bara socker. Det är bluff, mygel och båg! (calle)
-Men om jag tror att det funkar så gör det det. Det gäller ju allt, tror man på det så funkar det alldeles utmärkt! (jag)

Faktum är att om jag är övertygad om att jag blir en lyckligare människa av nagel-fix-och-don, ny väska, nya skor, nya underkläder, nya klänningar, ny hårfärg, ny frisyr och en färgglad telefon så hjälper det en bra bit på väg. Tror man tillräckligt mycket, så kan man klara sig nästan ända fram....

Lögner, tysta samtal och sjukdomar

Ja, jag ljög. Jag kan erkänna det. Min dunderförkylningn är inte alls på bättringsvägen, snarare tvärtom.
Leylia hade ju som sagt 39,2 vid 9.30 imorse. Vid 14.15 låg tempen på 39,1. Hon har sovit dåligt och hängt i mina tuttar hela dagen. Där gick den amningsnedtrappningen åt skogen...
Jag är dödstrött! Vidar har somnat på soffan, Leylia ligger äntligen och sover själv!
Just nu drömmer jag om en lång, varm dusch! En femminuterdusch vore ju rena drömmen!
Och så drömmer jag även om att de här förbannade terroristsamtalen ska upphöra! Någon verkar ha alldeles för mycket fritid, då det för tredje gången på två dagar har ringt hit, men när jag svarar så är det knaäpptyst i andra änden. Sånt driver mig till vansinne! Jag överväger att sluta svara i telefon....

Och så är jag skiträdd för att börja jobba! Jag vill gärna tro att Calle och barnen inte kan leva utan mig och att de behöver mig oavbrutet dygnets alla timmar.... Det är önsketänkande, I know, och det är so not good for my ego när motsatsen bevisas ;-)

Sjukt hus

Jag är ju som jag nämnt tidigare tokförkyld. Det är på bättringsvägen, men jag skulle ändå vilja flytta täcket till tvn och sätta mig framför min Grey's Anatomy-box med en Daimglasslåda :-)
Inatt har Leylia sovit oförklarligt oroligt och när jag flyttade henne närmre mig inatt så kände jag att hon var glödhet! "Hon har väl legat under täcket..." Tänkte jag, eftersom hon svettas som en gris under våra täcken. Jag sparkade bort täcket, ammade Leylia och så somnade vi om. Sen vaknade jag igen och kände att hon fortfarande var glödhet. Jag brukar skämta om att våra barn är sängelement, men inatt var det inte samma sköna värme, och när t.o.m hennes händer var glödheta så fattade jag att det var något tokigt.... Imorse var hon fortfarande lika varm "Det är väl täcket...." Tänkte jag igen. Men för att vara på den säkra sidan och för att eventuellt få en förklaring så tog jag tempen, och mycket riktigt - tösen har 39,2! 39,2! Jag blir klubbad av 38,4 liksom, men Leylia kryper runt, står, tog tre steg :-) och hon leker ganska som vanligt. Hon är visserligen tröttare och gnälligare än vanligt, men tro tusan det! Jag ska kolla Vidar sedan också... Inga större tecken där än, mer än lite gnäll :-)

Kan man ta med 39-febriga barn ut?

Ge och ta

Kan man inte ta kritik så ska man heller inte ge någon.
Tro inte att det funkar att gapa och skrika och sedan få ett tigande gensvar.

Det knackade på dörren.

Varje gång det knackar eller ringer på dörren får jag en dum klump i magen. Man vet aldrig vem det kan vara. Idag ringde det på dörren tidigt, det var Ida hon hade frågat sin mamma om dom inte kunde gå och leka med Vidar "för han är snäll och slåss inte" :-D
Andra gången knackade det på dörren.
De enda som knackar på vår dörr är de som vet att vi har småttingar, och som kan barnens "rutiner". De som kan tänkas tro att barnen sover mitt på blanka dagen knackar av ren respekt (eller av rädsla över att jag ska bli vansinnig om ringklockan väcker kidsen. ;-) )
Men back to the story - Det knackade som sagt, utanför stod en kille som lämnade fram en lapp, där det stod på felfri svenska (med parenteser, stora bokstäver och små bokstäver, allt enligt konstens alla regler) att han är en döv och stum polack utan jobb eller pengar, som har tre döttrar (och säkert fru också) och som ville sälja tavlor för 80:-/styck. Jag försökte få fram att "Jag är pank..." Vad ska vi med fler tavlor till? Vi har ju inte ens hängt upp de vi redan har... Han kunde ju iofs bara fått pengarna och behållt tavlan - det var vad mitt samvete sa mig.
När jag stängt dörren så kom jag att tänka på något hysteriskt komiskt ang. den här killen. Någon annan som redan tänkt tanken?
Dövstum. Polack. En text på felfri svenska. Jag säger det igen: Dövstum. Polack. Felfri svenska.
Även om någon annan skrivit lappen så måste han ju ha gjort sig förstådd på något sätt för att få fram vad han ville ha ner i text. Eller?
Skriva en lapp på polska, som sedan ska översättas av någon som kan svenska och polska, för att sedan skrivas av någon kan kan felfri svenska? Mycket jobb för några raders skull... Eller?
Kan det vara så att lappen ljög? Eller är jag bara en misstänksam satmara som tror att varenda människa (som jag inte känner) ljuger?

Sjukdomar och annat dumt

Jag har gjort ett konstaterande. Eller två för att vara exakt.
1. Jag är värdelös på att vara sjuk. Det enda jag kan göra i sjukt tillstånd är att tycka synd om mig själv.
Jag beter mig som en barnrumpa och kan inte snyta mig "för det är (för att inte tala om att det låter) ju bara såååå äckligt!", jag kan inte ta nässpray för det är ju typ det mest obehagliga man kan vara med om (jag gjorde ett tappert försök idag och det bränner fortfarande i näsan och framkallar nysningar som heter duga!). Brus-Alvedon är min bästaste bästa pompis för tillfället.
Jag tar inte ta-bort-ont-piller (eller brus) om det inte är absolut nödvändligt, och det är enbart när jag själv anser att jag är döende, vilket jag inte är särskilt ofta (se punkt nr. 2 nedan).
2. Jag blir "bara" sjuk en gång om året *knock on wood*, och det infaller inom samma tidsperiod varje år (iaf de senaste tre åren).
År 2006 slog febern till i slutet av mars, jag (och mina två kumpaner) blev sängliggande i flera dagar. Jag hade bara 38,4 i feber, men man kunde tro att jag fått en slägga i huvudet. Det finns bildbevis från denna period, och det är ingen vacker syn! :-D
År 2007 inföll sjukdagarna under v.8 (Tännäsveckan). Jag kräktes och blev förvisad till ett mörkt och ensligt rum där jag ensam fick spendera natten. Det uppstod viss orättvis behandling, Vidar kräktes också men han blev förvisad till den varma och sköna bäddsoffan med Calle. Dagen efter åkte vi hem, jag blev väckt sist och drog bara på mig paltorna och satte mig i bilen för hemresan. Höggravid, kräksjuk och med en ettåring att underhålla i bilen kan jag berätta att hemvägen var den längsta asfalterade sträcka jag någonsin färdats på.
Jag minns inte så mycket av den dagen mer än att vi stannade på Stinas i Sälen för mat (nej, inte jag), sedan minns jag att jag suktade efter Burger King (som så klart hade stängt) när vi åkte över Stallbackabron, sen minns jag inget mer. År 2008 åkte jag på en dunderförkylning på väg hem från Tänns. Jag börjar tro att det hör till? Det är ju onekligen bra att veta att "Okej, någon gång mellan v.8 och första april blir jag klubbad, ibland sängliggande." :-D

Strejk!

Jag ska strejka! Jag ska sluta titta på Melodifestivalen! Vad är det för jävla krattor som ringer och röstar egentligen!? Rösta fram "Dunka mig"-Frida till final istället för Patrik Isaksson!? Bah! Egentligen borde endast jag få rösta, då skulle det banne mig bli ordning och reda på torp-fanskapet!

Vi hade latjo i bilen hem förut... Jag satt dubbelvikt och ammade Leylia (som satt i bilstolen), varje gång jag lutade mig bakåt och tänkte "Aaah, skönt att få räta ut ryggen!" så hördes högljudda protester från bilstolen i mitten.... Till slut fråga jag henne om hon inte vill att mamma ska kunna jobba och tjäna massa kosing och köpa snordyra kläder och prylar till henne och storebror? För i så fall borde hon kanske äta ordentligt engång var tredje timme eller nåt, och inte snutta konstant och hela tiden.
"Eeeh... Jag hade valt maten, helt klart..." Hörde vi från förarsätet.
"Bah! Tyst med dig! Jag försöker lära vår dotter att det är roligare med materiella ting!"

Jag försöker få tiden att gå ihop. Nu börjar pusslet - jobb, familj och fem minuter ensam på dass.... Funkar det om man skulle få för sig att strejka mot att dygnet har helt åt skogen för få timmar?

Here he is

299144-19
Hade man kunnat kalla en Carl för söthöna så hade jag gjort det, för det är precis vad han är - fast den Carliga versionen :-D

Visst är det konstigt, jag blir röksugen när jag åker liften upp till toppen. Jag blir röksugen vid bilåkande bland fjällen. Värdelöst!
Hemresa imorgon. Jag är så shoppingsugen så jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att råda bot på mina tvångstankar! Bah!

Abstinens och lång väntan

Det kliar i fingrarna! Efter en vecka med enbart Ica-shopping så kan jag erkänna att någon timme eller två på Överby är nödvändligt för att stilla min abstinens... Ett par stövlar, underkläder  och ytliga behov behöver ordnas. Det får bli shpping nästa helg, för helgerna framöver är fulltecknade av jobb och nödvändliga måsten.

Läst i Expressen:
"Hela livet är en lång väntan på allt - att få börja skolan , sluta skolan, ta körkort, få gå på bolaget. Och hela 9 månader på att föda barn - och när barnet väl är framme får man vänta 20år på att dom ska flytta hemifrån."
Hahaha!

Lotta i ett nötskal

Batteriet dog på mobilen häromdagen, jag puttade i laddaren men kom på att:
-Men jääävlar! Jag har glömt pin-koden!
Detta betyder alltså att jag inte kan dra igång fonen förrän vi anländer till Trollhättan igen.

Typiskt Lotta? Jajemän...

Kärlek


Det var kärlek vid sjuhundratrettioelfte ögonkastet, för sjuhundratrettioelfte gången. Det stod en Lexus RX300 på parkeringen vid backen och jag föll handlöst - för sjuhundratrettioelfte gången. Jag ramlar lika illa varje gång, men vad gör det när man är upp över öronen kär?! :-D

I liftkön kom en unge (ett monster i nioårsåldern) och gled förbi mig precis när ajg skulle scana liftkortet. Han tjänade säkert en tusendels sekund, med tanke på att han väntade på nästa ankare istället för att samåka med killen före.
Nästa år har vi tänkt sätta Vidar i skidskola (om han är sugen, vill säga...). I samma veva ska jag sätta mig själv i snowboardskola. Ja, jag SKA lära mig åka snowboard, oavsett vad Calle tycker om det! Han ska minsann inte få tro att det bara är han som kan allt ;-)
Så, det här är förmodligen min sista chans att få kräkas ut långa haranger om snowboardåkarna som sabbar backarna med snöhög efter snöhög, efter snöhög, efter.....

Jag - kusinen från landet. Det är precis så jag känner mig när jag stakar mig fram på Calles snowblades. Egentligen känner jag mig alltid som kusinen från landet när jag vistas i samma backe, vid samma tillfälle som Calle och hans föräldrar. Alla tre åker som om de vore födda på skidor, medans jag åker som en plogande kratta! :-D Det kanske är mer passande att kalla mig "kusinen från betongen".
Det är väl för väl att ingen hör mig när jag tar mig ner för backarna:
"Wiiiiiiii" "Ojojojojoj...." "Snowboardåkarhelvetesfanskap!" "Hejsanhoppsan!" "Men vad f*n!"
Mina åkturer i backen, med barnen på behörigt avstånd, är mina svära-så-mycket-jag-orkar-stunder. Vi har svordomsförbud när barnen är närvarande....

Kröket-kommentaren:
-Mäh! Vad är det här för konstig snöö?!" (jag)
-Det är konstsnö... (Calle)
-Mäh! Vilket fusk! (jag)
(kusinen från betongen var det, ja...)

Calle är sugen på hus med tillbehör här uppe i vinterland, så vi har bestämt att vi ska bli Turbo. Calle ska bo här under vinterhalvåret, medans jag bor i en vräkig lägenhet på Avenyn i Göteborg. Sommaren tillbringas ju, som känt, i Skalhamn.
Calle bad mig om fem anledningar till att bo mitt i Göteborg:
-Polarn och Pyret, Lagerhouse, Bik Bok, The Body Shop. Och så är man helt oberoende av bill, buss, spårvagn, osv...
-Jag anade att det handlade om shopping.... (Calle)
-Nähäää!? ;-)
Calle vill ha frihet. Det ultimata för honom är att kunna stå på högsta toppen och bara vråla rätt ut.
-Det lugnet och friheten kan man inte hitta någonannan stans. (Calle)
-Att kunna ta trappan ner till valfri butik är frihet för mig... (jag)
-Om du skulle ställa dig på Avenyn och vråla rätt ut så skulle det komma män i vita rockar och be dig flytta in i ett madrasserat rum.... (Calle)
-Mycket möjligt. Men jag kan fnissa mig igenom varenda butik i hela Göteborg utan att bli inlåst.
Han ser fram emot när jag ska odla morötter i en blomlåda på balkongen ;-D Vi är som natt och dag, men det är ju det som är charmen :-)

Skidor, pulka, Kröket och vita kläder

Ännu en dag i Kröket. Fantastiskt!
Vidar tar pulkan och knallar långt upp i backen för att åka i full fart mot den parkerade barnvagnen med en snarkande lillasyster. Han älskar att åka pulka! Och personligen måste jag nog erkänna att jag är tusentals gånger bättre på att åka pulka än att sick-sacka ner för backarna som ger svindel uppifrån toppen :-D
Vidar och jag åkte pulka i en helt suverän pulkabacke idag, med ett litet hopp på slutet. Fick man fart så man tog sig över hoppet så tog man sig knappt tillbaka igen, snön gick upp på halva låren på mig! Men vad roligt vi hade, och vad vi skrattade! :-)

Så här såg det ut uppe på toppen av Kröket idag:

299144-17
Med Funäsdalen i bakgrunden.
Det här känns inte som en särskilt smickrande bild, jag ser ut som en rånördig femtonåring och det är verkligen inget jag eftersträvar :-D Men om jag har riktig tur så kanske Calle lyckas fånga mig på bild en gång till den här veckan ;-) Utan jacka, mössa och gigantiska skidglasögon :-D

Jag har lärt mig en ny läxa. Vita kläder i kombination med Gris-Nilsar till barn är värdelöst! Jag fick ett par vita skidbyxor i julklapp 2006. Ursköna. Superfina. Jättevita (när de är nytvättade). Men med en 9månaders i knät som smaskar på choklad-Wafers känns det som att det hade varit bättre med ett par svarta, bruna alternativt ett par nougatfärgade byxor :-D Men det värsta är väl ändå att jag dressar kidsen i vitt! Hahaha!
Man lär sig nya (gamla, välinlärda) läxor varje dag :-D

Fjällrapport

Ja -hejsanhoppsan- vi sitter i Tännäs, tittar på tecknat, äter chps, dippar, och dricker öl och vin (i mitt ammande fall blir det Fanta.)
Igår tillbringade vi dagen i backan, Vidar var lite skeptiskt till snön men det släppte så småningom. Idag har det släppt mer, han gräver i snön, drar pulkan och hackar med stavar. Leylia sitter mest i vagnen, såvida hon inte kryper en stund i snön, doppar näsan i det där kalla på marken och smakar lite på kylvaran från himlen...
Jag ställde mig idag, för första gången på två år, på skidorna. Jag hann med ganska många åk, och inte ett enda brutet (inte ens stukat) ben i hela kroppen! Hör och häpna - Jag stod på benen (snowbladesen) hela vägen ner, varje åk! ;-)
Uppe på toppen konstaterade jag att en stor, fet, flôtig pizza, några påsar chips, en vräkigt godispåse hade suttit på sin plats. Det behövdes för att hållas sig själv på plats. Det blåste motvind och jag fick staka mig fram i nerförsbacke, vid vissa tillfällen var jag t.o.m på väg att blåsa bak och omkull! :-D
Det var himla roligt! Men det roligaste är nog ändå att se att Vidar har så himla roligt i snön :-)
Jag har förövrigt lärt mig en idiotisk läxa: Blöta skor blir kallt - med en gång. Man förfryser sina stackars fötter om man går ut i blöta skor och tror att man ska kunna hålla sig varm hela dagen. Fryser man om fossingarna så fryser man i hela kroppen. Det var ingen rolig läxa, jag borde veta bättre.... Men imorgon kommer jag säkert ha glömt min läxa :-D
Sen kom jag även på att jag är en kass förebild - jag tog av mig mössan när det blåste som mest! Den höll på att blåsa av och jag var tvungen att hålla fast den på väg ner för backen.... Calle bytte mössa med mig, han tog min fina Helly-mössa och istället fick jag en Toxic-mössa... Svart klär inte mitt bleka tryne ;-)

Min dag på jobbet i lördags gick helt vansinnigt bra! Guud vad roligt! Jag hade lätt kunnat stanna några timmar till! Jag ser verkligen fram emot att börja jobba :-) Jag kommer bli en arbetsknarkoman. Yes, I do believe so...

Todays ToDo.

Idag blir det banne mig till att jobba röven av mig! Mycket ska hinnas med. Packning bl.a. Sen ska jag röjja undan lite så det inte är städning som är nr. 1 på schemat efter resan.
För er som inte har något bättre för er så kan ni ju få ta del av dagens "ToDo-lista" gällande Lextorparområdet.

Bädda nytt, bädda rent.
Tvätta.
Packa.
Damma och dammsuga.
Haircut.
Leta reda på den efterlysta kabeln.
Gå UT i det underbara vårvädret! (Hur inspirerande känns det att packa för en smällkall vintervecka när våren äntligen är på ingång?! ;-) )
Laga mat. Jag är så trött på att laga mat. Någon måste ju försörja Max också...
Ladda inför min första arbetsdag som sker imorgon. Min första arbetsdag på 1,5 år! ÄNTLIGEN!

Jamen det är väl bara att sätta igång då om jag ska bli klar i tid till lekdags ute :-)

Trötta barn och konstiga tanter

Jag är i chock.
Vidar tittade på He-Man. Jag sövde Leylia i dubbelsängen när jag hörde att filmen tog slut. "Jäklar, nu blir Vidar vansinnig när han märker att vi ligger här" hann jag tänka. Inte ett ljud från Vidar. Jag hörde hur han tassade iväg, men jag hörde inte vart han gick. Leylia somnade och jag gick ut till tvn för att se vad Vidar gjorde, men det fanns ingen Vidar vid tvn. Istället hade han gått in på sitt rum, krupit upp i sänge, dragit upp täcket och tokslocknat. Hur ofta händer det?! Typ en gång på miljonen. Nu sover dom båda två, så jag ska väl försöka få gjort nåt, typ städa undan. Jag tycker inte jag gör annat.

Måste bara berättade nåt löjligt. Jag och barnen var på apoteket för en liten stund sedan, det var folktomt förutom en stackare som skulle hämta ut något receptbelagt. Inte en människa i sikte i resten av butiken. Så, jag tog det jag skulle ha och styrde fram till kassan (som inte hade någon kassatant). Så ser jag ett huvud sticka fram mellan hyllorna bakom kassan:
"Du får ta en kölapp..."
Skojar hon med mig? Det är ju för sjutton folktomt! Det är ju ingen mer än jag här, tänkte jag och vände mig om för att försäkra mig om att jag faktiskt var ensam... Sedan tittade jag på tanten igen med en frågade blick som faktiskt undrade om hon menade allvar.... Det gjorde hon:
"Du får ta en kölapp, så ser någon här att du vill ha hjälp..."
Men har hon inte redan sett att jag vill ha hjälp? Har hon inte redan sett att jag har ställt upp varan på disken för att jag vill betala och komma därifrån? Suck och stön, jag stegar bort till kölappsautomaten för att ta en lapp, men redan innan jag hinner trycka på knappen så står det en annan tanta i kassan... Jag tog en lapp och gick tillbaka...
"Nummer sextiiioniiio? Står det nummer sextiiioniiio på din lapp?"
Mycket riktig, det stod 69 på min lapp...

Det måste ju vart dagens skämt.... Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska skratta eller inte. Dolda kameran, are you there?

Lika glömsk som lömsk.

Jag har tittat alldeles för mycket på Lejonkungen.....

Alltså, genom att läsa Marjas blogg så blev jag påmind om att -hejsanhoppsan- det är ju Alla Hjärtans Dag imorgon. Fira eller inte fira?
Jag frågade Calle om vi ska fira. Vi förlovade ju oss faktiskt på Alla Hjärtans Dag för fyra år sedan. Nej, fick jag till svar. "Det räcker väl att fira en dag? Så vad sägs om årsdagen?" Men den firar vi ju inte heller. Hahaha!
Det gör mig inget. Vad hemskt det låter. Det gör mig inget att strunta i mysa till det på varken Alla Hjärtans Dag eller årsdagen i november. Fast några geléhjärtan hade smakat fint. Fast -å andra sidan- geléhjärtan smakar ju fint oavsett om det är i början på juni, mitten på september, julafton eller på Alla Hjärtans Dag.

Grey's börjar ikväll. Jag är lite kluven. Ska jag försöka följa, eller ska jag strunta i det? Problemet är ju att om jag börjar följa det så kommer jag bli så otroligt störd om jag inte får se mer än till första reklampausen, eller ännu värre, börja titta efter första, andra eller tredje reklampausen. Vår söta dotter har nämligen inga nattningsrutiner what so ever. Eller jo, egentligen ha hon ju det. Hon somnar mellan 20-21 i vanliga fall, sover en halvtimme sen saknar hon sin mamma och så vill hon tutta en stund.... Sen går jag ut och kanske, kanske hinner jag ta två andetag innan det är dags att slänga fram trösttuttarna igen. Hahaha! Det är Leylias nattningrutiner. Ingen ro och ingen vila. Enda kvällarna hon sover ordentligt från start, det är när ajg somnar samtidigt. Har jag sagt att hon är mammig? :-D Hon tar inte napp på natten (knappt på dagen heller), men varför skulle hon när hon vet att mamma är tillgänglig dygnet runt? Hahaha! Charmtrollet...
Vidar sover som en gris, den genen har han ärvtå rkat nedstigande från mormor, via mamma :-D Han vaknar inte ens av brandvarnaren, vilket nog är en gen det med för jag vaknar inte heller. Som Calle sa sist barndvarnaren gick igång (missinassen/mittinatten) "Det är ju livsfarligt att bo med dig..." Thank you, very much, I love you too! :-D

Idag har jag och barnen varit ute och lekt i det überhärliga vårvädret :-) Jag och Vidar gungade gungbräda, åkte rutchkana, lekte tittut i lekstugan, öste sand vid tåget (ett barntåg) och testade vem som kunde gunga högst. En riktig mys-pys-dag! Leylia snarkade i vagnen. Hon sov i tre timmar. Det behövdes, hon har mycket sömn att ta igen känns det som....
Alltså, det var helt fantastiskt skönt att vara ute idag! Solen värmde, samtidigt som det var lite vinter-snart-vår-kallt. Så skönt!
Den där solen, den gör så mycket! Och bara för att den värmde så gott idag så blev jag supersugen på att somna i solariet. Det är värdelöst med solarium, man blir beroende, man kan få cancer. Och det värsta av allt - man riskerar att se ut som ett ihopkycklat papper tidigare än nödvändligt (kanske inte det värsta, men det är ändå illa...)

Det är dags att laga mat åt Calle. Och på tal om det så kom jag på att -hejsanhoppsan- jag har glömt äta min middag idag! Jaja, vi får väl se när det blir en stund över... Dte är ju ändå viktigast att Calle och barnen får käk, sen kan jag ju äta när som liksom....

Mys - på gott och ont

Inatt har jag sovit mellan barnen i den stora sängen.
Mysigt? Ja.
Obekvämt? Ja.
Trångt? Oh ja!
Utbytbart? Nej.
Att sova i skarven mellan madrasserna är inte bra för rygg, axlar eller nacke. Det stör sömnen, och det har gjort mig mer säker (än någonsin tidigare) på att en dubbelmadrass vore att göra min arma mammakropp en björntjänst!
På tal om sovrum så har jag äkt på värsta influensan! Jag har sovrumsinspiration! Jajemän. Ljusa väggar, tight om utrymme, textilier. Yes, om jag bara fick chansen så skulle jag kunna vara klar med sovrummet på 2-2,5 dagar utan problem! Har man lusten, viljan och inspirationen så kan man åstadkomma what ever liksom....
Även teverummet skulle kunna få sig ett redigt lyft, medans färgen i sovrummet torkar. Inspirationen flödar! Sådana här dagar borde man ta vara på....

Jag kände mig supersugen på en runda till ö.f idag, men Leylias näsa sätter käppar i sysselsättningshjulet. Med tanke på att jag svär över alla dessa föräldrar som ser ö.f som någon sjukstuga, istället för att hålla kidsen hemma när de inte är kry för fem öre! Well, med tanke på detta så kan jag inte släpa med Leylia dit, även fast Vidar skulle behöva det.... Det blir mys, och sedan lek, här hemma istället.
Borta bra, men hemma bäst. I alla lägen. Det är vad jag tycker....

Starta paniken!

Ja, det är väl så dags nu. Paniken kommer krypande. Bah! Det börjar bli ont om time, mycket ska hinna ordnas och jag vet inte riktigt hur jag ska få det här att gå ihop... Det retar mig.

Sjukt?

Är det sjuk-eller-förkylningstider nu eller?
Leylia är tilltäppt, och natten har varit sömnlös p.g.a andningssvårigheter.... För min del gör det ju som inte så mycket - jag är ju ändå bara hemma på dagarna och kan sova när barnen sover (OM barnen sover...). Men det stressar mig att Calle som är så lättväckt inte kan somna. Samtidigt kan jag ju inte lägga mig med Leylia någon annanstans heller, eftersom Vidars säng är upptagen. Så det är ju noll mening med att stressa upp sig över situationer man inte kan göra något åt. Egentligen.
Planerna är ju en vecka med snö. Men är Leylia fortfarande så här täppt i slutet av veckan så blir det inget. Det räcker med att en har sömnlösa nätter, 3-5 trötta personer till känns väldigt onödigt. Det ger sig....
Vidars sista bissingar håller på att ta sig igenom, det gör ont (i hans mun och i mitt mammahjärta). Jag kan inte göra så mycket...

Det vore läge för en ny bilstol till Leylia. Egentligen är det ingen panik, eftersom hon fortfarande "passar" i den hon har. Men den verkar inte så särskilt bekväm, mjuk och skön liksom. Vidars stol vore super till henne, och Vidar skulle platsa bra i en stol av den större varianten. Är det ett akut behov, eller är det mitt sjuka shoppingsug?

Jag ska sluta med Tradera. Det är sjukt. Man fastnar, och man vinner aldrig någon auktion (jo, okej... några har jag tagit hem). Men nu har jag hittat ett plagg, äntligen, som jag har letat. Jag ringde t.o.m mormor för att kolla om hon har något sådant som hon inte använder. Igår hittade jag det efterlängtade plagget! Lyckan kan inte beskrivas i ord! Men kommer jag vinna auktionen? troligtvis inte. Då börjar jag gråta. Materialist, javisst! ;-)

BVC gjorde hembesök igår. Leylia är "försigkommen" och "tidig". Hörseln är dte inget fel på. Hon frågade även om vi tycker att Vidar hör bra (eftersom det aldrgi gjordes något "klocktest" på honom.) "Ja, han hör när han vill höra" svarade jag då. Det är ju sant :-D

Dagens roliga x2

Jag dammsög övervåningen efter Calles framfart med gipsskivor igår. När jag skulle ändra från matta till golv på dammsugaren så klämde jag skinnet på undersidan av stortån. Det gjorde ont som aldrig förr! Men med två knattar runt benen så klämde jag ur mig: "Jäklarns sablarns..... SKOGSTROLL!" Skogstroll liksom. Vad fick jag det ifrån? Skratta gjorde jag iaf :-D

Igår gjorde Vidar något himla komiskt. Calle öppnade kylen och skulle ta fram en yoghurt till Vidar. Den ena efter den andra (jordgubb, blåbär, hallon...) blev ratad, så Calle lyfte upp Vidar för att han skulle få välja själv ur hyllan i dörren.... Men valde han någon yoghurt? Nej, han valde leverpastejen i hyllan över. Sedan ville han ha bitar utskurna ur paketet, precis som hos farmor och farfar. Hahaha! Han är så sjukt kul, den ungen! Välja leverpastej framför jordgubbsyoghurt liksom. Hur många barn gör det?! :-D


Sett och hört.

Jag har ju fullständigt missat att förtäja en story från förra lördagen, då jag i min ensamhet knallade runt i city. Just vid det här tillfället myste jag runt i en butik fylld av barnkläder. In kommer en mamma och hennes ca. fyraårige son:
Mamman: Ååååh, tänk om du hade varit tjej! (redan här trodde jag att öronen skulle trilla av...)
Sonen svarade fundersamt: Jasså?
Mamman: Ja, tänk vad roligt det hade varit om du varit en tjej.... (samtidigt som hon suktade efter alla dessa rosa plagg...)
Sonen svarar eftertänksamt: Jaaa... Men jag trivs ju väldigt bra med att vara kille (samtidigt som han kollar bland hyllorna efter fräcka jenas och coola tröjor, allt i blåskala...)

Gud vad bra svarat! Och fy sjutton vilken urkorkad mamma! Säga så till sitt barn? Banka ner sitt barn i skosulorna på det viset?! "Nej du lille killen, du är inte värd lika mycket som en tösabit." 
 Jag trodde det gömde sig en kamera någonstans, men hittills har inget hört av sig och sagt "Du var med på Dolda kameran i lördags, missade du det?"
Så här i efterhand hade jag mer än gärna traskat fram till mamman och gett henne en rak högersväng! Men man blir ju så chockad, paff och ställd att man inte ens får ur sig ett "Men ursäkta, vad fan sa du, ditt pundhuvud!?"
Vad sägs om att skaffa ett barn till? Bättre lycka nästa gång?
Herrigud, tänk på alla dessa människor som inte kan få barn, som hade gjort vad som helst för ett barn - oavsett kön, oavsett om det blir rosa eller blå klädinköp! Tänk på alla dessa människor som gråter för att de inte har en endast möjlighet att få ett endaste barn! Och så finns det klubbon som den här mamman som har mage att uttala sig så till sin son...
Jag blir så arg så jag kokar!


Dagens skämt?

Christer Sjögren gick direkt till final.
E-Type & The Poodles tog sig inte längre än till andra chansen.
Suzzie Vad-hon-nu-heter gick till andra chansen.
Amy Diamond gick till final.
Velvet åkte ut!
Ursäkta, men jag måste störa lite i röran: Velvet borde gått raka vägen till final. E-Type & The Poodles borde även dom knallat raka vägen till Globen. Amy Diamond borde gått till andra chansen. Suzzie borde inte ens fått vara med, och Christer Sjögren... Vad ska man sägaa? För sjutton gubbe, gå i pension, eller håll dig till nån scen där man inte behöver se eller höra dig! I Love Europe, liksom? Snacka om att pussa rumpor för poäng.... Det enda bra med I Love Europe var Wictoria Nilsson.

Rösta om! Gör om gör rätt, för tusan!

Hur, vad och varför?

Sedan Leylia föddes så har jag och Calle nojjat oss över urinvägsinfektioner. Jag har aldrig i hela mitt liv råkat ut för urinvägsinfektioner. Aldrig. Däremot känner jag personer som drabbas var och varannan dag (Nåja, inte riktigt. Men det känns säkert så för de som drabbbas ofta). Så, vad är en urinvägsinfektion? Eller vad det är vet jag ju iofs. Men vad är det som gör att man får infektionen? Det kan ju vara bra att ha lite koll på läget liksom....


Braindead

Så känner jag mig idag. Leylia är så mammig så jag tror jag går i bitar! Hade hon kunnat krypa in under skinnet på mig så hade hon gjort det för längesen... Man skulle haft en känguruficka på magen.
Hon får så roliga infall ibland. För bara en liten stund sedan fick jag dra fram henne då hon krupit in under spjälsängen, men så tog hon sig inte ut igen. Hon har även krupit in under Vidars säng utan att kunna ta sig därifrån: Jag fattar inte hur hon bär sig åt för att komma under där överhuvudtaget...
Idag är en sån där gnälldag. Vidar gnäller, Leylia gnäller och jag bryter ihop. Alltså, när man inte kan lämna rummet ens utan att Leylia gråter hjärtskärande.... Vidar var aldrig sån här. Eller jo, men inte rikgit lika mycket. Dessutom var Vidar pappig istället.
Jag har ingen lust med nånting. Jag är så trött så jag har ingen matlust ens... När Calle kommer hem ska jag stänga sovrumsdörren, dra täcket över huvudet och aldrig vakna igen. Det låter säkert hemskt, men det är så det känns. Jag får ju inte ens skita ifred!
Det är tur att jag är på väg tillbaka till arbetslivet! Det ska bli så skönt att börja jobba igen, rena semestern! ;-)

4 sekunder

När jag publicerat förra inlägget så gav vi vällingtrollen en rejäl omgång! :-D Sen väckte jag Leylia, vi gick ner för att smaska lite gröt och jaga väck min troll med tandborsten. Kl.10 var vi redo. Då hade vi inte ens stressat... Helt galet! Så här snabb har jag aldrig varit utan att sluta som sönderstressad. Man lär sig....
Jag och Vidar lämnade över Leylia till farmor för en lekstund medans Vidar satt i tandläkarstolen, vilket gick bra. Han tycker inte om det, men mormor (tandsköterska) har tränat honom :-D Tandläkaren var ganska tafatt och jag fick säga att "Det gör inget att du skriker Vidar, då ser man bara ännu bättre..." Och sen fick jag dra ur tandläkaren informationen. "Ska jag höra av mig till försäkringsbolaget?" "Är det något att oroa sig för?" "Hur länge kan det dröja innan det är som vanligt igen, eller om det skulle bli problem?" "Verkade tanden lös?" "Behöver man röntga?" "Vda gör man om det blir si eller så?"
Det retar mig att han inte fick något efteråt, inte ens ett sketet klistermärke! Alla barn får någon duktighetsgrej när de har varit hos tandläkaren. Det bara är så...


Stress och panik?

Hejsanhoppsan, här sitter jag fastklistrad vid Tradera - igen. Vidar sitter klistrad framför teven, det är Calles nostalgi film som rullar, nämligen He-Man.
Det är 35 minuter kvar tills vi ska gå. Vidar är klar. Leylia sover. Och här sitter jag i pyamas. Vidar ska till tandläkaren. Vi har tandläkarstolar utspridda över hela stan... Tänk om vi hade haft samma tandläkare till hela familjen...
Nej, det är dags att väcka tösabiten.

35 minuter är väl inga som helst problem för Blixten? Jag brukar vara snabbare än så.... 4 sekunder, sjunger han inte så? Det tar inte längre tid för mig att klä mig och barnen, borsta bissebussar och rulla ut vagnen :-)

Instängd i en bok.

Jag läste insändarsidorna till frukosten imorse. Jag tror jag ska sluta läsa insändarsidorna. Jag blir bara arg.
Den här gången gällde det homoäktenskap.
En präst kommenterade en annan präst och skrev att en präst ska hålla sig till Bibeln, och Bibeln tillåter inte homoäktenskap.
Hejsanhoppsan!
Jag vill tro att vi lever på 2000-talet, men vissa verkar ha fastnat i 1800-talets trista källare.
"Ett enkönat äktenskap och föräldraskap blir förvirrande för ett barn." Jaha. Det är bättre att vara föräldralös än att ha homosexuella föräldrar? Jag tror inte att barnen tycker det. Faktiskt.
Jag tycker att det är dags att slänga alla urminnestidersgamla fördomar i soporna!
Bara för att man råkar vara heterosexuellt så betyder inte det att man automatiskt blir en bättre förälder eller människa överhvudtaget.
Är man homosexuell så är inte det bra. Är man kriminell så är inte det bra. Jobbar man svart så är inte det bra. Jobbar man inte alls så är inte det bra. Struntar man i att skaffa barn så är inte det bra. Slänger man ett kolapapper i naturen så är inte det bra. Bibeln tycker nog om mig, jag är heterosexuell, jag är okriminell, jag skräpar inte ner i naturen, jag har uppfyllt min föda-barn-kvot, jag jobbar inte svart.
Fast å andra sidan: Jag jobbar visserligen inte alls, och jag har barn utan att vara gift. Så Bibeln tycker nog inte om mig ändå. Jag passar inte in i ramen.... Men vad gör det? Hör och häpna - jag kan älska ändå! Jag kan ta hand om mina barn trots att jag inte är gift, och jag kan känna kärlek trots att jag inte ränner i kyrkan i tid och otid (jag vistas inte där överhuvudtaget).

"Av en präst kan man kräva att han håller sig till Bibeln. Annars kan han inte hjälpa någon." Så den dagen man bestämmer sig för att bli präst så avsäger man sig rätten att ha en egen åsikt, man ska enbart ha Bibelns åsikt?
Homosexualitet är ingen sjukdom. Det är inget man kan bota med en tio dagars penicillinkur. Kärlek är väl kärlek oavsett om det är mellan två kvinnor eller två män, eller om det är mellan en av varje?
Bara för att man är homosexuell så betyder inte det att man är en sämre människa, det betyder inte att man är en sämre förälder, det betyder inte att man är sämre på något sätt överhuvudtaget.
Mänskliga rättigheter (som t.ex. att ingå äktenskap med någon man älskar) gäller visst inte alla, bara de som faller inom ramarna för vad Bibeln (och inskränkta personer) anser vara "normalt". Men då kan det ju knappast kallas mänskliga rättigheter om det inte gäller alla? Och vad är förresten "normalt"?

Personligen tycker jag att det är helt vansinnigt att stänga in sig så i en bok. Och personligen tycker jag att det finns viktigare saker att fundera på och försöka styra upp, t.ex. svält, världskrig, pedofili, barn - och kvinnomisshandel, hedersmord, m.m, m.m, m.m.
För vad spelar det för roll för mig om mina grannar väljer att vara av samma kön i sovrummet, vid middagsbordet eller framför teven?

Det ska onekligen bli intressant att se vad den där prästen får för reaktioner på sin inskränkta insändare.

Vilket är rätt?

Heter det Fettis-dagen eller Fet-tisdagen? Jag ska börja säga tjockisdagen, för att sudda ut alla frågetecken... Det måste ju kunna funka lika så bra? Eller räknas det som diskriminerande?

Beroendeframkallande

Ja, det skulle man väl kunna säga. Calle har draigt ner mig i Tradera-träsket! Jag kan inte slita mig....

Idag har jag....

...varit på öppna förskolan med barnen.
...lagat tokmycket mat åt mig själv, för ungefär tre veckor frammåt. Det blev grön ärtsoppa och broccolisoppa. Smaskigt värre!
...konstaterat att oavsett hur mycket jag än äter, oavsett vilket mat det är, så blir jag superchokladsugen efter maten. jag bara måste ha något sött efter maten och det får gärna vara choklad. Nu funderar jag på att börja med 72%ig choklad igen för då räcker det oftast med någon enstaka bit för att råda bot på suget. Smart? Yes, I know.
...sett en bissebuss i överkäken på Leylia. Hennes andra bissing i överkäken. Bara ett hörn är igenom än så länge.
...pratat med mamma och nästan börjat gråta, det värker i mammahjärtat när jag hör om sådant hemskt!
...pratat med mormor och berättat att jag nästan inte kunde somna igår för att jag kom på att jag glömde krama henne innan hon gick hem sist. Det grämer mig.
...infört köpstopp när det gäller Vidars garderob (igårkväll bestämde jag det iofs...). Ungen har mer kläder än vad jag har och använder knappt hälften. Trots detta köpstopp så kunde jag inte hålla fingrarna i styr när Calle visade mig en supersöt mys-overall. "Var det inte du som införde köpstopp till Vidars garderob?" "Men en sån vore ju superbra!" (Den inhandlades dock ej, tyvärr) Typiskt mig? Oh, yes it's true! :-D
...busat med Vidar i rutchkanan på öppna förskolan. Han skrattade så han kiknade!
...sett Leylia stå utan att hålla sig i något.
...varit fjantigt lättad efter gårdagens telefonsamtal.
...har jag bestämt mig för att inte bli en sån som tar med sig jobbet hem. Big no-no!
...fantiserat om hur underbart (mer än vanligt, om det nu går?) livet skulle vara med ett par nya glasögon.
...dagdrömt om hur fantastiskt allting kommer vara när vi köper den nya vagnen till Leylia.
...tokskrattat åt Vidar som tittade Hanna-allvarligt på mig och sa med bestämd ton: "Mamma.... Mamma..."
...ätit sallad. Kaninmat. Det händer sååå sällan.
...brakat ner sop-rälsen under diskbänken - igen. Den stöttade sig mot golvet. Bah! Värdelös skit!
...blivit biten i läppen av Leylia, som bara skrattade när jag sa "Aj, aj, aj, aj, aj, ajjj..." Det gör ont än.
...fått spader på föräldrar som använder öppna förskolan som någon sorts avlastning. De mammor som krälade på golvet med sina barn är lätträknade. Tre, för att vara exakt (ja, jag var en av dem.)
...hört "jajja" när en unge gjorde någon otillåtet. Men för sjutton gubbar! Säg nej, om det är det du menar!
...hört Bamse-introt fler gånger än vad som kan räknas som mänskligt.


Nu är det klippt!

Ja, jag klippte Vidar ordentligt igår.
Jag och barnen åkte till mamma medans Calle var hemma och arbetade på order från mig :-D
Väl hos mamma bakade jag bröd, kladdkaka och russinmuffins. Jag klippte Vidar och min mormor. Vidar var superduktig. Mamma påminde mig om att jag lovat att aldrig, a.l.d.r.i.g klippa barn. Hahaha! Jag mutade Vidar med choklad medans att satt fast i stolen och så sa jag att farmor förmodligen kommer jaga mamma med en träpåk när hon ser vad korthårig han har blivit.... Vidar sa många "mmm..." när jag pratade med honom under klippningen, jag vet inte om det var för att han höll med mig, eller för att han smaskade på choklad? :-D

Igår fick jag även ett trevlig telefonsamtal. Väldigt trevligt :-)
Håll tummarna!

Det känns som att Vidar har titta tillräckligt på tv för idag så det vore väl på sin plats att ta en promenad till lekplatsen.

Lovely!

Imorse tog jag kollektivtrafiken in till city för lite tid för mig själv (shopping på skyhög nivå). Carl och kids lämnades hemma för att jag i lugn och ro skulle få slita ut magnetremsan på kortet som är på väg att bytas ut. Jäpp.
Åhléns, Lindex, Exit, Liljelood, Vero Moda, Wedins, Gina Tricot, Supermarket, Din Sko och Bolaget. Samtliga hemmalämnade hade tröttnat redan vid andra stavelsen i första butiken :-D
Och i vanlig ordning så kom jag innaför dörren med materiella ting till barnen. Typiskt mig. Jag provade kläder, jävlar vad jag provade kläder! Till slut gav jag upp och drog kortet åt barnen istället :-D
Jag behövde lite betänketid vad gällde tre av inköpen så för att få lite distans (hahaha) så knallade jag iväg till Systembolaget åt Calle. När jag kom innanför dörrarna och insåg att "Jag kommer fortfarande ihåg vart allt finns, trots att det är över ett år sedan jag satte fötterna innanför dessa gröna dörrar. Alla hälsade på alla, alla kände igen alla - utom jag. Ingen hälsade på mig, ingen kände igen mig. Det var liksom "Hej, jag bor på Pluto. Jag är bara här och hälsar på..." Alla tittade på mig som om jag faktiskt kom från en annan planet. Jag tittade också på mig själv, i skyltfönstren (vem speglar sig inte i skyltförnstren under en runda på stan?) och insåg att "Jävlar vad liten jag har blivit! Så här smal har jag nog aldrig varit!" Så efter min besvikelse efter överläggningen med vågen igår så var detta en härlig tröst :-D

Jag älskar att impulsshoppa! Det var så längesen så jag hade glömt hur himla kul det är :-)

Jag har haft en helt underbar stund (ungefär hela dan), helt för mig själv idag. Och det bästa av allt var när jag klev av bussen här hemma och möttes av mina underbara :-)

Dags att återgå till städningen innan det är dags för middag hos farmor och farfar.


Terapäftisk fredag

Jajemän.
Båda barnen sover. Leylia somnade vid 12:40. Vidar somnade någon gång mellan 12:45 och 13:40, jag somnade nämligen också så jag har dålig koll, för första gången på mycket länge. När det gäller barnen skulle man väl kunna kalla mig kontrollfreak, jag vill veta nästintill exakt tid när dom somnar, jag vill veta vad och när de åt senast, när vi bytte blöjan senast. Jag försöker hålla koll på precis allt, ibland kan jag komma på mig själv med att det är nästintill galet och då försöker jag hejda mig lite :-D
Så nu när barnen sover så behövde jag någon sorts terapi, så jag målade naglarna i terapäftiska färger, tånaglarna kommer färgchocka strumporna med tre olika färger - lilltårna och ringtårna fick deprimerande svart, långtårna och pektårna fick bli glammigt guldiga och stortårna fick bli härligt röda! Fingernaglarna fick bli skitfult guldiga.... Men vad gör man inte i brist på annat :-D
Jag skulle behöva en terapäftisk Tutti Frutti Weekend, och så skulle jag behöva få mitt chokladbehov tillfredsställt med runda, smaskiga, pappersklädda chokladkulor från GodisJätten. Smaskigt värre! :-)



Mycket ska man höra...

Mitt charmtroll till son avfyrar nya ord och meningar varenda dag känns det som. Det senaste kom för bara någon minut sedan när han fick syn på att kort på sig sjäv:
-Mamma! Titta! Dä ä jaaa....
Jag tittade på honom och undrade om jag hörde rätt, men efter en stund lyckades jag ändå klämma ur mig:
-Ja, titta! Det är ju du! Och där är farfar..
-Titta! svarade han och pekade på farfarkortet.

Jag trodde jag skulle smälla av! Han är ju för söt!
Felet jag gör är att varje gång (undantaget idag) han säger något nytt så svarar jag med:
-VA!? Vad sa du!?
Som om han skulle säga det igen liksom? Don´t think so. Hahaha!


Inspirationsinjektion

Jag har haft inspirationstorka hela veckan, men så igårkväll när jag skulle natta ViddeSkrutt så var det precis som att jag fått en inspirationsinjektion! Idéerna sprutade ur öronen på mig!
Byta rum och inreda om! Gardiner, färger, fontapet, möbler, lampor - you name it! (Det bästa är att Calle är med på mina fåniga idéer - än så länge :-D )
Nu har jag världens idéer och känner att jag bara måste printa ner, måla och rita upp bilderna i huvudet. Småsaker, som egendesignade kuddfodral (visst låter det löjligt. Haha!) måste ritas ner, annars har jag med största sannolikhet glömt alltihop innan dagen är slut, om jag känner mitt minne rätt.

Jag borde nog starta en inspirationsblogg, det är ju nästan det enda jag skriver om. Inspiration hit och inspiration dit och rosa inimellan....
En inspirationsblogg skulle nog bli en kvällsblogg, för det är när jag lägger barnen (eller mig själv) som hjärnan börjar arbeta ordentligt, den drar igång på högvarv så fort jag lägger huvudet mot kudden :-D

RSS 2.0