UrLottasSynvinkel

Jahaja, efter att ha publiserat mitt något argtonade inlägg för en liten stund sedan, så gick jag vidare och läste både Roberts och Daniels bloggar. Diskoteksbranden för tio år sedan. Snacka om att mina sk. problem blev nersmulade till obefintlighet....

Ja, man kan ju börja undra. Gamla människor vet helt enkelt inte hur man håller käften stängd. Det har konstaterats mer än en gång! Hur kan de tro att de är bäst? Hur kan de tro att de vet bästa bara för att "de är äldst"? Jag blir galen!
Idag har jag och Vidar haft egen tid. Vi tog bussen (han ääälskar att åka buss!) till torget, för att sedan sätta oss på nästa buss till Överby. På sistnämnda buss sitter ett ~uberpucko i åttioårsåldern med endast två tänder.... Han var verkligen gammal som gatan, och hade två sketna (ja, de var verkligen skitiga) pinnar som stack fram i underkäken. Han påminde om Aladdins medfånge (Jafars förklädnad) i första filmen... och det är ingen vacker syn vill jag lova! åter till händelsen: När jag skulle sätta Vidar i vagnen igen så protesterade han högt. Men det spelade liksom ingen roll, han skulle ner i vagnen, så jag satte helt enkelt ner den stela pinnen till pojk, och väntade på att alla andra som skulle av skulle fatta att om de släpper av barnvagnar först så slipper de knö så för att komma ut. Väl ute ur bussen kommer en, till början, vänlig gammal farbror fram och säger att "Jag visste inte om du skrattade eller gråt, pojk..." och log mot Vidar.... "Njae, han ville åker mer buss..." svarade jag, varpå gubbfan kallar Vidar bortskämd! BORTSKÄMD!? VA I H*******!!! Han har väl för fan egen vilja, precis som vem som helst?!
-Det var allt en bortskämd pojk det där...
-Bortskämd?
-Ja, så som han skrek när ni skulle av bussen.
-Han tycker om att åka buss helt enkelt...
-Ja, men när du säger till honom att vara tyst så ska han ju vara tyst! Han är helt enkelt bortskämd! (jag sa aldrig till Vidar att vara tyst, jag sa att det hjälps inte, för vi måste gå av nu....)
- Han är inte ett dugg bortskämd...
-Jo-odå. Han är verkligen bortskämd, pojken...
Vid det laget hade jag börjat koka för länge sedan! Han var ingen vänlig gammal farbror längre, nu hade han förvandlats till en gubbjävel som borde lära sig att hålla käften emellanåt! "Dra åt helvete!" Låg och vilade, men jag bet ihop. Hade jag inte haft Vidar med så hade jag sagt vad jag verkligen tycker och tänker om gubbfanskap som delar ut åsikter till höger och väntser, utan att någon bett om det! Helst av allt hade jag velat ge honom en snyting, men såpass med spärr har jag tyvärr...
Gamla människor har verkligen svårt att hålla tyst. Vi (Calle) råkade ut för en tanta i Östersund när Vidar var två månader. Åååh, jag kan fortfarande bli galen när jag tänker på det! Vad är det som gör att de tror att de vet och kan allt bara för att de passerat bäst-före-datum!?

Jag fick veta för en stund sedan att jourläkarhelvetesfanskapet har haft någon sorts överläkarposition på vårdcentralen på orten där jag växte upp. Ett högt uppsatt pucko! Det innebär ju alltså att han har ganska många års erfarenhet av yrket och att han borde veta att det inte är barnet som bestämmer om man ska utföra undersökningen eller ej, utan läkaren och föräldrarna.
Jag minns inte vad han heter... Men jag ska fråga mamma, han kanske var lika puckad när det gällde mig. Jag var ju tydligen ett öronbarn, hade jag otur så råkade jag också ut för världens sämsta läkare...

Ja, jag tänker gnälla och kräkas över det här tills Vidar är frisk.... ;-)

Nu jävlar är det liv i luckan!
Jourläkarhelvetet borde anmälas!
Han tittade inte i öronen på Vidar, han sa att barn över 2år inte får penicillin. Han var tydligen inte särskillt sugen på att sköta sitt jobb.
Jag och Vidar har precis kommit tillbaka från vårdcentralen och apoteket. Varför? För att få det bekräftat att Vidar har öroninflamation. Dubbelsidig dessutom!!! Och vad fick han mot det? Hör och häpna - penicillin! Trots att killen är över 2 år.
Jourläkarjävlen tycker tydligen att små barn kan gå runt och ha ont. Det gör nog inget.... Och det är väl ingen idé att ge något mot det, det går ju ändå över så småningom--- Och om hörseln är kvar då eller inte, ja, det får vi väl se...
Jag är nåt så jävla förbannad! Här har alltså Vidar, som inte kan tala om vart han har ont, gått runt med öroninflamation i en vecka... Vi har varit lyckligt(?) ovetande om detta, och gett alvedon mot febern i tron att det går över....
Fan vad arg man blir! Och han ska kallas läkare? Kiss my ass!

Inatt har jag sovit ungefär 2 timmar, sammanlagt. Vidar har vaknat och gråtit. Han somnade kl. 18:30 igår kväll och har vaknat var 30-45:e minut.
Nöten på jourcentralen är blåst! Strunta i en treåring på det sättet! Bah! Det gör mig fortfarande arg! Idag ringde jag till Vårdcentralen, knappade in numret och de skulle ringa tillbaka cirka 08:50. De ringde på pricken 08:50! Jag frågade om han inte kan få penicillin iaf? (om det nu visar sig vara öroninflamation eller halsfluss eller liknande) Han har ju trots allt bara haft öroninflammation en gång tidigare, man kan ju knappast bli imun på bara två behandlingar? "Jo, givetvis" var svaret jag fick.. Då förklarade jag var jourläkaren sagt. Det hade hon "aldrig hört talas om.... Men det är olika från ställe till ställe." Nu har ju detta pågått sedan i lördags, så nu ska han väl inte behöva plågas mer...? Vi fick en tid idag. En alldeles perfekt tid, som inte krockar med dagsihämtning eller nåt sånt. Great!

Vidar vaknade till vid kvart över nio. Han var ledsen men med täcke, kudde, apa och välling i soffan så blev han betydligt gladare :-) För när man är sjuk så ligger man i soffan med sitt täcke och sin kudde och lyfter inte ett finger! Och så äter man glass :-) På tal om glass så blir det nog till att inhandla muta i form av tablettask om vi ska ta oss igenom mötet med farbror Doktorn.
Dagen började (som synes ovan) bra... Men så drog jag igång datorn, startade Firefox och drog en djup suck. Då var vi där igen.... Men jag känner bara att jag inte orkar längre. Det kommer aldrig bli någon skillnad, vad jag än försöker göra åt det. Jag inser det nu....

Jag hämtade ut tapeterna häromdagen. Guuuuud vilka fina tapeter!!! Jag älskar mina nya tapeter! Och jag kommer älska dom ännu mer när de sitter på väggen! Och det bästa av allt: Jag behöver inte göra det själv ;-) Jag ska ju fixa trappen. Det vägrar barnens pappa göra. Det värsta är ju bara att jag inser hur djävulskt jobbigt det komemr bli, och jag anar att jag kommer tröttna efter första trappsteget :-D Kan man inte hyra in någon som bara tar bort mattan i trappen? Jag kan göra resten, men mattan kan väl någon tålmodig människa göra? Någon som vet vad den ger sig in på ;-)

Det här är ju helt sjukt! Vansinnigt! Jag blir tokig!
Här åker man in med en treåring pga misstäkt öroninflamation.... De fick inte titta i öronen, men de stack honom i fingret för att göra någon sorts infektionstest. Det finns inget. Ingen öroninflamation, inte nånting. Då sa de att även om han haft öroninflamation så hade de inte gjort något åt det ändå. De ger inget till barn över 2 år längre. "För medicinen gör så liten skillnad". Det var tamejfan det dummaste jag har hört i hela mitt liv! Det är väl för tusan bättre att det lindrar lite, än inte alls!? Då är det ju ingen idé att söka vård. Vad spelar det för roll att veta vad som är fel, när de ändå inte vill göra något åt det? Jävla sjukvård! Ska inte ens barn få vård?!
Dra in vart som helst, men dra fan inte in på barnen!!!

Jävla fan! Jag blir galen!


(Jag har vart på skitigt humör i snart två veckor, och inte blev det bättre nu heller....)

Det har satt sig runt ögat. Runt om och innanför. Det gör skitont! Det känns som konstant huvudvärk, fast bakom ögat. Inget hjälper...  Den kallas ögonmasken lindrar för tillfället, men den funkar liksom inte hela loppet....
Jag går runt i min bubbla, där det känns som att jag skriker så fort jag säger nåt. Jag svarar "Va???" på allt folk säger till mig. Det enda jag hör är ljud från kroppen. Jag hör liksom, vid varenda rörselse, hur benen i kroppen liksom skaver mot varandra och knakar.... Man blir knäpp!
Jag är så trött på det här! Jag vill bara gå och dra något gammalt över mig.... I 1,5 vecka har jag vart kass. Man tycker ju att det borde vända men det bir bara värre.

A-C var gullig och gav mig en armoamassage... Jag skulle behöva dagslånga sådana just nu.

Jag har inte orkat nånting idag. Tvätten slängde jag ner för trappen. Och där ligger den - fortfarande. Mat har jag inte orkat göra iordning till mig själv.... Jag har inte ens orkat kamma håret! Sjukt! I'm so damn lazy!

Jag har blivit urmanad av Marja!

Instruktionerna är som följer:
1. Svara på alla frågorna.
2. Utmana 4 andra bloggare. Hänvisa till din egen blogg.
3. Lämna en kommentar hos utmanaren så fort utmaningen är antagen.

1. Vilken mat äter du ofta?
Alltså, jag är - över lag - urdålig på att äta mat, jag liksom glömmer.... Min hungerkänsla infinner sig först på svältgränsen... Men kött och köttfärs brukar det bli mycket av här hemma. En och annan godis kan jag väl pilla i mig också ;-) Det klassas kanske inte som mat, men....

2. På kalas, är du den personen som sitter eller hjälper du till att duka av?
Jag hjälper till att duka av.

3. Var sitter du helst när du bloggar?
Datorn står ju där den står så jag har inte så mycket att välja på.... Fast jag sitter helst vid bokföringsdatorn (om det bara hade funnits trådlöst på den...)

4. Köper du ofta Triss?
Nej. Snacka om att slänga pengar i sjön! Man vinner ändå aldrig något.

5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Kreta 2004! I'm going back! :-)

6. Vilken kanal tittar du mest på?
5an och 3an.

Läser inte så många bloggar, men jag utmanar Calle, Daniel, Robert och Charlie.

...ja, jag ville bara få det sagt.
Dagis-basilleruskerna slår hårdast mot mig.... Jag som inte ens är där!

Vidar är på väg ner för trappen:
-Babba! Vajädu!?
Några trappsteg senare:
-Babba? BABBA? Vajädu?

Att man inte döööör! Sötungen! :-) Det är ju synd att Babba iinte får höra det själv :-)

Det skulle ju onekligen vara himla intressant att se hu många sådana här rubriker man lyckas få ihop på ett år?
Nu är det v.a.b igen. Calle var hemma ons-tors och jag är hemma idag. Vidar är ganska kry, han hostar lite grann opch var på dagsi igår medans Leylia var hemma med feber, snorig näsa och hosta. Hon verkar mindre febrig idag, men näsan vill inte sluta avge innehåll.
Jag har jobbat med feber i tre dagar, tisdagen var en utmaning.... Tankad med alvedon tog jag mig igenom dagen. På onsdagen tröttnade A-C på mitt tillstånd och gav mig en aromamassage för att röja kroppen. Det funkade fint :-) Hon är en pärla!
Torsdagen bestod av irriterande hosta och en snorig näsa. På kvällen var febern tillbaka igen.
Idag måste vi gå till apoteket för att fylla på sjukstuge-lagret....