UrLottasSynvinkel

Översta raden från vänster: Lax, lax, tonfisk(!), ål, jätteräka, uppäten.
Nedre raden från vänster: Bläckfisk, tofu (som tydligen inte är fisk, utan svamp), tre snurror, en uppäten snurra.




Om man koncentrerar sig och anstränger sig som fan så kan man lyckas hålla en bit med båda pinnarna tillräckligt länge för att hinna fota ;)


Ner mä't i soyan och in i munnen! Det var jävligt stora bitar, och Calle tyckte det var märkligt att jag kvälde mig när jag trykte i mig allt på en gång. "Du som är så stor i käften jämt borde väl inte ha några problem med det här?"


Ingefära.
Gott. Så länge man inte smäller i sig halva burken på en gång.


Wasabi. Håll på behörigt avstånd, det bränner luktsinnet om man kör ner näsan i burken och det bränner säkerligen smaklökarna också... Don't try this at home, kids.

Innan vi gick till dagis idag:
Vidar ville se ut som farfar, så det blev skjorta idag :)


Leyan har likadan tunika som sin mamma :)


De är ju så söta så man nästan börjar grina!

Vi hade städdag här på gården i söndags. Alla (nåja) städade utom jag, som tittade på när även barnen städade. Och ja, det blev fint och bra - även utan min expertstädhjälp ;D


Det började med väckning av 1st mamma...



Sen gick vi ut och städade. Här sopar Leyan, Benjamin och Vidar. Leylia ger order som vanligt :D

Outfit:



Nagellack:


Det är ju helt vansinnigt vilka krokiga fingrar! Absurt!

Jag, mamma och Leyan tog en trip till Överby. Jag skulle kolla på dator, Leyan skulle få lite egen tid med fullständig uppmärksamhet och leksak från McD, och mamma skulle få ta bilen på en tur ;)

Leyan hjälpte mig att leta dator "Leya'll gå ti göön och titta datoj"


Det är gott med burgare.


Mamma "Herregud, när jag var tre år visste jag inte ens vad pommes frites var..."
"Men så har ju Leyan en mamma som har jobbat med sånt här..." ;D


Aaah, hamburgare, leksak, sol och världens bästa sällskap. Leylia tyckte det var en bra dag :D
"Leya'll sitta uuuute äta..."

Men man måste ju gå vidare, så nu är jag på jakt efter ett par med decimeter-klack ;D


10/04/28

Nu har jag hittat mina efterträdare:

Leyan har kommit på ett kul sätt att hänga upp mössan, istället för att lägga den i möss/vant/halsdukskorgen :D

Hon hänger mössan i kardborren på min jacka :D

Jag hittade en kul bild, från min snowboard-debut.

Så jävla rolig bild! Störtskön! :D

Det verkar som att jag har fått fullständig dille på flätor. Inbakade, utbakade, halvin/utbakade.... Don't even know why... Men det är väl en av alla mina knasiga perioder.

Så här har jag sett ut den senaste fyra dagarna:

16/4 Slarvigt utbakad.


17/4 Tight inbakad.


18/4 och 19/4. Endagen var resten utsläppt och imorse när jag vaknade satt flätan fortfarande där den skulle så jag satte helt enkelt bara upp resten. Snabbt och enkelt. Det är ungefär vad jag har tid med på morgonen - att fixa håret kvällen innan ;D

Igår tillbringade jag och barnen 1,5 timmar vid köksbordet med Leylias Hello Kitty-memory. Jag försökte fuska genom att placera ett kort som jag vänt på bredvid det som jag visste var likadant. Men den gubben gick inte, för då tog Leylia dom två med en gång :D Det går itne att fuska när den ungen är med och spelar :D
Och när jag fick upp två kort som Vidar ville ha så blev han jätteglad, för min skull trodde jag ju givetvis, men så tog han korten och sa "Vidar vann! Vidars tur igen!" Hahaha! Tokiga unge :D





"Titta mamma! Flyyygplaaan!"


Det var inget flygplan, det var en fågel :D


Calle ville va med på ett hörn och tog ett brejk från grillen.

---

Och så lite jordnötter, Lindösalami och grillad kyckling på det. Bättre fredag än så får man inte :)

Godaste kladdkakan ever!

Sandra bjussade på fika på jobbet häromdagen, och jag kan bara säga att jag aldrig kommer göra egen kladdkaka igen! Jävlar vad god den var :D

Behöver jag säga att jag smällde i mig nästan hela - själv? ;D

Calle blev sur på mig när snön försvann. Han upptäckte då att jag hade skottat ner snö från taket med krattan. Det är ju skitbra, tyckte jag, att kila in krattan mellan snön och taket och lägga den med krokarna uppåt för att liksom få tag i snön och bara dra ner alltihop. Det tyckte inte Calle. Förmodlign för att det fattades en massa pinnar på krattan efteråt. Jag försökte blåneka med ett "Nääää, jag förstår inte alls vad du pratar om...." Hahaha! Men det funkade inte, för han hittade plastpinnarna som flygit iväg under snöskottningen, på andra sidan förrådet. Jag var så avslöjad ;)
Sen köpte han en ny kratta och sa "Du är skyldig mig 25 spänn."
"Oh my! Men jag tror no att jag kan leva med det ;)"

När jag sedan fick se krattan så frågade jag vad sjutton han gnällde om?! Han fick ju en mycket finare nu, en grön istället för den där urfula, urblekta fd.röda krattan. Se det positivt! ;)

Den gamla krattan - efter snöskottningen ;)


Den nya krattan.

Jag skiter i blommor som vårtecken. Faktiskt.
Däremot så finns det ett annat idiotsäkert vårtecken.
Tvätt som hänger på tork - ute, givetvis.
Då vet man att nu är vi fan snart framme! :)
Och så fort vi traskar in i maj så är det färjåk till paradiset, saltvatten, grillat flera gånger om dagen som gäller, och då kommer även grodskräcken krypande och årets utmaning får ju givetvis bli att kunna vistas i på samma botten som krabbkräken! Jag tycker fortfarande att de ska hålla till på matbordet i augusti - ickekrälande, istället för på just den botten där jag badar.
Förra året vågade jag ju efter tre dagars bearbetning hålla en död minikrabba i handen. (Den fick åka upp på en spade första dagen, ner i hinken andra dagen så mina kaxiga ungar kunde titta lite också, och sen kröp en levande minikrabba runt i händerna på mig. Jag ryser fortfarande vid blotta tanken. Uuuuh!! :(

Men åter till vårtecknet. Så här såg det ut hemma hos oss förra helgen :)

Jag har hittat tre datorer. Ljuvliga, eller hur :)

Ja, hon kan (och vill) verkligen mycket, den lilla söta :)

"Mamma, Leya'll flyyyga!"

Och givetvis fick hon flyga..


"Mamma, Leya'll ta kort..."
Men givetvis fick hon göra det...


"Mamma ligga på Leyan!"
"Men va!? Jag kommer mosa dig..."
"Mamma! Lägga dig!"
"Okej.."
"Åhnej! Va e Leyas fot?!"
"Åhnej! Är Leyas fot under mamma?!"
"Jaaaa... Tokigt mamma!"


"Mamma, Leya ha kaaaam..."
"Vill du ha en kram?"
"Jaaa..."

Plötsligt var Leyan försvunnen. Jag fattade inte vart sjutton ungen hade tagit vägen!
Förrän hon plötsligt slängde upp tävvkorgen och ropade "Titt ut mamma!" och skrattade så hon tappade tvättkorgen över sig och försvann igen :D



Tokungen

Det var bara tokerier med Leyan häromdagen... Först gjorde jag henne förvirrad genom att ta ur mina örhängen. Eftersom jag alltid har örhängen i, så tyckte hon väl att det såg märkligt ut när de var ur... Så, hon skulle hjälpa mig att sätta i dom igen. Det gick väl... så där.
"Leya hjälpa mamma."
"Jasså?"
"Ja, Leya kan..."
Jag får igen för att jag försöker propsa i dom att man kan själv. Det kan nog ses om mitt motto, kan jag inte själv så gör jag ändå. Oftast går det helt åt helvete ;D

Anyway, hon skulle sätta i örhängena på mig. Och jag har haft 12 hål sammanlagt. De flesta har växt igen by now. Det märktes när Leyan skulle köra igenom örhänget i ett av dom. Hahaha!
Men skam den som ger sig, till slut gick det igenom...



Well, vad gör man inte för sina småttingar. Man lär sig ju inget om man inte får testa, och så länge inte mamma grinar så är det ju lugnt. Eller? ;)

Det bor nog en liten framtida designer i vårt hus... Han heter Vidar, och säger att han inte längre vill gå till dagis utan att han vill jobba. Jag försökte förklara att dagis är Vidars jobb, och det funkade ju bra. Ett tag. Han nöjer sig inte med det längre... När vi stannade till uatnför Calles jobb blev han både ledsen och arg, för att han ville gå in och jobba.
"Ska du jobba hos pappa?"
"Jaaa..."
Calle tyckte inte att det lät som någon bra idé, och det dröjde inte länge innan Leylia hängde på och sa detsamma "Leya jobba hos pappa..."
"Men.... Är det ingen som vill jobba med mamma då?"
Tystnaden som följde sa mer än tusen ord ;)

Men det blir nog ingen mekare av Vidar, det blir nog en designer. Det är ju iaf vad man kan tro när man ser alla fina halsband han gör på dagis. Jag burkar försöka sno åt mig ett och annat, men om han får se nåt av dem på mig så blir han hel crazy och skriker "Neeeej! MIN!" Haha! Söta :)

...citronvatten kan tydligen mögla. Jäpp. Det upptäckte jag häromdagen när jag fick syn på den där tillbringaren med vatten och citronbitar som stod i kylen. "Mmmm, smaskens!" tänkte jag... Tills jag såg de märkliga gröna plupparna som flöt runt on top. "Äckligt likt mögel" tänkte jag också, men slog genast bort tanken med "Men vafan, vatten kan ju fan inte mögla!" Och så började jag garva för mig själv. Det vore ju jävligt komiskt om vatten kunde mögla! Right? Det kan det tydligen, om man tillsätter annat än vatten i vattnet. Snuskigt! Så, nej, jag kommer aldrig mer göra citronvatten igen ;[

...lovade jag att lägga upp receptet på mina übergoda matmuffins! Det kan väl vara på tiden nu då? ;P

Ingredienser 8 port.
5dl vetemjöl
3½dl grahamsmjöl
3tsk bakpulver
1tsk salt
1tsk torkad basilika
3ägg
2½dl vatten
1½dl filmjölk
1dl olivolja

1ägg
2dl kesella
1msk tomatpuré

200g chevréost i rulle
1 stor röd lök
8 stora soltorkade tomater i olja

Gör så här:
Blanda alla torra ingredienserna med basilikan i en stor skål.
Vispa äggen ordentligt och vispa sedan i vatten, filmjölk och olivolja.
Gör en fördjupning i de torra ingredienserna och rör ner äggblandningen.
Fördela smeten i smorda metallformar eller i papperformar och fyll dem till ca. 1½cm under övre formkanten.
Gör sedan fyllningen genom att vispa ägget och blanda i kesellan och tomatpurén.
Gör en fördjupning i varje muffins med en sked och lägg i fyllningen. Det gör ingenting om lite fyllning rinner över på muffinssmeten.
Stick i en lökskiva, en tomat och en ostbit i varje muffins.
Grädda i ca.30min. i 180grader för stora muffins och något mindre för småttingmuffins ;)

Jag har hittat en ny vän... Eller snarare tre nya vänner! :)
Tyvärr kan jag inte ha mer än en, och jag kan inte bestämma mig för vilken! ;(
Min trogna följeslagare hittades i på Åhléns i Östersund för 5 år sedan. Innan dess köpte jag nya vänner så fort jag hittade någon som såg lite roligare ut (nya vänner räknades som en av mina största förbrukningsvaror).
Men så hittade jag den här och har varit trogen längre än jag någonsin kunnat tro.
Tyvärr har min väns yttre börjat ge med sig, så det verkar som att en del av innehållet ramlar ur...
Det är med stor sorg jag har tvingats inse att min Hjärtevän inte kommer finnas här för mig i alla evighet, att den helt enkelt har gjort sitt. Kanske är det så att den inte orkat med alla flyttlass den tvingats genomgå när jag slängt runt med den och tagit med stackarn på nya äventyr och nya boenden.
Chansen att hitta någon som kan mäta sig med min älskling är liten. Mycket liten.
Det var iaf vad jag trodde tills jag hittade en rosa. Och en grön. Och en lila. Och en svart med nitar. Men!
Den måste fortfarande ha samma funktioner som min trogna gamla vän, som tröstat mig när jag varit ledsen, som funnits där när jag fått mina kända impulser och helt plötsligt hittar på något nytt, som ställt upp dag ut och dag in i alla dessa år, som delat mina kickar och mina misslyckanden, som samlat information som påminner mig om våra äventyr tillsammans.
Jag måste känna att jag vet hur den funkar innifrån och ut.

Men hur kan man vara helt säker på att det är en vän för livet? Som orkar i alla evighet?
Är en grön verkligen bättre än en rosa? Är en rosa verkligen bättre än en lila?
Hur vet man?
Hänger det verkligen på utsidan?
Ja. Faktiskt.
Man måste ju bli glad av att se sin vän, och så får man väl försöka anpassa sig efter innehållet och göra det allra bästa man kan för att komma överrens. Man får väl möblera om på insidan tills man känner att det passar, att det stämmer med en själv.

Min gamla vän.


Kan någon av dessa vara min nya älskling?

Jag och Leylia tog det lugnt på Påskafton. Vi tog bästa mys-chansen och landade i farmor och farfars säng där vi låg halva kvällen och tittade på "Janne Långben - The Movie".

Som jag sa till Leylia:
"Är du trött? Ska vi gå och vila lite? Titta på film i sängen?"
"Ja...."

Well, jag blev både genomskådad och avslöjad - direkt ;D







Leylia masade runt i sängen som om hon haft myror i brallan, jag rörde mig inte mer än vad som var absolut nödvändligt! :D

Vad är det somrigaste man kan äta?

Jordgubbar och glass, så klart!

Med kolasås i det här fallet, eftersom chokladsåsen var slut... Men gott som fan! :D

På långfredagen fick vi finbesök. När barnen sprang och öppnade dörren så stod det en Påskkärring utanför! De blev blyga först, men avslöjade mormor ganska snabbt :D

Århundradets finaste Påskkärring :)

Jag fick hjälp av Vidar att dammsuga i köket

Ska det göras så ska det göras ordentligt...




Duktiga killen :)


Sen åt vi Påskgodis :)


Sötaste :)

Jag hittade ett helt ljuvligt nagellack häromdagen!

Lovely!


Sen konstaterade jag till Calle:
"Men visst är det snyggt!"
"......ja..."
"Men sluta ljug..." (Han avskyr allt som går åt turkos)
"Men det är snyggt..."
"Färgen alltså?"
"Nej, men jag menar att det är snyggt med målade naglar..."
"Men det var ju färgen jag menade... Så jag frågar igen: Visst är det snyggt!"
"Nej..."
"Hahahaha!"

Jag tyckte det såg så himla roligt ut när jag kom hem från jobbet häromkvällen. Jag hängde av mig jackan och slogs av hur jävla roligt det såg ut när min vita vår-trench hängde där bredvid Calles skidjacka :D
Jag var lite väl tidigt ute. men det insåg jag först dagen efter när halsen bråkade. Den är fortfarande inte riktigt med på noterna. Men lite halsont får man väl försöka leva med i jakten på VÅREN! :D



Det säger ju ganska mycket om mig och Calle egentligen, eller hur? Calle som tydligen kämpar för att få ha kvar vintern ett tag till genom att envisas med att svettas i vinterjackan och jag som vill ha bort vintern så fort som möjligt genom att envisas med att ta fram tunnare och tunnare jackor så fort solen visar sig lite. Ge mig Thailand, damn it!! ;D

...köpte jag årets första jordgubbar.
Tjernobyljordgubbar.
Mastodontjordgubbar.
Helt bisarrt sjukt stora jordgubbar.
Undrar hur mycket skit de har besprutat dem med? ;D
Men det skiter jag nog i, för just nu vill jag bara ha sommar! Och vad kan vara med sommar än jordgubbar och solariebränna!? ;D


Och så köpte jag en Smoothie. Supergod!
Brämhults Björnbär-Äpple

Jag och barnen satsar på mysfredag. Det började med 5(!!) påskägg som stod på soffbordet när jag och Vidar gick upp vid 7 imorse. Bra frukost? Inte särskilt. Leylia vaknade vid 8, och först då hade Vidar vågade Vidar visa vad som fanns i tvrummet. Jag hade satt på filmen -Karlsson på Taket- är favoriten just nu :) Men missade tydligen alla påskäggen som stod på bordet. Well, kl.7 en ledig dag är man inte helt klar i skallen ;D
Men så fick jag, i vanlig ordning, agera skittråkig morsa och säga "Okej, EN till men sen ställer jag bort äggen tills ni har ätit frukost." Det var inte särskilt poppis. Men vem fasen vill vara populär jämt? ;P
Frukosten var en pina, ingen ville äta, alla ville ha påskgodis istället. Men till slut fick vi i oss frukosten och sen var det dags för klippning. Jag började med att klippa Vidar, som hunnit bli GRYMT långhårig! (Well, allt är ju relativt) De senaste tre gångerna har jag bara klippt bort det långa som hängt över öronen. Men idag blev det ny frisyr. Han blev ascool! :D Då tyckte Leylia att det såg himla spännande ut att sitta under klippkappan och så ville även hon bli klippt. Det är inte mycket att klippa på damen eftersom jag håller på att spara ut det som går på henne.
Då slog det mig: Men shit, hur ska det bli den dagen de inte vill ha de frisyrer mamma väljer? Oh my! Det vore ju ett öde värre än döden! Men det är ju långt kvar, det är ju iaf 13,5 år kvar tills Vidar fyller 18, och då har Storebror förhoppningsvis höjt myndighetsålder till 35 ;D
Leylia kom även på att hon ville måla naglarna, och det ordnar jag ju givetvis :D Vilken färg hon valde? Men gissa.... Rosa på tårna och lila på fingarna förståss ;D



Rosa tånaglar...


Lila på fingrarna...


Och en go pussmun på det :D


Vidar är nyklippt...


...och nöjd :D


Leylia är nyklippt...


...och lika tokig som vanligt :D


Sen skulle mamma vara med på kort...


...och en go kram hörde ju till :)


Och slutligen ville Leyan också ta kort...


Det är ju helt ljuvligt att vara hemma med barnen och bara vara :)