Tönt-morsor!
Alltså, vad är det med folk nu för tiden?! Det tro på fan att det inte blir folk av ungarna nu för tiden när morsorna daltar med småfolket så man håller på att kräkas när man står bredvid!
"Är vattnet kallt? Men ojdå, stackars..."
"Nämen vill du inte idag...heller? Ojdå... Kom till mamsen..." Stackars arma barn, klart du inte ska behöva göra nåt du inte vill, det är bättre att lära sig att man alltid får sina vilja igenom med hjälpa av några krokodiltårar och att man får lära sig att livet alltid är roligt..."
"Men oj, är det inte roligt att göra som man blir tillsagd? Stackars, stackars liten..."
Vi var på simskolan idag, precis som vi är varje söndag. Det är oftast mammorna som är med, och det är uppenbarligen då ungarna är som gnälligast... "Maaaaaammaaaaaa, jag fryyyyyyser" Vad tror du att de gjorde när Titanic sjönk!? Vem ska hjälpa till om ungen ramlar i vattnet och inte kan simma? Tänk om inte mamma är i närheten... Vad gör de då? Skärper till sig och slutar lipa, får man väl hoppas. Ramlar man i havet så är det kallt (såvida det inte är medelhavet - i juli). Bassängen är kokhet i jämförelse... Hur många ungar har inte blivit upplockade ur bassängen av snälla, lilla mamma de gånger vi varit där? Idag var det flest pappor med. Vilket innebar betydligt fler ungar i vattnet. De ungar som lipade mest var de som hade mamma med sig. En pappa, vars dotter kört rejset med mamma (och givetvis blivit upplockad - varje gång) och försökte med samma sak även den här gången, gick i vattnet och var med henne där. Det hjälpte. Skitbra gjort av honom! L påverkades tydligen av allt gnäll och gjorde ett tappert försök med "Mamma, det är inte roligt längre..." Jag svarade att det är en kvart kvar, sen går vi över till Joel i den stora bassängen. Sen var det inget mer med det... En jättebra sak jag har lärt mig är att så länge jag sitter vid bordet en bit bort så går det jättebra, hon uppför sig och gör som hon blir tillsagd. Går jag däremot fram till kanten så börjar hon sjåpa sig. Tänk om fler föräldrar kunde inse det. Sitt inte där på huk och fråga med puttinutt-röst om det är kallt, om det går bra, om det är roligt... Gå därifrån, man kan titta på håll. Det är inte synd om ungarna, det är livsviktigt det de håller på med! Tar man upp dem ur vattnet DÅ lär de frysa...
Jag kanske har världen enklaste ungar? De vet vad som gäller, och sjåpar sig inte om det inte kan vara värt det. Vi har inte betalt 1600 spänn för att de ska stå på kanten och titta på pga att "vattnet är kallt"... På min tid (Hihihi! I'm ooold!) badade vi utomhus! I alla väder! Fuck it om det är storm, simskolan körs ändå! De här ungarna är inomhus, bor i Sverige, får en livsviktig chans att överleva... Vad har de att gnälla på!? Sina föräldrar möjligtvis... Eller räcker det att jag gör det ;) En förälder stod på kanten och sa till ungen att göra tusen olika grejer "Hoppa! Snurra runt!" Som om hon gav order till en hund! Det hade förmodligen räckt med "Lyssna på fröken!" En annan förälder går och badar med lilltjejens storasyster i den stora bassängen. Den ungen är den som gnäller minst. Undrar hur det funkar på förskolan? Är föräldrarna likadana där? Står de som hökar över personalen, som back-seat-drivers, där också? Hur ska det gå i skolan? Hur ska det gå när de börjar jobba?! Ska de sätta sig på golvet och lipa efter mamma om de inte får som de vill?! Jävla tönt-morsor!!
När Vidar var 4 dagar gammal så blev jag kallade curlingmamma. Jamen eller hur! Hon hade tänkt en gång till om hon sett resten av mina barns liv. Curlingmorsa, my ass!
Mina barn dukar av bordet efter de ätit, de plockar upp sina leksaker, hänger upp ytterkläderna på sina krokar, osv. Vem tänker stackars barn? Vem vill att jag förklarar varför jag lärt mina barn tidigt att de faktiskt får hålla ordning efter sig? Det är ingen jävla serviceinstitution de bor på! Jag är ingen jävla pass-opp! Det kommer inte bli lättare för dem i framtiden om de inte vet hur man uppför sig! Hur skulle det se ut när de kommer upp i skolan och inte fattar att man måste hjälpas åt?! Att man inte kan slänga sina grejer hur som helst runt sig!?
Jag hotar mina barn OCH jag tycker det är helt ok. (Skjut mig, för så får man ju inte säga!!) Städar de inte upp sina leksaker så hämtar jag sopsäcken! (Fine, det är år sedan sist, eftersom de lärt sig att den här curlingmorsan menar allvar!) Försöker de ställa till med scener på Maxi så ställer vi vagnen, går ut i bilen och åker hem. De vet att jag menar allvar. Hur? För att jag satt dem i bilen och åkt, givetvis. När jag tar fram dagmmsugaren så plockar de upp leksakerna från golvet, eftersom de vet att dammsugaren äter upp leksaker som ligger kvar ;) (Det är givetvis inte mammans fel, det är bara sånt som dammsugare gör ;P ) Jag hotar bara med sånt jag kan hålla. Har jag sagt en sak så är det så. Det är det som gäller och om det inte passar så får man väl gå. Det gäller inte bara barnen. Jag har slopat "vänner" och annat löst folk på löpande band. Med det menar jag inte att de ska göra som jag säger, även om det givetvis blir roligare för mig ;) Däremot så tänker jag inte anpassa mig efter och dalta med vuxna människor. Passar det inte, så passar det inte. Det är inte jag som gjort de valen, däremot så är det jag som tagit steget att slopa de som inte är värt besväret. Nej, jag menar givetivs inte att jag skulle slopa mina barn :D
Jag stannar inte hemma med ungarna så fort de gnäller om de har lite ont här eller där... Är det nåt på riktigt så både ser och hör man det... Jag har kört varenda knep som finns själv, det finns inget de kan försöka med som jag inte redan testat ;) Febertermometern mot elementet t.ex ;) Fingrarna i halsen för att "framkalla" magsjuka.. Å andra sidan så var det inte mycket som bet på min mamma heller :D Vad lär man sina barn då, egentligen, om det bara är att stanna hemma hela tiden? Att vid minsta lilla "motgång" "vara sjuk"... Det funkar inte så. Och jag har världens bästa exempel: 6 sjukdagar på 9 år. Det finns i den här familjen. Det är ett skitbra exempel. Han har inte fått vara hemma om han inte legat i koma ;) Och det har följt med hela livet, man stannar inte hemma för vad som helst.
Jag har även fått höra "Vilken pli du har på dina barn!" Jag har aldrig, någonsin, sett det så. Men tack ;)
Jag har även fått höra "Jag skulle aldrig kunna få mina barn att duka av bordet efter sig!" Tro inte att det har kommit av sig självt! Jag har tjatat hål i huvudet -på mig själv- för att lära dem såna basala saker.
De dör inte av att veta vad som gäller, av att lära sig gränser och att inget kommer gratis.
Å andra sidan så talar jag om för mina barn, sjuhundratrettioelva gånger om dagen, att jag älskar dom. Det är det absolut viktigaste, tycker jag, att man säger det och att man säger det ofta! Det är den enklaste sak i världen att säga "Jag älskar dig" och ge en kram. Jag lämnar dem aldrig på dagis utan att säga Jag älskar dig, vi glömmer heller aldrig pussen och kramen. Det har hänt nångång, och då har jag mått skitdåligt resten av den dagen och undrat om barnen tror att jag inte älskar dem längre... Där är jag skitparanoid, tänk om nåt händer och jag inte sa Jag älskar dig det sista jag gjorde innan vi skildes åt...
Mina barn får hur mycket kärlek som helst! Och de får höra det också, det är det allra viktigaste!
"Är vattnet kallt? Men ojdå, stackars..."
"Nämen vill du inte idag...heller? Ojdå... Kom till mamsen..." Stackars arma barn, klart du inte ska behöva göra nåt du inte vill, det är bättre att lära sig att man alltid får sina vilja igenom med hjälpa av några krokodiltårar och att man får lära sig att livet alltid är roligt..."
"Men oj, är det inte roligt att göra som man blir tillsagd? Stackars, stackars liten..."
Vi var på simskolan idag, precis som vi är varje söndag. Det är oftast mammorna som är med, och det är uppenbarligen då ungarna är som gnälligast... "Maaaaaammaaaaaa, jag fryyyyyyser" Vad tror du att de gjorde när Titanic sjönk!? Vem ska hjälpa till om ungen ramlar i vattnet och inte kan simma? Tänk om inte mamma är i närheten... Vad gör de då? Skärper till sig och slutar lipa, får man väl hoppas. Ramlar man i havet så är det kallt (såvida det inte är medelhavet - i juli). Bassängen är kokhet i jämförelse... Hur många ungar har inte blivit upplockade ur bassängen av snälla, lilla mamma de gånger vi varit där? Idag var det flest pappor med. Vilket innebar betydligt fler ungar i vattnet. De ungar som lipade mest var de som hade mamma med sig. En pappa, vars dotter kört rejset med mamma (och givetvis blivit upplockad - varje gång) och försökte med samma sak även den här gången, gick i vattnet och var med henne där. Det hjälpte. Skitbra gjort av honom! L påverkades tydligen av allt gnäll och gjorde ett tappert försök med "Mamma, det är inte roligt längre..." Jag svarade att det är en kvart kvar, sen går vi över till Joel i den stora bassängen. Sen var det inget mer med det... En jättebra sak jag har lärt mig är att så länge jag sitter vid bordet en bit bort så går det jättebra, hon uppför sig och gör som hon blir tillsagd. Går jag däremot fram till kanten så börjar hon sjåpa sig. Tänk om fler föräldrar kunde inse det. Sitt inte där på huk och fråga med puttinutt-röst om det är kallt, om det går bra, om det är roligt... Gå därifrån, man kan titta på håll. Det är inte synd om ungarna, det är livsviktigt det de håller på med! Tar man upp dem ur vattnet DÅ lär de frysa...
Jag kanske har världen enklaste ungar? De vet vad som gäller, och sjåpar sig inte om det inte kan vara värt det. Vi har inte betalt 1600 spänn för att de ska stå på kanten och titta på pga att "vattnet är kallt"... På min tid (Hihihi! I'm ooold!) badade vi utomhus! I alla väder! Fuck it om det är storm, simskolan körs ändå! De här ungarna är inomhus, bor i Sverige, får en livsviktig chans att överleva... Vad har de att gnälla på!? Sina föräldrar möjligtvis... Eller räcker det att jag gör det ;) En förälder stod på kanten och sa till ungen att göra tusen olika grejer "Hoppa! Snurra runt!" Som om hon gav order till en hund! Det hade förmodligen räckt med "Lyssna på fröken!" En annan förälder går och badar med lilltjejens storasyster i den stora bassängen. Den ungen är den som gnäller minst. Undrar hur det funkar på förskolan? Är föräldrarna likadana där? Står de som hökar över personalen, som back-seat-drivers, där också? Hur ska det gå i skolan? Hur ska det gå när de börjar jobba?! Ska de sätta sig på golvet och lipa efter mamma om de inte får som de vill?! Jävla tönt-morsor!!
När Vidar var 4 dagar gammal så blev jag kallade curlingmamma. Jamen eller hur! Hon hade tänkt en gång till om hon sett resten av mina barns liv. Curlingmorsa, my ass!
Mina barn dukar av bordet efter de ätit, de plockar upp sina leksaker, hänger upp ytterkläderna på sina krokar, osv. Vem tänker stackars barn? Vem vill att jag förklarar varför jag lärt mina barn tidigt att de faktiskt får hålla ordning efter sig? Det är ingen jävla serviceinstitution de bor på! Jag är ingen jävla pass-opp! Det kommer inte bli lättare för dem i framtiden om de inte vet hur man uppför sig! Hur skulle det se ut när de kommer upp i skolan och inte fattar att man måste hjälpas åt?! Att man inte kan slänga sina grejer hur som helst runt sig!?
Jag hotar mina barn OCH jag tycker det är helt ok. (Skjut mig, för så får man ju inte säga!!) Städar de inte upp sina leksaker så hämtar jag sopsäcken! (Fine, det är år sedan sist, eftersom de lärt sig att den här curlingmorsan menar allvar!) Försöker de ställa till med scener på Maxi så ställer vi vagnen, går ut i bilen och åker hem. De vet att jag menar allvar. Hur? För att jag satt dem i bilen och åkt, givetvis. När jag tar fram dagmmsugaren så plockar de upp leksakerna från golvet, eftersom de vet att dammsugaren äter upp leksaker som ligger kvar ;) (Det är givetvis inte mammans fel, det är bara sånt som dammsugare gör ;P ) Jag hotar bara med sånt jag kan hålla. Har jag sagt en sak så är det så. Det är det som gäller och om det inte passar så får man väl gå. Det gäller inte bara barnen. Jag har slopat "vänner" och annat löst folk på löpande band. Med det menar jag inte att de ska göra som jag säger, även om det givetvis blir roligare för mig ;) Däremot så tänker jag inte anpassa mig efter och dalta med vuxna människor. Passar det inte, så passar det inte. Det är inte jag som gjort de valen, däremot så är det jag som tagit steget att slopa de som inte är värt besväret. Nej, jag menar givetivs inte att jag skulle slopa mina barn :D
Jag stannar inte hemma med ungarna så fort de gnäller om de har lite ont här eller där... Är det nåt på riktigt så både ser och hör man det... Jag har kört varenda knep som finns själv, det finns inget de kan försöka med som jag inte redan testat ;) Febertermometern mot elementet t.ex ;) Fingrarna i halsen för att "framkalla" magsjuka.. Å andra sidan så var det inte mycket som bet på min mamma heller :D Vad lär man sina barn då, egentligen, om det bara är att stanna hemma hela tiden? Att vid minsta lilla "motgång" "vara sjuk"... Det funkar inte så. Och jag har världens bästa exempel: 6 sjukdagar på 9 år. Det finns i den här familjen. Det är ett skitbra exempel. Han har inte fått vara hemma om han inte legat i koma ;) Och det har följt med hela livet, man stannar inte hemma för vad som helst.
Jag har även fått höra "Vilken pli du har på dina barn!" Jag har aldrig, någonsin, sett det så. Men tack ;)
Jag har även fått höra "Jag skulle aldrig kunna få mina barn att duka av bordet efter sig!" Tro inte att det har kommit av sig självt! Jag har tjatat hål i huvudet -på mig själv- för att lära dem såna basala saker.
De dör inte av att veta vad som gäller, av att lära sig gränser och att inget kommer gratis.
Å andra sidan så talar jag om för mina barn, sjuhundratrettioelva gånger om dagen, att jag älskar dom. Det är det absolut viktigaste, tycker jag, att man säger det och att man säger det ofta! Det är den enklaste sak i världen att säga "Jag älskar dig" och ge en kram. Jag lämnar dem aldrig på dagis utan att säga Jag älskar dig, vi glömmer heller aldrig pussen och kramen. Det har hänt nångång, och då har jag mått skitdåligt resten av den dagen och undrat om barnen tror att jag inte älskar dem längre... Där är jag skitparanoid, tänk om nåt händer och jag inte sa Jag älskar dig det sista jag gjorde innan vi skildes åt...
Mina barn får hur mycket kärlek som helst! Och de får höra det också, det är det allra viktigaste!
