UrLottasSynvinkel

Det här med barnuppfostran är ett känsligt och ständigt aktuellt ämne, precis som rosa vs. blått, eller barnens kläder - en pojk i rosa kan väl aldrig vara sunt?! Lika lite som en flicka i snickarbyxor...?

Jag verkar ha en förmåga att reta upp folk, både kända och okända. Jag förstår inte varför my way sticker så i ögonen på folk...
Jag har dessutom flera exempel. Jag tänker inte ta upp alla...
Men flera aktuella ämnen är det här med att bära barnen, eller att de sover i dubbelsängen, eller att de hellre snuttar på min hand än att suga på nappen...

Jag bär på S. Jag bär henne överallt! Hon åker på armen när hon sover, när hon är vaken, när hon är ledsen, när hon är glad, och bara för att jag tycker att det är mysigt... Jag går med min näsa nerkilad i hennes veck i nacken och jag börjar nästan gråta vid tanken på att hon inte alltid kommer vara så här liten! Hon åker på armen när jag lagar mat, när jag lämnar V och L på dagis, när jag äter frukost, när jag äter middag, när jag sminkar mig, när jag borstar tänderna, när jag klär på mig, och det är knappt så jag sätter ner henne ens när jag ska på dass! Jag har köpt en bärsele till henne, eftersom hon inte längre vill åka i vagnen... Den här ungen vill ha närhet, precis som jag!
Kommentarer som "Herregud, du kommer ju alltid få bära runt på henne om du vänjer henne vid det nu!" eller "Du skämmer bort henne!" eller "Du kommer förstöra din rygg!"
Svar på det: Skit i min rygg! Mind your own buisness! Och nej, jag kommer inte alltid vara tvungen att bära runt på henne. Faktum är att jag har väldigt -väldigt- svår att tänka mig att hon, när hon är 18år och ska ut med polarna på krogen, kommer säga "Snälla, lilla pluttmamma, jag ska ut ikväll, men eftersom du har skämt bort mig med att åka på armen så måste du följa med, för du måste bära mig..." I honestly don't think so, inte ens i min vildaste fantasi... Och faktiskt, om det kallas att jag skämmer bort henne genom att låta henne vara nära och ge henne den tid hon behöver, så låt mig göra det då!

Fler kommentarer:
"Låter du henne snutta på det där viset så kommer hon aldrig sluta, ge henne napp istället!"
Men för jösse namn, låt ungen snutta på min hand om hon vill det, hon kommer inte växa fast! Och jo, hon tar nappen, men (som vi alla redan vet) mamma är bäst. That's it.
"Sover h*n i er säng?! Ta bort ungen därifrån, annars kommer ni aldrig bli av med henne/honom!"
Eeh, jo. Jag tror faktiskt det. Jag tror, på fullaste allvar, att mina barn kommer komma till en gräns där de tycker det är skitpinsamt att sova bredvid mamma... Eller så växer de helt enkelt ifrån det behovet. För mig tog det 16år ;)

Eftersom jag har flera barn så har jag även flera erfarenheter av helt olika individer med helt olika behov och helt olika viljor och krav. Och av erfarenhet så vet jag att 7åringen, som sov i dubbelsängen tills han var 1,5 år, har kommit ifrån behovet av att ligga och trängas med mamma och pappa. 5åringen, som också sov i dubbelsängen tills hon var 1,5år, har också kommit i från det behovet. T.o.m S, som är 9 veckor sover i egen säng!
V som sovit mellan oss redan från dag 1, har slutat med det. Han har även slutat med napp, välling, blöja och nattmål. Han, som trivdes allra bäst när han var nära och gärna blev buren, har t.o.m slutat åka i bärselen! ;)
L, som också sov mellan oss från dag 1, har slutat amma - utan protester (trots omgivningens ständiga bekymmer om att hon använde mig som napp i över 1 år) ;)

"Det finns inga vuxna som använder blöja, napp eller dricker flaskvälling..." /Barnens farfar

Varje gång har jag fått höra att jag skämmer bort mina barn. Sen när blev det något negativt att skämma bort sina barn med närhet och kärlek?!

Det är mina barn och jag ger dem så mycket närhet vi vill! Barn är barn så kort tid, och varför ska man då knuffa undan dem? Varför ska man mata in dem i ramar att hålla sig inom, varför kan de inte få ha fritt spelrum och fri tillgång till sina föräldrar? Varför ska föräldrarna alltid ha så jävla många måsten och så mycket annat att göra? Varför tar man inte till vara på den korta tid det handlar om?