UrLottasSynvinkel

 

Jag råkade ut för en mycket tråkig situation igår... Jag satte mig därför igår kväll och skrev ett mail, när jag fått lite distans till händelsen, men ändå medan jag fortfarande hade ångan uppe och alla känslor kvar. Däremot så skickade jag inte iväg mailet igår. Jag sparade det. Dels för att jag ville att någon mer skulle läsa igenom det, och dels för att landa i alla känslor och inte skicka iväg ett mail som är hafsigt skrivet, med mycket känslor och svårt att reda ut om det bara är stundens hetta eller om det faktiskt är ett seriöst mail. Jag ringde mamma och läste mailet för henne, och fick en OK-stämpel av henne ;) Idag visade jag mailet för Calle, och även han tyckte att det var bra skrivet. Då gick jag in och redigerade lite och fixade lite finlir, som rättstavning, radbyte, stor bokstav... Jamen sånt som kan komma av sig i alla hast när man författar ihop en känslostorm ;)

Mailet innehöll många "besviken" och "ledsen".

För det vet ju alla, att just de orden i kombination med en lugn ton/röst slår hårdare åt samvetet än vad en massa svordomar och gaphalsar ens kan drömma om.

Det är ju allmänt känt att man, som tonåring iaf, mår mycket sämre av att få höra att "Mamma blev jätteledsen" eller att "Mamma blev jättebesviken", än om man får en gaphals mot sig som bara skriker och svär. Då stänger man ju av fullständigt, det går in genom ena örat och ut genom det andra. Vem orkar bry sig om att lyssna på vuxna människor med gap-och-skrik-sjukan liksom?

Calle däremot, säger att det där med att spela på nåt dåligt samvete inte biter på mig. Han påstår att jag inte har något samvete ;) Det stämmer nog inte riktigt, jag är bara härdad ;D

Och på tal om svordomar! Jag får ofta höra att jag svär så infernaliskt på Facebook. Varenda inlägg innehåller minst ett fan, jävlar, helvete, asshole eller liknande. Jag har försökt förklara att eftersom jag svär så sällan på riktigt, så tar jag ut det där ;) Eller så är det för att jag tar ut det där som jag svär så lite annars? Hur som helst, mailet till Mr. Ordförande innehöll inte en enda svordom!! OMG!! Nytt personligt rekord? ;) Men det tar på krafterna att framställa sig som vuxen och seriös, men ändå visa att "din jävla sopa, gör nåt åt saken!!"...

Nu återstår bara att se vad svaret blir, om svaret blir ;)

Något tänkvärt efter den här evighetslånga mailproceduren, är att när man är så där jävla (där kom den!) arg och hetsig så skriv det där mailet eller smset eller vad det nu kan vara, spy på bara! Kaskadkräks rak ut! Men skicka inget. Skriv, lägg ner telefon, dator eller vad det nu kan vara, och låt det ligga några timmar. Lugna sig, och läs igenom igen. Är känslan densamma? Känns det fortfarande som en bra idé? Då är det bara att skicka. Om inte, då är det bara att radera alltihop och vara glad att man hejdade sig ;)
Om man bara kunde komma ihåg det här varenda gång också ;)

Herregud, vilken dag vi haft!
Det började med väckning kl.06.45. Och det var inte alarmet som väckte mig först, det var världens piggaste bebis ;) Jag lyckades hålla henne kvar i sängen till.07.30 - då insåg jag att ungen kommer inte somna om, och om hon gör det så kommer jag också göra det och då kommer V ramla in på skolan bortåt lunch ;)
L var lättväckt idag, och det tro på tusan att hon var det, hon som gick upp kl.07.30 igår för att åka med farfar, J och C till husvagnen... Det var dags att ställa in både vår husvagn och farmor och farfars igår. Sen blev det middag tillsammans med farmor, farfar, J och T. Så när L skulle i säng igår kväll så somnade hon på två röda. kl.20.30 var det knäpptyst i övre delen av våningssängen ;)
V var inte lika sugen på att gå upp imorse, han som annars brukar vara så morgonpigg... Men han såg fram emot att klassen skulle sjunga för honom idag eftersom han fyllde år på lovet :)
Så när jag fick ryckt upp alla ungar, gjort mig iordning och fyllt alla magar med frukost så packade jag in allihop i bilen, körde V till skolan och åkte sedan vidare till mamma. L tyckte det var väldigt märkligt att vi skulle vara hos mamma trots att hon inte var hemma. "När kommer mormor hem?"
Nångång mellan 9-12 skulle DHL komma och lämna leveransen hos mamma och de hade så märkliga "krav" på vem som kunde ta emot paketen så jag tog med mig tjejerna och åkte dit. Det är märkligt, oavsett hur gammal man blir så är det alltid lika skönt att komma hem till mamma, oavsett tid på dygnet eller om hon är hemma eller på jobbet. Det finns liksom ett lugn där. Och det är en så skön känsla att komma dit, det liksom luktar mamma, jag kan känna hennes parfym när jag går upp för trappen, eller när jag går för nära en jacka eller halsduk och klänna att det luktar mamma. Men så har jag ju alltid varit väldigt mammig, och nu börjar jag undra om det nånsin går över? ;)
Åter till idag: Vi hann bara vara där i 40 minuter innan v världens största lastbil stannade till utanför. En skitstor, skitful, skitgul lastbil.Jag gick ner och öppnade dörren med S på armen. Vad chauförren gjorde? Han körde fram pallastaren till trappsteget, bad mig skriva på, och gick sedan tillbaka till lastbilen. jag gick upp med S eftersom det blev så jädra kallt att stå där nere med dörren öppen. Jag utgick faktiskt från att tomten till chaufför skulle ställa in pallen i hallen. Mern så hörde jag plötsligt hur lastbilen körde iväg. Kvar på grannens garageuppfart stod pallen. Skitgubbe! Jag ringde DHL fort som tusan, förklarade läget och blev -hör och häpna- vidarekopplad! I 7 minuter fick jag lyssna på signaler som gick fram utan att nån svarade. Då gav jag upp och ringde A istället. Han var på väg till Gbg. Men så sa att han jag kan ju öppna plasten och bära in kartongerna var för sig. Givetvis. Det täntke jag inte ens på. Sagt och gjort. Sen ringde jag mamma som skulle återuppta jakten på den skyldige ;)
Eftersom chauffören var så tidig så kunde jag och tjejerna hänga i soffan i ett par timmar innan vi värmde lite mat och sedan åkte för att hämta V på skolan.
När vi hämtat V så åkte vi hem igen, förberedde middagen och fixade mellanmål i form av korv+bröd+mos innan det var dags att åka till farmor som skulle passa L och S medan jag åkte med V till bandyträningen. Så när vi kom hem igen vid 18.30 så var det onekligen galet skönt att fiskgratängen stod förberedd på sprisen, så jag behövde bara sätta på ugnen och slänga in formen när temperaturen var där den skulle. Under tiden badade jag alla ungar, körde en maskin tvätt, vek och sorterade tvätten från igår och duschade av mig själv. Sen åt vi och kämpade för att hålla S vaken tills jag hade ätit färdigt. Lillhjärtat vill ju gärna sova kl.19, så från ca.16.30-17 märks det att det snart är dags för sängen och kl.18-19 är bara en transportsträcka tills jag äntligen kan ge upp kampen om att hålla henne uppe "en liiiiten stund till". Idag kämpade vi ända till kl.20. Men hon somnade på två röda, sedan kom C hem och läste för V och L.
Imorgon är det dags för fotografering på dagis, och jag har äntligen bestämt vilken av de tre outfit-alternativen vi (jag) ska köra på :)
På onsdag är det Mulle för L, och på kvällen är det gympa. På lördag är det dags för bandyträning för V och simskola för båda två. Behöver jag meddela att jag är glad att jag har mitt körkort? Och behöver jag meddela att jag är innerligt tacksam för all hjälp jag får av farmor, farfar, J, T och mamma? Och behöver jag meddela att jag tycker att jag är värd några timmar i soffan på kvällen? ;) Jag täntke dock försöka strya upp mina sovrutiner lite, och komma i säng mellan 22-23 istället för 23.30-00.30. Igår gick jag och la mig vid 22.30 och somnade bortåt 23, och jag kan säga att det kändes betydligt lättare att gå upp imorse, även om ajg fortfarande var vansinnigt trött, men det är jag ju varje morgon ;) Lovet gick alldeles på tok för fort, jag fattar inte vart hela den veckan tog vägen!

Några bilder från idag :)