UrLottasSynvinkel

Ja, filmen heter tydligen Varg. En mucho underlig film om jag får säga det själv. Fattade liksom inte slutet. Fattade egentligen ingenting. Det var ju som bara ond bråd död genom hela filmen... Döda renar, döda vargar och en död hund. Nej, jag förstår inte alls. Och jag kommer bara se Stormare som Klemens när det är dags för Ladies Night. Bah!

Jag fick en känga i magen - en Östersundlängtan-känga. Tänk att flytta tillbaka dit! Jag har inte riktigt kommit över att jag inte fick lagt vantarna på huset jag hittade på Frösön :-[

När de körde till domstolsförhandlingarna så såg man Gamla Teatern.
-Nämen! Titta! Det är ju Östersuuuund!
-Ja....
-Åååh, näemn titta! Det är ju det där huset...
-Ja.....
-Ååååh, titta!
-Ja.....

Calle kommer aldrig mer vilja se en endaste film till med mig ;-)
Svimmel, svammel.....

Jag säger som Leylia: "Det är bajs..." Den här dagen är bara ren skit. Guud vad tråkigt det är att känna så. Inte nog med att man redan är på dåligt humör, man blir ju på ännu sämre humör av att man inte vill vara på det redan dåliga humöret! Hängde ni med?
Jag har tusen saker på to-do-listan idag. Men jag har ingen lust. Jag har fått bäddat sängarna iaf, det har bara tagit mig två timmar att ta tag i en så simpel sak.... en vända in i vårat sovrum gjorde att mitt redan dåliga humör och mitt redan dåliga humör pga dåligt humör blev ännu sämre! Jag hatar vårt sovrum. Jag avskyr det! Det är så mörkt där inne och tråkigt och trasigt där inne, mitt på blanka dan, att man behöver ljusterapi för att ens orka veta om att rummet finns! Det är bara det att en möbelshopping-trip är inplanerad, men de som är involverade är inga lätta personer att planera med. Så enkelt (eller svårt) är det.... Jag håller på och sparar ihop pengar och har redan fått ihop till sängen. Några uppdrag till så är även sängborden säkrade. Men - jag ställer inte in några nya möbler där förrän det är ommålat och med fondväggen på plats! Det är den dagen jag väntar på just nu. Att stå där i dörröppningen och titta in på vårt ljusa, fräscha, nya sovrum :-) Kanske är det lika bra att jag tar av möbelpengarna och köper fondtapeten redan nu? Annars lär det aldrig bli gjort, den kostar ju trots allt drygt 500:-/rullen. Och med en gammal bil, ett hus mitt i renovering, två barn och en lotta med sjuka vanor ;-) så hittar man liksom inte 1000:- undanstoppade någonstans, som ligger och skräpar i väntan på att bli spenderade. Nej, jag säger inte att vi har det kass ekonomiskt, men fondtapeter hamnar liksom väldigt långt ner på prio-listan ;-) Det är väl bra att jag har Calle som sköter ekonomin här, annars hade jag satt mig själv på svält för att kunna styla iordning huset. Göd barnen och Carln, styla för resten :-D
I know I'm crazy....
Jag ska vara vuxen med allt vad det innebär, men pengar kan jag inte handskas med. Vill man öka någonstans så får man dra in någon annanstans, och jag har väldigt lätt för att dra in på min mat till förmån för roligheter - nya stuff till Calle och barnen. Eller ett nytt sovrum, eller en ny tvsoffa.... Eller ett nytt badrum, eller ett nyaa kök (grannens kök är ju fördjävla fräckt alltså!)

Det är dags att återgå till städningen.
Men förresten, gissa vad jag hittade i micron förut.... Vidars bilar, av alla dess slag. Igår hittade jag Teletubbarna och Apan i micron. Vad är det för idé han har fått? På tal om leksaker så kräks jag på alla småprylar som ligger vart man än sätter fötterna! Ett lekrum hade vart kanoners! Inga leksaker utanför rummet, liksom.... Det hade ju iofs aldrig funkat, men tanken låter fin :-D Födelsedagen närmar sig och jag vet att leksakerna en vacker dag kommer ta över vårt hem ;-)
En update till innan jag återgår: Jag lånade hem en spikmatta av A-C. Superskön att ligga på och den gör bara så gott för ryggen! Men den gör inte lika gott under foten. Ja trampade på den. En stressig torsdagsmorgon satte jag foten längst ut på kanten och träffade en (tack och lov var det bara en) spik. Den gick raka vägen in (mitt under foten). Det droppade rött i hallen... Det första jag kollade var så att det inte kom något blod på spikmattan eller överdraget. Det gjorde det inte.
Alltså, ljudet när spiken gick igenom var helt sjukt! Det knäppte liksom till. Vidrigt! Smärtan gjorde mig spyfärdig! Jag tillbringade längre promenadsträckor i heels, för att inte belasta mitt under foten. Jag var halt resten av dagen....

Well, back to work....

Man hör nya saker från barnen varje dag. Hittills har de varit pratkvarnar utan dess like, men man har liksom inte fattat vad "orden" betyder.
Leylia har börjat säga "De e bajs" när det är dags för blöjbyte.
Senast för några minuter sen sa Vidar "Titta! Såg du?" till Leylia. (Dom tittar på Pettson och Findus, Kattonauten.)
Häromdagen när Calle bytte Leylias blöja så stog Vidar bredvid och titta undrande, till sist sa han "Va e de?" Varpå Calle svarade "Det är bajs...." och Vidar svarade tillbaka med ett "Uuuuh..."
Hahahahaaa!!
Och på BVC vill de ta in honom för en extrakontroll när det gäller talet. Det släpper ju. Daniel pratade först vid fyra års ålder. Oh honom är det ju inget (större) fel på ;-)
Tror de verkligen på BVC att han kommer haspla ur sig alla ord han kan på beställning? Så länge inte föräldrarna oroar sig så borde väl inte dom göra det heller? Det är ju vi som känner våra barn bäst, vi ser ju hur de utvecklas från dag till dag. Egentligen vill jag ringa och avboka tiden, men då blir det väl ett jäkla rabalder.

Vidar har åkt på en ögoninflamation. Men det verkar ju onekligen vara en mild variant, för jag tycker redan att det ser mycket, mycket bättre ut. Kanske kan ha åka och bada idag iaf? Han skulle ju bli helt överlycklig! Jag ska ringa och prata med farmor sen....

Både Vidar och Leylia sov på sitt rum inatt. Hela natten! Imponerande :-) Jag vaknade av alarmet imorse och undrade om jag sovit så hårt at jag inte hört henne? Men nejdå, de snusade så gott så, i varsin säng.
Jag är fortfarande i chock.

Idag hämtar jag mina underbara på dagis! Det är höjden av lycka! Det gör hela min dag att veta att det är jag som kommer göra dom glada i slutet av dan :-) Det är helt fantastiskt att se deras glada trynen när man kommer dit! Mina fantastiskt underbara vildar! :-)

På väg till jobbet förut så började jag undra om jag nånsin skulle få se deras söta nunor igen. Busschauffören var som galen! Körde i röven på en lastbil, missade en väntande vid en busshållplats (pga att han låg så nära lastbilen att han inte såg den väntande passageraren). Han fick tvärbromsa för att köra in till kanten, sedan tittade han inte ens åt passagerarens håll istället höll han upp näsan och såg snorkig ut. Killen hann inte sätta sig ner innan chauffören körde iväg som en tok igen. Pssageraren gled över golvet i bussen  och var nära att halka pga att chauffören bara stack i väg! 
Herrigud, ska man behöva undra, det första man gör på morgonen, om man kommer komma levande hem igen?

Tidigt imorse tog vi bilen till Jolle. Det fanns ett schema.
1. Shopping :-) Jag införskaffade mig en helt ny outfit för kvällen. Har jag tur så kanske jag fastnar på ett kort iaf. Men det är väl tveksamt ;-)
2. Middag. Vi senlunchade och är fortfarande proppmätta så middagen får bli passad till nästa gång.
3. Vin och drinkar. Jag siktar in mig på en White Russian och en Tequila Rose :-)
4. En natt på hotell. Calle berättade på jobbet att det här blir vår första barnfria natt sedan Vidar föddes. Vår första sova-hela-natten-natt på tre år, alltså. Motfrågan blev: Tänk om ni upptäcker att ni inte gillar varandra längre? Vadå? Det blir väl en upplevelse bara att få sova i samma säng? :-D

Puss och hej! :-)

Vilket är mest tragiskt? Att jag skapar ett nytt konto på Helogn.net efter flera års avhållsamhet? Eller att mitt urgamla användarnamn fortfarande finns kvar, ledigt och allt?

Jag har fått dille på vissa låtar. Jag spelar dem i småbitar.

Morrissey - You have killed me
Winnerbäck - Någonting större
Takida - Point of view

 Det finns ingen anledning för mig att ha nästan 200 låtar på mobilen, när de här är de enda som spelas....



Det ska bli intressant att se omn det blir någon bra musik imorgon ;-)

(Egentligen säger man "Fy tusan", men efter någon film (barnfilm?) så säger jag "Ty fusan!")

Så. We´re leaving tomorrow! Det dåliga samvetet tar kål på mig! Mammahjärtat värker, och när jag nattade barnen började jag gråta.Det här är inte bra för mig. Det är inte det att jag inte tror att dom kommer ha det bra, jag tror snarare att de kommer ha roligare än någonsin! Det är bara det att den dagen man väljer att skaffa bebisar så avsäger man sig rätten att ha roligt. (Nej, det gäller inte alla - bara mig.)
Inte nog med detta. Min garderob blåstes hastigt och lustigt ur, och plötsligt har jag inga kläder.
"Men jag har ju inget att ta på miiiig...."
"Det var det dummaste jag hört! Det finns ju så mycket kläder så du inte får plats med mer...."
"Jamen. Jamen. Jamen...."
"Du måste ju ha något mer dressat än det där?" (Det där är mitt senaste nyförvärv. Som tydligen är "jobbkläder")
"Alltså. Vet du när jag var ute på rajraj senast?"
"Det är väl ett tag sen..."
"Det var på Yran 2006!"

Som om det inte räcker med prblem för en kväll: Jag skulle sätta mobbefonen på laddning, och inser att -tadaaa- laddaren är på jobbet. Nej, det är inget ställe vi kan ta "på vägen". Nedrans! TY FUSAN! (Följer det inte med någon billaddare till telefonerna nu för tiden!?)

Inga kläder, ingen laddare, stendöd mobil. Jag har iaf nya skor. Och nya jobbkläder.

Sjukstuga del ll

I torsdags låg jag däckad, rörde mig inte mer än vad som var absolut nödvändligt. Vidar var inte särskilt bra, han heller. Torsdagkväll kräktes Leylia. Sen var det hyfsat bra på fredagen. Igår fick jag ont i magen, så där vidrigt ont i magen som bara inte vill släppa, som stråalde ut i bäckenet och ända upp i käkarna! Det gjorde ont att gå, sitta, ligga på sidan.... Varenda rörelse kändes jävligt obra.
Jag la mig tidigt igår. Leylia vaknade till ganska snart och ville in till mig. Hon sov oroligt i flera timmar, när hon till sist kräktes - över mig. Tack för den liksom ;-) Det var bara till att byta sängkläder och hoppa in i duschen, för både mig och henne. Då var klockan 00:45. Sen somnade vi om. Efter någon timme vaknar jag av att Calle rycker mig i benet och jag bokstavligen flög ur sängen och stod i givvakt, precis som att jag visste precis vad det handlade om. I badrummet stod Vidar - nerkräkt. Det var bara att byta sängkläder även i hans säng och torka av Vidar och golven. Efter en stund går Leylia en runda till. Då orkade jag bara inte mer, så jag bredde ut ett badlakan i sängen, flytta ner henne en bit och bytte själv till andra sidan av sängen. Vidar gjorde också en omgång till - vid halv 7 imorse.... Stackarn, han blir så himla ledsen och gråter när han blir så dålig. Han stod i hallen förut och jag hörde bara ett stort plask, så jag bar in honom till badkaret och stackarn grät så fort det kom något. Man vet ju hur jobbigt det är och jag går hellre igenom sjuhundra magsjukor själv än att se på när barnen gör det.
Allt detta pga att jag jobbar i Lilla Edet. I just L.E har det regnat skitmycket så att just skit har åkt med ner i vattnet. Vatten som tydligen inte har blivit tillräckligt rent, så folk har öpnnat sina kranar och ruckit vattnet och blivit skitsjuka. Över 350 har isjuknat sedan i onsdags(?)! Nu har de tydligen konstaterat att det är vinterkräksjukebasillerusker som orsakat denna epidemi. Jag har aldrig haft vinerkräksjuka. Nävär in maj lajf!
Men vad har jag för rätt att klaga, jag som haft sjukligt friska barn hela tiden. Det finns de som har det värre. Det finns alltid de som har det värre. Men jag vill ändå inte se mina barn vändas ut och in pga L.E's skitvatten.
Vann inte, förresten, Lilla Edet tävlingen om Sveriges godatse vatten? Hmpf. Tjena liksom....

Alltså, ibland blir det bara så tragiskt (alt. patetiskt) så man inte ens kan försöka hålla sig för skratt! :-D

Med tanke på feber och annat så har man ju mer än överseende med det mesta. Eller rättare sagt allt! Mer kladd och söl med maten än vanligt. Det är okej. Mer griseri vid diskhon än vanligt. Det är okej. Mer mat vid tvn. Det bär emot, men dom är ju trots allt inte helt kry. Mindre tålamod än vanligt. Det är okej. Mer sura miner och tårar än vanligt. Det är helt okej. Att göra allt precis tvärtemot och att stänga av öronen, ja det kan väl vara okej såna här dagar. Men att någon (vars namn börjar på L) stänger av datorn - två gånger på tre timmar. Det är inte okej! Att gå loss med grön krita på soffbordet och tvn (V) är inte heller okej!
Jag blir gaaaaleeen!!!




(hade vi haft en fungerande bra-dator med bilder på så hade jag lagt upp en passande sådan, men inlägget får förbli tråkigt utan bild)

Igår morse ringde jag till A-C och sjukanmälde mig. Jag ringde till dagis och sjukanmälde barnen.
Leylia var det visserligen inget fel på. men Vidar hade diarré och feber. Jag kräktes. Jag låg i sängen i princip hela dagen. Farmor kom över och lekte med barnen, jag vet inte vad jag skulle gjort utan hennes hjälp!
Idag mår jag bättre, jag är fortfarande tagen liksom - kroppen värker och huvudet dunkar till tusen. En alvedon med jämna mellanrum fixar det värsta.
Vidar är nästan feberfri, magen är dock inte i form än. Leylia kräktes vid nattningen igår, men verkar fjantigt pigg och glad idag :-)

Det värsta med att vara sjuk är att gå runt hemma och se röran man lever i - och att inte orka göra något åt det!
Idag boostar jag med alvedon och trotsar värken till förmån för att någorlunda städat hem. Tvätten blir knappats ren av sig själv och prylarna går inte dirket till sin plats själv heller.

När ska datorn fixas? Jag blir galen av att inte komma åt några bilder, musik eller att ens kunna logga in på internetbanken! Jag kan ju inte ens lägga ut fakturorna on hold (det är ingen panik, men jag lägger ut dom när ajg får som så behöver jag inte fundera mer på det...)

Leylia är en bokmal och Vidar älskar sin flexi-track :-D Jag springer som en galning fram och tillbaka för att ta fram flexitrackbilen som åkt av banan och in under sängen, eller för att ta ner en ny bok :-D

Medans Leylia sov så intog jag och Vidar köksbänken. Vi bakade chokladbollar. Eller rättare sagt, jag blandade och gjrde bollar. Vidar la varannan på tallriken och varannan stoppade han i munnen :-D Guud vad kul!
Sen var det dags för en klippning, han stod alldeles alldeles stilla och efteråt fick han ännu en chokladboll. Sorry Calle, det kommer nog inte finnas några kvar när du kommer hem ;-)

Leylia hostar och hostar och hostar. Vad gör man åt hostiga ettåringar?
Nu blir det Bumbibjörnarna! :-)

Nu är det verkligen höst! Det ööööösregnar ute och jag och sötungarna sitter inne och myser :-)
Imorse när jag gick upp (6:30) var det fortfarande mörkt ute. Det är ju bara så mysigt att sätta sig med tidningen och när man har tagit sig igenom den så är det nästan helt ljust ute.
Idag är det shopping som gäller. Vidar har bara två par långbyxor. TVÅ PAR! Det är ju helt sjukt! Byrålådorna badar i shorts av alla de slag, men där de vanliga byxorna ligger ekar det tomt. Detta innebär ju alltså att han får gå runt i långkalsonger idag, det är de enda byxorna som är rena. Dagisstart, och helt plötsligt upptäcker man att allt ligger i tvätten. (ja, jag tvättar för fullt, men det hinner ändå inte torka tills vi ska ut).

Igår slutade jag tidigare. Redan 14:45 gick bussen hem. Och jag var så lycklig! Det var min tur att hämta barnen på dagis, och jag kunde inte sluta le. Som jag längtade efter mina underbara :-) Det skulle bli min tur att vara den snälla som kommer och hämtar dom, och äntligen tar med dom hem - istället för att vara den där häxan som lämnar dom gråtande på dagis och bara går. Och dom var så glada att se mig! Jag började nästan grina... T.o.m Vidar var glad över att se mig, och sprang mot mig och jag hann roffa åt mig en go kram :-) När jag skulle springa in på hans avdelning för att hämta väska, apa, jacka och skor så började han gråta. Han grät så jag hörde det ända in! Min älskade skrutt trodde att jag skulle gå igen och det skar i mammahjärtat!

Jag skulle fixa med bokföringen igår. Jag var övertygad om att jag äntligen skulle få skryta med att jag kommit ikapp! Men vad hände? Jo, jag körde fast - direkt! Jag släpade datorn till jobbet till ingen nytta. Bah!

Nu är det dags att återgåt till dagens alla måsten och det är en hel del!

Allt är som bortblåst. Inspiration, lust, ork, humor.... Rubbet. Borta. Jag orkar inte ens tänka längre...
Jag fick några idéer, men jag känner bara att jag aldrig kommer få tummen ur att göra verklighet av nånting så jag lägger allihop på hyllan tills känslorna kommer tillbaka igen. För det gör de väl? Sooner or later....?
Jag är verkligen helt ur form. Gårdagen gjorde inte nånting bättre.
Men jag har tagit tag i skrivandet. Jag köpte mig en bok, lite som en dagbok. Jag bär den med mig överallt. När jag kommer på något så skriver jag ner det. När jag känner att jag har fastnat i funderingar så skriver jag av mig. Det här har resulterat i att jag inte grubblar och masar runt när jag ska sova, för då är liksom känslor, tankar och idéer redan tömt. Urskönt!
Hela den här sluta-amma-grejen harsugit musten ur mig. Man blir dödstrött av att gå runt och ha ont hela tiden, det kör slut på en fullständigt! Sen kommer det ju alltid till en å annan grej.... Men hellre allt på en gång än något hela tiden :-)