UrLottasSynvinkel

Jag laddade som fan med att argumentera mig till en plastgran på övervåningen, helst en rosa givetvis... Men innan jag han säga ett enda ord så lallade Calle hem med en gran, en grön, jävligt riktig gran... Pust, suck, stön, stånk... Okej, men visst, fine, jag dammsuger granbarr i trappan fram till midsommar... ;P

Men så tog jag beslutet omm vilka färger somm skulle hängas i granen på nedervåningen... Calle vill ha rött. Det SKA vara rött. Så jag körde på raka motsattsen och satsade all in på lila och silver - utan att lägga fram det innan. Han har nämligen tok-ratat lila i granen tidigare år, så jag tänkte inte vara dum nog att framföra det innan det var dags att klä granen ;)

Men han tyckte det blev bra :)

Nu har vi dealat fram att vi ska få bestämma vartannat år... Och jag vet ju att han vill ha rött, så jag köpte svarta julgranskulor åt honom som han kan få välja att ha i granen nästa år ;)

Oh my vad jävla mycket julklappar det låg under granen i år! Det är väl inte så svårt att lista ut att det var mest paket till ungarna... Vilken tur för Vidar och Leyan att det bara är de två som får all uppmärksamhet ;)

Finaste ♥



     

         

           

           

+ några smurfar, några barbiedockor till, skidhjälm, skor, osdv, osv, osv...

Och vad fick mamman då?


     

En snowboard, med mitt mest använda ord + rosa :)


+ locktång, den obligatoriska almanackan från mamma, Höganäsmuggar, osv, osv...

Carln fick sina obligatoriska kalsonger, som alla andra år :) Han hatar mina färgglada val lika mycket som jag älskar dom ;)
Det är tradition, och det kommer fortsätta så ända tills jag har utrotat alla hans fula jobbkallingar som ser ut som nåt katten släpade in i lumpen...

Men så här söt är han iaf dagen efter tomtens besök, när han - i vanlig ordning - rotar runt i kylskåpet efter nåt som är ännu lite bättre än det förra han åt ;)


   

+ presentkort till tatuering, adidasbyxor, ett par Björn Borg till, tröjan han har på sig på bilden, osv..

Mysonsdag i soffan, framför tvn med ungarna :)

Vi kollade på Nasses Taxi och jag verkar ju onekligen vara precis lika inne i filmen som barnen :D Om den var bra? Den var iaf rogivande och jag film-slumrade givetvis - as usual - med ungarna nära :)



Vidar ville visa sin film för kameran :) Leyan har väl planerat att visa guldgräv om inte kameran varit för snabb :D

Hört av nån som tittade på romantisk film:

"Åh, snyft, det är lika vackert som glittrigt nagellack..."

Jag kunde inte sagt det bättre själv ;)

Alltså, jag tror jag får fullständigt bryt snart! Vad är det för jävla gnällsamhälle vi lever i egentligen?! Gnäll hit, och gnäll dit, är det inte det ena så är det tamejfan det andra! Det kan aldrig någonsin vara riktigt bra. Eller får det aldrig någonsin vara riktigt bra?

Det finns tre saker som retar gallfeber på mig just nu..

1) Graviditeter. Men fy faaan vad jobbigt det är att vara gravid! Om man ska lyssna på vad alla andra säger... (för personligen hade jag inga jobbiga graviditeter, förutom att jag var dödligt trött till en början, men det kunde jag uppenbarligen leva med). Varför vill man då så gärna bli gravid? Varför planerar man att skaffa barn, som om man skulle gå till posten och hämta ut ett paket? För det här med att skaffa barn ses ju faktiskt som en självklarhet. Det liksom ingår i bilen av det perfekta idealet. Men att vara gravid, det måste ju vara det jobbigaste som finns... Alldeles för många ser det som en sjukdom, inte som det tillstånd det faktiskt är. Man blir så jävla trött av att vara gravid. Man blir fet. Man orkar ingenting längre. Man kan inte röra sig. Ojojoj... Man tror att man är den enda i hela världen som någonsin gått igenom detta "helvete". Sen får man inte glömma att det är ett öde värre än döden att bli tvungen att avstå alkohol och tobak, OH NO, vilken uppoffring!! But still, man har valt att försöka bli gravid, man har (oftast?) planerat, man har viljan, man har t.o.m energin att lägga pengar och tid på att ta reda på vad det är för kön, om det är nåt "fel" (men hur i helvete kan det vara fel på ett barn som man borde älska gränslöst, oavsett om det innebär 17tår och 29 armar?), osv. Men sen då? Man har inte rätt att gnälla på sånt som andra får kämpa in i döden för. Man kanske bara borde hålla käften emellanåt.

2) Och sen, när man väl äntligen har tagit sig igenom den där nära-döden-upplevelsen till graviditet så är det dags för sömnlösa nätter, och till sist - äntligen - den där berömda trotsåldern. 1årstrots, 2årstrots, 3årstrots, 4årstrots, 5årstrots, 6årstrots, 7årstrots, 8årstrots, 9årstrots, 10årstrots, 11årstrots, 12årstrots, tonårstrots.... Det dröjer nog inte så länge innan någon "vuxen" kommer på ordet vuxentrots också... (Well, det var väl jag som löste den ordgåtan då? ;P ) Hur är det ens möjligt? Kan inte föräldrar se annat än sura miner från sina ungar? Är det verkligen så jävla bedrövligt? Varför skaffar man då barn? För att ha nåt att gnälla på? För att det hör till? För att man själv ska framstå som så jävla duktig?

-Titta, jag har minsann fött baaaaarn!
Ojojoj, se så jävla duktig jag är...
Men ungen, den är mest bara till besvär....

Är ett barn verkligen i trotsåldern bara för att han/hon gör något, eller bara har ett humör, som inte passar in i bilden som mamman/pappan har av sitt perfekta barn? Så fort något är jobbigt, eller när man har bråkat och krigat om skitsaker som huruvida ungen ska ha vantar eller inte, så är det trotsålder. Sover inte ungen på nätterna så heter det trotsålder, det heter sällan öroninflammation, eller hur... Men why? Det är så jävla nedlåtande att säga så om sitt barn i tid och otid! En 3åring tänker knappast att "HA! Nu ska jag tamejfan jävlas med morsan så hon goes helt jävla banana!" Eller? Hur kul hade det varit att höra "Morsan? Äsch, skit i henne, hon har en sån period just nu bara... Inget att bry sig om... Det är nog bara mensåldern..." Hur jävla nedlåtande är inte det? Precis lika nedlåtande och nochigt som att kalla allt för trotsålder. Jag får allergiska jävla reaktioner när jag hör ordet!!

3) "Det är inte mig det är fel på, det är alla andra..." Allt är fel. Farthindren är fel, jobbet är fel (utom den 25e varje månad), rondellerna är fel, tvn är fel, telefonen är fel, snön är fel, nyheterna är fel, datorn är fel, politiken är fel, tvtablån är fel, rean är fel, vädret är fel, priserna är fel, folk i allmänhet - och folk i synnerhet är fel, semester är fel, jul är fel, nyår är fel, januari ska vi inte ens prata om för det är så jävla fel så den månaden borde inte ens finnas med i almanackan! Fel, fel, fel... Överallt, hela tiden. Hur orkar man?

Jag är glad att det är snö och vinter (det är jävligt mycket lättare att vara glad åt det i år, nu när jag har körkort, eftersom jag inte behöver vara ute mer än nödvändligt ;P ), jag är glad att jag har bil, jobb, ungar, Carl, välfylld garderob... Och jag är jävligt skitglad att det finns så jävla mycket märkligt folk där ute så jag har nåt att blogga om ;) 

1) Trots att vilja gå klädd badring istället för kläder?
2) Idealisk syskonkärlek fångad på bild?
3) Kärlek!! :)
 

Idag var visst inte jag och min mage på riktigt samma spår. Jag åkte hem tidigare än planerat från jobbet. Inte bara pga ett tomt bokningsblock, utan även för att jag trodde att magen skulle vändas ut och in. Uuuh...

Jag minns inte riktigt vägen hem, det var första gången de hände...

När jag kom innanför dörrarna så gick jag raka vägen ut i köket, satte på radion, la mig på golvet och kröp ihop som ett barn.... Förmodligen bara för att känna efter så jag verkligen mådde ritkigt uselt. För varför gör man annars så? Dumheter.
Det var inte jag som ställde in radion sist. Det var C. Det var nämligen inte RIX FM som jag var inställd på, utan nåt Sveriges Radio-trams. Vad de sa?
"Julen är över... Idag är det den 27e(!!) december!"
Jaha? So? Det är väl en sketen måndag och en vanlig arbetsdag för de allra flesta av oss? What about den 27:e??
Och så fortsatte de på samma spår. Som om det aldrig varit den 27:e december förut... Till slut kom de fram till at året snart är slut, och så började de rabbla allt som kommer med att avsluta ett gammalt år. Jag hörde ungefär "Yaddayaddayaddayadda... Bokslut... Yaddayaddayadda.... Blahblahblah...
Bokslut?!
Men jag ligger ju redan ner!! Strö gärna lite extra salt i såren... Gör't! Gör det bara! DO IT!!
Så ja, det blir bokföring idag.

Det här är vad jag hade behövt idag... 

I morse när jag vaknade, masade mig ur sängen och till slut kom fram till en låda som skulle öppnas så hände det som bara inte får hända... En nagel gick åt pipsvängen... Jag dog. Jag började nästan gråta. Det kändes som att någon hade kapat av - inte bara nageln - halva fingret!

Jag knäcktes.
Jag reste mig.
Jag mmsade världens bästa Lena.
Of course.

Min nageldoktor. Hon fixade givetvis. Hon insåg katastrofen och erbjöd sig t.o.m att komma ner till salongen och hjälpa mig på stört! Men jag var helt proppfullbokad hela dagen, såpass att jag kom 30 min sent till dagis för att hämta hem ungarna... Så jag åkte till Lena ikväll istället :) Tusan vad roligt vi hade! Under kvällen har vi nog betat av varenda viktigt diskussionsämne som finns... Honest! ;D

Before:
Kolla in mina superfula pensionärsgula smygrökarnaglar! (Det var Lena som kom på det ordet)
Ringfingernageln saknas ju redan, men sen åkte långfingernageln... Och till sist åkte även pekfingernageln på andra handen... KATASTROF!!


After:
Men vem tänker på sånt när man får se resultatet?! :)
Hon är grym!! G.R.Y.M! Awsome!! :)
Jag har aldrig haft så här fina naglar tidigare! Lyckan är total :) 

Oavsett vad du ger en kvinna så kommer hon alltid ge dig mer tillbaka...
Ger du henne en spermie så ger hon dig ett barn...
Ger du henne ett hus så ger hon dig ett hem...
Ger du henne ett recept så ger hon dig en måltid...
Ger du henne kärlek så ger hon dig sitt hjärta...
Hon multiplicerar och förstorar allt, oavsett vad du än ger henne...
Så... Om du ger henne skit så kan du förvänta dig ett rent helvete tillbaka! ;P

Ja, i den här familjen bor mamman och barnen på Espresso House medans pappan sliter röven av sig för att vi ska kunna fortsätta bo på E.H ;)

Jag ska lära mina ungar allt jag kan. Det är väl det föräldraskapet innebär? Och som jag frågade barnen "Ska du bli en fikare, som mamma, när du blir stor?"
"Ja-a, mamma, det ska jag..."
Det börjar bra ;)





Kaka på pinne... ja, Espresso House är förmodligen gjort för småbarnsmammor och deras sockertörstande ungar ;)





En stor vaniljlatte och en kvarts pratstund med ungarna, det är allt jag behöver...

Jag och Vidar funderar på att växa ihop, så vi testar hur det kan  vara att sitta fast vid varandra... Båda tjöt uppenbarligen av lycka ;D