Livet är underbart
Jahaja. Nästan allting avslutat.
Helgon.net är avslutat. Familjeliv.se avslutas den 1/9. Men jag lär komma tillbaka till Familjeliv förr eller senare :-D
Just nu har jag bara inte tid med alla dessa sidor. Jag satsar hellre på en grej helhjärtat, än tusen saker halvhjärtat.
Jag skrev för några inlägg sedan att jag redan hade full koll på vad som ska packas ner och vad som ska kläs på vem när vi ska till Brålanda. Barnens grejer är fortfarande samma. Men när det kommer till mig själv så är det helt enkelt bara att tänka om. Det var nyinköpta kläder jag skulle haft, men det är ju bara att fetglömma. Guuud vad tråkigt det är att diskutera med folk som inte är ett skit intresserade och som bara säger "Behöver du verkligen det där?" Kan jag aldrig, nångång för höra "Vad roligt att du har hittat nåt nytt som du så gärna vill ha, det är du verkligen värd!".
Ingen som läser det här behöver ta åt sig.
Jag har förövrigt konstaterat att alldels för många männskor har kass inställning. Alldeles för många människor ser negatvia bitar istället för att vända på steken och se det positiva i situationen. Jag är en av dom som insett att min egen tankegång har varit precis likadan. Men inte längre, inte lika mycket iaf :-)
T.ex. när ungarna har skitdåliga dagar, inte sover på nätterna, gapar och skriker eller när man bara konstaterar att det är inte så jävla enkelt att ha barn födda så tätt. Men vad ska jag göra åt saken? Jag skulle aldrig nånsin, mot nånting byta ut nånting i mitt liv (okej, det finns väl en och annan jag skulle klara mig utan, eller gjort mig av med för längesen om alla andra bara vetat bättre. Men min Carl och mina barn skulle jag aldrig klara mig utan.)
Och visst, det är ofta tråkigt att vara hemma och måndag eller lördag, det är liksom the same. Men faktum är att det inte kommer vara så resten av livet. Vi kommer inte byta bajsblöjor i all evighet eller torka upp ingrodd välling från golvet eller krypa på alla fyra och leta nappar, eller torka mat från väggar och tak. Vi kommer inte heller vakna tvåhundratjugosju gånger / natt för att barnen är sällskapssjuka. Vi kommer inte heller ha sängen full av ungar, sova på kanten (eller i Calles fall; Vidars säng ;-) ) och ha en värkande kropp på morgonen som påminner om att vi borde skaffa en 2,5m bred säng. Men det är ju en del av charmen. Eller hur? När det här är över kommer nog t.o.m jag längta tillbaka och önska att jag inte hade haft så bråttom genom livet.
Det finns ju faktiskt dom som inte kan få barn överhuvudtaget, så vad har jag för rätt att gnälla överhuvudtaget egentlligen? ;-)
Men det finns många andra som negativiserar hela sin (och andras) tillvaro, och som bara inte kan se minsta lilla positiva grej en endaste dag.
"Åh, vad jobbigt allting är idag igen, precis som igår och i förrgår, och dagen innan det osv." Var glad att det inte är värre.
"Jag har så dåligt med pengar..." Det finns dom som inte har några pengar alls. Pengar är inte det viktigaste här i livet, det gör bara tillvaron lite roligare :-D
"Att ni orkar med allting, med hus och två så små barn." Det finns dom som inte kan få några barn alls, så jag är enbart tacksam. Och hur många i vår ålder har möjligheten att köpa hus?
"Jag hatar mitt jobb." Var glad att du har ett jobb.
Det finns en person i min närhet som aldrig kan säga:
"Åååh, vad härligt det var att vakna i morse! Allting är bara helt suveränt!"
Istället brukar det låta så här:
"Jag har så ont där, och där och där och där... och där och där och där och där och där..."
"Det bara regnar och blåser och är kallt hela tiden."
"Det är så varmt ute."
Det är aldrig riktigt bra. Det är inte roligt att höra allt detta negativa.
Var positiv! Det är väl roligt att det kommer folk och hälsar på, som vill träffa dig! Det är väl härligt när det regnar, då kan man dessutom få gjort massor inomhus och man slipper vattna utomhus. Och när solen skiner kan man sätta sig ute, är det för varmt så kan man sätta sig i skuggan.
Över till något annat.
Calle skrev nåt otroligt roligt i sin blogg häromdagen. "Inga rövare finns i skogen". Jag skrattade så jag knappt fick nån luft! Inte för att det bara är en rolig story, utan för att alltihop faktiskt är sant. Jättesant! Och det är så himla roligt skrivet! Som han sa till mig: "Daniel vill ju faktiskt vara en friluftsmänniska." Och jag svarade att det är jag redan, men jag är en friluftsmänniska i stan. På Överbys parkering skulle t.o.m jag kunna räkna mig som en av Sveriges bästa orienterare. Hahaha!
I lördags tog vi med oss barnen ut på en promenad. Det dröjde inte mer än ungefär fem minuter innan jag sa:
"Åååh, jag är kissnödiiiiig!"
"Varför kissade du inte innan du gick på toa då?!"
Jag skrattade nästan ihjäl mig! :-D
Vi stannade till hos Calles föräldrar och pratade med hans pappa om ordspråk och annat.
Jag berättade att jag nyligen läst det bästa: "Den som spar han har - men itne särskilt roligt." Sant, ansåg jag.
"Precis. Jag spar och Lotta har roligt." (Calle) Hahaha!
Det är ju tur att vi kan skratta både med och åt varandra :-D
Kommentarer
Trackback
