Skitarns planstöp!

Mina planer om en eftermiddag i shoppingens tecken gick käpprätt åt skogen. Det retar mig, eller snarare driver mig till vansinne. Jag avskyr att bara behöva "släppa det man har i händerna" och kasta sig iväg!
Det blev ingen jack-koll för Calles skull, det blev inget Godisjätten för Vidars skull, och det blev inget bot på vårt hårsnoddsproblem. Det blev ingenting med någonting. Sånt där kan göra mig otrevlig, kort i tonen, smått ryckig och "Baaaaah, jag skiter i alltihooop!!!"
Några uppmuntrande ord, tack.

Utmanad!

Väder utanför ditt fönster: Sol! Riktigt vårväder!
Lyssnar på just nu: Vidars söta tassar som dansar till Mumin-introt.

I går gick du och la dig: Efter Grey's Anatomy. 
Idag vaknade du: Fjantigt sent, 09:15. Det är ju pinsamt och inte likt mig som ju försöker få upp ungarna i någorlunda tid.

Vad har du på dig: Min vanliga gå-hemma-outfit: Linne och trosor.

Senaste som ringde dig: Mamma.

Som du ringde: Mamma.

Senaste som skickade dig sms: Sandra.

Senaste som du skickade till: Sandra.

Senaste vän du addade på Facebook: Sara.

Som addade dig: Sara?

Senaste person som mailade dig: Henke.
Sista hemsida du besökte/läste: Charlies blogg :-D

Ska/har gjort/göra idag:

Ska: Äta frukost. Kurera mig. Gå ut med barnen! Kolla Leylias feber.

Har:Gått upp. Gjort välling åt Vidar. Dragit igång Mumintrollen på dvdn.

Bra eller dålig dag idag: Bra! Den har bara börjat, men jag tror ändå att det blir en bra dag idag! :-)

Jag utmanar dessa fyra söta.... 
*Marja
*Calle
*Daniel
*Kajsa


Ge och ta

Kan man inte ta kritik så ska man heller inte ge någon.
Tro inte att det funkar att gapa och skrika och sedan få ett tigande gensvar.

Inspirationsinjektion

Jag har haft inspirationstorka hela veckan, men så igårkväll när jag skulle natta ViddeSkrutt så var det precis som att jag fått en inspirationsinjektion! Idéerna sprutade ur öronen på mig!
Byta rum och inreda om! Gardiner, färger, fontapet, möbler, lampor - you name it! (Det bästa är att Calle är med på mina fåniga idéer - än så länge :-D )
Nu har jag världens idéer och känner att jag bara måste printa ner, måla och rita upp bilderna i huvudet. Småsaker, som egendesignade kuddfodral (visst låter det löjligt. Haha!) måste ritas ner, annars har jag med största sannolikhet glömt alltihop innan dagen är slut, om jag känner mitt minne rätt.

Jag borde nog starta en inspirationsblogg, det är ju nästan det enda jag skriver om. Inspiration hit och inspiration dit och rosa inimellan....
En inspirationsblogg skulle nog bli en kvällsblogg, för det är när jag lägger barnen (eller mig själv) som hjärnan börjar arbeta ordentligt, den drar igång på högvarv så fort jag lägger huvudet mot kudden :-D

Ett rosa 2008, tack!

Jodå. 2008 började finfint. Flytvästarna är på och vi åker medströms.... Det värsta (för det måste ju alltid finnas något negativt med allt) är att när allting går som på räls så känns minsta lilla motgång (även om den egentligen är i storlek med en fis i rymden) som ett helsike! Dagens fis i rymden är min mobil. Den har tackat för sig. Den luktar bränt. Helt plötsligt, trots fullt batteri (efter många om och men) så bara la den av. Men helvete, tänk om någon försöker få tag i mig, särskilt nu när det är stora grejer på gång! Hemtelefonen (ja, den med) fick nämligen fnatt imorse... "Nej, nej, nej, nej, nej! Telefon-svordom-svordom-svordom!!!" Som sagt, vid medvind känns minsta rymdfis som ett berg på axlarna. Hmpf.

Calle slö-tittade lite efter en ny mobil åt mig häromdagen, och så här lät det:
-Alltså, jag behöver inte alla jäkla funktioner som finns. Men den får gärna vara rosa och ihopfällbar. Och så måste jag kunna skicka sms... Och mms.... Och om jag kan ringa på den så är ju det givetvis bra.... (Jag har svårt för att vara helt allvarlig.)
-Det är ju helt fantastiskt att ring-funktionen hamnade på femte och sista plats ;-)
-
Ja.... Rosa, ihopfällbar, sms, mms, ringa. Jag vill ha en rosa ihopfällbar telefon!
-Hahaha!
Då hade telefonen inte lagt av än, dittills bråkade den bara onödigt mycket med mig. Men så tittade jag runt idag, på min operatörs hemsida. Jag hittade några intressanta telefoner med just det abonnemanget jag kan tänka mig (egentligen trivs jag himla bra med kontantkort) -men ingen av telefonerna är rosa! Bah! Det verkar som jag får nöja mig med en röd. Närmre rosa än så verkar jag inte kunna komma med just det abonnemanget.
Jag fick nys om en telefon för ganska exakt ett år sedan. En rosa. En jättefin! Det är just den jag har i bakhuvudet nu när jag letar. Egentligen vill jag fortfarande ha en sån, men det räknas väl som apgammal nu. Och dessutom har jag fått höra att den inte är särskilt bra, men vad spelar det för roll så länge den är rooosa!? :-D


Addict

Man hinner fundera en hel del när man ligger i tandläkarstolen i två timmar. Jag hann fundera en hel del på mig själv, och det mest intressanta jag kom fram till är att jag är en bedövningsmissbrukare. Det låter ju helt vansinnigt på ett sätt, men helt normalt på ett sätt.
Hos tandläkaren är det hela bedövningskittet som gäller; salvan först, sprutan sedan. Det ska bedövas överallt, alla ställen där man möjligen kan råka komma åt med nån vass-stick-sak eller där man kanske skulle kunna råka komma när med borren. Bedövat ska det vara, och det ordentligt! Faktum är faktiskt att jag har världens bästa tandläkare. Hon är helt fantastisk! Jag är helt trygg hos henne, så länge jag får bedövning ;-) Hos någon annan hade jag inte vart trygg ens om jag blivit nedsövd. Men hon kan skämta, likna vid förlossningen t.ex. Det får mig att skratta, om än nervöst :-D
"Fick dom säga åt dig att andas på förlossningen också?" "Aandaaas...." "Nu gjorde det inte lika ont va? Du ryckte inte till lika mycket...."
Men faktum är att det inte gör så himlans ont varje gång hon sticker mig med bedövningssprutan, men jag spänner mig och slutar andas i förebyggande syfte - ifall det skulle göra ont. Hahaha!
Men det är som hon sa idag: Har man varit med om något som gör helt fruktansvärt ont så är det klart att man blir orolig och nervös när man ska behöva vara med om det igen.
Jag var lika bedövningstokig på förlossningen (den andra).
"Vadå en dos?! Det räcker inte! Ge mig en påse, slang, droppställning! Jag vill ha hela tiden!"
Det bästa under båda förlossningarna var när övervakningen stängdes av för då kunde inte Calle eller sköterskan se när värkarna avtog, så då kunde jag krampa fast vid lustgasmasken oavbrutet :-D
Varför är man egentligen så rädd för att det ska göra ont? Det gör ju inte mindre ont för att man blir helt galen och knäpp liksom. Vid en förlossning finns det ju heller ingen återvändo, man kan ju som inte slita bort slangar och annat och gå hem (även om man gärna skulle vilja). Kan det vara så himla enkelt som att man bara skrämmer upp sig själv?
Det är samma hos tandläkaren, man kan ju inte resa sig och gå hem med två nerslipade spett till framtänder.
Men hos tatueraren kan man stå ut utan bedövning. Konstigt egentligen, för det gör ju ont det med, om än olika mycket på olika ställen.
Bah, nu svamlar jag bara. Jag tappade bort mig från ämnet, som ju faktiskt är ett konstaterande om att man kan vara en bedövningsmissbrukare....


Djupa funderingar i tandläkarstolen.

Om drygt 2,5 timmar ska jag vara på plats i tandläkarens stol. Det ska bli skönt att få bort de tillfälliga tänder som sattes på plats i måndags, trots att jag faktiskt börjar vänja mig vid dom nu. Det är väl typiskt.....
Calle kommer hem och leker med barnen under tiden, jag blir ju trots allt borta i flera timmar. Med med mucho bedövning (både salva och spruta) så skulle jag kunna sitta där en hel dag... Faktiskt.
Det märks att det är något som inte är som det brukar vara. Precis som i måndags när jag skulle till tandläkaren så häller jag i mig kaffe som en kamel hinkar i sig vatten. Igår innan jag ringde, och medans jag väntade på tillbakaringningen så svepte jag kaffe. Jag har upptäckt en vana, i nervösa och stressade sammanhang så dricker jag mycket kaffe, på mycket kort tid. Hade jag varit rökare så hade jag säkerligen gjort slut på ett paket i halvtimmen, faktum är att i stressade och skitnervösa sammanhang så blir jag röksugen. Fortfarande. Trots att det är 1,5 år sedan jag slutade - igen. Det är ju helt sjukt.  Det finns ju alla typer av missbruk (knark, prít, socker, mat. Listan kan ju bli hur lång som helst!) Hur lyckas man ta sig ur det och sedan undvika återfall? Suget finns väl där resten av livet (oavsett vilket missbruk det handlar om)?

Farbror Frej


För er stackare som inte har en aning om vem Farbror Frej är så kommer här en bild, en kass sådan, but still...


Jag och Fabror Frej - Bill och Bull.
299144-15

I huvudet på Gynning

Guud vad kuuul!
Igårkväll tittade jag på "Ihuvudet på Gynning". Jag skrattade mig igenom hela avsnittet! (utom när korkade Alex Schulman var i bild)
Carolina Gynning är ju förjävla rolig! Same kind of humor.


När jag såg familjen med 8(!!!) barn höll jag på att smälla av! Helt plötsligt försvann min rättighet att få säga att jag "har haft en jävligt jobbig dag". Jag har ju trots allt bara två barn. (Men tro mig, det är mer än tillräckligt vissa dagar. Hahaha!)
Sen visades en hemmafilm från en förlossning. Jag började skaka. När tjejen fick upp bebisen på magen höll jag på att kräkas och till sist började jag nästan gråta. Så här löd min och Calles diskussion efteråt:
-Alltså, dom la upp bebisen på magen direkt!
-Ja, det är väl klart.
-Men alltså, dom hade inte torkat av den eller nånting!
-Nej, jag hade också velat ha upp bebisen på magen direkt om det var jag som hade fött ut den....
-Men skojar du?! Fyyy vad skabbigt!
Leylia fick dom torka av (det värsta) innan de fick lägga henne på mig.... Är jag ensam om det?

Nu till årets mest blåsta:
Sen satt ju den där Alex Schulman i rutan och berättade att han tjatar på sin fru om att skaffa barn, men i nästa andetag sa han att barn är dumma i huvudet "för man kan inte diskutera litteratur med dom". Men dra mig baklänges! Vem är det som är dum i huvudet egentligen, Alex? Tror du att det är en vuxen, färdigutbildad varelse som ploppar ut ur din fru när det gått 40 veckor? Och framför allt: Är du helt säker på att dina barn kommer vilja sitta och diskutera med dig när de blir såpass gamla? Är du säker på att de kommer dela dina intressen? Som du sa: Det vore nog bra för dig om du fick barn så du kan Googla någon annan än dig själv innan du kliver ur sängen på morgonen.
Hej å hå.

Nästa vecka är det ett nytt avsnitt. Det får inte missas! :-)

Kvinnliga gener?

Det finns vissa saker som jag har väldigt svårt att förstå. Det handlar inte om att "hjulet snurrar men hamstern är död". Det handlar bara om att jag har svårt att förstå vissa saker.
En grej är att tjejer har en förmåga att vara ruskigt elaka mot varandra. Det var längesedan jag råkade ut för det själv, men det retar ändå.
Titt som tätt stöter man på tjejer som är eleka, missunsamma och ibland rent överjävliga mot varandra. Men varför? Vad får man ut av det?
Handlar det om kvinnliga gener som aldrig dör ut? För det måste ju ha med könet att göra, jag menar, hur ofta stöter man på samma beteende killar emellan? Nej, där är det raka puckar eller inget alls. Hur vore det egentligen om de kvinnliga generna tog sig en närmre kik på de manliga generna och apade efter lite?


Singing Bee


Jag kollade på Singing Bee på tv igårkväll. Eller ja, jag kollade en liten stund bara. Alltså, den där killen -Emil- han var ju världens sämsta tävlingsmänniska!
När jag började titta så var dom fyra, sen åkte "lila" ut och efter henne åkte Lotta ut. Sen var det Emil och en tjej kvar. När de kom till "Passa eller Sjunga" (där man får poäng om man sjunger rätt, men motståndaren får poäng om man inte sjunger rätt) så valde han "Passa" flera gånger för att det automatiskt skulle gå över till tjejen så att hon fick sjunga istället. På så vis fick ju han flera poäng på låtar där hon inte riktigt kunde texten. Ååååh, vilken looser rent ut sagt! Tjejen vågade iaf sjunga när det var hennes tur, medans Emil fegade nästan varje gång. Man borde inte få passa....
Men det är ju bara min åsikt.
I övrigt var ju programmet riktigt underhållande och himla kul! Hanna Hedlund är ju som gjord för att vara programledare i Singing Bee! (och snygg hårfärg har hon också! :-) )

299144-12

Magväska


Jag läste ordet magväska. Vilket fruktansvärt fult ord!
I min värld är magväska = åttiotal så det skriker om det!
Nu undrar jag:
Vad tycker du om magväskor?
Är det så illa att de fortfarande finns att få tag i?



299144-1

Vilken God Jul?

Så här tycker jag:

Pepparkakor - Lussebullar
Skumtomtar - Knäck
Ischoklad - Marsipan
Köttbullar -Prinskorvar
Julkorv - Julskinka
Lax
- Sill
Paradis - Alladin
Sylta - Pastej
Glögg - Julmust
Rödbetssallad
- Dopp i grytan
Ris a la malta - Risgrynsgröt
På skinkan: Äppelmos - Senap



Så hur ser din lista ut? Kopiera och gör min Jul-gott-lista du med.




143091-3804

Söndag

En sketen söndag alltså. Hela huset sover - utom jag, men jag ska nog slänga mig ibingen jag med. Guud vad tråkigt jag har! Fast det blev ju rätt pissigt till slut. Suck.
Det har iaf varit en trevlig eftermiddag/kvällsstart hos farmor och farfar :-) Och innan dess målade jag på skrivbordet och hyllorna, även grinden fick sig en omgång.

Jag måste bara tipsa: Vi åt Tacotårta igår. Supersimpelt och supergott! Det måste upprepas :-)






Nämen god natt då.

Gimme, gimme

Jäpp. Nu har jag gjort det. Sett Britney Spears video alltså, eller en del av den. Tillräckligt mycket, skulle man väl kunna säga. Det var nämligen den sämsta skit jag sett, gjort av Britney Spears. Hon kommer inte ens i närheten av vad hon var för några år sen. Då dansade hon skiten ur alla, hon såg fantastisk ut och hon var självklar  på röda mattan. Hon seglade fram, helt enkelt. Nu känns det bara som tappra försök till comeback, hon såg bara stel och flötig ut i videon och den enda "dansen" hon lyckades få ihop var några tafatta, stapplande steg runt en strippstång. Och faktum är att hon seglar inte fram längre, hon snubblar hela tiden på det förflutna och tar sig ingen vart (möjligen bakåt).
Jag tycker synd om henne. Det gör jag faktiskt. Hon verkar inte må särskilt bra, och hon verkar inte ha någon som stöttar henne heller. Det verkar mest som att alla är ute efter att förstöra för henne, men dom kan sluta nu - att förstöra lyckas hon bra med på egen hand.
Om man nu ska tro på allt som skrivs i media.
Hon borde lagt av när hon var på topp. Eller så borde hon hållt sig borta från den där loosern till karl hon var gift med.
Jag var bara tvungen att förmedla att videon suger, och texten består av "Gimme, gimme, gimme, gimme, gimme, gimme..... Gimme, gimme.... Gimme, gimme, gimme...."

Efterlysning!

Enkla recept på snabblagade vardagsrätter efterlyses!
Kött, kyckling, köttfärs, vegetariskt, pasta, skaldjur, vad som helst! Just give it to me! :-)

Post-svält

Alltså, jag börjar på fullaste allvar tro att brevbäraren på vårt område har något emot just våran brevlåda. Det kan gå dagar utan minsta lilla papperlapp i brevlådan, och när postmannen väl lägger i något så är det reklam. Roligare än ingenting, förvisso. Men varför åker han alltid bara förbi? Tänker han: "Äh, det var så lite till den där Lotta idag, jag spar på det några dagar så får hon post i slutet på veckan istället." Eller är det så att någon stjäl ur vår gröna låda? Eller går det helt enkelt inte att få stopp på den gula bilen?

Grattis!

Madde, http://sweetangel1981.blogspot.com/, fyller 26 år idag!
Grattis på födelsedagen och hoppas att du får en supermysig dag :-)

Oops, vad sa du nu?

Jag hittade, bland mina bokmärken, en gammal artikel från Aftonbladet som kanske kan kännas som en klen tröst för småbarnsföräldrar. Det är ju intressant läsning om inte annat.



Fem av tio föräldrar ångrar hoten och bestraffningarna mot barnen.

Varför kan inte ungen sluta tjata!?

Till slut brister det. Du säger det du aldrig trodde att du skulle säga.

Och ångrar dig.

Men det är helt okej att bli riktigt förbannad.

- Ibland vill man ta barnet och slänga det i väggen av ilska. Det ingår i föräldraskapet att bli förbannad, säger barn- och föräldrapsykologen och fyrabarnsmamman Malin Alfvén.

Bråken handlar om kärlek

- Självklart ska man inte göra handling av sådana tankar, men känslorna är inte förbjudna. Snarare tvärtom, förträng dem inte utan prata gärna om dem med en vän eller din partner. De kommer säkert att känna igen sig. En urspårning hör ofta ihop med stress, en jobbig dag eller för mycket på att-göra-listan.

- Just sådana dagar tycks 3-åringen ställa till med ett helvete och tröttheten gör att allt går över styr.

Men ett bråk handlar också om kärlek.

- Vi älskar våra barn och vill att de ska vara fina och snälla, när de inte är det blir vi besvikna och upprörda. Barnen är medvetna om att de kan tänja på gränserna just för att vi älskar dem och vet att vi inte gör dem illa. Varken vi eller de skulle bete sig likadant mot människor vi inte känner.

Att tappa tålamodet är heller inte hela världen. Det vore snarare omänskligt om det aldrig hände, enligt Malin Alfvén.

- Självklart går vi över gränsen någon gång och då kan det hända att man tar i för hårt eller skriker för högt åt barnen. Sedan drabbas vi av fruktansvärt dåligt samvete och säger förlåt.

- Förr i tiden sa man aldrig förlåt och förklarade sig aldrig heller, det var ofta det som gjorde att barnen for illa. I dag vet man bättre och föräldrar är faktiskt över lag helt fantastiska på att uppfostra sina barn på rätt sätt.



4 föräldrar avslöjar sina hot...och barnpsykologen Malin Alfvén kommenterar


"Hon var jobbig så jag hällde mjölk över henne"

Eva, 51 år: - En gång hällde jag ett glas mjölk över min dotter. Hon var jobbig och blev då tyst. Inget som jag direkt ångrar.

experten: - Sådana här engångsincidenter som inte är så allvarliga blir ofta till roliga familjehistorier efteråt.



"Jag skriker åt dem jämt"
34-årig tvåbarnsmamma: - Vem har inte skrikit åt sina barn? Jag gör det, nästintill dagligen. Inget jag är stolt över, men så är det. - Jag försöker undvika mutor, men hotar ibland med indraget Bolibompa. Att ha barn är en ständig konflikt. De är inte "värre" än några andra barn, men inte bättre heller!
Experten: - Precis så är det att vara förälder!



"De bråkade om fjärrkontrollen - vi införde förbud"

Erika, 41 år: - Vi införde totalt tv-förbud i två veckor när barnen hela tiden bråkade om fjärrkontrollen. Funkade! Nu behöver vi bara knysta: "tv-förbud" för att de ska bli snälla som lamm.
Experten: - Jättebra, en enkel och direkt koppling till det saken berör - teven.



"Jag tog ett fast tag i örat"

34-årig mamma: - Jag har använt en onödigt hård ton, gap, skrik och svordomar och tagit ett fast tag i örat. Jag får dåligt samvete varje gång. Gränserna testas dagligen. Tålamodet och orken tar ibland tvärslut.
Experten: - Ett fast tag i örat känns inte bra. Det är mindre kränkande för ett barn om man hukar sig ner till barnets nivå och tar tag i armarna, tittar barnet i ögonen när man pratar med det.


Det där med mjölkglaset skrattade jag ihjäl mig åt! Det var säkert inte så kul för dottern, men så här i efterhand måste ju även hon kunna skratta åt det :-D Fast om hon skulle gjort detsamma tillbaka så kan ju mamman inte banna henne, eftersom hon bara gav igen med samma mynt.
Mamman som skriker åt sin barn jämt kan jag förstå. Vem har inte dagar när det känns som man inte gör annat? Personligen kan jag tycka att man inte behöver skrika, även om jag själv höjt rösten ibland. Men jag vet av egen erfarenhet att man inte får sagt ett skit genom att skrika. Och personligen (igen) kan jag tycka att det är bättre att prata lugnt och sansat när Vidar, i mitt fall, lugnat ner sig. Well, om tjugo år får vi se resultatet :-D
Tv-förbudet var ingen dum idé, faktiskt. Lugn och ro. Det gäller ju bara att orka hålla fast vid det i de två veckorna man utsatt. Det är ju faktiskt som Experten säger; "en enkel och direkt koppling till det saken berör".
Det där med att ta tag i örat skulle jag själv aldrig göra. Har man själv , som barn, varit i en såpass kränkande situation så kan man lätt sätta sig in i hur det känns.
Sen läste jag någonstans att om man har varnat för konsekvenserna så ska man inte säga "förlåt", för då tar man ju på ett sätt tillbaka inte bara handligen utan även varningen. Och man har inte gjort något fel genom att varna och sedan stå för det. 
T.ex. om jag och Vidar bråkar och han bara gallskriker och jag säger "Fortsätter du så här så få du sitta på ditt rum tills du lugnat ner dig..." Slutar han inte så bär jag in honom på hans rum, helt enkelt. Man kan ju inte "hota" med en sak och sen strunta i det. Han lär sig ju, så småningom, förhoppningsvis :-D
Något jag däremot gör i tid och otid är att säga "Förlåt". "Förlåt älskling för att mamma skällde på dig." "Förlåt vännen för att jag bar in dig på ditt rum" "Förlåt mammas söta älskade vän..." Förlåt skrutt..." "Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt." Mitt samvete sparkar mig i röven så fort jag ens tänker tanken på att ryta ifrån åt Vidar.
Men jag läste att man ska ju givetvis inte missbruka "förlåt". Sant. Men sååå svårt att leva efter. Men inte ens mina barn är perfekta, trots att dom har föräldrar att brås på ;-)

Världens bästaste (mammbo)

Jag gick igenom mina "Favoriter" på datorn. Ojojoj, vad mycket skräp jag hittade! Så jag rensade lite, men bara lite :-D Sen tog jag mig vidare till www.winnerback.net, klickade mig vidare till skivorna och blev vidareskickad till www.cdon.com. Där insåg jag att, tro't eller ej, jag har tamejfan inte hört hans nya album än! Den släpptes 26/9! Men efter en nogrannare kik så insåg jag till min förskräckelse att jag har ju för sjutton inte ens hört "Om du lämnade mig nu", och den släpptes (håll i hatten) 22/8! Jag har tamejtusan missat alltihop! Hur kunde jag missa något så sjukt viktigt?! Jag som har väntat och väntat, längtat och suktat. Och så missar jag....
Det där var ju psykiskt knäckande.
Hur ska jag kunna återhämta mig?! Genom nya skivan kanske? Jag ska förklara för Calle sen att jag är faktiskt världens bästa mamma, och utan tvekan världens bästa sambo, men att man kan inte vara världens bästa mammbo utan Daugava! (Någon som har nån koll på hur man ska uttala det där?)

Back to my bäjbies. Nu ska vi gå till farmor och farfar och barnens bästaste pompis; Farbror David.

Tidigare inlägg
RSS 2.0