Lurifaxen
Vidar är dagens största lurifax.
Calle skulle natta honom. Vidar låg bredvid och var helt lugn, eller iaf såpass lugn att man trodde att han hade somnat. Men så trodde han att pappa hade somnat så då passade han minsann på: försiktigt, försiktigt klättrade han över Calle och ner på golvet. Sen smög han så tyst han bara kunde mot dörren, samtidigt som han givetvis höll utkik över axeln så att han inte skulle väcka pappa. Sen öppnade han dörren lika tyst som han tagit sig ur sängen från första början och äntligen kunde han springa ut i hallen. Han är väl ändå det charmigaste ever!! :-D
Nu sover dom änligt, båda två. I vår säng. Calle får väl sova i Vidars säng inatt då, annars lär det inte bli mycket sömn med fyra pers i sängen. Men det är mysigt också :-)
Jag och Calle brukar ha gissningstävling när telefonen ringer:
- Det är lika bra du svarar. Det är säkert din mamma. (Calle)
- Nej, jag pratade nyss med henne. (Jag)
Eller som ikväll, vid 21-tiden:
-Vem sjutton är det som ringer nu? (Jag gick säkert igenom allt som finns, t.ex. Radiotjänst som ringde vid samma tidne en annan gång, en söndag t.o.m! Jag fick spader!) Det kanske är Robert?
- Ja, det är nog Robert.
Efter nån sekund hörde jag från kontoret: Jag gissade rätt.
Haha! Det behövs inte mycket för att roa oss här på Lextorp :-D
På tal om att roa, så blev jag vansinnigt road tidigare idag. Tack vare Calle.
Och jag har konstaterat att jag var vansinnigt naiv som trodde att man behandlar andra människor rättvist. Jag skulle aldrig hamna i den situationen, för i mina ögon så särbehandlar man inte och man delar efter det man har rätt till. Men jag hade fel. Jättefel. En del behandlar uppenbarligen andra människor efter vad som passar bäst just för stunden.
Jisses, jag har alldeles för mycket tid att tänka. Trots att jag har två barn under två år som underhåller mig dygnet runt. Sjukt. Det är inte bra för mig att tänka så mycket. Verkligen inte.
Och:
Tack Madde för de tröstande orden, nu vet jag att vi iaf inte är ensamma och att det faktiskt finns andra mänskilga barn också :-D
Calle skulle natta honom. Vidar låg bredvid och var helt lugn, eller iaf såpass lugn att man trodde att han hade somnat. Men så trodde han att pappa hade somnat så då passade han minsann på: försiktigt, försiktigt klättrade han över Calle och ner på golvet. Sen smög han så tyst han bara kunde mot dörren, samtidigt som han givetvis höll utkik över axeln så att han inte skulle väcka pappa. Sen öppnade han dörren lika tyst som han tagit sig ur sängen från första början och äntligen kunde han springa ut i hallen. Han är väl ändå det charmigaste ever!! :-D
Nu sover dom änligt, båda två. I vår säng. Calle får väl sova i Vidars säng inatt då, annars lär det inte bli mycket sömn med fyra pers i sängen. Men det är mysigt också :-)
Jag och Calle brukar ha gissningstävling när telefonen ringer:
- Det är lika bra du svarar. Det är säkert din mamma. (Calle)
- Nej, jag pratade nyss med henne. (Jag)
Eller som ikväll, vid 21-tiden:
-Vem sjutton är det som ringer nu? (Jag gick säkert igenom allt som finns, t.ex. Radiotjänst som ringde vid samma tidne en annan gång, en söndag t.o.m! Jag fick spader!) Det kanske är Robert?
- Ja, det är nog Robert.
Efter nån sekund hörde jag från kontoret: Jag gissade rätt.
Haha! Det behövs inte mycket för att roa oss här på Lextorp :-D
På tal om att roa, så blev jag vansinnigt road tidigare idag. Tack vare Calle.
Och jag har konstaterat att jag var vansinnigt naiv som trodde att man behandlar andra människor rättvist. Jag skulle aldrig hamna i den situationen, för i mina ögon så särbehandlar man inte och man delar efter det man har rätt till. Men jag hade fel. Jättefel. En del behandlar uppenbarligen andra människor efter vad som passar bäst just för stunden.
Jisses, jag har alldeles för mycket tid att tänka. Trots att jag har två barn under två år som underhåller mig dygnet runt. Sjukt. Det är inte bra för mig att tänka så mycket. Verkligen inte.
Och:
Tack Madde för de tröstande orden, nu vet jag att vi iaf inte är ensamma och att det faktiskt finns andra mänskilga barn också :-D
Kommentarer
Postat av: Marja
Haha, Vidar är ju för söt! Ska ni inte flytta tillbaka hit så du kan vara med och pyssla och så kan du få bli min träningspolare (snällt va?). :) Nästa vecka åker jag till dina trakter, Gbg. Pussa barnen från mig! Kramar!
Postat av: Madeleine
hihi, så är det!
Trackback
