Gråt en stund så blir det bra.
Okej, idag har jag lärt mig något nytt: Om man grinar en liten stund så löser sig det mesta, och till slut blir det bara bra.
Som förut. Jag ska få iväg mina ansökningar den här veckan, och idag skulle jag leta upp mina intyg som Calles snälla pappa kopierade och skrev under. Men jag hittade dom inte. Jag letade vöerallt. och då menar jag överallt. Jag banade väg i klädkammaren för att gå igenom sekretären som står längst in, men inga papper. Skänken i hallen (där jag fortfarande är övertygad om att jag lagt dom), men ingenting. Mina garderober, bokhyllan och bland papper och kuvert som bara ligger och skräpar, men utan minsta resultat. Sist men inte minst gick jag igenom min "viktiga papper-pärm", så när jag stog vid datorn och gick igenom pärmen resultatslöst så kände jag bara "Vafan ska jag alltid behöva gå i motvind för!?" Och så började jag grina. Hade det inte vart för att barnen var i rummet intill så hade jag skrikit rakt ut och förmodligen gått bärsärkagång här på kontoret. Men så såg jag stället med papper på skrivbordet, och av ren reflex så bläddrade jag igenom flastfickor och annat, och mycket riktigt, pappren låg där - mitt framför näsan på mig. Så nu har jag grinat i onödan. Fast det hjälpte ju, lättade på trycket liksom :-) Och förresten så borde mitt minne få sig en ordentlig genomgång, för så vitt jag vet så låg pappren i ett kuvert. Men jag hittade dom nu i en plastficka. Det är nån som jävlas med mig....
Nu har jag iaf alla papper som ska skickas med, och as we speak så skriver jag ut min ansökningar, en och en. Det blir bra det här :-)
För att kunna få gjort det här så blev jag tvungen att muta Vidar. Så, ännu en lärdom idag är att Tarzan och pepparkakor gör att jag kan få greja lite i fred. Hur impad kommer inte Calle bli när han kommer hem och ser att jag är klar liksom. Wehoo! Haha!
Lillasyster sover. Jag har förresten listat ut hur jag ska göra för att få kidsen i säng i tid och hur jag ska göra för att få lilla damen att sova i sin egen säng. Vi får väl se hur det går med den saken :-D
Och på tal om mitt gaggiga gamla minne, alltså jag har sparat ihop cash till Calles födelsedagspresent. Jag har roffat åt mig en sparbössa från barnen, då de hade fler än de använder och jag hade ingen alls. Hur som helst, det var en söt historia, den där sparbössan, och proppfull med pengar är den också. Den är färgglad och lätthittad, om man minns vart man lagt den.
Alltså, jag är helt otrolig. Jag kan tappa bort vad som helst. T.o.m en sparbössa full med pengar. Jaja, jag har några veckor på mig att hitta igen den. Suck. Alltså, man vet ju inte om man ska skratta eller gråta liksom. Virrigare människa får man nog leta efter :-D
Som förut. Jag ska få iväg mina ansökningar den här veckan, och idag skulle jag leta upp mina intyg som Calles snälla pappa kopierade och skrev under. Men jag hittade dom inte. Jag letade vöerallt. och då menar jag överallt. Jag banade väg i klädkammaren för att gå igenom sekretären som står längst in, men inga papper. Skänken i hallen (där jag fortfarande är övertygad om att jag lagt dom), men ingenting. Mina garderober, bokhyllan och bland papper och kuvert som bara ligger och skräpar, men utan minsta resultat. Sist men inte minst gick jag igenom min "viktiga papper-pärm", så när jag stog vid datorn och gick igenom pärmen resultatslöst så kände jag bara "Vafan ska jag alltid behöva gå i motvind för!?" Och så började jag grina. Hade det inte vart för att barnen var i rummet intill så hade jag skrikit rakt ut och förmodligen gått bärsärkagång här på kontoret. Men så såg jag stället med papper på skrivbordet, och av ren reflex så bläddrade jag igenom flastfickor och annat, och mycket riktigt, pappren låg där - mitt framför näsan på mig. Så nu har jag grinat i onödan. Fast det hjälpte ju, lättade på trycket liksom :-) Och förresten så borde mitt minne få sig en ordentlig genomgång, för så vitt jag vet så låg pappren i ett kuvert. Men jag hittade dom nu i en plastficka. Det är nån som jävlas med mig....
Nu har jag iaf alla papper som ska skickas med, och as we speak så skriver jag ut min ansökningar, en och en. Det blir bra det här :-)
För att kunna få gjort det här så blev jag tvungen att muta Vidar. Så, ännu en lärdom idag är att Tarzan och pepparkakor gör att jag kan få greja lite i fred. Hur impad kommer inte Calle bli när han kommer hem och ser att jag är klar liksom. Wehoo! Haha!
Lillasyster sover. Jag har förresten listat ut hur jag ska göra för att få kidsen i säng i tid och hur jag ska göra för att få lilla damen att sova i sin egen säng. Vi får väl se hur det går med den saken :-D
Och på tal om mitt gaggiga gamla minne, alltså jag har sparat ihop cash till Calles födelsedagspresent. Jag har roffat åt mig en sparbössa från barnen, då de hade fler än de använder och jag hade ingen alls. Hur som helst, det var en söt historia, den där sparbössan, och proppfull med pengar är den också. Den är färgglad och lätthittad, om man minns vart man lagt den.
Alltså, jag är helt otrolig. Jag kan tappa bort vad som helst. T.o.m en sparbössa full med pengar. Jaja, jag har några veckor på mig att hitta igen den. Suck. Alltså, man vet ju inte om man ska skratta eller gråta liksom. Virrigare människa får man nog leta efter :-D
Kommentarer
Trackback
